Pada-chan

I dagens kortsamhälle där till och med sedlar och mynt känns lite 90-tal kan man lätt säga att jag blev förvånad över att åter se den gamla byteshandeln. Och detta inom ett så modernt ämne som dator- och TV-spel!

Det är Gamestop, före detta EB Games, som sedan länge handlat mycket med begagnade spel. Som känt så är dator- och TV-spel väldigt dyra. Och det är egentligen ingen nackdel att ha ett begagnat spel så hos Gamestop kan man köpa begagnade spel och själv sälja eller byta in sina egna spel. Det är i och för sig inte detta som nu får mig att plötsligt skriva ett blogginlägg, då detta har funnits ett tag. Utan det är min senaste upptäckt i samband med den kommande releasen av "Guitar Hero: World Tour" där Gamestop har ett förbokningserbjudande.

För er som inte vet vad det är för spel så är det ett rytmspel likt Guitar Hero och Singstar fast med ett helt band där en spelar gitarr, en bas, en trummor och en som sjunger. Med i spelpaketet får man förutom spelet en gitarr, en mikrofon och, bäst av allt, ett rejält trumset. Rätt mycket saker vilket innebär att priset landar på facila 1800:-. Det var då Gamestops specialerbjudande kom. Förhandsboka Guitar Hero: World Tour för 799:- om du samtidigt bytar in 4 stycken Playstation 3- eller Xbox 360-spel. Så jag gick in till spelaffären bredvid och köpte 4 begagnade Xbox 360-spel för totalt 350:-. Det betyder att spelet som egentligen kostar 1800:-, nu kostar 799+350 = 1150:-. Rätt mycket billigare. :)

Det var inte förrän jag kom hem som jag insåg mitt fatala misstag - om man bytar in xbox 360-spel så får man Guitar Hero. World Tour till Xbox 360, inte till Playstation 3 som jag vill ha. Efter att ha deppat ihop ett tag över detta hittade jag dock ytterligare erbjudanden på Gamestop och löste mitt problem mer än väl.

Så nu har jag förbokat "Little Big Planet" som kostar 550:- för 9:- plus två Xbox 360-spel, alltså cirka 200:- samt World of Warcraft Wrath of the Lich King som kostar 400:- för 99:- plus ett xbox 360-spel, alltså cirka 200:-. När jag sedan kom hem beställde jag fyra stycken exemplar av "Beowulf the game" till Playstation 3 för 99:- styck (värdelöst spel troligtvis och därför det enda som kostar enbart 99:-) och kommer alltså använda dessa sedan för att boka Guitar Hero World Tour för 799 + 400 = 1200:-.

 

Puh, det blev många siffror här. Men jag måste säga att jag är imponerad över detta sätt man kan trixa lite med begagnade spel och plötsligt få allt så mycket billigare. Och detta framför allt med Xbox 360-spel utan att jag ens har en Xbox 360. Så nu väntar jag med spänning på mina tre (!) kommande spel.

 

Sitter med mitt lånade exemplar av "Akut buk" från biblioteket på Lunds Universitetssjukhus och försöker plugga så gott det går. Jag kan ta att en bok är sliten och även att den är nerkladdade med understrykningar och anteckningar. Men jag kan verkligen inte förstå mig på hur vissa folk gör understrykningar. Nästan varenda sida jag läser i den här boken är till 99 % helt understrukna. Varför stryka under om man nu tycker att ALLT är viktigt? Varför inte börja med att "stryka över" det man tycker är oviktigt istället? Och ännu bättre är understrykningar av halva ord, eller helt grammatiska ord som inte har något med fakta att göra överhuvudtaget.

Ta till exempel sidan här där "i första hand på" är understruket för sig. Hade man strykit under hela "Hypovolemi beror i första hand på förlust av vätska" så kan jag förstå. Men personen stryker inte under "beror" eller "förlust" (den stryker under "-lust"-delen av förlust dock...) utan bara det emellan. Eller meningen "...från tarmlumen ut i cirkulationen" där "men" i "tarmlumen" är trippelunderstruket medan resten av ordet ej är understruket alls. Överallt är halva ord understrukna i texten.


