Pianoframförande No.1 - Besaid island från Final Fantasy X
Yay! Mitt första försök att ladda upp en video där jag spelar piano verkar ha lyckats. Både videoinspelning, videoredigering, youtube-uppladdning och sen länkning från youtube var tvunget att gå rätt. Men se så snyggt med direkt spelare i bloggen och allt! *stolt*
Videon i sig är kanske inget revolutionerande. Det är en inspelning från i somras där jag försökte få till en video där jag spelar ett av pianostyckena från Final Fantasy-serien som jag så mycket tycker om. Detta stycket heter "Besaid island" och är från Final Fantasy X Piano Collection. Det är inte helt felfritt - men det är det dock sällan när jag spelar (har varken orken eller tiden till perfektionism). Dessutom är pianot lite väl ostämt. Men nu får det vara slut på gnäll. Här är det som sagt och förhoppningsvis kommer jag lägga upp fler med tiden. Det är inte precis jobbet att spela in/lägga upp som är problemet, utan mer att jag aldrig tar tag i att lära mig ett stycke från början till slut. :)
Video: Tycker man inte om pianomusik kan man alltid titta på apan på pianot som är rätt söt i alla fall. :)
Videon i sig är kanske inget revolutionerande. Det är en inspelning från i somras där jag försökte få till en video där jag spelar ett av pianostyckena från Final Fantasy-serien som jag så mycket tycker om. Detta stycket heter "Besaid island" och är från Final Fantasy X Piano Collection. Det är inte helt felfritt - men det är det dock sällan när jag spelar (har varken orken eller tiden till perfektionism). Dessutom är pianot lite väl ostämt. Men nu får det vara slut på gnäll. Här är det som sagt och förhoppningsvis kommer jag lägga upp fler med tiden. Det är inte precis jobbet att spela in/lägga upp som är problemet, utan mer att jag aldrig tar tag i att lära mig ett stycke från början till slut. :)
Video: Tycker man inte om pianomusik kan man alltid titta på apan på pianot som är rätt söt i alla fall. :)
En kaka _kan_ bli misslyckad
Jag om min kompis Holm hade bokat in kakbakningskväll igår. Vi åkte efter badmintonen i Helsingborg in till Lund och drog fram två kakböcker för att hitta en värdig kandidat att bakas. Efter mycket bläddrande och dreglande i böckerna bestämde vi oss för en präktig maräng-chokladtårta. Receptet verkade inte särskilt komplicerat. En bra bit över kladdkaka i och för sig men vi ville slå på stort så vi begav oss iväg och köpte ingredienser.
Väl hemma började marängbaket och inte förrän vi stod och vispade ägg och socker ser vi att marängerna ska bakas på 5 separata plåtar! Vem tusan har fem stycken ugnsplåtar hemma? Och inte nog med det. De skulle sättas in i ugnen på "lägsta möjliga temperatur" med ugnsluckan på glänt i 6 timmar eller över natten... Okej man borde läsa recepten innan man kastar sig in i baket absolut, men jag har gjort maränger flera gånger innan och det har inte tagit några 6 timmar i ugnen. De tar väl närmare 6 minuter att göra vanliga maränger.
Vi improviserade och tog högre temperatur och kortare tid vilket resulterade i att marängen inte blev helt färdig i botten och satt stenhårt fast i bakplåtspappret efteråt. Great.
Som om det inte vore nog så började vi med chokladsåsen och läste oss fram till att även den ska svalna i kylen över natten! Vad kan det rimligen tillföra en chokladsås att spendera natten i kylen? I vilket fall som så lyckades vi här inte åstadkomma någon smet som receptet ville ha utan det blev en rinnig historia. Detta försökte vi rädda med lite vispad grädde och kakao. Behöver jag ens nämna att det inte gick så bra det heller...
Resultatet blev i alla fall väldigt roligt och Holm namngav kakan som "en kaka med god potential att bli bättre". För den kunde uppenbarligen inte bli sämre. Och trots att Holm, varje gång vi improviserade något, sa att en kaka inte kan bli misslyckad så har vi nog här ändå lyckats. Lyckats att göra en kaka misslyckad.
