Halvlek
Ja, då var det ganska exakt halva tiden i Japan avklarad, och halva kvar då alltså. Så vad säger man nu efter en halvmånad här? Har tiden gått snabbt? Kommer jag vilja åka hem? Kommer jag sakna alla vänner här? Kommer jag någonsin åka tillbaka?
Vart börjar man. Först och främst så har faktiskt inte tiden gått så snabbt, vilket jag är väldigt glad över! Jag känner att jag hunnit göra massor här. Jag har besökt en massa ställen, varit i många affärer, träffat mängder med nya kompisar, varit runt på sjukhuset, sett flera operationer, testat massor med ny god mat, hängt på MSN och Skype på kvällarna, haft kvalitetstid med värdfamiljen, lärt mig japanska, skrivit min blogg och utöver allt detta så känner jag mig faktiskt lite hemma här redan. Tack vare skol-delen så blir vardagen till viss del rutin och det skapar snabbt ett vanemönster som får en att känna som att "det är så här det alltid är juh". Vilket är är väldigt avslappnande för jag känner mig inte som en turist här. Jag känner mig som en svensk japan. Och jag är säker på att den kvarvarande halvmånaden kommer vara minst lika händelsefull och spännande.
Men jag kommer vilja åka hem. Jag saknar Therese, min familj och mina vänner. Och jag saknar att göra det som är mig också. Som att spela datorspel, spela piano, bara slappa, umgås med nära och kära och vara hemma hos familjen. Jag menar inte "saknar" som i att jag kryper på väggarna här (jo, min Therese dock) - men jag tror att när jag kommer hem så kommer jag vara glad över att jag har det som jag har hemma, precis som att jag är glad över att ha det som jag har här i Japan just nu.
Men självklart kommer det vara svårt att lämna alla nya kompisar. Inte minst då det finns en risk att jag aldrig mer kommer se merparten av dom igen. Det känns faktiskt väldigt tråkigt och kommer nog vara snäppet mer svårsmält när jag väl kommit hem.
Men tillbaka till Japan vill jag absolut. Jag har redan börjat fundera i banor som att söka redan nästa år. Men tyvärr behöver jag pengar också så jag får nog tänka på sommarjobb istället. :) Men, men, blir det inte idag så blir det imorgon som man säger. Någon gång kommer jag att sitta här igen på en tatamimatta och kanske rent ut av skriva en blogg om att jag sitter där. Therese och jag har redan pratat om att försöka åka hit också - om inte på utbytesstudier så i alla fall som turister. Älskvärt trevliga Shimada-familjen har sagt att vi är väldigt välkomna att komma och bo hos dom om vi är på besök.
Japan är verkligen fantastiskt, men det är Sverige också. ;)
Vart börjar man. Först och främst så har faktiskt inte tiden gått så snabbt, vilket jag är väldigt glad över! Jag känner att jag hunnit göra massor här. Jag har besökt en massa ställen, varit i många affärer, träffat mängder med nya kompisar, varit runt på sjukhuset, sett flera operationer, testat massor med ny god mat, hängt på MSN och Skype på kvällarna, haft kvalitetstid med värdfamiljen, lärt mig japanska, skrivit min blogg och utöver allt detta så känner jag mig faktiskt lite hemma här redan. Tack vare skol-delen så blir vardagen till viss del rutin och det skapar snabbt ett vanemönster som får en att känna som att "det är så här det alltid är juh". Vilket är är väldigt avslappnande för jag känner mig inte som en turist här. Jag känner mig som en svensk japan. Och jag är säker på att den kvarvarande halvmånaden kommer vara minst lika händelsefull och spännande.
Men jag kommer vilja åka hem. Jag saknar Therese, min familj och mina vänner. Och jag saknar att göra det som är mig också. Som att spela datorspel, spela piano, bara slappa, umgås med nära och kära och vara hemma hos familjen. Jag menar inte "saknar" som i att jag kryper på väggarna här (jo, min Therese dock) - men jag tror att när jag kommer hem så kommer jag vara glad över att jag har det som jag har hemma, precis som att jag är glad över att ha det som jag har här i Japan just nu.
Men självklart kommer det vara svårt att lämna alla nya kompisar. Inte minst då det finns en risk att jag aldrig mer kommer se merparten av dom igen. Det känns faktiskt väldigt tråkigt och kommer nog vara snäppet mer svårsmält när jag väl kommit hem.
Men tillbaka till Japan vill jag absolut. Jag har redan börjat fundera i banor som att söka redan nästa år. Men tyvärr behöver jag pengar också så jag får nog tänka på sommarjobb istället. :) Men, men, blir det inte idag så blir det imorgon som man säger. Någon gång kommer jag att sitta här igen på en tatamimatta och kanske rent ut av skriva en blogg om att jag sitter där. Therese och jag har redan pratat om att försöka åka hit också - om inte på utbytesstudier så i alla fall som turister. Älskvärt trevliga Shimada-familjen har sagt att vi är väldigt välkomna att komma och bo hos dom om vi är på besök.
Japan är verkligen fantastiskt, men det är Sverige också. ;)
Kommentarer
Trackback
