Street Fighter IV
Äntligen har Street Fighter 4 släppts till PS3 och Xbox360 och jag la vantarna på mitt förhandsbokade exemplar redan på releasedagen. Fick dessutom en ganska fin t-shirt med Chun-Li som bonus för att man förhandsbokade. Som ännu mer plus bytade jag in ("blev av med") de två värdelösa spelen som ingick vid mitt playstation 3-köp för längesen och fick då Street Fighter 4 för 199:-. Nice price.
Men till det viktiga. Street Fighter 4 är inget annat än rosat i alla recensioner som berömmer spelet för sin fantastiska grafik, spelkontroll och spelmekanik. Spelet är som alla önskat - ett Street Fighter 2 i rejält uppfräschad förpackning med extra allt. Och det är bra! Ruskigt bra!
Jag är själv inget fan av fightingspel som lägger ner den extrema tid och möda som krävs för att bemästra ett sådant, men jag tycker ändå alltid det är roligt att ta en match både mot kompisar eller mot datorn. Det är något mysigt över att börja sätta sig in i en karaktär, försöka lära sig dess attacker och sedan ge sig ut i världen för att pröva sin nytränade styrka.
I mitt fall har det hittills mest resulterat i ett antal svordomar och allmän frustation över hur överdrivet bra datorn är. Jag är återigen inget proffs på fightingspel, men jag förväntar mig ändå kunna spela igenom arcade mode en gång på "normal" utan för många försök. Men när det visar sig vara praktiskt taget omöjligt och jag sänker svårighetsnivån till easy och ändå inte klarar det och blir tvungen att sänka till very easy börjar det kännas lite löjligt. Uppenbarligen är spelet justerat och balanserat av personer som är riktigt bra på Street Fighter och om jag som ändå har spelat en hel del fightingspel genom livet har dessa problem kan jag bara tänka mig hur någon har det som är helt ny. Men har åtminstone klarat spelet på easy nu med två karaktärer och jag jobbat mig vidare mot medium.
Street Fighter 4 är ett grymt välgjort spel och hittills tycker jag det är nästintill perfekt. Det kommer bli en given hit när man har kompisar på besök, men även i sin ensamhet fungerar spelet mycket bra. Tycker man inte det är så roligt att möta datorstyrda motståndare finns internetläget som fungerar riktigt bra och snabbt och smärtfritt kopplar upp en mot en annan användare någonstans i världen.
Let the fight begin!
Men till det viktiga. Street Fighter 4 är inget annat än rosat i alla recensioner som berömmer spelet för sin fantastiska grafik, spelkontroll och spelmekanik. Spelet är som alla önskat - ett Street Fighter 2 i rejält uppfräschad förpackning med extra allt. Och det är bra! Ruskigt bra!
Jag är själv inget fan av fightingspel som lägger ner den extrema tid och möda som krävs för att bemästra ett sådant, men jag tycker ändå alltid det är roligt att ta en match både mot kompisar eller mot datorn. Det är något mysigt över att börja sätta sig in i en karaktär, försöka lära sig dess attacker och sedan ge sig ut i världen för att pröva sin nytränade styrka.
I mitt fall har det hittills mest resulterat i ett antal svordomar och allmän frustation över hur överdrivet bra datorn är. Jag är återigen inget proffs på fightingspel, men jag förväntar mig ändå kunna spela igenom arcade mode en gång på "normal" utan för många försök. Men när det visar sig vara praktiskt taget omöjligt och jag sänker svårighetsnivån till easy och ändå inte klarar det och blir tvungen att sänka till very easy börjar det kännas lite löjligt. Uppenbarligen är spelet justerat och balanserat av personer som är riktigt bra på Street Fighter och om jag som ändå har spelat en hel del fightingspel genom livet har dessa problem kan jag bara tänka mig hur någon har det som är helt ny. Men har åtminstone klarat spelet på easy nu med två karaktärer och jag jobbat mig vidare mot medium.
Street Fighter 4 är ett grymt välgjort spel och hittills tycker jag det är nästintill perfekt. Det kommer bli en given hit när man har kompisar på besök, men även i sin ensamhet fungerar spelet mycket bra. Tycker man inte det är så roligt att möta datorstyrda motståndare finns internetläget som fungerar riktigt bra och snabbt och smärtfritt kopplar upp en mot en annan användare någonstans i världen.
Let the fight begin!
Elektrokonvulsiv behandling ("elchocksbehandling")
"Elchocksbehandling" är en av de behandlingarna som nog väcker många hemska tankar hos oss. Man ser framför sig en kall brits där patienten ligger fastspänd med bälten, en trasa i munnen för att hon inte ska bita sig och en gammal maskin kopplad med sladdar till patientens huvud där den om några sekunder kommer "bränna" hjärnan och göra patienten till en grönsak.
Det är i alla fall så här det i princip alltid framställs i filmer. Egentligen är det väl inte fel, för det var nog så det var förr. Behandlingen var inte så mycket en behandling för patienten som det var för personalen att slippa en svårt psykotisk eller jobbig patient.