Nu ska jag dock inte vara för hård mot den lilla kakan. Holm åt upp halva kakan nästan direkt och Therese åt upp i alla fall hälften av den biten vi sparade åt henne. Dessutom åt hennes bror upp den sista halvan utan att knorra. Bara jag som faktiskt vägrade äta upp den biten jag hade. :)
Väl hemma började marängbaket och inte förrän vi stod och vispade ägg och socker ser vi att marängerna ska bakas på 5 separata plåtar! Vem tusan har fem stycken ugnsplåtar hemma? Och inte nog med det. De skulle sättas in i ugnen på "lägsta möjliga temperatur" med ugnsluckan på glänt i 6 timmar eller över natten... Okej man borde läsa recepten innan man kastar sig in i baket absolut, men jag har gjort maränger flera gånger innan och det har inte tagit några 6 timmar i ugnen. De tar väl närmare 6 minuter att göra vanliga maränger.
Vi improviserade och tog högre temperatur och kortare tid vilket resulterade i att marängen inte blev helt färdig i botten och satt stenhårt fast i bakplåtspappret efteråt. Great.
Som om det inte vore nog så började vi med chokladsåsen och läste oss fram till att även den ska svalna i kylen över natten! Vad kan det rimligen tillföra en chokladsås att spendera natten i kylen? I vilket fall som så lyckades vi här inte åstadkomma någon smet som receptet ville ha utan det blev en rinnig historia. Detta försökte vi rädda med lite vispad grädde och kakao. Behöver jag ens nämna att det inte gick så bra det heller...
Resultatet blev i alla fall väldigt roligt och Holm namngav kakan som "en kaka med god potential att bli bättre". För den kunde uppenbarligen inte bli sämre. Och trots att Holm, varje gång vi improviserade något, sa att en kaka inte kan bli misslyckad så har vi nog här ändå lyckats. Lyckats att göra en kaka misslyckad.
Nu ska jag dock inte vara för hård mot den lilla kakan. Holm åt upp halva kakan nästan direkt och Therese åt upp i alla fall hälften av den biten vi sparade åt henne. Dessutom åt hennes bror upp den sista halvan utan att knorra. Bara jag som faktiskt vägrade äta upp den biten jag hade. :)
Bild: Vår kaka, och bilden på hur den "skulle" sett ut. Slående likhet, eller hur? ;)
Esteter är inte så pjåkiga ändå
Var igår och lyssnade på Jonathan, min lillebror, och hans klass som framförde en musikal på deras skola i Helsingborg. Min bror går sedan augusti första året på estetlinjen med inriktning musik.
Jag vet väl egentligen inte vad jag väntade mig för sorts framförande när jag alldeles för tidigt (i relation till när jag lade mig i alla fall) åkte in till Helsingborg och vandrade upp till aulan på Nicolaiskolan. Men 45 minuter senare satt jag där helt tagen. Det var helt fantastiskt bra! Jag tvekar inte till att säga att det var ett av de bästa musikframföranden jag sett.
Min bror och två av hans kompisar hade huvudrollen och spelade tre ungdomar som gick på festival för att spana in lite musik. På festivalen träffar de på en mängd olika musikstilar framförda av musikelever ackompanjerade av dans från danseleverna. Många av sångarna imponerade starkt på mig då de var grymt duktiga på att sjunga och musiken som framfördes var riktigt intressanta hopkok, medleys eller nyversioner på kända stycken.
Jag vet väl egentligen inte vad jag väntade mig för sorts framförande när jag alldeles för tidigt (i relation till när jag lade mig i alla fall) åkte in till Helsingborg och vandrade upp till aulan på Nicolaiskolan. Men 45 minuter senare satt jag där helt tagen. Det var helt fantastiskt bra! Jag tvekar inte till att säga att det var ett av de bästa musikframföranden jag sett.
Min bror och två av hans kompisar hade huvudrollen och spelade tre ungdomar som gick på festival för att spana in lite musik. På festivalen träffar de på en mängd olika musikstilar framförda av musikelever ackompanjerade av dans från danseleverna. Många av sångarna imponerade starkt på mig då de var grymt duktiga på att sjunga och musiken som framfördes var riktigt intressanta hopkok, medleys eller nyversioner på kända stycken.
Bild: Slutnumret där alla elever deltog i en stor dans på scenen. Min bror, Jonathan, i svart skjorta och vit slips i mitten längst fram.
Musiken i sig var praktfull, precis som sången och dansen. Men även scenframförandet av min bror och alla de andra var väldigt bra och passande. Ofta blev de tre meddragna i danserna och lärde sig vad rock, disco och, till och med, emo-musik är för något. Min bror spelade även keyboard i ett av styckena där han hade ett eget litet soloparti som han rev av strålande.
