Andra dagen som underläkare

Man ska akta sig för att önska för mycket brukar man säga. Jag skrev i gårdagens inlägg att jag hoppades att det skulle bli lite mer arbete idag och jag fick verkligen vad jag tålde. Plötsligt satt jag med arbete upp över huvudet. Epikriser (slutanteckningar), patientmeddelanden, inskrivningsanteckningar och daganteckningar låg plötsligt i hög och väntade på att dikteras. Dessutom var det som vanligt ett antal patientsamtal inbokade där jag ska sitta med och föra anteckningar för att sedan kunna skriva samman ovan nämnda anteckningar. Jag stressade på hela dagen och offrade till och med en del av lunchen som redan var kort pga dålig lunchplanering. Men som tur är lät min läkare mig avstå från ett patientsamtal på eftermiddagen för att en av mina inskrivningsanteckningar var tvungen att bli färdig snarast och tack vare det fick jag plötsligt gott om tid istället. Slutet gott, allting gott.

Gillar redan mitt nya jobb väldigt mycket! Även om man gör liknande saker som man gör som student (skriver diverse anteckningar i patientjournaler) känns det helt annorlunda när man plötsligt har "ansvaret". Det är ingen läkare som senare läser igenom och signerar mina anteckningar (oftast inte i alla fall), utan det är jag som får stå för vad jag skrivit. En aning pressande, men framför allt väldigt roligt. Dessutom är verkligen all personal man träffar på helt fantastiskt trevlig. En jättegullig sjuksköterska bad mig om hjälp under eftermiddagen - om jag kunde signera några medicinlistor åt henne. Efter en hel del funderande gav jag upp och fick erkänna att jag faktiskt inte har en aning om hur man signerar medicinlistor varpå hon snällt förklarade hur man gjorde. Hon frågade alltså "mig" om hjälp och i slutändan sitter jag och gör vad hon säger åt mig. :) Men någon gång måste vara den första!

Resten av dagen blev dock mindre rolig som ni kanske redan sett på mitt föregående inlägg.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0