Dag 29 - Hanabifestivalen ("fyrverkerifestivalen")
Lördag den 26 Juli
Mobilterror á la Misato
Som jag sade igår så fick jag låna en av Misatos mobiler för att kunna hålla kontakten med omvärlden igen. Vad hon glömde berätta om var dock hennes alarm på mobilen. Om det nu bara hade varit "ett" alarm så... Vaknar 06:00 av ett tjutande oljud. Förvirrad som jag är tar det ett tag innan jag kopplar det till Misatos telefon och lyckas hitta knappen för att stänga av det. Självklart tar jag bort snoozen också och lägger mig för att sova vidare. 10 minuter senare börjar det återigen tjuta, denna gång med en ny glad och trallig melodi. Hittar mobilen igen och stänger av även detta alarm. När mobilen efter 10 minuter till börjar tjuta får jag panik! Jag stänger juh av de jäkla alarmen varför fortsätter den ringa!!! Lyckas manövrera mig in i alarmmenyn och hittar där att Misato har ställt in "fem" (!) individuella alarm med 10 minuters mellanrum för att hon ska komma upp på morgnarna. Tillslut lyckas jag komma på hur man tar bort alla alarmen, drar täcket över huvudet tredje gången gillt och gör en mental anteckning om att Misato ligger riktigt brunt till nästa gång jag ser henne.
Misato har nämligen berättat tidigare att hon har _åtta_ olika alarm på morgonen, utspridda över hela sin lägenhet. Tre mobiltelefoner och resten riktigt väckarklockor. Dessutom hjälper hennes granne, som är en vän till hennes föräldrar, henne att vakna ibland genom att gå upp och väcka henne. Svårväckt (eller svår-ta-tag-i-att-gå-upp) är bara förnamnet.
Shopping med Norie-san
Tillslut vaknar jag av egen maskin efter den "goda" natten. Ikväll är det den stora Hanabifestivalen i Tokyo ("Hanabi" = Fyrverkeri) och jag och några ESS-kompisar ska gå. Men det är bara morgon nu och jag börjar så smått samla ihop mina saker inför packningen. Vill inte behöva stressa ihjäl mig med allt sånt precis innan det är dags att sticka. Norie-san lovade dock mig igår att ta med mig till ett köpcenter nära Chitose Karasuyama för att kunna köpa några sista souvenirer så efter frukosten beger vi oss iväg med bil.
Bild: Vägarna i Tokyo kan vara väldigt, väldigt små och trafiken är minst sagt lite kaotisk här. Men folk är vana och kör lite sicksack för att ta sig förbi varandra.
Min privata japanskalärare
Även om Norie-san är väldigt duktig och har börjat ta engelskalektioner så är engelskakommunikationen oftast rätt svår. Detta gör det till ett perfekt tillfälle att träna japanska för mig och jag får nog säga att samtalen med just Norie-san är dom som har lärt mig mest hittills. Oftast så lär jag mig av det som händer för tillället eftersom hon har svårt att förklara på engelska vad saker och ting är. Till exempel så lär jag mig vad "smal", "bred" och "väg" heter på japanska när Norie-san kör, genom att jag pekar på vägen och visar med händerna och säger "Nihongo de nani?" ("Vad heter det på japanska?") Norie-san är väldigt duktig på att själv ta och saker och lära mig och det är roligt så mycket man kan lära sig utan att ens få det förklarat på engelska eller svenska.
I love Ghibli
I den lilla stadsdelen vi kommer fram till går vi runt i ett stort varuhus där jag bland annat hittar en massa Ghibli-saker. "Ghibli" är företaget som gjort alla de underbara, och väldigt kända, animefilmerna som "Spirited Away", "Howl's moving Castle" och "Princess Mononoke". Nästan alla Ghibli-filmer är kända hos vilken japan som helst och de flesta har sett nästan allihopa. Norie-san blir imponerad över mitt intresse och berättar att det kända Ghibli-museet ligger precis här i närheten. Tyvärr måste man köpa biljett i förväg och vi har ändå ingen tid att gå dit. Men nästa gång så vill jag verkligen ta en tur där.
Bild: Shopping med Norie-san i den lilla orten nära intill Chitose Karasuyama.
Vi köper på oss en massa goda bakverk innan vi beger oss hem och på vägen tillbaka kör Norie-san förbi museet så jag åtminstone får se det från utsidan.
