Dag 7 - Sista dagen på neurokirurgen
Fallredovisningar och tacktal
Sista dagen på neurokirurgavdelningen idag och därmed också snart farväl till min trevliga grupp som tagit hand om mig där.
På förmiddagen har vi fallredovisningar med professor Miki. Alla studenter går upp och håller ett föredrag om en patient som dom läst på och försöker så gott dom kan att göra det på engelska på professorns uppmaning. Efter det så är det min tur att gå fram men jag har ingen patient utan ska helt enkelt säga vad jag tyckt om veckan på neurokirurgiska avdelningen. Jag tackar professorn och gruppen för att dom tagit så väl hand om mig och säger att det varit både roligt och lärorikt att få närvara. Efteråt informerar professor Miki oss om att dagens operation blir ett aneurysm i hjärnan som ska "clipsas" och sedan tar han farväl av mig och tackar för tiden jag var där. Han säger också snällt att jag alltid kan kontakta honom om det är något jag behöver hjälp med. Han har verkligen varit jättesnäll mot mig. Efter det sticker vi iväg på en ovanligt kort lunchrast då operationen redan startat. Vi behöver dock inte närvara vid själva proceduren att ta sig in till hjärnan utan kan komma när det är dags för clipningen om cirka en timme.
MacuDonaldsu
Så det blir japansk McDonalds till lunch! (Det stavas faktiskt som vanligt men japanerna uttalar det MacuDonaldsu.) Japanerna har en del unika burgare jämfört med Sverige och resten av världen. Först och främst som har dom en helt egen burgare, Teriyaki burger, som gruppen rekommenderar mig att prova. Självklart måste man juh kunna berätta att man ätit teriyakiburgare på McDonalds i framtiden så jag beställer en sådan. Förutom den så är Japan och USA de enda två länderna (enligt min grupp i alla fall) som har MegaMac! MegaMac ser nästan grotesk ut där den är som en dubbel BigMac. Varför små japaner ska äta den kan man dock fråga sig? Den tredje burgaren är dubbel cheeseburgare som jag inbillar mig att jag sett i Sverige i någon form, men är inte säker. Den är egentligen den jag är mest sugen på då jag älskar QP cheese i Sverige men man får juh prova en Teriyaki burger först.
Bild: McDonalds i Japan. Kanske ser ni MegaMacen som är bild nummer 2 bland småbilderna.
McDonalds i Japan är juh mycket billigare än i Sverige (!) då det jag i alla fall tror är en BigMac och C:O här kostar 640 Yen alltså cirka 37:-. Najs!
Teriyakiburgaren är god men lite för söt för att jag ska uppskatta den fullt ut. Nästa gång blir det lätt en dubbel cheeseburgare eller kanske rent utav en MegaMac för att få testat den också - den kostar trots allt bara 690 Yen, cirka 40:-.
Bild: Vi vilar upp oss inför operationen i studentlobbyn.
Aneurysm med clippning
Efter lunchen rusar vi iväg till operationen och kommer peeerfekt in när aneurysmet är blottlagt och clippingen är nära.
Aneurysm: Aneurysm är en utbuktning på ett blodkärl på grund av att blodkärlsväggen har blivit försvagad. Utbuktningen växer och växer och kan tillslut gå isönder. Aneurysmen bildas oftast på artärsidan (med högt tryck) och en stor blödning kan därför ske när de brister vilket oftast leder till att patienten avlider. De sitter oftast i centrum av hjärnan eller på den stora kroppspulsådern, aorta. För att bota dessa sätter man ett "clips" på själva halsen av utbuktningen vilket stänger av aneurysmet och gör att det inte händer något om det går isönder.
När vi kommer in i rummet så får vi gå bort och titta genom "kikaren" som läkaren har riktad in i patientens hjärna varpå läkaren förklarar vad det är man ser. Annars så finns det även en kamera i kikaren som hela tiden visar upp live på två stora TV-apparater vad som händer men det är roligt att få se det med egna ögon också.
Läkarna sätter in clippet som hamnar lite snett, ändrar runt på det tills det sitter rätt (det är väldigt svårt att få på plats och tar många försök) och sen kontrolleras alla intilliggande kärl samt aneurysmet med en mini-doppler. En doppler känner av blodets rörelse och ger ifrån sig ljud därefter. I det här fallet ska alltså blodkärlet ha ljud från dopplern både innan och efter aneurysmet medans aneurysmet i sig ska vara tyst. Delen efter blodkärlet visade sig inte ge ifrån sig något ljud och clipset får justeras lite ytterligare innan det ligger perfekt.
Allt som allt tittade vi på en timme och sen kunde vi gå för dagen. Slut med neurokirurgi för min del alltså! Nästa vecka blir det plastikkirurgi.
Avskedsfoton
Innan jag beger mig tar jag farväl av alla i gruppen en och en och gruppen drar med mig ut för att ta några avskedsfoton. Hiroaki ställer snällt upp som fotograf även om jag ser att han har massor att förbereda inför dagens examinationer. (Japanerna verkar oftare ha små examinationer än en stor i slutet på terminen som vi har i Sverige.)
Bild: Avskedsfoto med neurogruppen! Framifrån: Saeko, Tsuru, Shige, Banno, Yoshi och jag.
Efter det avböjer jag vänligt från inbjudan att gå på stan med några från gruppen då jag känner mig lite slut redan nu och måste vila upp mig inför helgens utflykter.
