Pada-chan

Kan inte låta bli att göra ett inlägg om föreläsaren vi hade idag som försade sig lite mer än han nog tänkt sig. Under föreläsningen råkade han sätta sig på fjärrkontrollen till projektorn som då startade varpå han utbrister "Oj, sånt gör ju bara dumma blondiner". Alla i klassen vaknar till lite och tittar på varandra, föreläsaren inser sitt misstag och lägger snabbt till "...på film alltså". Klassen tittar runt på varandra igen och det är knäpp tyst. Föreläsaren fortsätter lite generat redovisningen om epilepsibehandling.

Det är ju underbart när folk råkar sprudla ur sig vad de egentligen tänker på och sen inser att det kanske inte var helt rätt publik att yttra sig inför. Hyfsat pinsamt, men för alla andra rätt underhållande.

Bland mina senaste idéer för att spara lite pengar som student har jag börjat sälja av mig kurslitteratur som jag ändå aldrig kommer använda mer. Det tar från en början emot - de är ju så fina där i bokhylla - men tillslut måste man inse att de är 2-3-kilosklumpar som bara står och tar plats i bokhyllan. Vissa böcker är fruktansvärt bra och dessa kommer jag aldrig göra mig av med, men andra köptes mest för att de var "rekommenderad kurslitteratur" som visade sig vara bättre på att inducera sömn än att banka in kunskap med. Och böckerna ger faktiskt väldigt fina pengar om man jämför med att de annars ändå bara står och samlar damm. Tack för det Andrahandsbokhandeln.

Som en naturlig uppföljning på detta tänkte jag börja köpa böcker i andrahand också. Jag gjorde därför ett försök med terminens neurologibok men stod tillslut med en från 1989 istället för den som jag efterfrågat från 2007. Så det blev inget köp den gången. Då försökte jag istället boka boken på bibilioteket. Efter dagar av svärande över folk som inte lämnar tillbaka böcker trots att lånetiden gått ut för längesedan blev jag tvungen att ge upp då jag akut behövde boken.

Så vad gör man när man behöver boken akut? Köper den på Akademibokhandeln i stan? Nä, knappast. Akademibokhandeln vet hur man tar betalt för sig och i detta fall låg priset 200:- över internetpriserna vilket känns hutlöst. Men beställa över internet tar tid och nöden har ingen lag så jag gjorde ett ganska fult trick. Jag köpte boken ändå på Akademibokhandeln, beställde den från internet när jag kom hem, pluggade i boken tills de tre dagars öppet köp går ut (kort tid på kurslitteratur), lämnade tillbaka boken och erhöll min beställda bok cirka 20 minuter efter jag lämnat tillbaka den första. Voilà! Det är kanske inte den "snyggaste" lösningen men ibland får det bli den som gäller. När jag berättade om det för en kompis sa han bara "Ah, klassikern". Så den är kanske inte så ovanlig som jag ändå trodde. ;)

Är dock grymt nöjd med att jag ändå "köpte" boken istället för att låna den på biblioteket. Att den även visar sig vara en av de bästa kursböckerna hittills får mig även att känna mig nöjd över att jag inte köpte den i andra hand då den hade varit betydligt mer sliten. Nu sitter jag här i alla fall - nöjd med min bok, men mer missnöjd över att jag är tvungen att läsa den större delen av min "lediga tid". Aldrig ska man vara nöjd.


Bild: Min underbara neurologibok.

När jag och min flickvän först flyttade in i Akelius nybyggda studentlägenheter på Nordanväg i Lund var vi allmänt nöjda. Lägenheterna var väldigt fina och vi upplevde inga större problem. Med tiden så är förvisso lägenheterna fortfarande väldigt fina men man har hört av mer och mer från Akelius själva - vilka oftast har varit mindre trevligt.

Störst problem har vi sett vid andrahandsuthyrningen. Som student är andrahandsuthyrning lika vanligt som hyrning så detta är ett måste att det fungerar bra. Första sommaren hyrde både jag och Therese ut och det gick lätt som en plätt. Andra sommaren skulle jag hyra ut men då var det plötsligt en ny (otrevlig) hyresansvarig, låt oss kalla henne Suzanne, som hade nya rutiner och plötsligt krävde giltiga skäl för att få hyra ut, behövde en halv evighets tid på sig att ordna allt (första gången åkte vi in och fick påskrivet i princip dagarna innan uthyrning) samt ville ha referenser för andrahandshyresgästen.

Giltigt skäl att hyra ut över sommaren?! Är inte "att spara 12 000:- i sommarhyror när man ändå inte kommer bo i Lund" ett gilitigt skäl längre? Som tur var så skulle jag då till Japan på utbytesstudier och det godtogs som ett giltigt skäl men det krävdes ändå intyg från skolan i Japan och Sverige samt flygbiljetter för att bevisa detta...

Så har vi då kommit till det tredje året med Akelius. Therese vill åka iväg på utbytesstudier till Australien under terminen och plötsligt är det tvärstopp från Akelius. "Vi godtar ej icke-studenter samt vi hyr inte alls ut under sommaren längre" var årets visa. Och detta kläcker de ur sig efter att Therese redan haft kontakt med dem samt skrivit kontrakt med sin hyresgäst.

Hur kan man bara komma på något så korkat? Att aldrig mer få hyra ut över sommaren?! Det här lägenheterna är alltså enbart för studenter och hur många studenter vill stanna i Lund på sommaren? Hur många studenter har råd att betala den facila hyran på 3900:- i månaden över 3 månaders sommarlov? Känns måttligt kul att jobba under sommaren för att sedan dra av 12 000 på lönen för att Akelius har hittat på en ny trevlig regel. Och att inte få hyra ut till icke-studenter? Det har vi gjort varenda sommare tidigare. Alla de fyra hyresgäster som jag, Therese och Thereses bror hyrt ut till under den tiden vi bott här har varit icke-studenter. För vilken student vill hyra en lägenhet under sommaren då det inte pågår några studier? Och vad gör det för skillnad när det fortfarande är jag, som är student, som är den primära hyresgästen. Det är mitt namn som står på pappret, det är jag som betalar om något går sönder och det är jag som egentligen bor här. Om jag behöver hyra ut min lägenhet under några månader så är det väl skit samma om det är en student eller inte?

Jag kommer nog skriva mer om framtida planer vad det gäller mitt och Thereses boende senare. Men vi både kommer anstränga oss för att bli av med dessa lägenheter så snabbt som möjligt samt svära en ed på att aldrig hyra från Akelius igen.

Förutom dessa problem med andrahandsuthyrning har även Akelius höjt hyran både direkt (och detta utan någon varningstid vilket jag förstår måste vara 3 månader) samt genom att nergradera vårt internet utan att sänka hyran. Dessutom har de "förbättrat tillgängligheten" genom att flytta kontoret i Lund till Malmö men behålla samma usla telefontider (9-12). Way to go Akelius!

Kursen i neurologi påminner en åter om den uppsjö av latinska ord som man är tvungen att lära sig under läkarutbildningen. Det är verkligen som att plugga ett extra språk _samtidigt_ som man läser en heltidsutbildning. På detta kan man nämna det oändligt, aldrig sinande, helt överflödiga mängden av förkortningar de kan hitta på. Man kan inte låta bli att ibland tycka att man faktiskt förlorar tid med alla dessa förkortningar då man måste både lära sig och komma ihåg dem samtidigt som man ändå måste veta det riktiga ordet.

Detta fick mig även att tänka på den roliga låten "Dorsal Horn Concerto" från "Amateur transplants" som driver med just latinska ord och förkortningar. Kolla gärna in den. :)
http://se.youtube.com/watch?v=OGXn6HuCodE

Twilight Imperium, 3rd edition

Vad är Twilight Imperium för spel?
Twilight Imperium är ett episkt rymdäventyr där 2-6 spelare tar kontrollen över varsin ras för att leda dem till herravälde över galaxen genom kolonisering, krig, forskning, handel och politik. Ingen kommer lämnas oberörd efter en omgång av Twilight Imperium!