Bullfest och vit skjorta
Hemma kalasar vi på våra nyvunna bakelser och jag sätter sedan igång att mer seriöst packa. Katka och jag bytar digitalkamerabilder då vi inte kommer ses så mycket mer innan jag åker och båda vill vara säkra på att få varandras bilder. Sedan klär jag mig för kvällens Hanabifestival och beger mig mot tågstationen. Klär mig kvällen till ära i vit långarmad skjorta (samt för att nästan allt annat är på tork efter tvätten). Detta kommer jag få utstå mycket problem med sen då det verkar som att japanerna bara har vita skjortor på sig när de arbetar. Misato frågar flera gånger varför jag är så "formellt klädd". I Sverige ses det ju tvärtom som fint att ha på sig en skjorta, trots att det även är det som används på kontor och liknande.
Yukatas!
På Shinjukus station möter jag Yuki, Makoto, Shinji (han säger att vi träffats innan men jag kommer inte ihåg vart) och Misato. Misato kommer även klädd i en yukata, dagen till ära. ("Yukata" är sommarens motsvarighet på en "kimono" och är därför lite tunnare och lättare.) Yuki säger att hon letade efter sin yukata men inte hittade den. Överallt på stationen kommer killar och tjejer klädda i yukatas, om än inte "så" många som jag hade trott ändå. Tycker att yukatas är jättefina, både på killar och tjejer, och har själv letat efter en lämlig till mig utan framgång. De som jag tycker är snygga är oftast väldigt dyra.
Asakusa och tabearuki
Det är extra mycket folk på stationen idag då hanabifestivalen är väldigt populär. Vi lyckas tränga oss på ett tåg mot Asakusa och anländer välbehållna efter 20 minuters trängande på tåget. I Asakusa har dom stängt hela huvudgatan för biltrafik och hela området är smockfullt med folk. Vi tar oss in mot tempelmarknaden i Asakusa och jag hittar en fin souvenir som jag köper med mig. Trots att vi är hungriga så finns det inte riktigt tid för middag så vi kör på en japansk "tabearuki" vilket bokstavligen betyder "äta gå" och innebär att man köper småmat som man äter när man går runt. I vårt fall blir det en hamburgerglass (!) och en kakigori (som en slushice). Hamburgerglassen var väldigt god om det inte hade varit för "brödet" som var saltat kex. Salt och glass är ingen toppenkombination i min mening.
Bild: Marknadsståenden i Asakusa.
Bild: Gänget i Asakusa. Från vänster: Shinji, Makoto, Misato och Yuki.
Bild: Hamburgerglassen. God glass, mindre gott bröd. Men ändå ett positivt helhetsintryck.
Bild: Tjejer i yukatas mitt i folkvimlet bland marknadsstånden.
Bild: Hamburgerglassbutiken. Men framför allt en kille i sin yukata och till och med geta (träskorna).
Bild: Jag och min kakigori - denna gång serverad i en flaska precis som en slushice.
Bron
Tiden för fyrverkerierna närmar sig och vi tar oss ut till åskådarplatsen i form av den stora bron i Asakusa. Här står vi i den gigantiska folkmassan och väntar och sakta men säkert slussas liiite närmare bron var femte minut eller så. Förra året, berättar Misato, hade det varit över en miljon besökare på den här hanabifestivalen! Då är den i och för sig utspridd på några fler platser också, men ändå. En miljon!
Bild: Packat med folk framför bron i Asakusa.
Den här bron vi står vid är just en lösning på problemet med den stora folkmassan. På bron har man en perfekt utsikt över området som skjuter upp fyrverkerierna och så klart vill alla stå här. Därför ordnar poliserna med ett system där man i sakta procession får "gå över" bron under tiden som fyrverkerierna avfyras. På så sätt kommer alla att få vara på bron under en liten del av fyrverkerierna. Det medför också att man aldrig får stå still då folkklungan ständigt puttas på av poliserna. Ja vilket system.
Makoto har med sig en "jinbei" åt mig att på mig under kvällen istället för en yukata. "Jinbei" är egentligen mer som en japansk pyjamas som man har på sig i hemmet men används också under festivaler och består av korta shorts och en skjorta. Bilder jag har sett på jinbei tidigare har varit rätt fula (bara kolla bilden på Wikipedia" så förstår ni) men den här tycker jag verkligen om. Även om jag hellre vill ha en yukata så kan jag nog tänka mig att köpa en jinbei om jag får möjlighet innan hemresan.
Bild: Jag försöker få på mig jinbein.