Idag är dock helt annorlunda. Till att börja med är termen "elchock" missvisande då man inte använder ström för att "bränna hjärnan" eller åstadkomma några personlighetsförändringar med. Utan man ger en kort strömstöt som utlöser ett epileptiskt anfall, ett generaliserat krampanfall. Det är därför det egentligen heter "elkrampsbehandling"/"elektrokonvulsiv behandling" (ECT, "electroconvulsive therapy" på engelska) då det är hjärnans egen elektriska aktivitet som åstadkommer behandlingen, inte strömmen som skickas in i hjärnan mer än att det utlöser själva anfallet. Krampanfallet är som en stor urladdning i hjärnan och på något sätt ändras det hur mycket substanser som frisätts i hjärnan samt receptorernas (mottagarnas) känslighet för dessa substanser. För att summera: En liten elstöt ger ett krampanfall som ändrar signaleringen av substanser i hjärnan.
Idag är patienten även sövd under behandlingen samt ger man muskelrelaxerande medicinering vilket medför att det epileptiska krampanfallet nästan inte "syns" på utsidan. I hjärnan pågår alltså stormen av elektriska signaler samtidigt som armar och ben knappt skakar alls.
Själva anfallet tar mindre än 30 sekunder och behandlingen tar allt som allt med nedsövning, muskelrelaxering och elkrampsbehandling under 15-20 minuter. Snabbt och effektivt alltså. Och många patienter blir otroligt hjälpa av det här. Framför allt djupa depressioner botas på det här sättet men även vissa sorters psykos och maniska tillstånd kan hjälpas av ECT. Behandlingen tror man är i stort helt ofarligt, men en viss minnesförlust orsakas av krampanfallet. Man får alltid en total minnesförlust av själva tiden kring behandlingen men även en störning av korttidsminnet kan kvarstå under en tid framöver. Denna går dock över efter ett tag men kan vara jobbig för patienten.
Det är i alla fall så här det i princip alltid framställs i filmer. Egentligen är det väl inte fel, för det var nog så det var förr. Behandlingen var inte så mycket en behandling för patienten som det var för personalen att slippa en svårt psykotisk eller jobbig patient.
Idag är dock helt annorlunda. Till att börja med är termen "elchock" missvisande då man inte använder ström för att "bränna hjärnan" eller åstadkomma några personlighetsförändringar med. Utan man ger en kort strömstöt som utlöser ett epileptiskt anfall, ett generaliserat krampanfall. Det är därför det egentligen heter "elkrampsbehandling"/"elektrokonvulsiv behandling" (ECT, "electroconvulsive therapy" på engelska) då det är hjärnans egen elektriska aktivitet som åstadkommer behandlingen, inte strömmen som skickas in i hjärnan mer än att det utlöser själva anfallet. Krampanfallet är som en stor urladdning i hjärnan och på något sätt ändras det hur mycket substanser som frisätts i hjärnan samt receptorernas (mottagarnas) känslighet för dessa substanser. För att summera: En liten elstöt ger ett krampanfall som ändrar signaleringen av substanser i hjärnan.
Idag är patienten även sövd under behandlingen samt ger man muskelrelaxerande medicinering vilket medför att det epileptiska krampanfallet nästan inte "syns" på utsidan. I hjärnan pågår alltså stormen av elektriska signaler samtidigt som armar och ben knappt skakar alls.
Själva anfallet tar mindre än 30 sekunder och behandlingen tar allt som allt med nedsövning, muskelrelaxering och elkrampsbehandling under 15-20 minuter. Snabbt och effektivt alltså. Och många patienter blir otroligt hjälpa av det här. Framför allt djupa depressioner botas på det här sättet men även vissa sorters psykos och maniska tillstånd kan hjälpas av ECT. Behandlingen tror man är i stort helt ofarligt, men en viss minnesförlust orsakas av krampanfallet. Man får alltid en total minnesförlust av själva tiden kring behandlingen men även en störning av korttidsminnet kan kvarstå under en tid framöver. Denna går dock över efter ett tag men kan vara jobbig för patienten.
Bild: Elektrokonvulsiv behandling som den ser ut idag. De svarta handtagen används för att föra en liten ström genom hjärnan som inducerar ett krampanfall.
Ytterligar en starkt stigmatiserad behandling inom psykiatrins område som idag ser helt annorlunda ut än vad den gjorde för 40-50 år sedan och som vi ofta ser på film fortfarande idag.
Psykisk sjukdom - en sjukdom som allt annat
Under min placering hittills på psykosavdelningen på S:t Lars har jag mött en hel del spännande patienter som fått mig att fundera över hur det måste vara att vara just "psykiskt sjuk".
Få områden inom sjukvården är så stigmatiserade som psykiatrin. Att få diagnosen för en psykiatrisk sjukdom är en hemsk stämpel. Ett märke för livet. Och därför är psykiatrin behäftat med starka restriktioner på patientsekretess. Men varför? Varför är det så hemskt att vara psykiskt sjuk? Egentligen borde det inte vara värre än att få beskedet att man har diabetes, eller en hjärtinfarkt eller lunginflammation. Nej, att få beskedet att man har en psykiatrisk sjukdom vänder upp och ner på livet för väldigt många. Det måste ha och göra med att vårat allra innersta drabbas. Det som definerar vem vi "är". Vårt "psyke".
