Dag 28 - Yokohama med Misato
Fredag den 25 Juli
Sovmorgon och mobiltorka
Sover för en gångs skull ganska bra här i Japan. Typiskt att man snart ska hem när man äntligen börjat vänja sig vid dygnsrytmen. Tar mig upp och sätter igång datorn för att kolla hur det går med planeringarna för dagen. Förhoppningsvis så blir det Yokohama och både jag och Hiroaki pratade igår om att åka.
Hiroaki skickar dock ett mail vid 11-tiden om att han inte kommer kunna åka idag då han har en del att stå i inför sin resa till Kroatien. Så det blir jag ensam som får ta mig till Yokohama för att träffa Misato. Lättare sagt än gjort då jag precis gjort slut på mina pengar på mobiltelefonen. Inte bara att det känns segt att behöva ladda en stor summa pengar som jag inte kommer hinna använda upp (minsta summan är cirka 160 kronor), jag måste även hitta någonstans att köpa ett refillkort.
Sen lunch med Rei
Misato har lite att göra under dagen och säger att det blir bäst runt 16 på dagen. Det passar mig perfekt då Rei som egentligen skulle med på fyrverkerifestivalen imorgon inte kan komma då och erbjuder därför lunch idag istället. Så jag tar mig till Shinjuku där Rei möter upp mig på stationen. Hon leder mig genom den oändligt krångliga Shinjukustationen där man går in och ut ur stora varuhus, upp med hissar, ner för trappor och tillslut undrar jag om vi inte är tillbaka där vi började... Men det är vi inte utan har istället kommit till en mysig, japansk restaurang som vi slår oss ner i. Traditionellt japanskt sitter man på golvet på sittkuddar. Vi beställer in dagens lunch och pratar under tiden om allt möjligt.
Bild: Rei på restaurangen på Shinjukustationen.
Bild: Den mysiga restaurangen där man sitter på golvet och äter.
Egentligen har jag bara träffat Rei när vi åkte till onsen (de varma källorna) tillsammans men vi kom bra överens och har hållit kontakten sedan dess. Reis mamma pratar bra engelska och därför vill även Rei lära sig. Hon tar därför privata engelskalektioner och ska idag efter lunchen iväg på en sådan. Hennes mamma är också intresserad i Sverige och hade gärna velat träffa mig. Nästa gång jag kommer till Japan så ska hon bjuda hem mig säger Rei.
Shinjukustationen - en labyrint utan dess like
Efter lunchen hjälper Rei mig till rätt tåg för att ta mig till Yokohama - vilket är tur då jag aldrig hade hittat själv. Det är svårt att förklara hur stor Shinjukustationen egentligen är men den innehåller minst lika många affärer som Väla köpcentrum gör förutom då de hundratal olika perronger och busshållsplatser. Hela stationen i sig är också väldigt krångligt uppbyggd då det är flera olika företag som har hand om det olika tåglinjerna. På grund av detta är det inte särskilt bra skyltat för det andra linjerna när man befinner sig inom en annan linjes område. Ta sig från ena änden till andra inne på stationen tar nog en 15-20 minuter.
Tågresa mot Yokohama i blindo
Rei säger att hon förhoppningsvis kommer kunna komma dagen jag ska åka och vinka av mig på stationen vilket är väldigt snällt av henne. Vi tar farväl för idag och jag skyndar för att hinna med tåget. Från och med nu gäller det helt enkelt att ha tur. Inga pengar på mobilen och inga möjligheter till internet samt att Misato inte ens vet att jag faktiskt är på tåget just nu och snart kommer anlända till Yokohama. På tåget får jag ett sms från Misato om vilket tåg jag ska ta - lite sent för tillfället och istället blir jag lite orolig att det är fel tåg jag är på.
Bild: Rei vinkar av mig efter att ha hjälpt mig hitta tåget till Yokohama.
Men Rei har gjort ett bra jobb och det visar sig vara helt rätt. En 25 minuter senare rullar det in på Yokohama station. Här går jag ut genom gaten och ställer mig för att vänta på att höra av Misato. Några minuter senare ringer hon och säger att hon är på väg och ytterligare en 20 minuter senare hittar hon mig yrandes på stationen. Tillsammans tar vi ett nytt tåg då vi ska till en annan del av Yokohama. Misato är snäll och har med sig en ny mobil till mig som jag kan låna de sista dagarna. Däremot har hon glömt laddaren men den klarar sig nog två dagar säger jag lugnande (det gjorde den inte...).