Bild: Misato och jag i traditionella japanska folkkläder, yukata och jinbei. Samt min "Nice guy"-fläkt som jag fick i present i torsdags.
Hanabi!!!
Fyrverkeriet börjar och bron öppnas så folkmassan sakta får börja gå. Med lämpliga intervaller stannar poliserna folkmassan så man kan fokusera lite på fyrverkerierna. Det är ett magnifikt skådespel där massor av fyrverkeripjäser skjuts från ett och samma ställe. Väldigt vackert! Men hur stort och populärt det här ändå är i Japan så kan jag inte låta bli att jämföra med nyårsfirandet i Sverige/Danmark som man själv beskådar varje år. Vi skjuter inte upp i närheten så mycket från ett och samma ställe som här. Men totalt sett så skjuter juh nästan varenda svensk/dansk upp något vilket ger ett fyrverkeri ofantligt mycket större än det här. Men det är en speciell känsla här med så mycket folk på liten yta, folk klädda i yukatas och ständiga "Oooh" "Woow" vid varje fyrverkeri.
Bild: Fyrverkerier!
Bild: Mer fyverkerier!
Bild: Folkklungan som sakta men säkert tar sig över bron. Det är huvuden som sträcker sig hela vägen bort i mitten till vänster.
När vi kommer över bron blir sikten lite sämre och vi börjar yra runt efter bra ställen att se fyrverkerierna på. Överallt på gatorna sitter folk och tittar och äter. Just att de "sitter" på gatan gör ett sånt intryck på mig då det inte är vanligt att se folk göra detta i Sverige. Vi hade nog mer stått och tittat. Men här sitter alla mitt på vägen som om det vore en skön gräsmatta.
Bild: Folk "sitter" på gatan och tittar på fyrverkerierna.
Mer tabearuki
Fortfarande hungriga hittar vi ett litet område med diverse maträtter. Jag beställer en stor grillad korv och en, i Japan väldigt känd dryck, Calpis. Senapen till korven är dock mer wasabi än senap och det är med konstanta tårar som jag sveper ner korven. Tur att jag tycker om wasabi då. :)
Glömd väska - inga problem
Vi går rundor och fotograferar och pratar och plötsligt inser Shinji att jag glömt min väska. Snabbt som attan rusar vi tillbaka samma väg som vi kom och hittar min väska snällt stående mitt på marken i parken. Jag har aldrig känt mig så "trygg" som i Japan när det gäller just stölder. Här lämnar jag ofta min väska stående lite här och där. Ibland till och med med öppna fack där pengar och annat ligger. Egentligen är det mest en fördom från min sida men den har verkligen hållit i sig och japanerna gör exakt likadant. Hiroaki berättade en dag att det är vanligt att japaner blir rånade på utlandsresor för att de inte är vana vid den brottslighet och den försiktighet man måste iakta. Katka, den andra utbytesstudenten, säger att hon gör exakt samma sak - lämnar sina saker lite överallt. Gäller att vänja sig av med det innan det är dags för hemresa. Även om Sverige inte är några större problem det heller. Men folk är nog mer rädda där. :)
Hanabi igen!
Det är dags för det andra av dom två fyrverkerierna och vi har en otrolig tur och anländer precis till den andra bron (eller är det samma?) när det startar. Avslutningen på det här fyrverkeriet är minst sagt maffigt och hela luften fylls av explosioner. Efter fyrverkeriet kommer poliser med långa "rep" som dom använder för att trycka folkmassan framför sig och bort från bron.
Bild: Gänget i full fart mot nästa bro att beskåda fyrverkerier på.
Trängsel på tågen - en underdrift
Hemresan kommer inte bli nådig och gänget föreslår att vi går till en annan station för att undvika den största folkrusningen och ha en möjlighet att komma med ett tåg. Tågen härifrån är inte lika rustade för folkmassor som linjen jag tar varje morgon och därför ger de här högtidsdagarna verkligen kaos i systemet.
Vi går i cirka en halvtimme innan vi kommer till en station som vi använder för att ta oss hemåt. Stackars Misato i sina "geta" (träskor som bärs i samband med en yukata/kimono), det kan inte vara skönt för fötterna. På vägen hem blir jag också tvungen att ta farväl av Yuki, Makoto och Shinji och jag tackar för allt de har varit med mig på.
Bara en heldag kvar innan det är dags att lämna Japan nu. Imorgon har Shimada-familjen dragit ihop en farvälfest och bjudit några av mina närmsta kompisar. Sista natten med gänget alltså. Men vad ska jag hitta på under dagen?