Bild: Framsidan på förpackningen. Detta är ett spel modellen riktigt stor och lådan är maffiga 30x60 cm, fullpackad med innehåll.

Vad är målet med spelet?
Målet är att uppnå 10 victory points.

Det lät inte särskilt spännande?..
Jo, men då detta låter ganska "tråkigt" är sätten att uppnå dessa poäng allt annat än tråkiga. När man börjar spelet finns inga sätt att få poäng på men ganska snart börjar olika mål, "objectives", vändas upp och lyckas man uppnå någon av dessa får man olika poäng beroende på hur svåra de är. Efterhand som spelet går vänds fler och fler objectives upp och möjligheterna att få poäng ökar. Objectives-högen är även organiserad så senare kort är svårare och ger mer poäng. Bland de objectives med mer poäng finns även ett kort som tvärt avslutar spelet och låter den med mest poäng vinna, så det gäller att ligga i med poängsamlandet. Ett objective kan vara allt från att erövra 6 planeter, forska fram 4 olika teknologier till att ta över den mittersta planet eller ta kol på en annan spelares planeter. Utöver dessa "offentliga" objectives som alla kan uppnå har varje spelare även ett hemligt objective som bara den vet och när denne spelare klarar detta belönas den med ytterligare poäng.

Det låter betydligt mer spännande ja. Så vad spelar man på för bräde?
Brädet byggs upp av spelarna själva innan matchen startar och består av mängder av små system innehållandes 1-3 planter per system, asteroidfält, nebulosor och supernovor. Detta ger ett unikt spelbräde varje gång och byggandet av detta är också ett strategiskt element i spelet då man försöker lägga ut planeter som är fördelaktiga nära sig själv och tråkigheter som asteroidfält och liknande kring de andra spelarna. I mitten av brädet ligger alltid den stora planeten "Mecatol Rex" som förutom att ge en stor bonus i "inflytande" i spelet även är mål för flertalet objectives. Att äga en planet har tre fördelar - den ger resurser, inflytande och kan ge en fördel vid forskning.


Bild: Exempel på olika system (varje hexagon är ett system). Ett en-planetssystem, ett två-planetssystem, Mecatol Rex samt ett asteroidfält.

Jag antar att man inte har varsin Fia med knuff-spelpjäs att röra sig runt med mellan alla dessa "system"?
Helt korrekt. Spelet går i stort ut på att kolonisera planeter, bygga upp en stor rymdarmada och sedan antingen utöva makt enbart med sin flottas närvaro eller genom att bomba skiten ut sina fiender och ta över deras planeter. För att representera sin flotta har man en myriad av små plastskepp i olika former föreställandes allt från fraktskepp och rymdstationer till små krigsskepp och stora slagskepp.


Bild: De olika skeppen som finns tillängliga i spelet. Varje färg har ett antal av varje skepp och det finns sex olika färger att spela med.

Vad gör man under en spelrunda?
Spelet utspelas över ett antal "rundor". På varje runda får varje spelare en "action" att utföra. En action kan vara en av tre saker (finns en fjärde men den har jag aldrig behövt använda så vi behöver inte krångla till det nu): Utföra en "strategic action", utföra ett "tactical action" eller passa. En runda är slut när alla spelare passat och då startar en ny runda. Strategic action kommer jag komma in mer på sen, men det vanligaste och viktigaste är en tactical action. En tactial action är egentligen bara ett fint namn på "allt" i princip. Det är det du gör för att flytta dina skepp mellan systemen i galaxen, det är det som används för att starta en strid, inta en ny planet och det som används för att producera nya enheter. Man kan jämföra tactical action med att ge en "order".

Okej, tactical orders och att passa kan jag förstå. Men vad var den sista för något - strategy action?
Ja, en stor del av spelet är uppbyggt kring 8 olika strategikort ("Strategy cards", vet inte vilket av dem som låter nördigast?) som varje runda påverkar spelet i högsta grad. Innan en runda börjar väljer spelarna i tur och ordning ett av dessa 8 strategikort som de tar och lägger vid sig. Alla dessa är fundamentalt unika och heter saker som "Trade", "Warfare", Technology" och "Politics". De flesta strategikort är uppdelade i två förmågor, den primära ger en bonus till spelaren som har det när denne väljer att spela ut det, medans den sekundära förmågan ges till alla de andra spelarna efter kortet har spelats ut.


Bild: De 8 olika strategierna man kan välja mellan. Den primära förmågan i den övre rutan på kortet och den sekundära i den undre. Varje ny runda lämnar man tillbaka sitt kort och drar sedan ett nytt i tur och ordning.

Ööh, inte så lätt att fatta - förklara.
Vi kan ta ett lätt exempel, "Technology"-strategin. Istället för att göra en tactical action eller passa kan en spelare välja att göra en "strategic action" och spela ut sitt strategikort. Om detta då t.ex. är Technology får spelaren direkt en gratis teknologi som den väljer ur teknologihögen och lägger framför sig. Detta var alltså den "primära" funktionen hos kortet. Därefter får alla andra spelare möjlighet att göra den "sekundära" funktionen som är att de kan få _köpa_ en teknologi för 8 resurser. Spelaren som valde Technology-strategin får alltså teknologin gratis medans alla andra spelare får möjlighet att köpa en teknologi. Att beakta här är också att detta är enda gången man faktiskt får forska under en runda. Så om ingen tagit Technology-strategin (det finns 8 strategier men bara max 6 spelare så minst 2 kommer lämnas varje runda) så blir det helt enkelt ingen forskning den rundan.

Aaah! Så strategierna driver varje runda genom vanliga faser som forskning, handel och politik och ger spelaren som har kortet en fördel men ändå alla andra en chans att få en del av kakan?
Ja, precis! Vill man verkligen ha en teknologi den runda och har det kärvt med resurser att betala med så tar man Technology-strategin, men är det inte topprioritet eller om man ändå har bra med resurser kan man lika bra spela den "sekundära" förmågan på kortet när någon annan spelar ut det. Det vill säga om någon annan tar det!

Forskning är ganska straight forward, men det finns alltså handel och politik också?
Ja, varje spelare har två handelskontrakt som de kan ge till andra spelare i utbyte mot deras handelskontrakt. På så vis upprättas en byteshandel mellan dessa två spelare och i fortsättningen kommer dessa två att få resurser varje gång "Trade"-strategin spelas. Kruxet är att olika raser är olika bra på att handla med varandra och har därför sämre handelskontrakt att ge bort. Detta sätter dem ofta i en skuldposition som de får försöka muta sig ifrån med pengar, eller ännu roligare "löften" om att hjälpa eller bistå den andra parten. Här blir det ofta väldigt intressant och som det klart står i reglerna är "inga löften bindande" och detta skapar en härlig stämning mellan förtroende och misstroende mellan de olika parterna.


Bild: Många olika kort finns det i Twilight Imperium. Här visas en hel del av dem som politik, actionkort, objectives, planeter och längst ner forskningskorten. (Bild från Boardgamegeek.com)

Så lite äkta förhandling finns med i Twilight Imperium alltså.
Ja, i högsta grad! Man kan muta varandra för allt möhligt: Från att få en spelare att inte gå på ens planeter eller att få titta på deras kort på handen till att få någon att gå med på handel eller att rösta på en själv i politiska omröstningar.

