Pada-chan

Den gångna veckan har jag varit på Onkologiska avdelningen i Lund. Onkologi är läran om tumörer och en onkolog har hand om patienter med tumörer och cancer och sköter cytostatika- och strålbehandling. Operation av tumörer gör kirurgerna.

Kan också här passa på att reda ut ett vanligt missförstånd. Tumör och cancer är inte samma sak. En tumör är helt enkelt en cell som genom upprepade mutationer fått möjligheten att dela sig obehindrat. Att cellerna i vår kropp ska kunna dela sig är en förutsättning för vårat liv, men deras delning är strikt kontrollerad och minsta fel triggar igång en sekvens av händelser som tvingar cellen att ta självmord, gå i "apoptos". Men en tumör har tack vare sina mutationer övervunnit detta försvar samt ordnat det så fint så att den delar sig i full fart också. En tumör växer och växer och gör egentligen inte mer än så. Den kallas därför benign, godartad. Den kan ändå ge problem i form av kompression av annan vävnad men är oftast hyfsat lätta att operera bort.

Annat är det dock med cancern. Cancer kallas en tumör som förutom de vanliga tumör-egenskaperna, som att kunna dela sig obehindrat, även invaderar andra vävnader samt har möjligheten att sprida sig till andra organ, "metastasera". En cancer växer ofta ner och igenom den vävnaden den från början tillhörde och kan växa vidare in i andra vävnader. Men farligast är dess förmåga att metastasera, sprida sig till helt andra organ, vilket ofta gör behandling i princip omöjlig. Så en cancer är alltså en tumör, en malign (elakartad) sådan, medan en tumör inte behöver vara cancer.

Oj, det blev en lång utläggning om tumörer och cancer. För att styra tillbaka samtalet till min vecka på Onkologen så hade jag i alla fall en bra vecka där. Lokalerna är mysiga, läkarna är trevliga och patienterna, det känns konstigt att säga det men de, är väldigt lugna och lätta att ha och göra med. De flesta patienter man träffar har redan upprepade gånger varit i kontakt med vården, opererats, gått på långa cytostatikabehandlingar (cellgift), strålbehandlats och är därför mer avslappnade än många andra patienter. Även om just dessa borde ha all anledning att vara nervösa. Inte sagt att cancerpatienter inte är oroliga för sin diagnos, absolut inte, och när de första gången fick sin diagnos var det nog inte lika lätt. Men när man träffar dem i mitten av deras vårdförlopp har de satt sig in i sin situation och kan lugnt berätta om alla jobbiga operationer och långdragna cytostatikabehandlingar de varit med om.

Onkologi är sannerligen inget lätt ämne, men väldigt spännande.