Mobilterror á la Misato
Som jag sade igår så fick jag låna en av Misatos mobiler för att kunna hålla kontakten med omvärlden igen. Vad hon glömde berätta om var dock hennes alarm på mobilen. Om det nu bara hade varit "ett" alarm så... Vaknar 06:00 av ett tjutande oljud. Förvirrad som jag är tar det ett tag innan jag kopplar det till Misatos telefon och lyckas hitta knappen för att stänga av det. Självklart tar jag bort snoozen också och lägger mig för att sova vidare. 10 minuter senare börjar det återigen tjuta, denna gång med en ny glad och trallig melodi. Hittar mobilen igen och stänger av även detta alarm. När mobilen efter 10 minuter till börjar tjuta får jag panik! Jag stänger juh av de jäkla alarmen varför fortsätter den ringa!!! Lyckas manövrera mig in i alarmmenyn och hittar där att Misato har ställt in "fem" (!) individuella alarm med 10 minuters mellanrum för att hon ska komma upp på morgnarna. Tillslut lyckas jag komma på hur man tar bort alla alarmen, drar täcket över huvudet tredje gången gillt och gör en mental anteckning om att Misato ligger riktigt brunt till nästa gång jag ser henne.
Misato har nämligen berättat tidigare att hon har _åtta_ olika alarm på morgonen, utspridda över hela sin lägenhet. Tre mobiltelefoner och resten riktigt väckarklockor. Dessutom hjälper hennes granne, som är en vän till hennes föräldrar, henne att vakna ibland genom att gå upp och väcka henne. Svårväckt (eller svår-ta-tag-i-att-gå-upp) är bara förnamnet.
Shopping med Norie-san
Tillslut vaknar jag av egen maskin efter den "goda" natten. Ikväll är det den stora Hanabifestivalen i Tokyo ("Hanabi" = Fyrverkeri) och jag och några ESS-kompisar ska gå. Men det är bara morgon nu och jag börjar så smått samla ihop mina saker inför packningen. Vill inte behöva stressa ihjäl mig med allt sånt precis innan det är dags att sticka. Norie-san lovade dock mig igår att ta med mig till ett köpcenter nära Chitose Karasuyama för att kunna köpa några sista souvenirer så efter frukosten beger vi oss iväg med bil.
Bild: Vägarna i Tokyo kan vara väldigt, väldigt små och trafiken är minst sagt lite kaotisk här. Men folk är vana och kör lite sicksack för att ta sig förbi varandra.
Min privata japanskalärare
Även om Norie-san är väldigt duktig och har börjat ta engelskalektioner så är engelskakommunikationen oftast rätt svår. Detta gör det till ett perfekt tillfälle att träna japanska för mig och jag får nog säga att samtalen med just Norie-san är dom som har lärt mig mest hittills. Oftast så lär jag mig av det som händer för tillället eftersom hon har svårt att förklara på engelska vad saker och ting är. Till exempel så lär jag mig vad "smal", "bred" och "väg" heter på japanska när Norie-san kör, genom att jag pekar på vägen och visar med händerna och säger "Nihongo de nani?" ("Vad heter det på japanska?") Norie-san är väldigt duktig på att själv ta och saker och lära mig och det är roligt så mycket man kan lära sig utan att ens få det förklarat på engelska eller svenska.
I love Ghibli
I den lilla stadsdelen vi kommer fram till går vi runt i ett stort varuhus där jag bland annat hittar en massa Ghibli-saker. "Ghibli" är företaget som gjort alla de underbara, och väldigt kända, animefilmerna som "Spirited Away", "Howl's moving Castle" och "Princess Mononoke". Nästan alla Ghibli-filmer är kända hos vilken japan som helst och de flesta har sett nästan allihopa. Norie-san blir imponerad över mitt intresse och berättar att det kända Ghibli-museet ligger precis här i närheten. Tyvärr måste man köpa biljett i förväg och vi har ändå ingen tid att gå dit. Men nästa gång så vill jag verkligen ta en tur där.
Bild: Shopping med Norie-san i den lilla orten nära intill Chitose Karasuyama.
Vi köper på oss en massa goda bakverk innan vi beger oss hem och på vägen tillbaka kör Norie-san förbi museet så jag åtminstone får se det från utsidan.