Politiska omröstningar? Det här börjar bli väldigt komplicerat eller?
Det är så här: Spelet har en del regler och till en början kan de verka oövervinnerliga. Men charmen är att man faktiskt bara behöver ha "hört talas om" de flesta och sedan räcker det med _en_ erfaren spelledare som håller koll på allt. Då spelet är ganska öppet och interagerande kan rutinerade spelare hjälpa nyare spelare utan att dessa behöver hålla hundra regler i huvudet. Det är alltså egentligen en hög inlärningströskel men denna övervinns genom att spelet är öppet och hjälp är lättillgängligt. Att jämföra med ett av mina andra favoritspel StarCraft: The Boardgame där varje spelare gör 4 drag i taget hemligt. Då måste man själv verkligen ha koll på reglerna då ingen finns där som kan hjälpa en mitt i planerandet och dessutom innebär felplaneringar eller regelmissförstånd ofta en större förlust i StarCraft.


Bild: De 10-sidiga tärningarna, trade goods, speaker token och ett lags olika order tokens.

Vi går tillbaka till strategierna. Du verkar tycka om det, är det alltså ett bra system?
Ja, absolut. Strategierna driver varje runda och gör den unik. Istället för att varje spelare själva får välja när de ska bygga, forska, handla och liknande styr alla spelare tillsammans en runda och försöker tajma så att det blir så fördelaktigt för dem själva och så dåligt som möjligt för andra. Dessutom ger det mycket interaktion och jag märker att det är sällan man sitter för sig själv och funderar utan är hela tiden med i spelet. Om jag ska säga något negativt om strategisystemet så är det att vissa av strategierna inte är lika väl genomtänkta, nämligen "Imperial" och "Initiative". De är egentligen väldigt bra men har hamnat i en dålig cirkel på grund av deras funktion. Imperial-strategin är för tillfället ruskigt bra då den ger spelaren en victory point (det man behövde 10 av för att vinna). Hur bra det än är att forska, handla och liknande så slår helt enkelt inget att få en gratis victory point. Därför kommer spelaren som kan _alltid_ ta Imperial-strategin.

Men vem börjar ta strategikorten? Det är väl inte samma spelare hela tiden?
Nej. Den som börjar ta strategikort är den som har "speaker-token" just då. Och denna speaker token får man genom att välja initiative-strategin. Detta ger den tråkiga cykeln att den som kan tar alltid imperial-strategin och spelaren efter det tar initative-strategin så att denna nästa runda kommer vara den som får ta imperial-strategin. Osv osv. Detta kan låta tråkigare än det är då man snabbt väljer sig att så är det. Det blir mer som en klocka som går och de flesta rundor får man ändå dra kort förutom dessa då redan är tagna. Lyckligtvis finns det dock en lösning på detta problem. Det finns ett tilläggspaket ("Shattered Empire" - det enda tilläggspaketet till Twilight Imperium) som bland annat innehåller en ny imperial-strategi som inte längre ger ett victory point bara så där. Att tillägga så innehåller även tilläggspaket åtta helt nya strategier att ersätta original-strategikorten med som sägs vara ännu bättre än de gamla och jag ska själv lägga vantarna på detta tilläggspaket så snabbt jag kan.


Bild: Mitt i en omgång med Tessy och min lillebror Jonathan. Det var jämnt skägg ända tills slutet där jag äntligen fick min första vinst. ;)

Heh, inget spel är perfekt eller hur? Men hur fungerar striderna?
Stridssystemet är simpelt. Varje skepp har en viss styrka (från 1 till 10) där lägre siffra är bättre. Skeppen skjuter samtidigt på varandra och för detta slår man varsin tärning per skepp och slår man lika med eller över skeppets styrka förlorar fienden ett skepp (vilket väljer de själva). Skeppen skjuter om och om igen tills bara en sida finns kvar antingen för att ena sidan dött eller för att de flytt. Invasion av planeter går till på samma sätt när marktrupper slåss mot varandra. Självklart finns en del extrafinesser och vissa skepp får extraskott, andra har chanser att förstöra småskepp innan striden ens börjar, några kan tåla två träffar innan de sprängs och andra kan bomba planeter innan man landar sina trupper. Jag vet att andra har klagat på att striderna innehåller ett så stort turmoment som tärningar men jag tycker själv aldrig det varit något problem och "oftast" vinner ändå rätt sida (de med mest eller starkast skepp) men en viss osäkerhet ger alltid lite extra spänning. Stridssystemet är inte lika genomarbetat som i StarCraft The Boardgame men istället fokuserar inte detta spel lika mycket på strider som det heller.


Bild: Spänningen ökar och flottorna närmar sig en oifrånkomlig konflikt. Mecatol Rex i mitten är starkt ockuperad av lila spelare (Tessy).

Det här börjar dra ut på det. Några sista tankar om spelsystemet innan slutklämmen?
Ja, lite kort om raserna man kan välja mellan. Det finns totalt 10 olika raser att spela med. Alla med deras unika startenheter, start-teknologier och specialförmågor. Just specialförmågorna påverkar spelet stort och bidrar till att varje spelare känner sig unik och kan lägga upp sin strategi lite annorlunda än de andra spelarna gör. Dessutom har varje ras en väldigt omfattande historia skrivet på baksidan av sitt kort som är spännande att läsa igenom och ger djup och förståelse för spelet.


Bild: De olika tio lagen som man kan spela som i Twilight Imperium. I förgrunden ses de skolade "Jol-Nar" med sin förkärlek för teknologi medans Xxcha som ligger precis bakom favoriserar konflikter.

Så vad tycker du om Twilight Imperium?
Om det inte gått fram ännu så tycker jag detta är ett fantastiskt spel! Det är ett rymdäventyr där fokus ligger lika mycket på politik, handel och struktur som på krig. Variationerna är oändliga och jag tror knappt det är möjligt att tröttna på spelet då det innehåller en sån uppsjö av olika lag, strategier, politiska händelser, kort och planetsystem. Mycket av spelets olika element är verkligen uppbyggt att vara just fräscht varje ny match och det är fascinerande att det blivit så bra som det blivit. Några nackdelar finns det dock. Speltiden är ibland lång men tack vare stor interaktion mellan spelarna är det inget större problem alls. Imperial-initiative-strategi-cykeln är olycklig och jag är glad att det finns lösning för det i expansionen. Förutom dessa småmissar tror jag inte många skulle tycka att Twilight Imperium är annat än en riktig höjdare! Det har allt och lite till man letar efter hos ett strategiskt brädspel och genomför varje punkt med bravur.

Betyg: 9/10


Bild: Twilight Imperium tar _mycket_ bordsplats! Och detta är ändå bara en match med tre personer. Ska jag spela med sex personer får vi kanske spela på golvet?..

Endast en och en halv dag får vi tillbringa på Neurokirurgen (NK) under Termin 9. Hade man frågat mig innan den här veckan hade jag tyckt det varit lagom då vi redan haft så mycket kirurgi föregående termin. Dessutom ser man inget på en hjärnoperation ändå. Efter placeringen på NK önskar jag att hela terminen legat just där!

Detta helt tack vare den fantastiska amanuensen (typ "handledare") Nina Sundvall som tagit hand om oss och undervisat oss under denna korta vistelse. Först och främst så måste jag säga att neurokirurgi faktiskt är mycket mer spännande än vad jag från början trodde att det skulle vara. Sjukdomarna är intressanta, patienterna är ofta fascinerande och hela organisationen kring neurokirurgi verkar väldigt bra. Men det är ändå Nina som gjort hela veckan.

Hon tog hand om oss varenda minut vi var där och höll i falldiskussioner, videodemonstrationer, undervisning och patientkontakt. Vi fick se filmer på operationer medans Nina sitter och förklarar vid sidom om istället för att spendera 6-7 timmar på en operation där man inte ser något och ingen har tid att berätta något ändå. Hon gick fantastiskt grundligt igenom begreppet medvetslöshet, hur man bedömmer det och vad man kan göra åt det. Vi blev även examinerade i detta genom att titta på en film där 12 olika medvetssänkta patienter illustrerades och vi skulle avgöra vilken grad av medvetandesänkning de hade. Patientfall som skulle läses igenom dagen innan gicks igenom och diskuterades inom gruppen med feedback och kommentarer från Nina.