Bild: Huvudstationen i Yokohama. I väntan på Misato yrar jag runt och hittade bland annat två hjälporganisationsarbetare som samlade in pengar i sjuksköterskekläder.
Rundvandring i Misatos hemstad, Yokohama
Väl framme tar Misato mig runt överallt i Yokohama. Vi börjar med att se den högsta byggnaden i Japan, Yokohama Landmark Tower, med sina imponerande 296 meter och världens näst snabbaste hiss. Vi åker inte upp nu, men Misato säger att vi kan göra det senare om vi har tid då det är finare på kvällen. Vi går även förbi Yokohamas nöjesfält med sitt pariserhjul som en gång i tiden var världens största. På håll ser vi även den 860 meter långa Yokohama Bay Bridge som korsar Tokyobukten.
Bild: Tokyo Landmark Tower, Japans högsta byggnad med sina 296 meter.
Modern konst i Yokohama.
Bild: Misato med sin klassiska "Misato-pose".
Bild: Jag framför den stora konstbyggnaden i Yokohama. (OBS ingen klassisk Patrick-pose.)
Bild: Det stora pariserhjulet på Yokohamas nöjesfält.
Bild: Tokyo Bay Bridge.
Spännande glass
Vi vandrar vidare tills vi hittar en glassfestival. Här har dem de konstigaste glassorterna jag någonsin sett med exempel som krabba, ris, natto (blää!), olika blomsorter och Dracula-glassen med vitlökssmak som Misato försöker lura på mig. Ja, herregud. Jag vill juh bara ha en vanlig glass. :) Detta finns dock också, typ.
Bild: Bredvid glassfestivalen hade de torn som stod och sprutade ut vattenånga. Väldigt svalkande i den annars tryckande sommarvärmen.
Bild: Draculaglassen med vitlökssmak. Bläää!
Jag beställer en specialglass som jag inte vet vad den heter men som görs genom att dom smälter ner glassen och sen snabbt fryser den igen. På så sätt kan man smälta med nästan vilken smak som helst som annars inte blandas bra med glass. Glassen jag får har färska jordgubbar och bananbitar och är ruskigt god! Verkligen hur god som helst. Tyvärr inte så billig och ganska liten. Misato tar någon sorts turkisk (tror jag?) glass som glasskocken leker runt med som klister då den verkar kunna formas hur som helst. Även den är väldigt god. Dock är det varmt ute och man får kämpa som en galenpanna för att hinna med all glass som smälter. Misatos kjol faller ändå offer för hennes glass och hon springer panikartat iväg och hämtar papper.
Bild: De speciella faten där de tillagar min glass genom att först smälta den och sen kyla den.
Bild: Aah, den smälter!
Vacker havsutsikt (eller buktutsikt?!)
Något man annars knappt sett alls i Japan är vatten och därför är Yokohama en väldigt vacker syn med sina fina kuster och hamnar längs med Tokyobukten. Detta ger även den härliga följden att det inte är lika varmt då vattenångorna svalkar en. Vi vandrar ut på en lång bro där en konsert hålls och sätter oss ner för att vila benen i en park intill. Jag har alltid tänkt mig Yokohama som den lilla fiskeby den en gång i tiden var. Så jag blir minst sagt förvånad när jag får reda på att det är den näst största staden i Japan.
Bild: Vacker liten hamnpaviljong längs Yokohamas hamn.
Kina i Japan
Det börjar redan bli mörkt och nästa ställe vi går till är Yokohama Chinatown. Detta är inte bara det största Chinatown i Japan, utan i hela asien och ett av de största i hela världen. Herregud vad Yokohama ska vara "bäst" på många saker då. Misato är väldigt noga med att göra god reklam för sitt Yokohama och påpekar hela tiden hur mycket bättre Yokohama är än Tokyo. :)
Chinatown är en härlig upplevelse där färgglada affärer och gatustånd kantar vägarna. Överallt är det restauranger och mycket folk i rörelse och vart man än går så står gatuförsäljare och försöker vinka in en. Efter att ha gått gator upp och ner hittar vi en restaurang som inte verkar alltför dyr (rätt dyrt här annars i Chinatown) och går in för att äta middag. Vi äter kinesiska nudlar som är utskurna med kniv som ska vara väldigt klassiskt kinesiskt. Till dessa får man kött och andra godheter. Misato beställer dock sin med brosk istället!!! Jag trodde hon sa fel när hon sa "cartilage", men det är alltså stora broskbitar i soppan. Hon säger att det är bra för huden för all kollagen som den innehåller. Även om det skulle vara det så rynkar jag hellre ihop än att någonsin försöka äta det.