Jag har, som många andra jag känner, haft (har?) en del fördomar om estetutbildningen och dess elever. Och jag var från början rätt tveksam till att Jonathan funderade på att välja det som sin gymnasieutbildning. Men just nu är jag väldigt stolt över min bror och jag är mer än säker på att han valt helt rätt gymnasium. Nästa gång deras klass ska spela kommer jag garanterat vara där.
Jag har, som många andra jag känner, haft (har?) en del fördomar om estetutbildningen och dess elever. Och jag var från början rätt tveksam till att Jonathan funderade på att välja det som sin gymnasieutbildning. Men just nu är jag väldigt stolt över min bror och jag är mer än säker på att han valt helt rätt gymnasium. Nästa gång deras klass ska spela kommer jag garanterat vara där.
Guitar Hero trotsar snöoväder
Lyckligtvis var eftermiddagens föreläsning ett bottennapp så jag var inte sen på att sticka därifrån så snabbt jag fick chansen. Dagen hade kommit för att hämta upp mitt exemplar av Guitar Hero World Tour!
Trots att jag skrev det redan så sent som igår i bloggen så blir jag återigen förvånad över hur stort paketet är. Ganska tungt, men framför allt otympligt stort. Jag hälsade hem direkt till tanken att försöka balansera den på cykeln. Dessutom hade jag nu inte heller Therese att hjälpa mig bära då hon måste sett något jag missat i eftermiddagens föreläsning och bestämt sig för att stanna. Inte nog med att jag knappt kunde transportera lådan hemåt då jag också hade cykeln, utan världens snöstorm hälsade dessutom på när jag knappt hunnit 100 meter från affären.
Där gick jag. Ledandes cykeln med en överdimensionerad kartong balanserandes på sadeln mitt i snökaoset som gjorde att jag inte såg mer än några meter framför mig. Hur jag än gick hade jag snö i ansiktet.
Väl hemma var jag genomblöt och täckt av snö. Men jag hade ett Guitar Hero (i och för sig även det täckt av snö...) och nu var det bara att koppla in och sätta igång.
To be continued...
Bild: Blöt, kall och täckt av snö men oh så lycklig.
Trots att jag skrev det redan så sent som igår i bloggen så blir jag återigen förvånad över hur stort paketet är. Ganska tungt, men framför allt otympligt stort. Jag hälsade hem direkt till tanken att försöka balansera den på cykeln. Dessutom hade jag nu inte heller Therese att hjälpa mig bära då hon måste sett något jag missat i eftermiddagens föreläsning och bestämt sig för att stanna. Inte nog med att jag knappt kunde transportera lådan hemåt då jag också hade cykeln, utan världens snöstorm hälsade dessutom på när jag knappt hunnit 100 meter från affären.
Där gick jag. Ledandes cykeln med en överdimensionerad kartong balanserandes på sadeln mitt i snökaoset som gjorde att jag inte såg mer än några meter framför mig. Hur jag än gick hade jag snö i ansiktet.
Väl hemma var jag genomblöt och täckt av snö. Men jag hade ett Guitar Hero (i och för sig även det täckt av snö...) och nu var det bara att koppla in och sätta igång.
To be continued...
Bild: Blöt, kall och täckt av snö men oh så lycklig.
Snart ska det rockas!
Imorgon smäller det! Äntligen släpps då Guitar Hero World Tour (se tidigare inlägg om ni inte vet vad det är för något). Även om det är imorgon så tog jag vägen inom de två spelbutikerna i Lund på hem vägen och gissa om jag blev förvånad när det knappt gick att se in i butikerna av alla Guitar Hero-kartonger som mer eller mindre täckte upp hela butikernas insida. Självklart kunde jag inte låta bli att gå in och fråga om man redan fick köpa ett exemplar idag men den gubben gick inte. Så det blir imorgon istället.
Om inte eftermiddagsföreläsningen imorgon är riktigt bra så kommer jag inte tveka det minsta att sticka därifrån, hämta upp mitt Guitar Hero-paket och cykla hem och börja spela. Eller ja...cykla vete tusan nu när jag sett paketet. Det är ju vrålstort och jag har hört rykten att det vägen in på 10-15 kilo. Jaja, om jag så ska krypa hem med imorgon så ska jag ha det. Så det så!
