Fan ta dig brorsan!

Varför går man alltid in i en sorts förnekelse när man inte varit sjuk på länge. "Jag blir aldrig sjuk" eller "Äsch, det gör inget att du är förkyld, det smittar säkert inte". Men den här gången lyckades lillebror smitta mig rejält. Redan i förrgår kände jag hur det retade i halsen och bättre blev det inte under gårdagen. Men först idag blommade det ut ordentligt med hosta (ibland slemtillblandad), feber (tror Therese i alla fall - har ingen termometer för jag blir ju "aldrig" sjuk), yrsel och huvudvärk. Självklart är det inte min brors fel - han kunde inte hjälpa det och jag borde varit mer försiktig. Men det är svårt att inte bli lite putt ändå.

Jag är ändå glad över att det är en övre luftvägsinfektion och inte en maginfektion, för jag pallar inte ligga på toan och kräka hela dagen. Var en oändlighet sedan jag kräkte av sjukdom och jag saknar det inte precis. Men det är ändå tillräckligt jobbigt. Värst är yrseln som får en att känna sig otroligt svag varje gång man reser sig, samt febern med omväxlande frysningar och svettningar.

Tursamt nog inföll förkylningen när jag har mina lediga dagar som är till för självförkovring. Tyvärr går detta så klart ut över studierna men det fungerar faktiskt att läsa under för- och eftermiddagen ändå så det löser sig.

Även om jag har lite slemhosta så pekar resten ändå på en virusinfektion och då finns det inget som hjälper. Alla huskurer med vitlök, te, ingefära, C-vitamin, Echinacea etc. är alltså värdelösa vad det gäller att bli frisk. Men däremot kan vissa vara symptomlindrande och på så vis göra hela förkylningen lite mer uthållbar. Och kom ihåg - antibiotika fungerar absolut inte!

Så nu kan jag bara tacka min bror och hosta omkring i min lägenhet med en kopp te - för det tycker jag lindrar hostan lite i alla fall. :)

Kommentarer
Postat av: Anonym

aaaawwww SNUFFE!!!

2009-03-14 @ 00:04:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0