Bild: Den maffiga entrén till Chinatown.
Bild: Gatan i Chinatown.
Bild: Misatos broskbitar. Låter hemskt men hon säger att det är gott. Hmm...
Hemresa, stående
Klockan är mycket och vi tar tåget tillbaka till Yokohamas huvudstation. Här tar Misato ett eget tåg hem till hennes mamma då hon ska stanna där över natten och packa inför hennes resa till Taiwan den 1:e augusti. Så jag går själv på tåget tillbaka mot Shinjuku. Det är ett tåg där vissa vagnar är tvåvåningsvagnar och självklart hoppar jag på en sån och slår mig ner. Riktigt mysigt med rejäla säten och allt juh! Tills jag ser i taket att det finns brickor med tågkorts-bilder på och att jag har en röd lampa ovan mig medan alla andra har en grön lampa. Snabbt kopplar jag att det alltså kostar extra att sitta här och jag stressar vidare i tåget till de vanliga vagnarna där jag får ståplats. Mina stackars beeeeen! Får även ståplats på tåget från Shinjuku till Chitose Karasuyma. Mina stackars ben igeeen!
Mangatidning på över 800 sidor
På vägen hem till huset så går jag inom några olika butiker med nattöppet för att leta upp en mangatidning. Om det är något jag skrivit ner på min lista över saker jag måste ha med mig hem från Japan så är det en av deras feta mangatidningar. Jag lyckas hitta en riktigt tjock där man också får en handfläkt med Evangelion-motiv med. Givet köp! Manga i Sverige är ganska dyrt medans det i Japan är, rent ut sagt, snorbilligt. Den tidningen jag köpte nu är på över 800 sidor och kostar 38 kronor - och då är den ändå extra dyr då man får en fläkt med på köpet. Vanligtvis går de mest kända tidningarna som Shounen jump på 20 kronor.
Imorgon ska vi på Hanabi-festivalen (fyrverkerifestivalen) i Tokyo vilket jag verkligen ser fram emot. Men nu, god natt!
Sovmorgon och mobiltorka
Sover för en gångs skull ganska bra här i Japan. Typiskt att man snart ska hem när man äntligen börjat vänja sig vid dygnsrytmen. Tar mig upp och sätter igång datorn för att kolla hur det går med planeringarna för dagen. Förhoppningsvis så blir det Yokohama och både jag och Hiroaki pratade igår om att åka.
Hiroaki skickar dock ett mail vid 11-tiden om att han inte kommer kunna åka idag då han har en del att stå i inför sin resa till Kroatien. Så det blir jag ensam som får ta mig till Yokohama för att träffa Misato. Lättare sagt än gjort då jag precis gjort slut på mina pengar på mobiltelefonen. Inte bara att det känns segt att behöva ladda en stor summa pengar som jag inte kommer hinna använda upp (minsta summan är cirka 160 kronor), jag måste även hitta någonstans att köpa ett refillkort.
Sen lunch med Rei
Misato har lite att göra under dagen och säger att det blir bäst runt 16 på dagen. Det passar mig perfekt då Rei som egentligen skulle med på fyrverkerifestivalen imorgon inte kan komma då och erbjuder därför lunch idag istället. Så jag tar mig till Shinjuku där Rei möter upp mig på stationen. Hon leder mig genom den oändligt krångliga Shinjukustationen där man går in och ut ur stora varuhus, upp med hissar, ner för trappor och tillslut undrar jag om vi inte är tillbaka där vi började... Men det är vi inte utan har istället kommit till en mysig, japansk restaurang som vi slår oss ner i. Traditionellt japanskt sitter man på golvet på sittkuddar. Vi beställer in dagens lunch och pratar under tiden om allt möjligt.
Bild: Rei på restaurangen på Shinjukustationen.
Bild: Den mysiga restaurangen där man sitter på golvet och äter.
Egentligen har jag bara träffat Rei när vi åkte till onsen (de varma källorna) tillsammans men vi kom bra överens och har hållit kontakten sedan dess. Reis mamma pratar bra engelska och därför vill även Rei lära sig. Hon tar därför privata engelskalektioner och ska idag efter lunchen iväg på en sådan. Hennes mamma är också intresserad i Sverige och hade gärna velat träffa mig. Nästa gång jag kommer till Japan så ska hon bjuda hem mig säger Rei.