Det är svårt att sätta fingret på vad hon gjorde som så många andra gör fel. Jag tror inte hon ser sig själv som så pedagogisk och hon använder sig inte av tydliga retoriska och pedagogiska knep som gör henne uppenbart pedagogisk. Men det är precis vad hon är. Hon är lugn. Hon tar många konstpauser och låter oss tänka, ställa frågor och förstå utan att en enda gång hetsa igenom något. Dessutom förklarar hon på en mer grundläggande nivå och verkar aldrig ta som självklart att vi kan avancerade saker utan arbetar sig uppåt i sina förklaringar så man får hela den där bredden som så många gånger missas. Hon är vettig och ger oss raster och tid att läsa hemma när det behövs. Detta kan ses som självklarheter men är något andra avdelningsplaceringar är nästintill värdelösa på! Hur, med en fullt fungerande hjärna, kan man tro att man kan gå 8-17 på avdelningar, ha jour på kvällen och ändå hinna läsa i boken? Nog för att neurologer sysslar mycket med hjärnan men det känns ju tragiskt att bara de lärt sig använda sina egna jämfört med andra kirurger, ortopeder och medicinare. I alla fall, förutom allt jag sagt tidigare så är Nina helt enkelt också grymt trevlig och kunnig. Jag, och med stor säkerhet resten i gruppen, älskar Nina!

Och jag har verkligen fått en väldigt positiv inställning till neurologi! Vi får hoppas det här håller i sig.

Idag (egentligen igår eftersom jag skriver detta så sent) fyller min lilla Tessy år! Stort grattis till dig och jag önskar dig all lycka i världen! Du har gjort mitt liv komplett.

På eftermiddagen hade jag och fem andra i min grupp (bland annat Tessy som lyckligtvis hamnat i min grupp!) neurofysiologisk demonstration ("neuro" = nervceller; "fysiologi" = hur det fungerar). Under denna fick vi demonstrerat hur en undersökning av en patients nerver går till, EMG (Elektromyografi) och jag blev utvald till försöksperson av den ärofyllda anledningen att jag var den enda som inte fick en stol att sitta på.

Jag lade mig på en brits och läkaren kopplade upp min vänsterarm med två elektroder som mäter strömmen i huden precis ovanför en av armens nerver och två andra elektroder som skickar ström som slyngades runt mitt långfinger. Undersökningen startade med att läkaren bad mig knyta handen varpå alla kunde se tydligt hur vågor ansamlades på datorskärmen som visar elektrodernas avläsning. Efter det började läkaren skicka strömimpulser till fingret i ökande styrka och man såg återigen på skärmen aktiviteten i min nerv.

Detta är en väldigt konstigt känsla som är svår att beskriva. Det gör ont men ändå inte. Det första jag tänkte var "aj!" då jag tyckte det gjorde ont. Men desto mer läkaren ökade styrkan insåg jag att det faktiskt inte gör så "ont" utan mest är obehagligt. Känslan är lik den när man slår i armbågen och får en kärringstöt fast inte lika våldsam, men istället upprepade gånger.

Nästa försök vände läkaren på allt och mätte istället strömmen ute i tummen samtidigt som han stimulerade nerven i underarmen varpå tummen hoppade runt av sig själv. Även detta med en lika konstig känsla av ont/inte-ont men nu även en fascination över att se sin egen tumme röra sig utan att jag kontrollerar det. Läkaren mätte och förklarade hur man kunde använda resultaten för att påvisa olika neurologiska sjukdomar.

Läkaren hade nämnt något om det i början men jag hade nu börjat hoppas på att det ändå inte skulle komma något sånt här tills han plockade fram nålen och sa att det sista vi ska kolla på är intramuskulär avläsning ("intra" = inuti). För detta stack han en tunn nål in i en av musklerna på underarmen och läste sedan av dess aktivitet medans jag rörder på handen.

Jag har innan inte tyckt så mycket om nålar och liknande men efter att vi blivit tvugna att ta blodprov på varandra under utbildningen har jag börjat inse att det faktiskt inte är så farligt. Själva sticket kändes inget vidare men nålen fick sitta i länge och när jag försökte röra på armen gjorde det flera gånger riktigt ont! Läkaren satt i flera minuter och förklarade om de olika sjukdomarna man kan mäta med det här samtidigt som min nål låg i muskeln och åkte runt när han rörde sig och gestikulerade. Men det gick bra och uppenbarligen lever jag fortfarande då jag skriver detta. ;)

Under mätningen registrerades även min kroppstemperatur och i slutet av undersökningen var denna nere på 27,5 grader! Äntligen ett bevis på att jag inte är "frusen av mig" utan faktiskt blir kall ganska snabbt. Eller ja, "bevis" är kanske att ta i - men i alla fall.

Som en souvenir fick jag en utskrift på resultaten från undersökningen vilket kan vara roligt att ha som ett minne. Det är ju inte varje dag man får läsa av sin nervaktivitet i underarmen. Och om någon av er var oroliga - så visade sig allt vara normalt med mina nerver. I alla fall i underarmen.


Bild på min neurofysiologiska undersökning (EMG, "Elektromyografi") med olika grafer på ström i nerverna.

Jag var måttligt pigg när jag steg upp i morse för att bege mig till uppropet för terminsstarten av termin 9. Men iväg kom jag och dagen förflöt med både trevliga och mindre trevliga händelser.

Termin 9 innefattar neurologi, öron/näsa/hals, ögon och psykiatri. Allt verkar spännande och jag ser verkligen fram emot T9. Dessutom går ryktet om att efter termin 8 (det är nu det alltså!) ska det vara lite av en nerförsbacke i jämförelse. Detta hoppas jag verkligen stämmer för jag orkar inte med en likadan termin som 8:an innan jag får ett sommarlov att vila upp mig på.

Våra nya scheman ger inga större hop om att få lite ledig tid att kunna läsa självständigt på men efter en närmare granskning visar det sig att det faktiskt finns dagar här och där som man slutar tidigar eller börjar senare. Verkar ok. Terminsansvarige verkar väldigt trevlig och kursansvarige för neurologi tycker jag är toppen! Däremot slog det mig direkt att ansvarige för psykiatri ser ut _exakt_ som jag (och andra) tänker sig att en psykiatriker ser ut. Som Richard sa "massor av tyg och sjalar". Och det finns en stor risk att det blir som beroendekursen vi hade under termin 7 - allt låter väldigt bra först men sen visar det sig vara mest flum. Men man kan hoppas i alla fall!

Ögon verkar spännande men de kursansvariga där verkar vara minst sagt riktigt otrevliga! Första bemötandet jag fick med dem var när jag tog min kurspärm för ögonkursen och sen fick även Thereses och Annas att bära på när de sprang på toa. Då kom nämnda kursansvarige och verkligen röt till "Endast en per person!!!". Jag var riktigt sugen att svara "Vad synd, jag som hade planerat julklappar och födelsedagspresenter redan". Att som det första anta att jag bär på tre pärmar för att "jag själv" skulle vilja ha tre är i mitt tycke ganska befängt. Öron/näsa/hals verkar bra i alla fall.

Dagen inleds sedan med en strålande tretimmarsföreläsning med Arne Lindgren (kursansvarige i neurologi) om neurologisk anatomi. Han är ju bara så strålande pedagogisk den killen! Även om många tycker att han är lite läskig också. ;) Han hade gärna fått håla i resten av den här terminen för min del, men sådan tur har man säkert inte.