Sista dagen på neurokirurgavdelningen idag och därmed också snart farväl till min trevliga grupp som tagit hand om mig där.
På förmiddagen har vi fallredovisningar med professor Miki. Alla studenter går upp och håller ett föredrag om en patient som dom läst på och försöker så gott dom kan att göra det på engelska på professorns uppmaning. Efter det så är det min tur att gå fram men jag har ingen patient utan ska helt enkelt säga vad jag tyckt om veckan på neurokirurgiska avdelningen. Jag tackar professorn och gruppen för att dom tagit så väl hand om mig och säger att det varit både roligt och lärorikt att få närvara. Efteråt informerar professor Miki oss om att dagens operation blir ett aneurysm i hjärnan som ska "clipsas" och sedan tar han farväl av mig och tackar för tiden jag var där. Han säger också snällt att jag alltid kan kontakta honom om det är något jag behöver hjälp med. Han har verkligen varit jättesnäll mot mig. Efter det sticker vi iväg på en ovanligt kort lunchrast då operationen redan startat. Vi behöver dock inte närvara vid själva proceduren att ta sig in till hjärnan utan kan komma när det är dags för clipningen om cirka en timme.
MacuDonaldsu
Så det blir japansk McDonalds till lunch! (Det stavas faktiskt som vanligt men japanerna uttalar det MacuDonaldsu.) Japanerna har en del unika burgare jämfört med Sverige och resten av världen. Först och främst som har dom en helt egen burgare, Teriyaki burger, som gruppen rekommenderar mig att prova. Självklart måste man juh kunna berätta att man ätit teriyakiburgare på McDonalds i framtiden så jag beställer en sådan. Förutom den så är Japan och USA de enda två länderna (enligt min grupp i alla fall) som har MegaMac! MegaMac ser nästan grotesk ut där den är som en dubbel BigMac. Varför små japaner ska äta den kan man dock fråga sig? Den tredje burgaren är dubbel cheeseburgare som jag inbillar mig att jag sett i Sverige i någon form, men är inte säker. Den är egentligen den jag är mest sugen på då jag älskar QP cheese i Sverige men man får juh prova en Teriyaki burger först.
Bild: McDonalds i Japan. Kanske ser ni MegaMacen som är bild nummer 2 bland småbilderna.
McDonalds i Japan är juh mycket billigare än i Sverige (!) då det jag i alla fall tror är en BigMac och C:O här kostar 640 Yen alltså cirka 37:-. Najs!
Teriyakiburgaren är god men lite för söt för att jag ska uppskatta den fullt ut. Nästa gång blir det lätt en dubbel cheeseburgare eller kanske rent utav en MegaMac för att få testat den också - den kostar trots allt bara 690 Yen, cirka 40:-.
Bild: Vi vilar upp oss inför operationen i studentlobbyn.
Aneurysm med clippning
Efter lunchen rusar vi iväg till operationen och kommer peeerfekt in när aneurysmet är blottlagt och clippingen är nära.
Aneurysm: Aneurysm är en utbuktning på ett blodkärl på grund av att blodkärlsväggen har blivit försvagad. Utbuktningen växer och växer och kan tillslut gå isönder. Aneurysmen bildas oftast på artärsidan (med högt tryck) och en stor blödning kan därför ske när de brister vilket oftast leder till att patienten avlider. De sitter oftast i centrum av hjärnan eller på den stora kroppspulsådern, aorta. För att bota dessa sätter man ett "clips" på själva halsen av utbuktningen vilket stänger av aneurysmet och gör att det inte händer något om det går isönder.
När vi kommer in i rummet så får vi gå bort och titta genom "kikaren" som läkaren har riktad in i patientens hjärna varpå läkaren förklarar vad det är man ser. Annars så finns det även en kamera i kikaren som hela tiden visar upp live på två stora TV-apparater vad som händer men det är roligt att få se det med egna ögon också.
Läkarna sätter in clippet som hamnar lite snett, ändrar runt på det tills det sitter rätt (det är väldigt svårt att få på plats och tar många försök) och sen kontrolleras alla intilliggande kärl samt aneurysmet med en mini-doppler. En doppler känner av blodets rörelse och ger ifrån sig ljud därefter. I det här fallet ska alltså blodkärlet ha ljud från dopplern både innan och efter aneurysmet medans aneurysmet i sig ska vara tyst. Delen efter blodkärlet visade sig inte ge ifrån sig något ljud och clipset får justeras lite ytterligare innan det ligger perfekt.
Allt som allt tittade vi på en timme och sen kunde vi gå för dagen. Slut med neurokirurgi för min del alltså! Nästa vecka blir det plastikkirurgi.
Avskedsfoton
Innan jag beger mig tar jag farväl av alla i gruppen en och en och gruppen drar med mig ut för att ta några avskedsfoton. Hiroaki ställer snällt upp som fotograf även om jag ser att han har massor att förbereda inför dagens examinationer. (Japanerna verkar oftare ha små examinationer än en stor i slutet på terminen som vi har i Sverige.)
Bild: Avskedsfoto med neurogruppen! Framifrån: Saeko, Tsuru, Shige, Banno, Yoshi och jag.
Efter det avböjer jag vänligt från inbjudan att gå på stan med några från gruppen då jag känner mig lite slut redan nu och måste vila upp mig inför helgens utflykter.
Kommentarer
Trackback