De känns konstigt och lite bryskt att använda termen "psykiskt sjuka". Men jag tycker inte det är fel - för det är precis vad det är, en "sjukdom" precis som så mycket annat. Att använda termer som "bipolaritet", "affektiva förändringar" eller "kognitivt sviktande" är möjligtvis en mask att gömma sig bakom men ändrar fortfarande inte hur folk tänker när de får reda på att det är en "psykisk sjukdom". Om folk istället börjar inse att psykiatriska åkommor är sjukdomar som allt annat tror jag att en förståelse kan börja växa fram för de många som redan lider av sin psykiska sjukdom och inte borde behöva lida över att "andra kan få reda på det".
För det är en sjukdom och det finns behandlingar. Ofta bra behandlingar. Många blir helt återställda precis som man kan bli efter en lunginflammation, andra får lite restsymptom som de som haft en hjärtinfarkt medans vissa aldrig blir friska precis som en diabetiker.Sjukvården har kommit långt och behandlingarna är oftast både effektiva och skonsamma. El-kramps-behandling (felaktigt känt som "elchocksbehandling") är idag en mycket bra behandling som räddar tusentals patienter från djup depression och psykoser, neuroleptika botar schizofrena patienter, antidepressiva tar miljontals människor ur mörkret och samtalsterapi får många att komma ur sina negativa tankesätt.
Jag försöker verkligen inte bagatalisera psykisk sjukdom. Det finns många psykiska sjukdomar som är hemska och besvärliga att leva med, om man ens överlever dem. Men det är stor skillnad på sjukvården idag och för 20 år sedan inom psykiatrin. Filmer som "A beautiful mind" och "Shine" ger en bild av psykvården som den var förr och det är den bilden folk har kvar, den jag själv hade innan jag började min placering här. Men det är något som måste ändras på. Tycker jag i alla fall.
Få områden inom sjukvården är så stigmatiserade som psykiatrin. Att få diagnosen för en psykiatrisk sjukdom är en hemsk stämpel. Ett märke för livet. Och därför är psykiatrin behäftat med starka restriktioner på patientsekretess. Men varför? Varför är det så hemskt att vara psykiskt sjuk? Egentligen borde det inte vara värre än att få beskedet att man har diabetes, eller en hjärtinfarkt eller lunginflammation. Nej, att få beskedet att man har en psykiatrisk sjukdom vänder upp och ner på livet för väldigt många. Det måste ha och göra med att vårat allra innersta drabbas. Det som definerar vem vi "är". Vårt "psyke".
De känns konstigt och lite bryskt att använda termen "psykiskt sjuka". Men jag tycker inte det är fel - för det är precis vad det är, en "sjukdom" precis som så mycket annat. Att använda termer som "bipolaritet", "affektiva förändringar" eller "kognitivt sviktande" är möjligtvis en mask att gömma sig bakom men ändrar fortfarande inte hur folk tänker när de får reda på att det är en "psykisk sjukdom". Om folk istället börjar inse att psykiatriska åkommor är sjukdomar som allt annat tror jag att en förståelse kan börja växa fram för de många som redan lider av sin psykiska sjukdom och inte borde behöva lida över att "andra kan få reda på det".
För det är en sjukdom och det finns behandlingar. Ofta bra behandlingar. Många blir helt återställda precis som man kan bli efter en lunginflammation, andra får lite restsymptom som de som haft en hjärtinfarkt medans vissa aldrig blir friska precis som en diabetiker.Sjukvården har kommit långt och behandlingarna är oftast både effektiva och skonsamma. El-kramps-behandling (felaktigt känt som "elchocksbehandling") är idag en mycket bra behandling som räddar tusentals patienter från djup depression och psykoser, neuroleptika botar schizofrena patienter, antidepressiva tar miljontals människor ur mörkret och samtalsterapi får många att komma ur sina negativa tankesätt.
Jag försöker verkligen inte bagatalisera psykisk sjukdom. Det finns många psykiska sjukdomar som är hemska och besvärliga att leva med, om man ens överlever dem. Men det är stor skillnad på sjukvården idag och för 20 år sedan inom psykiatrin. Filmer som "A beautiful mind" och "Shine" ger en bild av psykvården som den var förr och det är den bilden folk har kvar, den jag själv hade innan jag började min placering här. Men det är något som måste ändras på. Tycker jag i alla fall.
Bild: MR-bild över hjärnan och dess intilliggande strukturer. Det kanske är lättare att se psykiatriska sjukdomar som alla andra sjukdomar när man tänker på att hjärnan är ett "organ" precis som hjärtat eller njurarna.
Ordsallad inom psykiatrin
Idag, tisdag, 15:00-17:00, föreläsning...
