Pada-chan

Jag och Thereses bror Tobias var på prova-på-klättring under lördagsförmiddagen, precis innan jag skulle ha helgjour. Jag har egentligen en ganska lång historia av klättring och klättrade aktivt i Helsingborg under fem år samt arbetade två somrar som klätterinstruktör på Camp Filborna i Helsingborg. En av anledningarna till att jag gav upp klättringen var pianot, och inte minst min pianolärare som tyckte det lät allt för riskfyllt för fingrarna.

Det märktes att underarmarna inte är lika vältränade längre. Efter bara någon minuts klättring kändes underarmarna som sten och ömmade som om någon slagit mig med en planka över handlederna. Det var därför rätt lagom med en och en halvtimmes klättring och visst var det kul att återigen få svinga sig runt bland greppen på väggarna och utmana sin egen envishet och seghet i färd mot toppen. Grottan de har som möjliggör takklättring är också hur kul som helst. Hela klättringslokalen på Östra Torn i Lund i sig är väldigt bra och instruktörerna var trevliga och hjälpsamma. Förhoppningsvis blir det kanske lite mer klättring framöver.