Min vida pupill
I senaste inlägget pratade jag lite om vad vi underhåller oss med på öron-näsa-hals-delen av kursen. Men samtidigt går vi även en ögon-kurs där vi i samma anda tränar på att undersöka varandra. En viktig del av ögonundersökningen är att, med ett litet handmikroskop ("oftalmoskop"), titta in i ögat och undersöka näthinnan. För att göra detta lättare när vi övar så droppas vi stackare med atropin i ena ögat. (Egentligen inte "atropin" i sig, men en svagare form av det.) Atropin åstadkommer en vidgning ("dilatering") av pupillen vilket gör att man kommer åt en större del av näthinnan och på så sätt ser lättare in i ögat.
Dock så är det ju faktiskt så att vi har våra pupiller av en anledning. Eftersom man inte kan fokusera särskilt bra utan sin pupill (det var ett helsike att försöka läsa i sitt anteckningsblock) samt att man blir väldigt ljuskänslig när ens pupill inte drar ihop sig till följd av ljusinflöde så droppas bara ett av våra ögon. Detta får den roliga effekten att vi alla går omkring med en normal och en jättestor pupill. Vi ser minst sagt knäppa ut.
Dock så är det ju faktiskt så att vi har våra pupiller av en anledning. Eftersom man inte kan fokusera särskilt bra utan sin pupill (det var ett helsike att försöka läsa i sitt anteckningsblock) samt att man blir väldigt ljuskänslig när ens pupill inte drar ihop sig till följd av ljusinflöde så droppas bara ett av våra ögon. Detta får den roliga effekten att vi alla går omkring med en normal och en jättestor pupill. Vi ser minst sagt knäppa ut.
Bild: Som märkbart är min högra pupill mycket större än den vänstra. Tyvärr har redan en del av atropinet slutat verka här och pupill var till en början så stor så den fyllde ut i princip hela min iris. Nästa gång ska jag försöka ta en bild lite snabbare.
Kommentarer
Trackback