Kataton, inkongruent, stämningsläge, perception, emotionell deshabituering, anhedoni, eufori, hedoni, perceptuell, derealisation, hallucination, sensation, vanföreställning, syntymt, katatymt, plausibla, bisarra, residuala, semantik, syntax, koherens, ord-approximationer, stereotypt, irrelevant, tanketrängsel, exekutiva funktioner, kognitiv, automaticera, perservation, ambivalens, avolition, volontärt, eko-lali, ekopraxi, flexibilitas, negativism, desorganiserat, stupor, manisk, affekt, alogi, asocialitet, homeostatiskt, emotioner, altruism, självmedvetande, implicit, vitalitet, afferenta, perceptioner, efferenta, integritet, kontinuitet, autobiografi, morfologi, fysionomi, psykotisk, depersonalisation, derealisation, avitalitet, demarkation, tankedetraktion, tankepåsättning, schizotypal störning, schizoaffektiva störningar, hebefren.
Detta är ord från den sista föreläsningen idag och vartenda ord jag skrivit här ovan finns i vårt kompendium som vi fick i samband med föreläsningen. Och då orkade jag ändå bara skriva av orden till och med sida 12, av 30! Det var ett virrvarr av ord och begrepp som kan få vem som helst att bli smått galen (lämpligt att föreläsningen handlade om just schizofreni). Även för mig som kan merparten av orden ovan är det ändå hopplöst att försöka läsa igenom kompendiet. Man får stanna upp i varenda mening för att tänka efter att man fått med sig rätt betydelse.
Läkarvetenskapen är fylld av härliga ord, det här var ett axplock av dem.
(En hel del av orden ovan är inte läkartermer och vissa av dem är till och med rätt allmänt kända. Men i vilket fall som så är samtliga ovanstånde ord en aning "fina" och det var det som var meningen att jag ville visa här.)
Kataton, inkongruent, stämningsläge, perception, emotionell deshabituering, anhedoni, eufori, hedoni, perceptuell, derealisation, hallucination, sensation, vanföreställning, syntymt, katatymt, plausibla, bisarra, residuala, semantik, syntax, koherens, ord-approximationer, stereotypt, irrelevant, tanketrängsel, exekutiva funktioner, kognitiv, automaticera, perservation, ambivalens, avolition, volontärt, eko-lali, ekopraxi, flexibilitas, negativism, desorganiserat, stupor, manisk, affekt, alogi, asocialitet, homeostatiskt, emotioner, altruism, självmedvetande, implicit, vitalitet, afferenta, perceptioner, efferenta, integritet, kontinuitet, autobiografi, morfologi, fysionomi, psykotisk, depersonalisation, derealisation, avitalitet, demarkation, tankedetraktion, tankepåsättning, schizotypal störning, schizoaffektiva störningar, hebefren.
Detta är ord från den sista föreläsningen idag och vartenda ord jag skrivit här ovan finns i vårt kompendium som vi fick i samband med föreläsningen. Och då orkade jag ändå bara skriva av orden till och med sida 12, av 30! Det var ett virrvarr av ord och begrepp som kan få vem som helst att bli smått galen (lämpligt att föreläsningen handlade om just schizofreni). Även för mig som kan merparten av orden ovan är det ändå hopplöst att försöka läsa igenom kompendiet. Man får stanna upp i varenda mening för att tänka efter att man fått med sig rätt betydelse.
Läkarvetenskapen är fylld av härliga ord, det här var ett axplock av dem.
(En hel del av orden ovan är inte läkartermer och vissa av dem är till och med rätt allmänt kända. Men i vilket fall som så är samtliga ovanstånde ord en aning "fina" och det var det som var meningen att jag ville visa här.)
Världens längsta förkylning
Som jag sagt i tidigare inlägg har jag nog inte varit så här förkyld sedan grundskolan. Men inte ens nu är det slut. Det har gått över två veckor och min näsa rinner fortfarande likt en syndaflod samtidigt som hostan vägrar ge med sig.
När ska detta ta slut...
När ska detta ta slut...
Brädspelsbutiker
Att få tag i brädspel är inte det lättast. Här kommer de butiker, fysiska och elektroniska, som jag använder mig av samt rekommenderar:
Unispel (www.unispel.com): Min favorit-internetbutik tack vare att den har bäst priser samt ligger i Lund så avhämtning ger gratis frakt. Härifrån jag beställt merparten av mina spel och tillbehör. Även med frakt är den värd att kolla in då de har det mesta,riktigt bra priser och är snabba och trevliga. Frakten är ganska billig för den delen också.
Worldofboardgames (www.worldofboardgames.com): Stabil elektronisk brädspelssida som har ett stort utbud och alltid snabbt tar in varor när de tar slut. Tyvärr är både priset och fraktpriset lite högre här - men det lönar sig ändå med bra tillgång, snabba leveranser (1-3 dagar!) och hyfsade priser. Priserna är fortfarande en bra bit ifrån de fysiska butikerna så bor man inte i Lund är det här klart en bra butik.
Mantikora (www.mantikora.se): En nyupptäckt sida för mig. Har bra priser (ofta bättre än worldofboardgames, men lite dyrare än unispel) och en konstant frakt på 75:-. Därför lämplig och man ska beställa 2-3 spel då fraktpriset inte blir särskilt högt. Har dock inte själv beställt härifrån ännu, men det verkar lovande.