Shinjukustationen - en labyrint utan dess like
Efter lunchen hjälper Rei mig till rätt tåg för att ta mig till Yokohama - vilket är tur då jag aldrig hade hittat själv. Det är svårt att förklara hur stor Shinjukustationen egentligen är men den innehåller minst lika många affärer som Väla köpcentrum gör förutom då de hundratal olika perronger och busshållsplatser. Hela stationen i sig är också väldigt krångligt uppbyggd då det är flera olika företag som har hand om det olika tåglinjerna. På grund av detta är det inte särskilt bra skyltat för det andra linjerna när man befinner sig inom en annan linjes område. Ta sig från ena änden till andra inne på stationen tar nog en 15-20 minuter.
Tågresa mot Yokohama i blindo
Rei säger att hon förhoppningsvis kommer kunna komma dagen jag ska åka och vinka av mig på stationen vilket är väldigt snällt av henne. Vi tar farväl för idag och jag skyndar för att hinna med tåget. Från och med nu gäller det helt enkelt att ha tur. Inga pengar på mobilen och inga möjligheter till internet samt att Misato inte ens vet att jag faktiskt är på tåget just nu och snart kommer anlända till Yokohama. På tåget får jag ett sms från Misato om vilket tåg jag ska ta - lite sent för tillfället och istället blir jag lite orolig att det är fel tåg jag är på.
Bild: Rei vinkar av mig efter att ha hjälpt mig hitta tåget till Yokohama.
Men Rei har gjort ett bra jobb och det visar sig vara helt rätt. En 25 minuter senare rullar det in på Yokohama station. Här går jag ut genom gaten och ställer mig för att vänta på att höra av Misato. Några minuter senare ringer hon och säger att hon är på väg och ytterligare en 20 minuter senare hittar hon mig yrandes på stationen. Tillsammans tar vi ett nytt tåg då vi ska till en annan del av Yokohama. Misato är snäll och har med sig en ny mobil till mig som jag kan låna de sista dagarna. Däremot har hon glömt laddaren men den klarar sig nog två dagar säger jag lugnande (det gjorde den inte...).
Bild: Huvudstationen i Yokohama. I väntan på Misato yrar jag runt och hittade bland annat två hjälporganisationsarbetare som samlade in pengar i sjuksköterskekläder.
Rundvandring i Misatos hemstad, Yokohama
Väl framme tar Misato mig runt överallt i Yokohama. Vi börjar med att se den högsta byggnaden i Japan, Yokohama Landmark Tower, med sina imponerande 296 meter och världens näst snabbaste hiss. Vi åker inte upp nu, men Misato säger att vi kan göra det senare om vi har tid då det är finare på kvällen. Vi går även förbi Yokohamas nöjesfält med sitt pariserhjul som en gång i tiden var världens största. På håll ser vi även den 860 meter långa Yokohama Bay Bridge som korsar Tokyobukten.
Bild: Tokyo Landmark Tower, Japans högsta byggnad med sina 296 meter.
Modern konst i Yokohama.
Bild: Misato med sin klassiska "Misato-pose".
Bild: Jag framför den stora konstbyggnaden i Yokohama. (OBS ingen klassisk Patrick-pose.)
Bild: Det stora pariserhjulet på Yokohamas nöjesfält.
Bild: Tokyo Bay Bridge.
Spännande glass
Vi vandrar vidare tills vi hittar en glassfestival. Här har dem de konstigaste glassorterna jag någonsin sett med exempel som krabba, ris, natto (blää!), olika blomsorter och Dracula-glassen med vitlökssmak som Misato försöker lura på mig. Ja, herregud. Jag vill juh bara ha en vanlig glass. :) Detta finns dock också, typ.
Bild: Bredvid glassfestivalen hade de torn som stod och sprutade ut vattenånga. Väldigt svalkande i den annars tryckande sommarvärmen.
Bild: Draculaglassen med vitlökssmak. Bläää!
Jag beställer en specialglass som jag inte vet vad den heter men som görs genom att dom smälter ner glassen och sen snabbt fryser den igen. På så sätt kan man smälta med nästan vilken smak som helst som annars inte blandas bra med glass. Glassen jag får har färska jordgubbar och bananbitar och är ruskigt god! Verkligen hur god som helst. Tyvärr inte så billig och ganska liten. Misato tar någon sorts turkisk (tror jag?) glass som glasskocken leker runt med som klister då den verkar kunna formas hur som helst. Även den är väldigt god. Dock är det varmt ute och man får kämpa som en galenpanna för att hinna med all glass som smälter. Misatos kjol faller ändå offer för hennes glass och hon springer panikartat iväg och hämtar papper.