Bild: Sida från ileus-kapitlet i Akut buk-boken. Inklusive tusen och åter tusen understrykningar.

Jo, visst är jag tjatig. Men man kan ibland inte hålla sig när man tänker på hur korkat vissa saker är som folk gör. Det var dagens utbrott för mig, nu ska jag återgå till att läsa halvunderstrukna ord och försöka sortera ut vad som är viktigt - och det är inte 99 % av de skrivna orden. ;)

Som en god tradition har jag och kompisarna börjat spela badminton varje lördag i Helsingborg. Två veckor sedan blev vi dock måttligt glada när vi kom dit, tio personer, och såg att det var turnering på Olympiahallen och alla banor därför var upptagna.

Men skam den som ger sig. Vi tog våra rack och begav oss ut på jakt efter andra badmintonhallar. Den i Hittarp hade stängt på helgen (kan man kalla sig rackethall om man har stängt på helger?), en annan vi kände till krävde att man bokat i förväg och Idrottens Hus, som också har möjlighet till badmintonspel, hade tävling de också. Plötsligt kom den geniala idéen att vi helt enkelt spelar utomhus, här där vi står. Dagen till ära var nämligen ovanligt vindstilla och runt parkeringen gick det metallstängsel i olika höjder som kunde ställa upp som nät.


Bild: Victor (Virus) i full fart med att lägga en av sina specialare. Från vänster: Lage, Victor, Jonathan, jag, Peter, Kristoffer.

En timme senare var vi kanske inte lika slut som vanligt, men vi hade fått oss en liten dos badminton och kunde med gott samvete göra mindre nyttiga saker på kvällen som att äta godis och spela Magic.

Då vi blivit lite av badminton-freaks på sistone kunde vi ändå inte hålla oss för att dra till badmintonhallen dagen efter och trots tävling återigen strosade jag och Stigborg ner till funktionärerna och frågade om vi inte kunde få låna några banor. Det var mycket mindre folk den dagen och många banor som tävlingsarrangörerna bokat till träning stod tomma. Detta gick bra och vi spenderade två roliga, och uttröttande, timmar med att skjuta fjäderbollar till varandra.

Jag har länge velat ha en riktig dansmatta i metall. Och på sistone har jag varit väldigt aktiv och letat annonser och plöjt forum för mer information. Slutligen hittade jag en villig säljare som bodde i Stockholm och som gärna sålde vidare sin matta (modell TX-6000) till mig.

Vad är en dansmatta?
För er som aldrig sett eller testat på en dansmatta kan det låta ganska knäppt. Jo, det är nog rätt knäppt egentligen, men galet kul också! Idéen är lika simpel som den är rolig. På skärmen kommer pilar flygande från botten av skärmen och uppåt. När en pil (vänster, höger, upp eller ner) når toppen av skärmen ska man trycka på motsvarande knapp (vänster, höger, upp eller ner). Med en handkontroll eller ett tangentbord hade detta snabbt blivit trist. Men när handkontrollen istället består av en stor matta som du står på, med fyra pilar i de önskade riktningarna blir det en helt annan utmaning. Man måste vara snabb på att både läsa av pilarna på skärmen samt flytta sina fötter till motsvarande pil. En god taktkänsla hjälper också då pilarna följer rytmen från olika musikstycken som får det hela att kännas mer som en "dans". Dans är kanske inte rätt ord egentligen för jag hade då aldrig dragit fram några "dance moves" från dansmattan när man går ut på nattklubben, men musiken ger spelet en mening och man dras lätt med.


Bild: Min nya dansmatta i metall (modell TX-6000). Baktill ses "bar:en" som jag pratar om i texten nedan. Hmm, svårt att tro att jag faktiskt hängt upp 80% av mina sladdar "under" skrivbordet så de inte syns - de finns några stycken där.