Spel (fysiska Spel-butiker i Lund, Malmö och Kristianstad samt internetbutik på www.spelbutikerna.se): Då det är de enda vettiga fysiska spelbutikerna i Skåne är det hit man går för att ta reda på vad man vill ha, bli inspirerad samt impulsköpa några spel. Tyvärr är priset rejält högre än internetbutikerna, men istället är det ingen frakt och man har spelet i handen direkt. Det höga priset avskräcker ofta mig men hade jag haft lite bättre ekonomi hade jag nog handlat mer där - både för att det är smidigt men även för att stödja de få fysiska spelbutiker som lyckats överleva.
Unispel (www.unispel.com): Min favorit-internetbutik tack vare att den har bäst priser samt ligger i Lund så avhämtning ger gratis frakt. Härifrån jag beställt merparten av mina spel och tillbehör. Även med frakt är den värd att kolla in då de har det mesta,riktigt bra priser och är snabba och trevliga. Frakten är ganska billig för den delen också.
Worldofboardgames (www.worldofboardgames.com): Stabil elektronisk brädspelssida som har ett stort utbud och alltid snabbt tar in varor när de tar slut. Tyvärr är både priset och fraktpriset lite högre här - men det lönar sig ändå med bra tillgång, snabba leveranser (1-3 dagar!) och hyfsade priser. Priserna är fortfarande en bra bit ifrån de fysiska butikerna så bor man inte i Lund är det här klart en bra butik.
Mantikora (www.mantikora.se): En nyupptäckt sida för mig. Har bra priser (ofta bättre än worldofboardgames, men lite dyrare än unispel) och en konstant frakt på 75:-. Därför lämplig och man ska beställa 2-3 spel då fraktpriset inte blir särskilt högt. Har dock inte själv beställt härifrån ännu, men det verkar lovande.
Spel (fysiska Spel-butiker i Lund, Malmö och Kristianstad samt internetbutik på www.spelbutikerna.se): Då det är de enda vettiga fysiska spelbutikerna i Skåne är det hit man går för att ta reda på vad man vill ha, bli inspirerad samt impulsköpa några spel. Tyvärr är priset rejält högre än internetbutikerna, men istället är det ingen frakt och man har spelet i handen direkt. Det höga priset avskräcker ofta mig men hade jag haft lite bättre ekonomi hade jag nog handlat mer där - både för att det är smidigt men även för att stödja de få fysiska spelbutiker som lyckats överleva.
Morgonrekord!
Idag slog jag mitt rekord över hur sent jag kan gå upp innan skolan börjar och segade mig upp så sent som 25 minuter innan jag skulle infinna mig på morgonmötet på psykiatriska kliniken.
Psykiatriavdelningen ligger på S:t Lars-området som är 2 minuter bort på cykel från min ytterdörr. Dessutom är det frukost gratis för alla på avdelningen (även kandidater!) och på så vis sparar man in ytterligare en 20 minuter. Egentligen hade jag inte behövt gå upp förrän 10 minuter innan jag skulle börja om jag sen hade snabbat mig. Men 25 minuter är inte fy skam det heller.
Psykiatriavdelningen ligger på S:t Lars-området som är 2 minuter bort på cykel från min ytterdörr. Dessutom är det frukost gratis för alla på avdelningen (även kandidater!) och på så vis sparar man in ytterligare en 20 minuter. Egentligen hade jag inte behövt gå upp förrän 10 minuter innan jag skulle börja om jag sen hade snabbat mig. Men 25 minuter är inte fy skam det heller.
Psykiatri
Psykiatridelen av terminen har sparkat igång och därmed lämnar jag det underbara neurologiblocket bakom mig och gräver ner mig i depressioner och ångestattacker. Än så länge verkar allt bra och det ska bli skönt att äntligen få lite känsla för begrepp som ångest, schizofreni, melankoli och liknande.
Kursledningen har redan matat oss med några bra föreläsningar, så man kan stå lite på benen ute på avdelningen, men kurslitteraturen (Psyk. för min del) är minst sagt flummig och kommer nog inte bli läst mer än en gång.
I en värld som psykiatrins förväntade jag mig att allt skulle vara flumflum, men tvärtom är här det första området där i princip varje diagnos har exakta fasta diagnoskriterier (t.ex. för depression ska patienten ha 4 av följande symptom varav nummer 1 eller 2 måste vara med) att gå efter. Däremot kan jag tänka mig att det är mindre lätt (och därför mer flum) att väl ha en patienten framför sig och få fram exakt de symptomen som krävs för en diagnos. Men det får framtiden bevisa eller motbevisa.
Däremot ska man inte ha några läkarkläder på sig längre på avdelningar och liknande. Känns väldigt konstigt då man i princip vuxit fast i sina kläder och har dem lika mycket för att patienten ska kunna identifiera en som att man själv ska kunna identifiera sig. Bäst att bära namnskylt så att man blir utsläpt sen. :)
Kursledningen har redan matat oss med några bra föreläsningar, så man kan stå lite på benen ute på avdelningen, men kurslitteraturen (Psyk. för min del) är minst sagt flummig och kommer nog inte bli läst mer än en gång.
