Pada-chan

Man ska akta sig för att önska för mycket brukar man säga. Jag skrev i gårdagens inlägg att jag hoppades att det skulle bli lite mer arbete idag och jag fick verkligen vad jag tålde. Plötsligt satt jag med arbete upp över huvudet. Epikriser (slutanteckningar), patientmeddelanden, inskrivningsanteckningar och daganteckningar låg plötsligt i hög och väntade på att dikteras. Dessutom var det som vanligt ett antal patientsamtal inbokade där jag ska sitta med och föra anteckningar för att sedan kunna skriva samman ovan nämnda anteckningar. Jag stressade på hela dagen och offrade till och med en del av lunchen som redan var kort pga dålig lunchplanering. Men som tur är lät min läkare mig avstå från ett patientsamtal på eftermiddagen för att en av mina inskrivningsanteckningar var tvungen att bli färdig snarast och tack vare det fick jag plötsligt gott om tid istället. Slutet gott, allting gott.

Gillar redan mitt nya jobb väldigt mycket! Även om man gör liknande saker som man gör som student (skriver diverse anteckningar i patientjournaler) känns det helt annorlunda när man plötsligt har "ansvaret". Det är ingen läkare som senare läser igenom och signerar mina anteckningar (oftast inte i alla fall), utan det är jag som får stå för vad jag skrivit. En aning pressande, men framför allt väldigt roligt. Dessutom är verkligen all personal man träffar på helt fantastiskt trevlig. En jättegullig sjuksköterska bad mig om hjälp under eftermiddagen - om jag kunde signera några medicinlistor åt henne. Efter en hel del funderande gav jag upp och fick erkänna att jag faktiskt inte har en aning om hur man signerar medicinlistor varpå hon snällt förklarade hur man gjorde. Hon frågade alltså "mig" om hjälp och i slutändan sitter jag och gör vad hon säger åt mig. :) Men någon gång måste vara den första!

Resten av dagen blev dock mindre rolig som ni kanske redan sett på mitt föregående inlägg.

Min älskade cykel har fallit i tjuvarnas händer! Jag åker hela vägen från Ängelholm till Lund för att hämta min och Tessys namnskylt samt min cykel, och så är cykeln borta. Fy fan vad surt säger jag bara. Detta blir min andra cykel som stjäls från mig i Lund. Extra tråkigt då jag lagt en hel del pengar på att byta slangar och däck till den efter vandaliserande ungdomar som verkar tycka det är skitkul att punka cyklar utanför vår lägenhet. Om saken skulle kunna vara ännu värre så är cykeln också en present från Therese, som hon själv och har iordningsställt och målat och allt. Inte rättvist alls.

Det är dock riktigt konstigt att de tar min cykel då den just är målad av Tessy i en väldigt unik ljusblå färg som nog aldrig sett en annan cykel i. Nästan turkosfärgad. Så jag ber alla er skarpögda Lundabor att hålla ögonen öppna efter en ljusblå/turkos cykel som plöjer gatorna i Lund. Ytterligare kännetecken är (eller var?) en grå, stor sadel, gråa däck, ingen reflex framtill, ingen ringklocka och ingen framlampa.

Tvivlar på att jag någonsin får återse den igen, men hoppet är det sista som överger en.

Då var det första gången det stod "Läkare Patrick" när jag skrev en daganteckning i journalen på sjukhuset. Idag började mitt och Thereses sommarvikariat som underläkare på Psykiatriska avdelningen på Ängelholms sjukhus. En del meckande i början för att komma på plats, få kort och nycklar, inloggning till journalsystemet och hitta sina respektive läkare. Men efter det fick jag vara med på tre patientsamtal som jag sedan gjorde daganteckningar på. Dessutom blev det mitt ansvar att undersöka en skadad tumme för att se om den var bruten samt skriva remiss till röntgen. Det var även första gången jag fick "signera" - alltså godkänna mina egna daganteckningar och min röntgenremiss - något som annars bara läkare får göra när man är student. Men även om det bara är "vikarierande underläkare" för tillfället så är det faktiskt en läkare jag är trots allt. :)

De har även lovat att vi ska få lära oss att själva utföra ECT-behandlingar (i fokmun känt som elchocksbehandling - se mitt tidigare inlägg om Elektrokonvulsiv behandling) vilket jag verkligen ser fram emot. Nu i början är det dock mest att läsa på om patienterna som ligger inne, sitta med på samtal och skriva daganteckningar. Men det är ändå kul på helt annat sätt än när man är student. Man har ju faktiskt ansvar helt plötsligt.

Hoppas morgondagen blir lika spännande som idag - till och med "lite" mer att göra på eftermiddagen hade inte varit helt fel. ;)

Dr Pada signing out

Efter 170 mils konstant körande är vi äntligen hemma igen. Det har varit en underbar semester i Kroatien med både sol och bad (och en del regn), fantastiska utflyktsmål och goda middagar. Bortser man från den strålande midsommaraftonen första kvällen började resan lite krassligt med fyra dagar av inte lika bra väder. Det var ingen katastrof men det småregnade och blåste lite för mycket för att vilja sola och bada. Detta var dock lämpliga dagar att göra små utflykter till underbara städer som Rovinj, Opatija och Porec istället.

När väl solen sedan gjorde oss sällskap slog girigheten så klart in och i princip alla fick sin beskärda del av bränd hud. Men inget som inte kurerades med solskyddsfaktor 30 och sen ännu mer sol. Under dessa dagar besökte vi en hel del fantastiska stränder och både badade, lekte och solade så man var helt slutkörd när man väl åkte hem igen.

Då jag inte haft varken tid eller ork att göra en lika utförlig dagbok som under min Japanresa (Japanblogg 2008) tänkte jag istället sammanfatta resan med en punktlista över vad jag har gjort, med lite fokus på, för mig, nya saker. Under min Kroatienresa har jag: