Pada-chan

Sovmorgoooon!
Äntligen sovmorgon! Jag har en hel del förlorade timmar som mer och mer började göra sig hörda och som behöver tas igen. Så idag sov jag till nästan 10:00. Går ner för att äta frukost och möts då av Norie-san som redan sitter och äter. Så sent? Jo, Norie-san älskar tennis! Hon älskar det så mycket så hon sitter uppe hela kvällarna/nätterna nu för att titta på Wimbledon-spelet. Så som följd kommer hon ofta inte upp särskilt tidigt på morgnarna.

Idag har en annan student som jag sprungit in i på Tokyo Medical Universitys studentlobby bokat mig för dagen för att gå på stan. Han heter Kohei och pratar riktigt bra engelska då han varit på utbytesstudier i både USA och England. Då han har föreläsning idag (lördag...) så bestämmer vi att mötas på skolan när han slutar och ta lunch.

Pizzabuffé och shopping
Väl där möts jag av Kohei och två andra studenter från hans grupp som ska följa med idag. Jag tycker det är hur kul som helst att det bara blir små grupper hela tiden som tar mig rundor här i Japan. Man känner sig väldigt välkommen och poppis. Men lunch först och detta avnjutes på en pizza-bufférestaurang med alla möjliga rätter förutom pizzorna som spagetti, sallader och efterrätter. Det var i den lite dyrare prisklassen (1500 Yen = 88 kronor) men det var väldigt god mat och en riktigt fin restaurang. Under måltiden ansluter sig ytterligare en student som hade försovit sig.


Bild: Jag och Tomona på pizzabufférestaurangen.

Vi ger oss ut på stan och som vanligt tillfrågas jag vart jag vill gå som inte har en aning om vad som finns och vad som är roligt att gå till. Jag kommer dock på att jag vill besöka ytterligare en affär med mangafigurer samt en elektronikaffär och Kohei bestämmer sig för att ta med mig till Yodobashi som är en jättekänd kameraaffär i Shinjuku med flera våningar för varje märke och utrustningstyp. Här inne tittar jag på en digitalvideokamera åt Therese som har tröttnat på sin kamera och vill ha en för just videoinspelning. Då priserna verkar vara minst sagt bättre i Japan så kan det juh vara värt att passa på. Jag frågar om jag fotografera videokamerorna i en affär för att kunna skicka till Tessy men försäljaren börjar mala på om att han inte tycker det är ok. Tillslut lyckas Kohei övertala honom så pass att han säger att han ska låtsas som att han inte ser det.

Efter det så beger vi oss till en ny mangafiguraffär som till och med överträffar den jag tidigare var i. Här står lådorna tätt och tonvis med figurer tittar ner på en från de höga hyllorna. I princip vilken anime/manga som helst finns nog representerad här i någon form tillsammans med andra figurer som Bruce Lee, Luke Skywalker och James Bond. Sugoooi!

Harajuku och Meijitemplet
Dagen är fortfarande ung och gänget tar med mig på tåget till Harajuku för att gå till Meijitemplet. På vägen dit passerar vi även en grupp ungdomar som kör Cosplay ("Costume play") och Kohei berättar att Harajuku är känt för just det. Ungdomar klär ut sig till sina favoritanimekaraktärer eller liknande och åker till Harajuku för att bara hänga, bli fotograferad och få chansen att känna sig lite som en stjärna. Ofta gör dom sina egna kläder vilket är minst sagt imponerande!


Bild: Cosplay i Harajuku. Inte dom bästa modellerna - ska ta fler bilder nästa gång.

Meijintempelområdet är riktigt stort och ligger i en skog mitt inne i Tokyo. Hur den skogen överlever är i sig ett mysterium. På väg mot templet går man igenom flera torii (portar av trä) som är vackra och imponerande stora. På väg in till templet tvättar man också händerna under ett speciellt tak. Handtvätten följer vissa regler och ska enligt Kohei vara till för att tvätta bort synd innan man går in i templet. Bäst att tvätta noga då...


Bild: Gruppen framför en torii. Från vänster: Tomona, Koehi, jag och Taka.


Bild: Handtvätt för att tvätta bort sin synd innan tempelinträdet.

Inne på tempelområdet bevittnar vi hela två bröllop (är visst poppis att gifta sig i ett tempel om man är lite välställd) där brudparet är klädda i traditionella japanska kläder. Som seden hör till bad vi i templet genom att kasta i ett mynt, buga två gånger, klappa händerna två gånger, be och tillslut buga.


Bild: Bruden gör sig redo för den magiska cermonin.

Efter templet ger vi oss iväg in i Harajukas stadskärna som är fullt med folk och ruskigt varmt. Vi går till en designbutik, tittar på kläder och strövar upp och ner längs de stora gatorna kantade av affärer. Harajuku sägs vara ungdomarnas stad och det märks verkligen där merparten av folket på stan är ungdomar inte allt för sällan klädda i poppiga japanska kläder och stylade frisyrer.


Bild: Folkträngsel i Harajuku.
På hemvägen tar vi tunnelbanan från den helt nybyggda stationen och spåret. Den byggdes för bara två veckor sedan. Inte för att det säger mig jättemycket eftersom jag fortfarande tycker att alla tunnelbanor känns unika men för kompisarna var det spännande. Bland annat hade den nya stationen stora mekaniska skyddsdörrar som öppnas när tåget har anlänt. Kan juh vara bra så ingen ramlar ut på spåret vilket inte är omöjligt scenario så mycket folk som det är i Tokyo.

Middag med familjen Shimada
Middag med hela familjen hemma hos Shimada vilket inkluderar jag, Katka, Norie-san, Seiichiro-san, deras dotter och hennes man samt deras två barn. Yu-chan (dottern) började spela på den elektroniska orgeln som familjen Shimada har hemma och då blev jag så klart tillfrågad om inte jag kunde spela något också. Självklart går jag och sätter mig och tänker precis påbörja ett av mina japanska stycken när det slår mig att elorgeln bara har typ hälften av bredden av ett vanligt piano. Istället har orglar två klaviaturer, ett ovan och ett under, vilket är bra för flera stämmor men inte särskilt praktiskt för klassiska stycken. Snabbt som attan får jag tänka igenom min repertoar och ta det som jag tror kan spelas på minst möjliga klaviaturbredd. Jag väljer Mozarts Turkiska march (A la turka) men även den är för "bred" och vissa anslag gör jag i orgelns trä där det borde funnits tangenter. :D Men bortsett från det gick det väldigt bra och familjen applåderade varpå Shimada-sans dotter kom fram och spelade Turkiska marchen hon också - fast med en hand, vänster hade hon glömt. Sedan visade hon hur man kan spela med en elorgel och det är häftig hur man kan få det att låta som en hel konsert med bara ett piano - även om det låter som samplade midi-låtar.