Okej det verkar kul, men varför en i metall?
Så vad är då en dansmatta i metall bra för? Först hade jag en dansmatta i plast. Även om den fyller sin funktion (samt är billig!) så glider den runt på golvet så snabbt man försöker dansa. Så pass mycket så man blir tvungen att tejpa fast den med silvertejp faktiskt. Dessutom är den inte lika känslig och skrynklar gärna ihop sig vilket kan ge en hel del huvudvärk när man försöker koncentrera sig på musiken och istället får försöka sparka mattan på plats.

Med en dansmatta i metall finns inte dessa problem längre. Vi pratar alltså om en en gånger en meters metallklump på 25 kilo. Den ligger inte bara stadigt på marken, den varken glider eller skrynklar ihop sig. (Det senare hade varit imponerande faktiskt...) Dessutom får man med vad man kallar för en "bar" till en metallmatta. En bar är ett räcke av metall placerat bakom sig som man kan luta sig mot för att få balans. Detta är inte lika roligt som att dansa utan bar, men dock ett måste när man kommer upp i svårighetsgrad på styckena och man börjar inse att man hade behövt vara nästan viktlös för att inte ramla omkull när man försöker flytta fötterna i rask takt mellan pilarna.

Road trip till Halmstad
Så hur får man 25 kilo dansmatta från Stockholm till Lund? Det får man knappt faktiskt. Bussgods finns men hamnar i så fall i  Malmö och den är inte vidare smidigt att ta på tåget och än mindre hem till lägenheten från stationen. Men lyckligtvis skulle ägaren ner till Halmstad på tisdagen och frågade om inte det kunde underlätta. Tack vare mina fantastiska kompisar, Lage, David och Victor, som självmant erbjöd sig att köra mig hela vägen till Halmstad och tillbaka, fick jag min matta till Lund. Det blev en riktig road trip med mycket snack, mycket köra och så mycket som två McDonalds-besök på vägen.

Väl hemma har jag haft lite väl lite dansmattetid hittills, men har ändå hunnit prova på så pass att jag är supernöjd med mitt köp. Den är stabil, fungerar felfritt och ger mig både underhållning och motion i ett paket. Och finns det något bättre sätt att få motion på än med något som man tycker är grymt roligt? :)


Bild: En svettig mig i full färd med att försöka kordinera mina ögon och ben till att se och följa pilarna som rasar fram på skärmen.

Bara för att man kommer in på läkarutbildningen så vet man så klart inte vad exakt man ska kunna varje termin. Därför förlitar man sig blint på något som heter "kursmål" och som varje kurs berättar vad vi ska lära oss och slutligen också tenteras på. Även om tidigare terminers kursmål ofta varit så kassa och flummiga att man ändå inte har en aning om vad man ska läsa så är det rejält mycket bättre än att inte ha några alls, som nu.

Jag har nu två veckor kvar på min nio veckors långa kirurgiplacering och har inte haft en aning om vad jag ska läsa. Kursledningen har bara sagt att de är på väg (hur har tidigare terminer klarat sig?) och sen inte brytt sig om våran oro. Hur man ska kunna tenteras på en kurs när de inte sagt vad de vill man ska kunna känns rätt absurt. Det kan ju inte vara meningen att jag nu under min kommande ortopedi-placering ska behöva läsa kirurgi för att kursledningen inte orkat ta tag i att skriva ner kursmålen. Både jag och min kompis Richard mailade samtidigt till kursledningen utan någon större framgång till svar på dessa frågor.

Idag kom de dock äntligen och en ganska stor tröst är att de faktiskt är bra skrivna. Några av de bättre kursmålen under utbildningen faktiskt - men ganska värdelöst eftersom de kom så sent. Jaja, man har i alla fall två veckor på sig att plugga efter dom. Så jag borde kanske sätta igång med det istället för att skriva det här?...

För er som skulle vilja se hur kursmål kan se ut under läkarutbildningen har en länk här:
http://www.med.lu.se/content/download/30157/209927/file/M%C3%A5lbeskrivning%20Kirurgi.pdf

I kursmålen finns en hel del, för ej medicinstuderandes, konstiga ord. Så en del av texten kan nog vara svår att förstå. Bara fråga om det är något ord ni gärna vill få reda på vad det betyder!