I en värld som psykiatrins förväntade jag mig att allt skulle vara flumflum, men tvärtom är här det första området där i princip varje diagnos har exakta fasta diagnoskriterier (t.ex. för depression ska patienten ha 4 av följande symptom varav nummer 1 eller 2 måste vara med) att gå efter. Däremot kan jag tänka mig att det är mindre lätt (och därför mer flum) att väl ha en patienten framför sig och få fram exakt de symptomen som krävs för en diagnos. Men det får framtiden bevisa eller motbevisa.
Däremot ska man inte ha några läkarkläder på sig längre på avdelningar och liknande. Känns väldigt konstigt då man i princip vuxit fast i sina kläder och har dem lika mycket för att patienten ska kunna identifiera en som att man själv ska kunna identifiera sig. Bäst att bära namnskylt så att man blir utsläpt sen. :)
Gallupundersökning
Igår var både jag och Therese med i varsin Gallupundersökning. Egentligen är det Therese som blivit uppringd och tillfrågad om hon ville vara med, men då de igår ringde och sa att de hade fått ett avhopp och undrade om Therese kände någon annan som kunde tänkas ställa upp så fick jag också möjligheten.
Själv hade jag ingen aning om vad en Gallupundersökning var, men det är visst en opinionsundersökning som SIFO håller i som är till för att se vad folk tycker och tänker om samhället idag och vad man förväntar sig. Det är en undersökning av modellen större och innebär att en person kommer hem till personen som ska bli intervjuad och gör undersökningen ansikte till ansikte (de gör så nu i alla fall, för var det nog över telefonen). Undersökningen tar mellan 45 och 60 minuter.
Jag var smått nervös då jag antog att det skulle handla till stor del om politik - vilket knappast kan kallas för min starka sida. Att jag mångdubblat min politiska kunskap på sistone säger i princip ingenting faktiskt. I vilket fall som så visade sig just den här gången vara en undersökning om vad man tycker och tänker om EU, inte minst om Europaparlamentet.
Jag kände mig lite lost på en del frågor men de flesta var ändå mer allmäna som vilka tre områden man tycker EU bör lägga kraft inom framöver samt hur man tycker att Sverige påverkats inom olika områden efter inträde i EU. EU-delen tog upp större delen av undersökningen men det fanns även några mindre delar som handlade om klimatfrågan samt en som handlade om miljöfarliga kemikalier. Här gick det lättare att svara på frågorna (jag har åtminstone lite koll på sådant jämfört med EU) och många var intressanta som om man tycker att klimatfrågan är överdrivet hypat (självklart inte formulerat så i undersökningen) och om man själv bidrar till att minska utsläppen av koldioxid. Tja, jag är stuck i Lund, åker nästan bara tåg och källsorterar så om jag inte ska börja äta koldioxid och omvandla det till syre så gör jag nog så mycket jag kan just nu. Även om jag tror att frågan faktiskt är rätt överdriven.
Det var roligt att få vara med i undersökningen och jag tackar Tessy som gjorde det möjligt! Låt inte chansen gå till spillo om ni någonsin blir förfrågade.
Själv hade jag ingen aning om vad en Gallupundersökning var, men det är visst en opinionsundersökning som SIFO håller i som är till för att se vad folk tycker och tänker om samhället idag och vad man förväntar sig. Det är en undersökning av modellen större och innebär att en person kommer hem till personen som ska bli intervjuad och gör undersökningen ansikte till ansikte (de gör så nu i alla fall, för var det nog över telefonen). Undersökningen tar mellan 45 och 60 minuter.
Jag var smått nervös då jag antog att det skulle handla till stor del om politik - vilket knappast kan kallas för min starka sida. Att jag mångdubblat min politiska kunskap på sistone säger i princip ingenting faktiskt. I vilket fall som så visade sig just den här gången vara en undersökning om vad man tycker och tänker om EU, inte minst om Europaparlamentet.
Jag kände mig lite lost på en del frågor men de flesta var ändå mer allmäna som vilka tre områden man tycker EU bör lägga kraft inom framöver samt hur man tycker att Sverige påverkats inom olika områden efter inträde i EU. EU-delen tog upp större delen av undersökningen men det fanns även några mindre delar som handlade om klimatfrågan samt en som handlade om miljöfarliga kemikalier. Här gick det lättare att svara på frågorna (jag har åtminstone lite koll på sådant jämfört med EU) och många var intressanta som om man tycker att klimatfrågan är överdrivet hypat (självklart inte formulerat så i undersökningen) och om man själv bidrar till att minska utsläppen av koldioxid. Tja, jag är stuck i Lund, åker nästan bara tåg och källsorterar så om jag inte ska börja äta koldioxid och omvandla det till syre så gör jag nog så mycket jag kan just nu. Även om jag tror att frågan faktiskt är rätt överdriven.
Det var roligt att få vara med i undersökningen och jag tackar Tessy som gjorde det möjligt! Låt inte chansen gå till spillo om ni någonsin blir förfrågade.
Paracetamol och ibuprofen fungerar faktiskt!
Då jag sällan är särskilt sjuk kommer de vanliga "huvudvärkstabletterna" sällan till sin fulla rätt. Inte mer än att bota en tillfällig huvudvärk en kväll, vilket de i och för sig gör bra men knappast revolutionernade.