Om inte eftermiddagsföreläsningen imorgon är riktigt bra så kommer jag inte tveka det minsta att sticka därifrån, hämta upp mitt Guitar Hero-paket och cykla hem och börja spela. Eller ja...cykla vete tusan nu när jag sett paketet. Det är ju vrålstort och jag har hört rykten att det vägen in på 10-15 kilo. Jaja, om jag så ska krypa hem med imorgon så ska jag ha det. Så det så!
Bild: Gamestop där jag ska köpa mitt exemplar. Inuti butiken finns i princip ingen plats alls att gå på då hela golvytan är täckt med två meter höga staplar av Guitar Hero-kartonger.
Läkarutbildningens upplägg idag
Det är ofta jag får frågor som rör upplägget av läkarutbildningen. Då det är en, totalt sett, väldigt lång utbildning undrar många när man blir färdig, när man börjar specialisera sig, när man är på sjukhuset, om man redan träffar patienter och när man bara "pluggar". Därför tänkte jag ta och redogöra för hur läkarutbildningen, och även tiden efter utbildningen, ser ut idag. Detta är då grundat på upplägget i Lund men det skiljer inte sig på några större sätt mellan de olika lärosätena. Kan dock tillägga att läkarutbildningen väldigt snart läggs om och kommer ändra lite vad man läser när under grundutbildningen. Men anyway, here goes:
Grundutbildning 5½ år: Det här den akademiska biten ligger och där man samlar högskolepoäng. Den är indelad i två delar, preklinisk och klinisk.
Legitimation: Efter AT görs ett skriftligt och ett praktiskt prov och klarar man dessa får man sin läkarlegitimation. Det är alltså inte förrän först efter detta som man är legitimerad läkare och har frihet att välja vad man vill jobba med samt få ansvaret att stå till svars för alla sina handlingar (under AT-tiden svarar man alltid under överläkare som har det slutgiltiga ansvaret).
Specialisttjänstgöring, ST (5-7 år?): Som legitimerad läkare kan man påbörja sin specialisttjänstgöring (ST) inom valfritt område som t.ex. psykiatri, internmedicin, kirurgi, neurologi eller allmänmedicin (OBS att vårdcentralsläkare alltså är en specialitet precis som en kirurg eller en neurolog och tar lika lång tid att bli som dessa, det är alltså inte som många tror att man är antingen specialiserar sig eller jobbar på vårdcentral). Under denna utbildning specialutbildar man sig inom sitt område men även inom angränsade områden under en så kallad "randutbildning". Innan man bestämt sig var man vill göra sin ST kan man arbeta som legitimerad underläkare och testa på lite olika områden (så har jag förstått det som i alla fall).
Specialistläkare: Efter avslutad ST-utbildning blir man färdig specialistläkare och får jobba inom sitt område.
Några begrepp som kan behöva förtydligas är bland annat "underläkare". Detta är titeln man har under tiden man "jobbar" som läkare ända tills man erhåller sin specialistexamen. Alltså är både AT-läkare och ST-läkare "underläkare". Även "överläkare" är en svårtolkad titel. En överläkare är inte samma sak som en chef på en avdelning. Det finns oftast många överläkare på en avdelning och titeln innebär att de har ett övergripande ansvar på avdelningen. Chef är "avdelningschefen" som framför allt har ett administrativt ansvar mer än ett medicinskt ansvar.
Jag hoppas att detta bringande lite klarhet i hur läkarutbildningen och även det framtida arbetet som läkare är upplagt.
Bild: Framsidan av centralblocket på Lunds Universitetssjukhus. Min nuvarande "skola".
Grundutbildning 5½ år: Det här den akademiska biten ligger och där man samlar högskolepoäng. Den är indelad i två delar, preklinisk och klinisk.
- Preklinisk (Termin 1-5): Med preklinisk menar man "före kliniken" och är alltså tiden innan man är på sjukhuset och träffar patienter samt gör andra "praktiska saker som hör ens framtida yrke till". De prekliniska terminerna består mest av föreläsningar men även mikroskopiövningar, anatomigenomgångar, obduktioner, laborationer m.m.