Den gångna veckan har jag varit på Onkologiska avdelningen i Lund. Onkologi är läran om tumörer och en onkolog har hand om patienter med tumörer och cancer och sköter cytostatika- och strålbehandling. Operation av tumörer gör kirurgerna.

Kan också här passa på att reda ut ett vanligt missförstånd. Tumör och cancer är inte samma sak. En tumör är helt enkelt en cell som genom upprepade mutationer fått möjligheten att dela sig obehindrat. Att cellerna i vår kropp ska kunna dela sig är en förutsättning för vårat liv, men deras delning är strikt kontrollerad och minsta fel triggar igång en sekvens av händelser som tvingar cellen att ta självmord, gå i "apoptos". Men en tumör har tack vare sina mutationer övervunnit detta försvar samt ordnat det så fint så att den delar sig i full fart också. En tumör växer och växer och gör egentligen inte mer än så. Den kallas därför benign, godartad. Den kan ändå ge problem i form av kompression av annan vävnad men är oftast hyfsat lätta att operera bort.

Annat är det dock med cancern. Cancer kallas en tumör som förutom de vanliga tumör-egenskaperna, som att kunna dela sig obehindrat, även invaderar andra vävnader samt har möjligheten att sprida sig till andra organ, "metastasera". En cancer växer ofta ner och igenom den vävnaden den från början tillhörde och kan växa vidare in i andra vävnader. Men farligast är dess förmåga att metastasera, sprida sig till helt andra organ, vilket ofta gör behandling i princip omöjlig. Så en cancer är alltså en tumör, en malign (elakartad) sådan, medan en tumör inte behöver vara cancer.

Oj, det blev en lång utläggning om tumörer och cancer. För att styra tillbaka samtalet till min vecka på Onkologen så hade jag i alla fall en bra vecka där. Lokalerna är mysiga, läkarna är trevliga och patienterna, det känns konstigt att säga det men de, är väldigt lugna och lätta att ha och göra med. De flesta patienter man träffar har redan upprepade gånger varit i kontakt med vården, opererats, gått på långa cytostatikabehandlingar (cellgift), strålbehandlats och är därför mer avslappnade än många andra patienter. Även om just dessa borde ha all anledning att vara nervösa. Inte sagt att cancerpatienter inte är oroliga för sin diagnos, absolut inte, och när de första gången fick sin diagnos var det nog inte lika lätt. Men när man träffar dem i mitten av deras vårdförlopp har de satt sig in i sin situation och kan lugnt berätta om alla jobbiga operationer och långdragna cytostatikabehandlingar de varit med om.

Onkologi är sannerligen inget lätt ämne, men väldigt spännande.

Sista dagen i Helsingborg idag. Har känt mig jättetrött hela veckan så gissar på att jag dragit på mig en mild förkylning. Sitter till och med och somnar på mottagningarna med läkaren bredvid mig och allt. Detta trots att jag däckat på soffan tre dagar i rad när jag kommit hem. Segt.

Morgonen inleddes med två ERCP-undersökningar. ERCP är en avancerad undersökning/operation där man går in med ett gastroskop ner i magsäcken och vidare ut i början av tunntarmen. Här letar man upp en liten, liten öppning som är slutet på gall- och bukspottsgången där galla och bukspottsenzym tömmer sig i tarmen. Där kör man in en tunn slang och sprutar kontrast in i denna gång. Samtidigt startar man då röntgenapparaten och kan då se hur gallgångarna ser ut genom att se vart kontrasten har lagt sig. Med detta kan man se gallstenar och andra tråkigheter och faktiskt plocka ut dom direkt genom ERCP:n.

På grund av röntgenapparaturen står man klädd i blyförklädena och bly-halsskydd vilket efter en halvtimmes procedur är minst sagt påfrestande tungt. Visst hjälper det mycket när man fått lära sig att man ska ha tyngden på höften och inte på axlarna men det är rätt tungt ändå.