Kvalitén sänktes ett snäpp under ögonföreläsningarna på eftermiddagen (egentligen bra men alldeles för snabbt) och nådde tillslut ett totalt fiasko i föreläsningsteknik med den sista föreläsningen om mellanörats anatomi. Det var faktiskt längesedan jag varit på en så dåligt föreläsning. Ingen av de pedagogiska bilderna som han visade på powerpoint fick vi ut, utan istället fick vi några handritade bilder som knappast vägde upp. Sedan försöktes det illustreras på diverse modeller när vi var över 50 personer och resultatet blev att en 5-6 personer såg och resten satt och försökte gissa vad det var han pekade på. Dessutom var mycket av anatomin onödigt krånglig och jag tvivlar på att vi ska kunna mycket av det som sades där idag. När han tillslut kom till några sjukdomar som han drog igenom låg fokus helt på anatomin utan att man hade någon större aning om vad det var för sorts sjukdomar han pratade om. Och det hjälper inte när han ständigt säger att det är viktigt och brukar komma på tentan. Värdelöst är bara förnamnet...

Men det finns ändå goda hopp om den här terminen. Jag ser starkt fram emot att läsa om neurologi. Även om jag just nu faktiskt bara vill ha en paus - typ en månads semester. Men man kan inte få allt här i livet, inte ens bra föreläsningar verkar det som även om det kunde tyckas vara givet på en så stor och dyr utbildning.

Brorsan var på besök i helgen och oftast innebär det mängder av skratt, brädspel, TV-spel och film. Denna gång gjorde inte någon besviken och lördag samt söndag spenderades med att spela det nya Twilight Imperium-brädspelet, Mario Strikers på Nintendo Wii, Guitar Hero samt Sequence-brädspelet. Dessutom såg vi senaste avsnittet av How I met your Mother och lyckades trycka i oss både McDonalds och pizza. Då vi oftast försöker maximera mängden rolig tid blir det inte allt för sällan skräpmat när lillebror är på besök (vi äter faktiskt inte alltid skräpmat mamma!). Nu är både jag och Therese helt slut efter en högintensiv helg och ser inte "jättemycket" fram emot morgondagens 8-17-dag på Neurologi-terminen.


Bild: Therese och Jonathan mitt i en omgång av mäktiga Twilight Imperium - ett spel som inte går av för hackor både vad det gäller djup och strategi samt mängden bordyta som behövs.

Däremot blev badmintonen på lördagen ett fiasko. Tredje gången nu som jag åker hela vägen till Helsingborg för att bara några minuter från badmintonhallen få ett telefonsamtal från kompisarna att det verkar vara tävling där idag och hela hallen är uthyrd. Så då står vi ofta där, allt från sex till tio stycken badmintonsugna pojkar och undrar vad vi ska göra nu. Man kan tycka att någon skulle kunna ta sig de sekunderna det tar att surfa in på hemsidan dagen innan och titta efter om det är någon tävling? Jag skyller så klart på dem som bor där, men jag inser också att det bara är jag som betalar tågbiljett fram och tillbaka så jag får nog börja titta upp det själv.

Att ha några dagar helt ledig mellan två terminer känns som lyx. Därför kan man undra varför jag plötsligt får ett ryck och börjar städa och omorganisera i hela rummet istället för att slappa.

Men det är ju faktiskt rätt roligt att slänga undan sånt man inte behöver, omorganisera och städa upp. Inte minst mina bokhyllor som har bönat och bett mig om att få sig en uppfräschning. Gamla papper och kompendier från skolan har samlats på hög och saker jag troligtvis aldrig kommer få någon användning för har fyllt mina lådor.

Så operation omorganisation är startad men ofta leder A till B och B till C när det gäller städning och det visade sig bli ett ganska stort projekt. Är därför fortfarande inte klar idag men förhoppningsvis blir allt färdigställt under morgondagen.


Bild: Bilden gör konstigt nog inte oredan riktigt rättvisa då det faktiskt ser för jävligt ut här hemma medans jag tycker att allt ändå ser rätt ok ut på bilden.

Igår hade både jag och Tessy våra FAS-examinationer (eller FAS-tenta som det kallas) tidigt på morgonen. Själv hade jag min på HIA (Hjärt-intensivavdelningen) medans Tessy hade sin på ortopeden.

Kvällen innan var jag sjukt nervös men när jag stod och väntade på läkaren kände jag mig redan bättre. Jag förstår egentligen inte varför jag stressar upp mig så inför sånt här då det inte hjälper ett dugg ändå. Eftersom vi fått 3-4 dagar på oss att läsa på inför FAS-tentan, som innefattar allt vi läst på termin 6,7 och 8, så finns det ju inte en rimlig chans att läsa in allt ändå och därför är det troligtvis inte det de kommer testa. Men man ville ju vara på den säkra sidan så jag repeterade en del hjärta under helgen samt infektioner och antibiotika som man aldrig kan kunna för väl vilken avdelning man än ska vara på.

Min FAS-examination (the long story):
Så hur gick min FAS-tentamen till? Först och främst visade sig att min patient var på toa och behövde tvätta sig och dylikt innan jag kunde gå in så jag och examinatorn (en av överläkarna på HIA-enheten) tog en fika så länge och han berättade i korthet hur det skulle gå till idag och vad han förväntade sig. Även om det var trevligt med en liten fika på morgonen så gick ändå min tentamenstid (som var 2 timmar totalt) och jag var orolig över hur det skulle påverka resterande tid. Men det var inget jag kunde göra något åt ändå så jag insåg att de säkert har översikt med det.

När patienten väl var redo gick jag in där och, under övervakning av examinatorn, ställde frågor till patienten precis som jag hade gjort om jag varit läkare på avdelningen. Jag frågade vad han gör där på avdelningen, vad som hände, om han har andra sjukdomar, ärftlighet för hjärt/kärl-sjukdomar, tidigare operationer, läkemedel och liknande. Dessutom frågade jag om riskfaktorer för hjärt/kärl-sjukdomar som rökning, alkoholvanor och motion samt hur patienten hade det hemma.

Efter samtalet (som inom sjukvården kallas "anamnesen") gick jag vidare med att undersöka patienten och lyssnade på lungorna och hjärtat, kände på pulsar och tog blodtryck. Under tiden man gör sina undersökningar observerar man hela tiden och lägger märke till saker som hur snabb pulsen är, om paitenten lätt blir andfådd, om patienten är kall eller varm samt om vissa rörelse verkar ansträngande.

Då jag inte hittat mitt eget stetoskop sedan Japanresan under sommaren lånade jag examinatorns under själva undersökning. Han kunde inte låta bli att jäklas och frågade efter jag undersökt lungorna om han kunde få tillbaka stetoskopet eftersom jag var färdig då väl? Jag blev först lite ställd med sa sedan att jag behöver det för att lyssna på hjärtat också varpå han skrattade och sa att han bara kollade mig. Hade varit snyggt att missa lyssna på hjärtat när man är på hjärt-intensivavdelningen. ;)

När allt med patienten var klar gick jag ut och fick sätta mig själv och sammanfatta vad jag fått ut för att sedan rapportera över detta till examinatorn precis som man hade gjort för en kollega eller nästa läkare som ska ta över efter ens skift. Dessutom passade han då på att fråga lite vad jag trodde det var för fel på patienten (han stoppade nämligen patienten när denne berättade om varför den låg på sjukhuset och sa att han inte fick säga något om vad som hände "efter han kom till Lunds sjukhus" så på så sätt fick jag aldrig reda på hans diagnos) samt vad det annars kunde vara.