Men nu när jag varit förkyld känns de som rena mirakelkurerna! De verkligen sänker min feber och tar bort min huvudvärk. Bara så där! Det blir lätt så att mediciner och liknande som köps utan recept känns inte "på riktigt", mer lite husmannskur över det hela. Men det här är verkligen coola grejor och jag är helnöjd som överlevt två dagar som hade varit betydligt jobbigare och pluggmässigt mer ineffektiva utan dessa tabletter.
Lite information som man som läkarstudent så klart inte kan låta bli att skriva när man ändå är inne på ämnet:
- Paracetamol (substansen i Panodil och Alvedon bl.a.) och ibuprofen (substansen i Ipren, Ibumetin och Ibuprofen) är två helt olika ämnen.
- Paracetamol är mindre skadlig än ibuprofen, som kan ge magsår vid längre tids användande, så länge man följer rekommenderad maxdos.
- Man kan kombinera paracetamol och ibuprofen för bättre effekt då de verkar på två helt olika sätt. Detta är dock inget man behöver göra i första taget utan pröva först med enbart en av de två.
- Ta ALDRIG mer än de max 4 gram paracetamol som man får ta, då biverkningarna är direkt dödliga på grund av leverskada. Jag vill inte skrämma någon att använda paracetamol då den faktiskt är mindre skadlig än ibuprofen så länge man inte tar mer än 4 gram om dagen och självklart är det inte dödligt om man råkar ta ett halvt gram mer - men man ska ändå tänka på det. Och om någon någonsin kommer på den tråkiga idéen att vilja ta självmord - välj inte paracetamol (som en hel del tyvärr gör) då mer plågsamma sätt att göra detta på är svåra att finna.
- Var resonlig med dessa två läkemedelsgrupper. Det finns de som aldrig tar dem för att de tycker att "läkemedel är skadligt och onödigt" och det finns de som knaprar i sig alldeles för mycket. I lagom dos hjälper de när de kan hjälpa, nämligen vid måttlig värk och feber. Men det är onödigt att äta alvedon för att man känner sig lite krasslig. Hostan förbättras till exempel inte av det.
Fan ta dig brorsan!
Varför går man alltid in i en sorts förnekelse när man inte varit sjuk på länge. "Jag blir aldrig sjuk" eller "Äsch, det gör inget att du är förkyld, det smittar säkert inte". Men den här gången lyckades lillebror smitta mig rejält. Redan i förrgår kände jag hur det retade i halsen och bättre blev det inte under gårdagen. Men först idag blommade det ut ordentligt med hosta (ibland slemtillblandad), feber (tror Therese i alla fall - har ingen termometer för jag blir ju "aldrig" sjuk), yrsel och huvudvärk. Självklart är det inte min brors fel - han kunde inte hjälpa det och jag borde varit mer försiktig. Men det är svårt att inte bli lite putt ändå.
Jag är ändå glad över att det är en övre luftvägsinfektion och inte en maginfektion, för jag pallar inte ligga på toan och kräka hela dagen. Var en oändlighet sedan jag kräkte av sjukdom och jag saknar det inte precis. Men det är ändå tillräckligt jobbigt. Värst är yrseln som får en att känna sig otroligt svag varje gång man reser sig, samt febern med omväxlande frysningar och svettningar.
Tursamt nog inföll förkylningen när jag har mina lediga dagar som är till för självförkovring. Tyvärr går detta så klart ut över studierna men det fungerar faktiskt att läsa under för- och eftermiddagen ändå så det löser sig.
Även om jag har lite slemhosta så pekar resten ändå på en virusinfektion och då finns det inget som hjälper. Alla huskurer med vitlök, te, ingefära, C-vitamin, Echinacea etc. är alltså värdelösa vad det gäller att bli frisk. Men däremot kan vissa vara symptomlindrande och på så vis göra hela förkylningen lite mer uthållbar. Och kom ihåg - antibiotika fungerar absolut inte!
Så nu kan jag bara tacka min bror och hosta omkring i min lägenhet med en kopp te - för det tycker jag lindrar hostan lite i alla fall. :)
Jag är ändå glad över att det är en övre luftvägsinfektion och inte en maginfektion, för jag pallar inte ligga på toan och kräka hela dagen. Var en oändlighet sedan jag kräkte av sjukdom och jag saknar det inte precis. Men det är ändå tillräckligt jobbigt. Värst är yrseln som får en att känna sig otroligt svag varje gång man reser sig, samt febern med omväxlande frysningar och svettningar.
Tursamt nog inföll förkylningen när jag har mina lediga dagar som är till för självförkovring. Tyvärr går detta så klart ut över studierna men det fungerar faktiskt att läsa under för- och eftermiddagen ändå så det löser sig.
Även om jag har lite slemhosta så pekar resten ändå på en virusinfektion och då finns det inget som hjälper. Alla huskurer med vitlök, te, ingefära, C-vitamin, Echinacea etc. är alltså värdelösa vad det gäller att bli frisk. Men däremot kan vissa vara symptomlindrande och på så vis göra hela förkylningen lite mer uthållbar. Och kom ihåg - antibiotika fungerar absolut inte!