Efter ERCP-omgången gick jag till kirurgakuten. Här hade jag den underbara turen att gå rakt in till en appendicit-patient (blindtarmsinflammation) och fick känna på en "nästan" typisk appendicit-buk. Bara minuter därefter kom ett larm på medicinakuten där även kirurgen jag gick med kallades in och jag fick vara vittne till ett komplicerat fall med mängder av läkare och sköterskor som samverkade för att försöka rädda livet på patienten. Där fanns kirurger, medicinläkare, narkosläkare och röntgenläkare samt tre underläkare och ett gäng sköterskor och undersköterskor.

Dessa akuta situationer är på många sätt väldigt spännande för en kandidat som mig själv. Det finns nog ingenstans man känner sig så i vägen och vilsen som där när man inte har en aning om vad man ska göra eller vart man ska stå. Men samtidigt känner man sig nästan som mest värdefull just där också då det är en akutsituation och alla händer tillgängliga behövs. Man får ofta rop om att fylla en spruta, hämta dopplerutrustning, ringa röntgenläkare eller hjälpa till att lyfta patienten. Alla småsaker, men ändå saker som är viktiga och som måste göras. Det är ju trots allt kul att känna sig behövd.

Innan jag påbörjade kirurgterminen hade jag, som många andra, uppfattningen att kirurger är ganska dryga och taskiga. Jag har dock blivit glatt motbevisad av alla trevliga kirurger jag träffat i Landskrona och Lund hittills och därför tyckt att kirurgi är riktigt roligt.

Idag var det dock dags. Jag deltog på en längre operation och ingen av de två opererande kirurgerna var särskilt trevliga alls. De var hårda, nedvärderande, skrattade åt ens frågor och var inte särskilt pratglada. Några få gånger ansträngde de sig och ställde frågor eller lät mig ställa frågor, men största delen av tiden kände man sig inte så välkommen att fråga och kände sig mest i vägen. De pressade en även med svåra frågor och var inte nöjda ens om jag svarade rätt. Tråkigt, och onödigt...

...i alla fall så länge det inte är på en själv. ;)

Gjorde min första rektalpalpation idag! Alltså att man sticker upp ett finger i ändtarmen för att känna efter tumörer, hemorrojder, förstorad prostata och annat gott. Möjligtvis blir man nog ganska mindre känsliga för sådana här saker under utbildningens gång men jag tyckte inte det var farligt alls. Rent utav spännande!

Och för er som tyckar att man nog är lite knäpp som tycker det är spännande att köra upp ett finger där bak på en annan person, så borde ni vara glada att någon vill göra det åt er. För annars får ni ju göra det själv när det behövs. ;)


Bild: Hittade en pedagogisk bild på hur man kan palpera (känna) prostatan genom rektalpalpation. (Bilden tagen från Aftonbladets hemsida, okänd illustratör.)

Denna veckan har jag placering på sjukhus på landsort och har då sökt till Helsingborg. Hur nu Helsingborg kan vara en landsort när det är mycket större än Lund kan man ju fråga sig?

Måste passa på att uppmärksamma de två roliga gatorna runt sjukhusområdet, "hörselgången" och "synvinkeln". ;)



Dagen börjar smidigt med att vi visas till våra omklädningsrum och jag precis när jag ska gå in ser att det står "kvinnor" på dörren. Vi är fyra studenter i Helsinborg denna veckan, från både Malmö och Lund och det visar sig att "M" som stod på 2 av de fyra kuverten med papper och nycklar inte alls stod för Malmö utan för Män. Logiskt eller hur? Allt löste sig i alla fall och sekreteraren sprang och hämtade rätt nyckel till mig.