Bild: De speciella faten där de tillagar min glass genom att först smälta den och sen kyla den.
Bild: Aah, den smälter!
Vacker havsutsikt (eller buktutsikt?!)
Något man annars knappt sett alls i Japan är vatten och därför är Yokohama en väldigt vacker syn med sina fina kuster och hamnar längs med Tokyobukten. Detta ger även den härliga följden att det inte är lika varmt då vattenångorna svalkar en. Vi vandrar ut på en lång bro där en konsert hålls och sätter oss ner för att vila benen i en park intill. Jag har alltid tänkt mig Yokohama som den lilla fiskeby den en gång i tiden var. Så jag blir minst sagt förvånad när jag får reda på att det är den näst största staden i Japan.
Bild: Vacker liten hamnpaviljong längs Yokohamas hamn.
Kina i Japan
Det börjar redan bli mörkt och nästa ställe vi går till är Yokohama Chinatown. Detta är inte bara det största Chinatown i Japan, utan i hela asien och ett av de största i hela världen. Herregud vad Yokohama ska vara "bäst" på många saker då. Misato är väldigt noga med att göra god reklam för sitt Yokohama och påpekar hela tiden hur mycket bättre Yokohama är än Tokyo. :)
Chinatown är en härlig upplevelse där färgglada affärer och gatustånd kantar vägarna. Överallt är det restauranger och mycket folk i rörelse och vart man än går så står gatuförsäljare och försöker vinka in en. Efter att ha gått gator upp och ner hittar vi en restaurang som inte verkar alltför dyr (rätt dyrt här annars i Chinatown) och går in för att äta middag. Vi äter kinesiska nudlar som är utskurna med kniv som ska vara väldigt klassiskt kinesiskt. Till dessa får man kött och andra godheter. Misato beställer dock sin med brosk istället!!! Jag trodde hon sa fel när hon sa "cartilage", men det är alltså stora broskbitar i soppan. Hon säger att det är bra för huden för all kollagen som den innehåller. Även om det skulle vara det så rynkar jag hellre ihop än att någonsin försöka äta det.
Bild: Den maffiga entrén till Chinatown.
Bild: Gatan i Chinatown.
Bild: Misatos broskbitar. Låter hemskt men hon säger att det är gott. Hmm...
Hemresa, stående
Klockan är mycket och vi tar tåget tillbaka till Yokohamas huvudstation. Här tar Misato ett eget tåg hem till hennes mamma då hon ska stanna där över natten och packa inför hennes resa till Taiwan den 1:e augusti. Så jag går själv på tåget tillbaka mot Shinjuku. Det är ett tåg där vissa vagnar är tvåvåningsvagnar och självklart hoppar jag på en sån och slår mig ner. Riktigt mysigt med rejäla säten och allt juh! Tills jag ser i taket att det finns brickor med tågkorts-bilder på och att jag har en röd lampa ovan mig medan alla andra har en grön lampa. Snabbt kopplar jag att det alltså kostar extra att sitta här och jag stressar vidare i tåget till de vanliga vagnarna där jag får ståplats. Mina stackars beeeeen! Får även ståplats på tåget från Shinjuku till Chitose Karasuyma. Mina stackars ben igeeen!
Mangatidning på över 800 sidor
På vägen hem till huset så går jag inom några olika butiker med nattöppet för att leta upp en mangatidning. Om det är något jag skrivit ner på min lista över saker jag måste ha med mig hem från Japan så är det en av deras feta mangatidningar. Jag lyckas hitta en riktigt tjock där man också får en handfläkt med Evangelion-motiv med. Givet köp! Manga i Sverige är ganska dyrt medans det i Japan är, rent ut sagt, snorbilligt. Den tidningen jag köpte nu är på över 800 sidor och kostar 38 kronor - och då är den ändå extra dyr då man får en fläkt med på köpet. Vanligtvis går de mest kända tidningarna som Shounen jump på 20 kronor.
Imorgon ska vi på Hanabi-festivalen (fyrverkerifestivalen) i Tokyo vilket jag verkligen ser fram emot. Men nu, god natt!
Kommentarer
Postat av: DT
this blog needs moar prons.
Trackback