Bullfest och vit skjorta
Hemma kalasar vi på våra nyvunna bakelser och jag sätter sedan igång att mer seriöst packa. Katka och jag bytar digitalkamerabilder då vi inte kommer ses så mycket mer innan jag åker och båda vill vara säkra på att få varandras bilder. Sedan klär jag mig för kvällens Hanabifestival och beger mig mot tågstationen. Klär mig kvällen till ära i vit långarmad skjorta (samt för att nästan allt annat är på tork efter tvätten). Detta kommer jag få utstå mycket problem med sen då det verkar som att japanerna bara har vita skjortor på sig när de arbetar. Misato frågar flera gånger varför jag är så "formellt klädd". I Sverige ses det ju tvärtom som fint att ha på sig en skjorta, trots att det även är det som används på kontor och liknande.
Yukatas!
På Shinjukus station möter jag Yuki, Makoto, Shinji (han säger att vi träffats innan men jag kommer inte ihåg vart) och Misato. Misato kommer även klädd i en yukata, dagen till ära. ("Yukata" är sommarens motsvarighet på en "kimono" och är därför lite tunnare och lättare.) Yuki säger att hon letade efter sin yukata men inte hittade den. Överallt på stationen kommer killar och tjejer klädda i yukatas, om än inte "så" många som jag hade trott ändå. Tycker att yukatas är jättefina, både på killar och tjejer, och har själv letat efter en lämlig till mig utan framgång. De som jag tycker är snygga är oftast väldigt dyra.
Asakusa och tabearuki
Det är extra mycket folk på stationen idag då hanabifestivalen är väldigt populär. Vi lyckas tränga oss på ett tåg mot Asakusa och anländer välbehållna efter 20 minuters trängande på tåget. I Asakusa har dom stängt hela huvudgatan för biltrafik och hela området är smockfullt med folk. Vi tar oss in mot tempelmarknaden i Asakusa och jag hittar en fin souvenir som jag köper med mig. Trots att vi är hungriga så finns det inte riktigt tid för middag så vi kör på en japansk "tabearuki" vilket bokstavligen betyder "äta gå" och innebär att man köper småmat som man äter när man går runt. I vårt fall blir det en hamburgerglass (!) och en kakigori (som en slushice). Hamburgerglassen var väldigt god om det inte hade varit för "brödet" som var saltat kex. Salt och glass är ingen toppenkombination i min mening.
Bild: Marknadsståenden i Asakusa.
Bild: Gänget i Asakusa. Från vänster: Shinji, Makoto, Misato och Yuki.
Bild: Hamburgerglassen. God glass, mindre gott bröd. Men ändå ett positivt helhetsintryck.
Bild: Tjejer i yukatas mitt i folkvimlet bland marknadsstånden.
Bild: Hamburgerglassbutiken. Men framför allt en kille i sin yukata och till och med geta (träskorna).
Bild: Jag och min kakigori - denna gång serverad i en flaska precis som en slushice.
Bron
Tiden för fyrverkerierna närmar sig och vi tar oss ut till åskådarplatsen i form av den stora bron i Asakusa. Här står vi i den gigantiska folkmassan och väntar och sakta men säkert slussas liiite närmare bron var femte minut eller så. Förra året, berättar Misato, hade det varit över en miljon besökare på den här hanabifestivalen! Då är den i och för sig utspridd på några fler platser också, men ändå. En miljon!
Bild: Packat med folk framför bron i Asakusa.
Den här bron vi står vid är just en lösning på problemet med den stora folkmassan. På bron har man en perfekt utsikt över området som skjuter upp fyrverkerierna och så klart vill alla stå här. Därför ordnar poliserna med ett system där man i sakta procession får "gå över" bron under tiden som fyrverkerierna avfyras. På så sätt kommer alla att få vara på bron under en liten del av fyrverkerierna. Det medför också att man aldrig får stå still då folkklungan ständigt puttas på av poliserna. Ja vilket system.
Makoto har med sig en "jinbei" åt mig att på mig under kvällen istället för en yukata. "Jinbei" är egentligen mer som en japansk pyjamas som man har på sig i hemmet men används också under festivaler och består av korta shorts och en skjorta. Bilder jag har sett på jinbei tidigare har varit rätt fula (bara kolla bilden på Wikipedia" så förstår ni) men den här tycker jag verkligen om. Även om jag hellre vill ha en yukata så kan jag nog tänka mig att köpa en jinbei om jag får möjlighet innan hemresan.
Bild: Jag försöker få på mig jinbein.
Bild: Misato och jag i traditionella japanska folkkläder, yukata och jinbei. Samt min "Nice guy"-fläkt som jag fick i present i torsdags.