Så nu kan jag bara tacka min bror och hosta omkring i min lägenhet med en kopp te - för det tycker jag lindrar hostan lite i alla fall. :)
Neurologistatusprov
Istället för en stor praktisk examen i slutet på terminen har man under Termin 9 utspridda praktiska småexaminationer. Detta gör att man slipper en stor del av stressen mot slutet av terminen (då vi under termin 8 hade en praktisk OSCE-tentamen) i utbyte mot lite småstress under hela terminen. Fair deal enligt mig. Den skriftliga tentan kommer man dock fortfarande inte ifrån.
I alla fall. Idag hade jag en av dessa praktiska examinationer som idag var ett statusprov på neurologisk undersökning, så kallad "Rutinnervstatus". Arne, vår ansvarige under neurologidelen, är en väldigt trevlig och grymt pedagogisk person. Han förgyller synnerligen våra föreläsningar och fallundervisningar. Men han är däremot extremt petig och verkar ha lite problem att tänka utanför sina ramar - out of the box. Det har redan gått rykten om att han kuggar till höger och vänster under dessa statusprov för saker som att man inte använder den formuleringen han vill eller att man missar en av de 20-30 saker man testar.
Så det var inte helt kolugn man tog hissen till elfte våningen under eftermiddagen. Men allt gick bra, faktiskt riktigt bra. Det känns faktiskt som att man kan neurologiundersökningen bättre än vad man kunnat hoppas på. Allt flöt på smidigt och Arne verkade nöjd. Jag var inte heller ensam under provet utan bland annat Therese gjorde provet samtidigt som mig och vi fick turas om att undersöka patienten inför en nöjd Arne.
Allt gott och nu kan man slappna av lite. Gör inte saken sämre att man enbart har 1 timmes föreläsning imorgon, och den börjar 13:00.
I alla fall. Idag hade jag en av dessa praktiska examinationer som idag var ett statusprov på neurologisk undersökning, så kallad "Rutinnervstatus". Arne, vår ansvarige under neurologidelen, är en väldigt trevlig och grymt pedagogisk person. Han förgyller synnerligen våra föreläsningar och fallundervisningar. Men han är däremot extremt petig och verkar ha lite problem att tänka utanför sina ramar - out of the box. Det har redan gått rykten om att han kuggar till höger och vänster under dessa statusprov för saker som att man inte använder den formuleringen han vill eller att man missar en av de 20-30 saker man testar.
Så det var inte helt kolugn man tog hissen till elfte våningen under eftermiddagen. Men allt gick bra, faktiskt riktigt bra. Det känns faktiskt som att man kan neurologiundersökningen bättre än vad man kunnat hoppas på. Allt flöt på smidigt och Arne verkade nöjd. Jag var inte heller ensam under provet utan bland annat Therese gjorde provet samtidigt som mig och vi fick turas om att undersöka patienten inför en nöjd Arne.
Allt gott och nu kan man slappna av lite. Gör inte saken sämre att man enbart har 1 timmes föreläsning imorgon, och den börjar 13:00.
Parkinsonmedicinernas under
Idag var jag på neurologmottagning och träffade två patienter med Parkinsons sjukdom. Det fascinerande idag var att en av patienterna hade tagit sin Parkinsonmedicin precis innan han kom in till oss och den hade därför inte hunnit börja verka när vi träffade honom. Effekten var otrolig! När vi träffade honom gick han med korta, trippande steg, ansiktet var stelt och han var både slö i rörelserna och långsam i sina svar. Vid undersökning var det en hel del att uppmärksamma som balansnedsättning och svagheter i armar och ben.
Men efter bara en halvtimme var han som förändrad. Han var piggare, gladare och pratade på mycket mer. Dessutom bokstavligen spatserade han fram i korridoren utan att vingla och ansiktet var mycket rörligare. Och allt detta på bara några minuter. Fantastiskt!
Parkinson är verkligen en tråkig sjukdom. Men det är glädjande att se en medicin som fungerar så bra. Tänk om dementa kunde ta en demensmedicin och helt vips vara bra. Eller om strokepatienter kunde svälja en tablett som plötsligt tog bort deras förlamningar i ben och armar. Visst måste Parkinsonmedicinen tas ungefär varannan timme under hela dagen och i många fall minskar effekten med åren av sjukdom. Allt är inte frid och fröjd men det kunde varit så mycket värre.
Men efter bara en halvtimme var han som förändrad. Han var piggare, gladare och pratade på mycket mer. Dessutom bokstavligen spatserade han fram i korridoren utan att vingla och ansiktet var mycket rörligare. Och allt detta på bara några minuter. Fantastiskt!
Parkinson är verkligen en tråkig sjukdom. Men det är glädjande att se en medicin som fungerar så bra. Tänk om dementa kunde ta en demensmedicin och helt vips vara bra. Eller om strokepatienter kunde svälja en tablett som plötsligt tog bort deras förlamningar i ben och armar. Visst måste Parkinsonmedicinen tas ungefär varannan timme under hela dagen och i många fall minskar effekten med åren av sjukdom. Allt är inte frid och fröjd men det kunde varit så mycket värre.