- Klinisk (Termin 6-11): Det är här utbildningen tvärt ändrar karaktär. Från att ha spenderat det mesta av sin tid inlåst i varma föreläsningssalar (om det hade varit så väl bara, de är oftast svinkalla faktiskt...) flyttas man nu till sjukhuset och verkligheten. Veckorna får ett helt nytt upplägg och under de kliniska terminerna går man mån-tors på sjukhuset och fredagar har man föreläsningar. Mån-tors placeras man på olika avdelningar där man får träffa och prata med patienter, lära sig att ställa relevanta frågor, lära sig skriva journaler, titta på och medverka vid operationer, lära sig utföra diverse undersökningar och ta hand om patienter på akutmottagningen. Man introduceras även för jourer och en hel del kvällar/helger går åt till att hänga på akutmottagningen eller följa med husjouren. Studietiden blir under de kliniska terminerna snabbt mycket mer då man plötsligt ska gå 8-16 på sjukhuset, ha jourer vissa kvällar/helger och _utöver_ det läsa allt som man behöver kunna. Tentorna testar oss fortfarande mycket på plugg-kunskap så detta kan inte förringas.
Legitimation: Efter AT görs ett skriftligt och ett praktiskt prov och klarar man dessa får man sin läkarlegitimation. Det är alltså inte förrän först efter detta som man är legitimerad läkare och har frihet att välja vad man vill jobba med samt få ansvaret att stå till svars för alla sina handlingar (under AT-tiden svarar man alltid under överläkare som har det slutgiltiga ansvaret).
Specialisttjänstgöring, ST (5-7 år?): Som legitimerad läkare kan man påbörja sin specialisttjänstgöring (ST) inom valfritt område som t.ex. psykiatri, internmedicin, kirurgi, neurologi eller allmänmedicin (OBS att vårdcentralsläkare alltså är en specialitet precis som en kirurg eller en neurolog och tar lika lång tid att bli som dessa, det är alltså inte som många tror att man är antingen specialiserar sig eller jobbar på vårdcentral). Under denna utbildning specialutbildar man sig inom sitt område men även inom angränsade områden under en så kallad "randutbildning". Innan man bestämt sig var man vill göra sin ST kan man arbeta som legitimerad underläkare och testa på lite olika områden (så har jag förstått det som i alla fall).
Specialistläkare: Efter avslutad ST-utbildning blir man färdig specialistläkare och får jobba inom sitt område.
Några begrepp som kan behöva förtydligas är bland annat "underläkare". Detta är titeln man har under tiden man "jobbar" som läkare ända tills man erhåller sin specialistexamen. Alltså är både AT-läkare och ST-läkare "underläkare". Även "överläkare" är en svårtolkad titel. En överläkare är inte samma sak som en chef på en avdelning. Det finns oftast många överläkare på en avdelning och titeln innebär att de har ett övergripande ansvar på avdelningen. Chef är "avdelningschefen" som framför allt har ett administrativt ansvar mer än ett medicinskt ansvar.
Jag hoppas att detta bringande lite klarhet i hur läkarutbildningen och även det framtida arbetet som läkare är upplagt.
Bild: Framsidan av centralblocket på Lunds Universitetssjukhus. Min nuvarande "skola".
Urakut kejsarsnitt
Igår kväll var jag med om en av de mest spännande händelserna hittills för mig på sjukhuset. Ett urakut kejsarsnitt!
Jag var med anestesijouren under hela gårdagen och hade en både spännande och actionfylld dag. Vi arbetar med att försöka höja en sövd patients blodtryck när anestesijourens telefon ringer. jag tänkte att det säkert inte var något märkvärdigt då den ringt i princip hela dagen. Men ack så fel jag hade.
Anestesijouren tittar på numret på telefon och utbrister "Urakut snitt!", svänger om och kastar sig mot dörren ut från operationssalen. "Kom!" hinner hon bara säga till mig innan hon i akutfart springer ner för operationskorridoren. På vägen öppnas en annan dör och två anestesisjuksköterskor kommer springande. Hela vägen ut till hisshallen springer vi. En av sköterskorna "öppnar" panelen med hissknappar och sätter i en nyckel och vrider vilket aktiverar akutläget och som direkt kör dit en hiss.
När vi närmar oss källarvåningen ställer sig alla tre som i sprinterposition och skämtar lite glatt om att "nu gäller det vem som blir först". Hissdörren hann knappt öppna sig förrän vi alla fyra hade trängt oss ut och påbörjat sprinterloppet i den långa kulverten. 50 meter framför oss ser vi andrejouren på anestesi springa utan att titta bak en enda gång. Väl framme vid Kvinnokliniken kastar vi oss in i en hiss, åker upp till andra våningen, ut igen, in på operationsavdelning och in på operationssalen.