Allt hade gått bra hittills men det värsta väntade. Efter detta skulle jag gå in till konferensrummet där ytterligare två läkare skulle ansluta och sedan skulle dessa tre fråga ut en om patienten och dess sjukdomar samt allt annat möjligt. Dessa läkare ska vara från andra specialitéer än huvudexaminatorn själv men vilka har man ingen aning om i förväg. Jag fick därför nästan panik när jag såg våran gamla kursansvarige, samt klinisk kemist, Peter Nilsson-Ehle komma strosande och fråga i vilket rum vi ska hålla hus. Peter är egentligen väldigt trevlig men hans specialité är just molekyler, lab-prover, statistik och allt annat smått som man nästan får krupp av för att det är så jobbigt att lära sig. Han har alltid haft en förkärlekt till fettpartiklar och tankarna började direkt snurra om de olika fettmolekylerna i kroppen, dess receptorer, beståndsdelar och vad var och en har för funktion. Magen vred sig...

Men allt visade sig gå bra. Väl inne i rummet fick jag berätta om patienten för Peter Nilsson-Ehle och den andre läkaren (som jag inte vet vilken avdelning hon var ifrån). Efter det frågade huvudexaminatorn lite om patienten, vad jag trodde det var igen, vad det mer kunde vara. Jag fick se labproverna från patienten och skulle tolka dem högt för läkarna. Självklart kom här Peter Nilsson-Ehle in och började ställa snorsvåra frågor om hjärtenzymerna och varför leverproverna åkte upp och ner så som de gjorde. Även EKG:et fick de upp på datorskärmen åt mig att tolka. Jag som dagen innan tänkte för mig själv "Men alltså de kan ju inte ta med sig EKG:n och visa för mig. Det bara gör dom inte väl". Men jodå. Jag fick visa översiktligt hur jag går tillväga när jag tolkar ett EKG och tillslut vad jag tyckte om patientens EKG. Självklart så hade patienten året svåraste hjärtinfarkt som var nästan omöjligt att förstå från EKG:et. (Varning för läkarspråk den kommande meningen) Det var något så komplext som en högerkammar-bakväggsinfarkt som man skulle ta på ST-höjningen i de nedre extremitetsavledningarna jämfört med ST-sänkningar i V2-V3. Helt uppenbart...not.

Men trots den höga nivån på många frågor så var det ingen grillning alls. Frågorna var nog svåra för att de ville se hur man resonerade när man egentligen inte viste svaret och vad man gjorde åt det. Angående EKG:et så sa läkaren att han verkligen inte förväntade sig att jag skulle kunna det, men att det såklart varit ett plus. Alla tre var snälla och lugna och kunde man inte svaret så förklarade de pedagogiskt så man verkligen lärde sig det istället. Precis som man vill att det ska vara.

Efteråt konfererade de ett tag då jag fick sitta utanför och vänta tills de kallade in mig igen och berättade att jag var godkänt och kommenterade detta. De tyckte allt hade gått bra idag och patienten var också han väldigt nöjd med samtalet och undersökningen. Jag förstod verkligen här hur viktigt själva samtalet och bemötande med patienten var i den här examinationen. Skulle jag gissa så är man godkänd när man går ut från patienten om man gjort anamnesen och undersökningen någorlunda vettig. Utfrågning inför alla tre läkarna var nog inte avgörande på något sätt utan mer ett sätt att få oss att tänka lite och en chans för dem att se hur man resonerar. Många av frågorna som de ställde var på en mycket högre nivå än vad vi skulle kunna förklarade huvudexaminatorn och sa att det var medvetet för att testa gränserna och få igång lite samtal.

Den kvinnliga läkaren (som jag inte visste vilken avdelning hon var från) sa till och med att det bästa tyckte hon det var när jag _inte_ kunde svara på en fråga. För då fick man se hur jag resonerade mig fram utifrån det jag kunde om fysiologi och annat. Dessutom tyckte hon det var viktigt att hon kände att jag vågade säga till när jag inte visste då det talar för att jag i framtiden kommer söka hjälp hos en kollega eller kolla upp faktan en extra gång och inte ta förhastade beslut grundade på okunskap. Det kändes också bra att höra.

Allt som allt var FAS-tentan mindre läskig än vad jag trodde den skulle vara. "Rolig" kanske jag inte skulle säga då det var väldigt nervöst men inget man inte överlever. Självklart beror det på vilka examinatorer man får och vilka frågor de ställer. Jag hade själv nog dött om jag fått till exempel en biexaminator från hematologen som spammar på med frågor om blodmaligniteter och blödningsrubbningar istället. Något jag lätt kan säga att jag är urkass på.

Men viktigast av allt, nu är både jag och Tessy klara med hela termin 8! Allt är klart och nu är vi lediga och kan göra vad vi vill i nästan en hel vecka innan Termin 9 sätter igång. Tjohoo!

Har sedan länge tänkt skriva ner några recensioner för olika brädspel som jag spelar och tycker om, samt kanske till och med för de jag inte tycker så mycket om. Allt i mån av tid (vilket varit en bristvara än så länge). Här kommer första recensionen och den är på brädspelet "Pandemic". Jag har funderat över på vilka sätt man kan skriva recensioner och testar här med en "frågor och svar"-variant.

Pandemic

Vad är detta?
Pandemic är ett brädspel där alla spelare spelar tillsammans för att bekämpa infektioner som bryter ut överallt på jordens yta. Varje spelare tar sig rollen som en av fem olika specialister: medic, scientist, dispatcher, researcher eller operations expert. Varje person har sina unika egenskaper som alla kan komma till god användning i jakten på botmedlena mot de olika epidemierna. Man kan vara allt från 1 till 4 spelare.



Vad är målet med spelet?
Målet är att rädda världen mot fyra olika infektioner. Spelarna vinner över spelet när de forskat fram alla fyra botmedlena mot de fyra olika sjukdomarna. Spelet vinner när någon av tre händelser sker: 1. Det sker totalt 8 pandemier (stort utbrott av en sjukdom). 2. En sjukdom har spridit sig alldeles för mycket. 3. Spelarna har tagit slut på alla sina spelkort (med andra ord "tiden har tagit slut").

Vad ingår i spelet?
Spelplanen är en bild över världen med olika städer utmarkerade. En hög med träkuber i olika färger representerar de olika infektionerna och resten av spelet är i stort kortbaserat där spelarna har en egen hög med kort och bakterierna/virusen har en annan hög.


Bild: Pandemic på två spelare. Spelplanen med världskartan. En spelare till vänster (Researcher) och en uppe till höger (Operations expert). Sjukdomarna representeras av kuber i fyra olika färger. (Bild från matchen som jag och Tessy spelade idag faktiskt. Detta var draget precis innan vi vann mot spelet - något vi sällan gör annars.)

Så vad gör man under en spelrunda?
När det blir en spelares tur får denne fyra stycken saker att göra (så kallade "actions"). Dessa kan vara allt från att resa till en ny stad, bota en sjukdom i en stad, bygga en forskningstation eller komma på ett botmedel. För att kunna forska fram ett botmedel måste en och samma spelare samla ihop fem kort av en viss färg (var och en av de fyra infektionerna har varsin färg) och sedan använda upp dessa fem kort på en forskningsstation. Med andra ord spenderar man rundorna med att försöka samla ihop kort, detta gör man både genom att man får dra kort varje runda samt att byta med andra spelare. Allt är dock inte frid och fröjd för infektionerna låter sig inte väntas och är man inte ständigt på vakt och reser runt och botar sjukdomar som bryter ut har man snart en pandemi över sig.

Okej, men samla ihop fem kort av en färg låter ju som en baggis?
Ja, det kan låta lätt. Men det är det verkligen inte. Man ska alltså ha fem kort av samma färg. Men det är även korten som används för att resa till olika länder. Blåa sjukdomar bryter alltid ut i blåa städer och det är med blåa kort som man även åker till blåa städer. Men andra ord, om en blå sjukdom börjar härja rejält vill man samla ihop fem blåa kort och hitta ett botmedel mot sjukdomen men samtidigt behöver man de blåa korten för att resa dit och hålla sjukdomen i schack under tiden. Man får alltså väga risken med att samla på korten och behovet att använda dem för att hålla allt under kontroll. Något som verkligen är genialt gjort och balanserar hela spelet på en knivspets.