Trots att vi är fyra studenter så är vi uppdelade så vi inte går alls med varandra vilket är rena lyxen jämfört med Lund där man är van vid att "slåss" en tre-fyra stycken per läkare. Min placering idag var på KAVA hela dagen. KAVA står för Kirurgisk akutvårdsavdelning och är avdelningen där patienter med kirurgiska åkommor läggs in då de är för sjuka för att ligga på en "vanlig" vårdavdelning. Akutvårdsavdelningarna har mer personal och mer tillgänglig övervakningsutrustning. Nästa steg är att ligga på IVA, Intensivvårdsavdelningen, där all möjlig övervakning konstant uppassning finns.

Förmiddagen hade läkaren jag gick med gastroskopi och jag följde med honom och tittade på när han gastroskoperade. Vid gastroskopi kör man ner en lång slang i halsen med en kamera längst fram så man kan se om man har några problem i matstrupen, magsäcken och början av tunntarmen.

När det var dags för lunch var jag uppe och vände i personalmatsalen men det tar alltid emot att äta "skolmat" till ganska dyrt pris så jag slängde på mig kläderna och tog mig ner till Kyoto Sushi istället. Här bjöds det som vanligt på underbart god sushi. De måste expanderat också då det plötsligt är fyra stycken som jobbade där, jämfört med de vanliga två/tre. Men jag måste faktiskt säga att nyöppnade "Zen" i Lund är ännu bättre. De har faktiskt den bästa sushin jag smakat hittills, i Sverige. ;) Även om misosoppan på Kyoto Sushi slår Zen så är sushibitarna godare på Zen.

Men vidare till sjukhuset. När jag kommer tillbaka och ringer upp min handledare säger han att det inte finns något spännande på avdelningen på eftermiddagen (no shit?) och jag föreslår snabbt att jag kan gå till kirurgakuten istället. Akuten är ett av de roligaste ställena på sjukhuset i min mening. Där är alltid att göra (nåja, om ni läst mina tidigare inlägg så kan man ha oflyt även på akuten, men framför allt för att man är student), man träffar patienten för första gången och har alltså ett "färskt" problem, det är en hel del action när det gäller och en del slapp när det är som vanligt. Akutläkare är en specialité som jag verkligen kan tänka mig i framtiden. Vi får väl se!

Jag hann att ta en egen patient som jag skötte i princip allt på och följde även med Farhad, akutläkaren, på en av hans patienter. Denna lilla roliga dialog utspelade sig då där patienten säger:

- Jag har jobbat på *********. Du vet väl var det ligger?
- Nä, jag är från Stockholm faktiskt.
- Jaha? Ja, men du kanske är duktig ändå.
(*av sekretess skriver jag ej arbetsplatsens namn)

Har nu under två dagar varit på thoraxkirurgen (thorax = bröstkorg och innehåller organ som lungorna, hjärta, stora kroppspulsådern "aorta" och sköldkörteln) där jag varit med på hjärtoperationer. Första dagen gick vi med perfusionisterna (väldigt rolig titel då det låter som "perfektionisterna") medan jag idag skulle assistera.

Perfusionisterna har hand om hjärt-lungmaskinen som är den maskin som tar hand om att leda runt blodet i kroppen när man stänger av hjärtat. För att kunna operera i hjärtat måste man ofta stänga av hjärtat så det inte slår samt inte innehåller en massa blod och då använder man en hjärt-öungmaskin som tar över cirkulationen av blod samt syresätter blodet.

Idag skulle jag varit assistent, men på grund av platsbrist så fick jag inte plats att assistera och stod istället bredvid. Detta är egentligen inget större minus då man ser bättre från det stället där jag stod och man slipper vara sterilklädd och stå i en statisk position i fyra timmar. Kirurgen opererade snabbt men väldigt skickligt. Vi hade schemalagt att det kunde ta till klockan 14 men patienten var ihopsydd och färdig 10:20 och jag fick därför en välbehövd ledig eftermiddag.

Hjärtkirurgi är riktigt pilligt men spännande att se på. Operationen idag var en klassisk bypassoperation där man tar kärl från vaden (vena saphena magna) samt en artär från bröstkorgen (vänster arteria mammaria interna) och syr fast på hjärtat och på så vis kringgår de kärlen som blivit dåliga på hjärtat.