Patienten rullar in nästan samma sekund som vi kommer dit och jag har aldrig sett läkarna och sjuksystrarna arbeta så snabbt förut. Patienten var sövd innan hon knappt visste vad som hände och kirurgen skar upp buken och fick ut barnet på under en minut. Jag är en viss förkärlek för akuta situationer och det är inte utan att jag nästan fäller en tår över hur vacker samspelt hela maskineriet är i dessa urakuta situationer.
Barnet är en aning blå till färgen av syrebrist, men barnläkaren, som står i rummet precis intill och tar emot barnet, är nöjd och säger att allt kommer gå bra. Situationen är räddad, barnet mår bra och mamman likaså.
Nästintill stum av förundran vandrar jag tillbaka längs kulverten med anestesijouren som, även hon, är nöjd med förloppet och gratulerar mig för att jag fått se en sådan spektakulär händelse. Den som klagar på att sjukvården är ineffektiv skulle verkligen ha sett det här.
Jag var med anestesijouren under hela gårdagen och hade en både spännande och actionfylld dag. Vi arbetar med att försöka höja en sövd patients blodtryck när anestesijourens telefon ringer. jag tänkte att det säkert inte var något märkvärdigt då den ringt i princip hela dagen. Men ack så fel jag hade.
Anestesijouren tittar på numret på telefon och utbrister "Urakut snitt!", svänger om och kastar sig mot dörren ut från operationssalen. "Kom!" hinner hon bara säga till mig innan hon i akutfart springer ner för operationskorridoren. På vägen öppnas en annan dör och två anestesisjuksköterskor kommer springande. Hela vägen ut till hisshallen springer vi. En av sköterskorna "öppnar" panelen med hissknappar och sätter i en nyckel och vrider vilket aktiverar akutläget och som direkt kör dit en hiss.
När vi närmar oss källarvåningen ställer sig alla tre som i sprinterposition och skämtar lite glatt om att "nu gäller det vem som blir först". Hissdörren hann knappt öppna sig förrän vi alla fyra hade trängt oss ut och påbörjat sprinterloppet i den långa kulverten. 50 meter framför oss ser vi andrejouren på anestesi springa utan att titta bak en enda gång. Väl framme vid Kvinnokliniken kastar vi oss in i en hiss, åker upp till andra våningen, ut igen, in på operationsavdelning och in på operationssalen.
Patienten rullar in nästan samma sekund som vi kommer dit och jag har aldrig sett läkarna och sjuksystrarna arbeta så snabbt förut. Patienten var sövd innan hon knappt visste vad som hände och kirurgen skar upp buken och fick ut barnet på under en minut. Jag är en viss förkärlek för akuta situationer och det är inte utan att jag nästan fäller en tår över hur vacker samspelt hela maskineriet är i dessa urakuta situationer.
Barnet är en aning blå till färgen av syrebrist, men barnläkaren, som står i rummet precis intill och tar emot barnet, är nöjd och säger att allt kommer gå bra. Situationen är räddad, barnet mår bra och mamman likaså.
Nästintill stum av förundran vandrar jag tillbaka längs kulverten med anestesijouren som, även hon, är nöjd med förloppet och gratulerar mig för att jag fått se en sådan spektakulär händelse. Den som klagar på att sjukvården är ineffektiv skulle verkligen ha sett det här.
Ny kategori - Brädspel!
Härmed introducerar jag en ny kategori av blogginlägg i min blogg - nämligen brädspel!
För de som känner mig väl så vet de precis vad jag menar med "brädspel", men för er andra så kan en kort förklaring vara väl lämpad här. Med brädspel menar jag "egentligen" inte de klassiska, lättspelade brädspelen som Monopol, Schack, Pictionary och Trivial Pursuit. Dessa är självklart brädspel de också, och dessutom spel jag säkert kommer att ta upp i bloggen. Men det finns en hel värld av brädspel utanför dessa "sällskapsspel".
Dessa är oftast mer komplicerade än vanliga brädspel men är samtidigt mer interaktiva med fler valmöjligheter och mer tematiskt upplägg (mer story). Spelen är väldigt olika och kräver ofta både tur, men också en stor del strategiskt tänkande för att bemästra. Till exempel i Runebound är man en grupp hjältar som gemensamt, men ändå självständigt, slåss mot ondskan med hopp om att det blir just du som först lyckas döda den onde draken. I StarCraft styr varje spelare varsin armé från tre olika raser och tar över planeter och bygger soldater och skepp för att bli den förste som uppnår sitt personliga mål. Detta genom mycket mer aggressivt spelande än föregående spel. I Pandemic samarbetar spelarna för att förhindra utbrott av livsfarliga epidemier och slutligen hitta botmedlen för att kunna rädda världen.