Jaha, då låter det lite jobbigare. Men vem spelar "the bad guy" då? Bakterierna och sånt?
Ingen är bakterierna eller virusen. De spelas automatiskt av spelet och varje gång en spelare gjort sin runda på fyra actions måste denne även dra infektionskort som ploppar ut nya infektioner runt om i världen. Dessutom ligger det hemska epidemi-kort i spelarnas korthög och varje gång ett sådant kort dras (vilket de görs kontinuerligt under spelets gång) brakar hela helvetet lös och infektionerna frodas. Detta gör att man aldrig känner att man har riktig "kontroll på läget".


Bild: De fem olika karaktärerna man har att välja mellan samt deras unika egenskaper. Vid första anbilcken verkar deras förmågor kanske inget speciellt, men de är väldigt viktiga under spelets gång och missar man att använda sig av dem står man sällan pall mot epidemierna. (Bild från Boardgamegeek.com)

Men blir det inte ofta för lätt eller för svårt när ena sidan av spelet är helt automaticerad?
Jo, ofta blir det ju så. Det måste vara väldigt svårt för speldesignerna att lyckas balansera spelet så det varken är för svårt eller för lätt. Men Pandemic är det ultimata exemplet på hur man lyckas. Nästan alla matcher slutar med att det är på håret att man antingen vinner eller förlorar, oftast förlorar. Detta ger ett otroligt sug att spela igen. Och då spelet är så snabbspelat - en typisk runda tar cirka 30 minuter - blir det ofta att man spelar många matcher på raken.

Men när alla spelare är tillsammans, får man prata med varandra, visa varandra sina kort och allt sånt?
Alla spelare samarbetar. Men för att det ska kännas som att man är ett verkligen "lag" får man inte visa varandra sina kort. Man får däremot helt öppet berätta vilka kort man har om och om igen men just att man inte får "visa dem" gör spelet väldigt interaktivt. Det är mycket snack och planerande tillsammans.

Men kommer inte den som kan spelet lätt dominera över de som inte kan det lika bra och styra allas spelare som en envåldshärskare?
Detta är absolut möjligt. Därför måste spelare som kan spelet vara trevliga mot nya och, precis som du säger, inte dominera någon. Man spelar för att ha roligt och roligast har andra om de själva får försöka och inse att det inte var en bra idé. Då spelet ändå är snabbspelat lär sig alla ganska snabbt och efter en eller två matcher är alla lika med i att diskutera och planera och då har man som roligast - även den som gärna hade velat styra allt (det är vad jag tror i alla fall).

Men seriöst, fyra olika infektioner, några städer och bara fem olika gubbar spela som. Blir det inte lätt enformigt?
Nej, absolut inte! Variationerna känns tvärtom nästan oändliga. De fem olika karaktärerna man kan välja mellan skiljer stort i sina förmågor och varje gång man parar ihop två personer blir det en unik kombination. Vart infektionerna hamnar är helt slumpmässigt men det riktas alltid in mot specifika områden och därför blir vilka städer man befinner sig i också unikt för varje match. Spelet i sig innehåller inte många komponenter, men de som finns är otroligt snyggt samspelande och spelmekaniken är nästintill felfri.

Och hur ofta vinner spelet jämfört med hur ofta spelarna vinner?
Jag skulle säga att spelet vinner ungefär 80-90 % av matcherna. Det finns även en svårare svårighetsgrad att köra med när man väl bemästrat den normala. Så det här spelet lär hålla ett bra tag framöver.



Bild: Europa faller offer för den blåa epidemin. Undergången är nära. (Bild från Boardgamegeek.com)

Jaha, det här lät ju rätt tufft. Det kanske man borde ta och prova.
Du borde verkligen ge det en chans! Pandemic är ett fantastiskt spel som är lättlärt, lättspelat, snabbt med en bra balans mellan strategi och tur. Dessutom spelar alla tillsammans mot spelet och därför finns ingen ensam förlorare eller vinnare. Man är där tillsammans, man slår sina kloka huvuden ihop och man har riktigt kul!

Betyg: 9/10. Spelet är i princip felfritt. Det är ett perfekt spel som det är och är man ute efter ett samarbetsspel så är Pandemic spelet med stort S. Alla kan spela det och alla "bör" prova det. Jag kan fortfarande tycka att andra spel är roligare än Pandemic - men det helt enkelt för att jag tycker om andra spel mer. Detta är anledning att jag ger spelet en 9 istället för en 10. När jag spelar Pandemic har jag alltid väldigt roligt och kan inte tänka mig hur man skulle kunna göra just detta spel bättre.

Dagen igår kan ha varit en av de sämre på länge. Men idag vände allt.

Det började med att jag fick byta en julklapp som var av fel storlek (trodde inte jag skulle få det då öppet köp hade gått ut men det gick bra), cykel lämnades in på reparation och reparatören sa att han fixar det för en 200:- och jag kan hämta cykeln på måndag efter fyra. Reparatören är J&C Lindelöf och trots att han kan vara lite åt det tysta hållet är han alltid trevlig, fixar allt snabbt och bra och är billig. Kan varmt rekommendera honom om ni har problem med era cyklar i Lund.

Största glädjen idag var ändå resultaten från gårdagens och förrgårdagens MEQ- och OSCE-examination. Jag klarade båda två och är alltså klar med Termin 8 på Läkarutbildningen nu. Med detta får jag även göra FAS-tentamen nu på tisdag (jippii eller något?) och kan därför lugnt andas ut.

På väg hem från stan idag bestämde sig mitt lås för att flyga in i bakdäcket och bokstavligen talat spränga upp större delen av mina ekrar, reflexer och låset själv. Hjulet blev totalkvaddat och jag fick gå hem med cykeln i minusgrader och blåst. Och nu har jag en cykel med förstört bakdäck, förstört lås och möjligen mer än så som jag måste "gå" iväg med imorgon och försöka få inlämnat på reparation. Stackars Tessy också som fick gå med mig hela vägen hem i kylan. Troligtvis hade jag inte låst upp låset ordentligt så den satt lite löst och nu får jag betala för det med långpromenad i kylan (var ända borta på Nova Lund när det hände) och dyrsam cykelreparation.

Precis vad man behövde efter en misslyckad MEQ-tentamen. Ibland undrar man faktiskt varför man gick upp ur sängen på morgonen.

Kort sammanfattning på nedanstående inlägg: Termin 8:s MEQ-tenta sög fett.

Vidare till den längre utläggningen. Dagens MEQ-tenta var inte bara den absolut svåraste tenta jag skådat, utan även den mest korkade någonsin. Det fanns knappt en enda vettig fråga och dessutom var svårigheten alldeles för hög och fokus låg på fel saker. Jag behöver nog inte säga något mer för att man ska fatta att jag är missnöjd med den.

Visst har termin 8 på läkarprogrammet varit jobbig. Men samtidigt har den varit väldigt intressant. Många av sakerna man läst nu känns som saker jag aldrig vill glömma och är av stor vikt att komma ihåg som färdig läkare. Dessutom känner jag verkligen att jag pluggat på ordentligt och lärt mig massor. Alltså varit duktig. Detta gör att det känns ännu värre att komma till en tenta som man förmodar ska bevisa att man lärt sig saker och istället känner att man inte kan ett skit.

Det finns vanliga sjukdomar och det finns farliga sjukdomar som kräver akut handläggning. Det är dessa man tycker det är uppenbart att man borde bli tentad på. Sen finns det de lite mer allmäna sjukdomarna som det kanske inte ramlar in en 10 patienter per dag av men som ändå förekommer lite hela tiden. Också viktigt att känna till, kanske inte lika djupt som de tidigare men ändå. Sen finns det riktigt ovanliga sjukdomar, specialistsjukdomar som man ser ett par stycken under sin karriär av om man har tur. Kanske inte lika vettigt att testa detta. Sen finns det rent ut sagt korkade saker som inte bringar någon mening alls. Det var framför allt den sista delen som tentan utgjordes av. (Okej lite överdrivet men you get the point.)