Hanabi!!!
Fyrverkeriet börjar och bron öppnas så folkmassan sakta får börja gå. Med lämpliga intervaller stannar poliserna folkmassan så man kan fokusera lite på fyrverkerierna. Det är ett magnifikt skådespel där massor av fyrverkeripjäser skjuts från ett och samma ställe. Väldigt vackert! Men hur stort och populärt det här ändå är i Japan så kan jag inte låta bli att jämföra med nyårsfirandet i Sverige/Danmark som man själv beskådar varje år. Vi skjuter inte upp i närheten så mycket från ett och samma ställe som här. Men totalt sett så skjuter juh nästan varenda svensk/dansk upp något vilket ger ett fyrverkeri ofantligt mycket större än det här. Men det är en speciell känsla här med så mycket folk på liten yta, folk klädda i yukatas och ständiga "Oooh" "Woow" vid varje fyrverkeri.
Bild: Fyrverkerier!
Bild: Mer fyverkerier!
Bild: Folkklungan som sakta men säkert tar sig över bron. Det är huvuden som sträcker sig hela vägen bort i mitten till vänster.
När vi kommer över bron blir sikten lite sämre och vi börjar yra runt efter bra ställen att se fyrverkerierna på. Överallt på gatorna sitter folk och tittar och äter. Just att de "sitter" på gatan gör ett sånt intryck på mig då det inte är vanligt att se folk göra detta i Sverige. Vi hade nog mer stått och tittat. Men här sitter alla mitt på vägen som om det vore en skön gräsmatta.
Bild: Folk "sitter" på gatan och tittar på fyrverkerierna.
Mer tabearuki
Fortfarande hungriga hittar vi ett litet område med diverse maträtter. Jag beställer en stor grillad korv och en, i Japan väldigt känd dryck, Calpis. Senapen till korven är dock mer wasabi än senap och det är med konstanta tårar som jag sveper ner korven. Tur att jag tycker om wasabi då. :)
Glömd väska - inga problem
Vi går rundor och fotograferar och pratar och plötsligt inser Shinji att jag glömt min väska. Snabbt som attan rusar vi tillbaka samma väg som vi kom och hittar min väska snällt stående mitt på marken i parken. Jag har aldrig känt mig så "trygg" som i Japan när det gäller just stölder. Här lämnar jag ofta min väska stående lite här och där. Ibland till och med med öppna fack där pengar och annat ligger. Egentligen är det mest en fördom från min sida men den har verkligen hållit i sig och japanerna gör exakt likadant. Hiroaki berättade en dag att det är vanligt att japaner blir rånade på utlandsresor för att de inte är vana vid den brottslighet och den försiktighet man måste iakta. Katka, den andra utbytesstudenten, säger att hon gör exakt samma sak - lämnar sina saker lite överallt. Gäller att vänja sig av med det innan det är dags för hemresa. Även om Sverige inte är några större problem det heller. Men folk är nog mer rädda där. :)
Hanabi igen!
Det är dags för det andra av dom två fyrverkerierna och vi har en otrolig tur och anländer precis till den andra bron (eller är det samma?) när det startar. Avslutningen på det här fyrverkeriet är minst sagt maffigt och hela luften fylls av explosioner. Efter fyrverkeriet kommer poliser med långa "rep" som dom använder för att trycka folkmassan framför sig och bort från bron.
Bild: Gänget i full fart mot nästa bro att beskåda fyrverkerier på.
Trängsel på tågen - en underdrift
Hemresan kommer inte bli nådig och gänget föreslår att vi går till en annan station för att undvika den största folkrusningen och ha en möjlighet att komma med ett tåg. Tågen härifrån är inte lika rustade för folkmassor som linjen jag tar varje morgon och därför ger de här högtidsdagarna verkligen kaos i systemet.
Vi går i cirka en halvtimme innan vi kommer till en station som vi använder för att ta oss hemåt. Stackars Misato i sina "geta" (träskor som bärs i samband med en yukata/kimono), det kan inte vara skönt för fötterna. På vägen hem blir jag också tvungen att ta farväl av Yuki, Makoto och Shinji och jag tackar för allt de har varit med mig på.
Bara en heldag kvar innan det är dags att lämna Japan nu. Imorgon har Shimada-familjen dragit ihop en farvälfest och bjudit några av mina närmsta kompisar. Sista natten med gänget alltså. Men vad ska jag hitta på under dagen?
Kommentarer
Trackback