Detta var bara några få exempel av de mängder med spännande brädspel som det finns att välja mellan. De måste oftast upplevas för att uppskattas dock så jag förstår om jag inte precis "konverterat" en icke-troende med dessa rader. Dessutom låter det ganska nördigt. Men det är det också - och vem har sagt att det är fel? ;)
Så varför detta intresse i brädspel? Hmm, det är nog rätt mycket med brädspel som passar in för mig. Först och främst är det spel - jag har alltid älskat spel i alla dess former. För det andra är det mer sällskapligt att träffas och spela brädspel än att spela datorspel över internet - inget ont om det sistnämnda men det är roligt med omväxling. Dessutom är brädspel perfekt för den där lilla samlarinstinkten som nog finns inom oss alla (mer hos andra?). Det finns så mycket att pilla med i dessa brädspel. Ofta kommer de med högar av kort med fina bilder och förklarande texter, miniatyrgubbar av plast, tjocka regelböcker och färgglada spelplaner. Allt sånt som kan få vilken samlare som helst att gå under i en överdos av frosseri. Jag verkar även ha en fallenhet för att lära mig nya regler ganska lätt vilket både underlättar för mig och för andra som ska spela med mig. Det är faktiskt också rätt kul att lära ut regler till andra.
Bild: Så här kan en liten runda StarCraft The Boardgame se ut. Glömde jag säga att det ofta går åt lite bordyta också? Matchen är från när jag, Tessy, Jonte och Nilsson spelade i början av året.
I alla fall, en kort introduktion om en ny kategori blev en lång sådan. Förhoppningsvis kommer jag blogga lite om nya spel jag köper, spel som jag spelar samt de jag vill ha. Nu ska jag snart kasta mig över Pandemic som jag fick så sent som idag!
För de som känner mig väl så vet de precis vad jag menar med "brädspel", men för er andra så kan en kort förklaring vara väl lämpad här. Med brädspel menar jag "egentligen" inte de klassiska, lättspelade brädspelen som Monopol, Schack, Pictionary och Trivial Pursuit. Dessa är självklart brädspel de också, och dessutom spel jag säkert kommer att ta upp i bloggen. Men det finns en hel värld av brädspel utanför dessa "sällskapsspel".
Dessa är oftast mer komplicerade än vanliga brädspel men är samtidigt mer interaktiva med fler valmöjligheter och mer tematiskt upplägg (mer story). Spelen är väldigt olika och kräver ofta både tur, men också en stor del strategiskt tänkande för att bemästra. Till exempel i Runebound är man en grupp hjältar som gemensamt, men ändå självständigt, slåss mot ondskan med hopp om att det blir just du som först lyckas döda den onde draken. I StarCraft styr varje spelare varsin armé från tre olika raser och tar över planeter och bygger soldater och skepp för att bli den förste som uppnår sitt personliga mål. Detta genom mycket mer aggressivt spelande än föregående spel. I Pandemic samarbetar spelarna för att förhindra utbrott av livsfarliga epidemier och slutligen hitta botmedlen för att kunna rädda världen.
Detta var bara några få exempel av de mängder med spännande brädspel som det finns att välja mellan. De måste oftast upplevas för att uppskattas dock så jag förstår om jag inte precis "konverterat" en icke-troende med dessa rader. Dessutom låter det ganska nördigt. Men det är det också - och vem har sagt att det är fel? ;)
Så varför detta intresse i brädspel? Hmm, det är nog rätt mycket med brädspel som passar in för mig. Först och främst är det spel - jag har alltid älskat spel i alla dess former. För det andra är det mer sällskapligt att träffas och spela brädspel än att spela datorspel över internet - inget ont om det sistnämnda men det är roligt med omväxling. Dessutom är brädspel perfekt för den där lilla samlarinstinkten som nog finns inom oss alla (mer hos andra?). Det finns så mycket att pilla med i dessa brädspel. Ofta kommer de med högar av kort med fina bilder och förklarande texter, miniatyrgubbar av plast, tjocka regelböcker och färgglada spelplaner. Allt sånt som kan få vilken samlare som helst att gå under i en överdos av frosseri. Jag verkar även ha en fallenhet för att lära mig nya regler ganska lätt vilket både underlättar för mig och för andra som ska spela med mig. Det är faktiskt också rätt kul att lära ut regler till andra.