Det är inte så att tentan inte alls tog upp de vanliga sjukdomarna. Men de gånger de gjorde det så var frågorna så luddigt formulerade att man inte visste vad som var fram eller bak på frågan och absolut inte vad man skulle svara. Har man läst om ett ämne och kan det bra så ska man klara en fråga om det ämnet. Man ska inte behöva sitta och gissa för att man aldrig hört talas om just den saken de frågar efter eller behöva sitta och vara osäker för att man inte fattar vad de egentligen vill åt med frågan. Fråga 1, som är inom ämnet anestesi ("narkos"), var nog den värsta av dem alla. Den hade seriöst inte en enda sak att göra med vad vi läst om anestesi under terminen. Istället börjar den yra om hjärt- och lungsjukdomar som absolut har relevans i anestesin i den meningen att man ska tänka på det, men inte så att frågan ska handla uteslutande om det och kännas mer som en fråga inom hjärt- och lungmedicin. Dessutom satt man många gånger och bara skrattade för sig själv över hur dåliga frågorna var. En härlig inledning på tentan.

Sakerna blev inte bättre då kirurgi-frågan (som är den helt klart största) var väldigt svår (tycker jag i alla fall) och helt skippar alla de vanliga kirurgiska sjukdomarna och istället enbart fokuserar på tjocktarmscancer. Blä på den!

Bortsett från ortopedi, kärlkirurgi och i viss mån handkirurgi var tentan ett stort fiasko och jag är oerhört besviken på vår kursledning som släpper igenom en sådan tenta. En av anledningarna till att det blir så här knäppt är att läkarutbildningen är uppdelad i Lund och Malmö. Och i år var det Malmös tur att skriva frågorna till tentan och därför fokuserar de klart på saker de tar upp i Malmö och struntar i vad Lund tycker. Jag har dock fått höra i efterhand att folket från Malmö var minst lika sura och upprörda och att de lika lite som oss i Lund hade en aning om svaret på det mesta.

Det är alltså inte bara jag som är upprörd över denna tenta kan jag tillägga. Jag har knappt träffat en klasskompis idag som inte varit sur, besviken och lite ledsen över tentan (och jag har träffat en hel del kurser efter tentan). Nästan alla tycker det var den svåraste tentan by far och dessutom otroligt korkad.

Nej det är synd att man ska studera 20 veckor i sträck, läsa som en galning och lära sig en massa viktiga fakta, handläggningar, operationstekniker och akuta handläggningar och sedan bli tentad på något helt annat. Ska det vara så svårt att ställa samman bra frågor? Är ledningen i Lund så fega/lata att de inte vågar opponera när de får in frågor som dessa från Malmö utan bara delar ut den till oss utan vidare retuschering.

Jag tror ändå jag kommer bli godkänd. Hade jag inte pratat med någon efter tentan hade jag nästan varit säker på att jag varit underkänd men eftersom alla är lika besvikna och arga kommer rättningen att bli tvungen och ändras. När 90 % av klassen misslyckas med en tenta är det inte klassens fel, utan tentans. Troligtvis kommer godkäntgränsen sänkas eller liknande. Men det är ju bara tråkigt att de måste göra något sådant istället för att från början ge oss vettiga frågor att besvara.

För att sammanfatta precis som i början av inlägget: MEQ-tentan sög. Big time!

Precis hemkommen från min praktiska examination (OSCE) och den gick bra! Jag är rätt övertygad att jag klarade den och kan nu pusta ut en hel del.

Inte fullt dock då det är skriftlig examination (MEQ) imorgon. Just nu vet jag inte vad jag ska göra. Ska man panikplugga (vilket sällan ger så mycket), ska man välja det man kan sämst och lägga dagen på den, ska man bara ta det lugnt och försöka slappna av (yeah right...det blir ju lätt) eller ska man försöka läsa lite strategiskt - "det vanliga och det farliga". Jag får se vad det blir men troligtvis de vanligaste grejorna eller det jag kan sämst.

Jag är så sjukt trött på att plugga nu bara. Har varit konstant tentaplugg sedan den 20:e december. Och det är inte över än. Inte förrän den 13:e januari då jag har min sista examination (FAS-tentan). Men det är bara att härda ut. Det kommer kännas så grymt skönt att bli ledig sen en vecka och även när nästa termin börjar (6 dagar efter FAS-tentan...) så brukar det vara rätt lugnt i början. Eller rättare sagt man "tar det" ganska lugnt. Kanske därför det alltid blir så stressigt under tentaplugget? ;)

Imorgon smäller det. OSCE-examination på morgon. OSCE, som jag nämnt tidigare, är läkarutbildningens praktiska examinationer där man under läkares översikt utför diverse praktiska moment som kroppsundersökningar, sätta nål, sy eller utföra första hjälpen på en docka. Oftast är dessa moment inte jättesvåra om man jämför med de skriftliga examinationerna (som vi har i övermorgon...) men då de är praktiska och man får direkt feedback om hur det går så tenderar man att bli rejält mer nervös inför dessa.

Men det ska nog gå vägen. Har inte tid förrän 11:00 imorgon så jag har lite tid på morgonen att gå igenom allt en gång till också. Tvivlar på att jag kommer sova så gott inatt dock. :p

Kan inte låta bli och tycka att det är väldigt lustigt när Word rättar mitt ord "bibehålla" med följande mening: "Beakta ordformen bibehålla. I normal sakprosa kan den kännas invecklad och byråkratisk." Är det inte lite att kasta sten i glashus av Word när den försöker rätta mitt ord genom att själv häva ur sig en mening med en uppsjö av komplicerade ord som "beakta", "ordform" och "sakprosa". Lustigt.

Kylan i våra lägenheter är fortfarande skoningslös och en ny lösning har hittats. När jag och Therese var hos mina föräldrar över Nyårsafton lånade vi med oss hem en värmefläkt och en värmemadrass. Värmefläkten är en rejäl historia som under ett högt susande spyr ut varmluft och snabbt höjer temperaturen i hela lägenheten. Underbart! Värmemadrassen fungerar perfekt den också med den lilla biverkningen att Therese somnar på den när hon försöker plugga för att det är så varmt och skönt.

Andra striden mot kylan vunnen (eller något). Snart dags att ringa till Akelius och klaga också. (Kanske hade varit logist att börja med det?)

Jag fattar inte vad jag och Therese missade när vi flyttade in hit men lägenheterna har ingen värmeproduktion alls! När vi kommer in i min lägenhet på morgonen (vi sover hos Therese just nu) så är det runt 16-17 grader här. Och då är elementen nästan iskalla.

Hela dagarna som vi tentapluggar nu så har vi värmeljus tända i hela lägenheten och med jämna intervaller även ugnen igång med öppen ugnslucka. Allt för att få upp värmen till skäliga nivåer. Vi går trots detta fortfarande i tofflor, morgonrockar och filtar så det är inte precis som att vi eldar upp det till Sahara-temperaturer.


Bild: Våran egna "öppna spis".

Vad sysslar Akelius med egentligen? Är det som Therese utbrast igår att vi flyttat in i några "energilägenheter" utan att veta om det där man ska spara på energin? Jag är väldigt sugen på att maila Akelius något i still med "Jag förstår inte hur ni tänker med att vi måste ha ugnen igång dygnet runt med öppen lucka bara för att hålla värmen, det måste kosta er en förmögenhet?" så kanske det blir lite fart på snålisarna.

Vi borde åtminstone få avdrag på hyran för alla värmeljus vi eldar upp här varje dag. ;)

2009 is here! Yay!