Bild: Så här kan en liten runda StarCraft The Boardgame se ut. Glömde jag säga att det ofta går åt lite bordyta också? Matchen är från när jag, Tessy, Jonte och Nilsson spelade i början av året.
I alla fall, en kort introduktion om en ny kategori blev en lång sådan. Förhoppningsvis kommer jag blogga lite om nya spel jag köper, spel som jag spelar samt de jag vill ha. Nu ska jag snart kasta mig över Pandemic som jag fick så sent som idag!
Grattis till mig!
I tisdags, den 4:e november, uppnådde jag den respektabla åldern på 23 år.
Min flickvän, Therese, hade förberett en fullspäckad dag som startade fantastiskt med frukost på sängen i form av bakelser och kakor med födelsedagsljus. Underbart för en gottegris som mig. Födelsedagsgris och gottegris. Till och med skoldagen blev lyckad och jag cyklade glatt hem efter en heldag på anestesi.
Bild: Mitt födelsedagskort från Therese med dagens schema. Kunde inte blivit bättre!
Strax efter hemkomsten bar det iväg till Viggos hamburgerrestaurang där kompisar väntade för att gripa in i firandet. De hade tillsammans med Therese planerat en överraskning där och tillsammans åtnjöt vi sedan en rejäl hamburgertallrik som bara Viggos kan lyckas med. Hur man seriöst kan göra en hamburgare som man inte får in i munnen för att den är för hög är faktiskt en bedrift.
Bild: Viggosburgarna skojar man inte bort. Och goda är de!
Postprandiellt (efter maten) gick vi alla till bion för att se på den nya Bondfilmen Quantum om Solace. Den enda recensionen jag läst sågade den och klagade på för mycket actionscener. Lyckligtvis var jag riktigt nöjd med filmen och detta verkade även alla kompisar och Therese vara. Recensenten måste varit ding. Nog för att det var mycket action - kanske lite väl mycket den första halvtimmen - men allt var välgjort och jag tycker verkligen det här "realistiska våldet" ger en obehaglig men spännande upplevelse. Dock tycker jag inte längre denna och den förra Bondfilmen känns som "Bond" längre utan påminner mer om Bourne-filmerna med Matt Damon.
Efter filmen vinkade jag och Therese av kompisarna på stationen och väl hemma väntade mig en avslappnande massage av Therese och gissa att man sov som en prins efter det. Tack Therese för en perfekt planerad födelsedag och tack till kompisarna för att ni kom!
Min flickvän, Therese, hade förberett en fullspäckad dag som startade fantastiskt med frukost på sängen i form av bakelser och kakor med födelsedagsljus. Underbart för en gottegris som mig. Födelsedagsgris och gottegris. Till och med skoldagen blev lyckad och jag cyklade glatt hem efter en heldag på anestesi.
Bild: Mitt födelsedagskort från Therese med dagens schema. Kunde inte blivit bättre!
Strax efter hemkomsten bar det iväg till Viggos hamburgerrestaurang där kompisar väntade för att gripa in i firandet. De hade tillsammans med Therese planerat en överraskning där och tillsammans åtnjöt vi sedan en rejäl hamburgertallrik som bara Viggos kan lyckas med. Hur man seriöst kan göra en hamburgare som man inte får in i munnen för att den är för hög är faktiskt en bedrift.
Bild: Viggosburgarna skojar man inte bort. Och goda är de!
Postprandiellt (efter maten) gick vi alla till bion för att se på den nya Bondfilmen Quantum om Solace. Den enda recensionen jag läst sågade den och klagade på för mycket actionscener. Lyckligtvis var jag riktigt nöjd med filmen och detta verkade även alla kompisar och Therese vara. Recensenten måste varit ding. Nog för att det var mycket action - kanske lite väl mycket den första halvtimmen - men allt var välgjort och jag tycker verkligen det här "realistiska våldet" ger en obehaglig men spännande upplevelse. Dock tycker jag inte längre denna och den förra Bondfilmen känns som "Bond" längre utan påminner mer om Bourne-filmerna med Matt Damon.
Efter filmen vinkade jag och Therese av kompisarna på stationen och väl hemma väntade mig en avslappnande massage av Therese och gissa att man sov som en prins efter det. Tack Therese för en perfekt planerad födelsedag och tack till kompisarna för att ni kom!
