Dag 27 - Skolavslutning och utekväll
Torsdag den 24 Juli
Bästa operationen hittills
Morgondagens operation var lätt den bästa operation hittills! En öppen högersidig colektomi på grund av en tumör i uppåtgående colon. ("Öppen" i motsats till titthålsoperation. "Colon" = Tjocktarmen. "Ektomi" = Borttagning.) Först och främst så var en väldigt trevlig kirurg med under operationen som inte opererade själv utan tog istället hand om mig (det var inte hans "uppgift" så klart men hade tid åt mig då han själv inte deltog). Dessutom då det är en "öppen" operation är det större risk för infektioner och för att jag ska få kunna stå nära och se något så ber kirurgerna mig att ta på mig operationskläder. Yaay!
Dags att svida om till kirurgkläder
Den snälle kirurgen tar med mig ut ur operationsrummet och visar hur man tvättar händerna ordentligt. Ehy, det är inte så lätt som det låter faktiskt! Ett rejält skrubbschema med speciella tvättsvampar och tvål- och vattenkranar som aktiveras via detektorer. Efter tvätt och torkning går vi med händerna framför kroppen likt zombier in i operationsrummet igen där sjuksköterskan har förberett två par kläder och handskar. Hon ber mig visa mina händer bredvid den andre kirurgen och säger "Oj då! Hmm." innan hon går iväg och hämtar större handskar än dom har framme normalt. Vi tar upp våra kirurgkläder och vecklar ut dom och sticker in armarna. Sedan hjälper sjuksystern mig att knyta den baktill innan jag tar på mig mina handskar.
Allt redo och jag får ställa mig precis intill den opererande kirurgen och den snälle kirurgen tar mina händer och lägger dom på patienten. Det är nämligen väldigt viktigt att hålla reda på sina händer så man inte står och hänger med dom och smutsar ner dom. Därför ska jag stå med mina armar framsträcka under hela operationen - vilket visar sig bli lite av en pärs för axlarna. När man är så här nära så är det inga problem att se. Allt känns väldigt nära och kirurgerna berättar och låter mig känna på tumören och andra organ.
Dissektion av tjocktarmen
När tumören är uttagen tillsammans med hela uppåtgående tjocktarmen så går jag och den snälle kirurgen och börjar dissekera tarmbiten för att hitta andra möjliga fynd samt leta upp lymfnoder som ska skickas på undersökning för att se om tumören spridit sig. Lite av ett skitjobb (bokstavligen talat) men det är spännande. ;) Under tiden så anastomoserar ("sätter ihop") de andra kirurgerna de två tarmdelarna hos patienten med en avancerad manöver.
Chiharu sover gott tills jag ringer
Till lunch hade Chiharu sagt att hon skulle komma in och luncha med mig. När jag ringer upp henne så svarar hon dock yrvaket att hon inte gått upp ännu och ber om ursäkt då hon är så trött. Var en lång dag igår och hade jag själv inte haft skola så hade jag nog också sovit så här länge så jag klandrar inte henne. Istället säger Chiharu att vi kan träffas efter skolan och gå på stan. Jag går därför själv och äter lunch i sjukhusrestaurangen och lyckas inte hitta någon av kirurgerna från mitt team. Men jag klarar mig bra ändå - även om ingen bjuder på lunchen denna gången. ;)
En stund med Professor Barron och farväl
På middagen igår så bjöd Professor Barron in mig att komma till hans kontor under dagen för att få se en video från hans senaste fest. Då jag inte kommer se honom mer i Japan tar jag tillfället i akt och beger mig till hans kontor. Detta efter att ha åkt hiss upp och ner 100 våningar först då jag inte hittar var hans kontor är någonstans...
Professor Barron välkomnar mig och plockar fram en DVD som hans kompis gjort åt honom. Filmen som till största del är ett bildspel utspelar sig i restaurangen vi var i igår och samlade är här en stor del av eliten inom lungsjukdomar i världen. Jag får även se Professor Barrons fru på en av bilderna och även en svensk läkare, Sven från Malmö, som Barron känner väl. Efteråt har Professorn en liten genomgång av några kanjin och visar mig hur Microsoft Word med japanska tecken fungerar. Jag tackar för allt han gjort för mig och han ber mig hålla kontakten. Han understryker hur viktigt det är att inte tappa bort sina kontakter och jag lovar att jag ska skriva till så många jag kan. Han lovar att hjälpa mig och jag någonsin vill till Tokyo Medical University igen. Professor Barron har varit en toppensnäll mentor här i Japan och jag hoppas få se honom i framtiden igen.
Sista operationen i Japan
Efter mötet rusar jag till opertion där jag är med på en laparoskopi av en rectumtumör. ("Laparoskopi" = Titthålsoperation i buken. "Rectum" = De sista 1-2 decimetrarna av tjocktarmen precis innan anus.) Laparoskopi är dock väldigt svårt och operationen blir därför mycket långsam. Även om man hela tiden har TV-skärmar att titta på så är det svårt att förstå "var" man egentligen är i kroppen. Men som tur är så kommer Shinohara-senseis AT-läkare (tjejen som jag lunchade med igår) in och jag står och pratar med henne en del av tiden istället. Shinohara-sensei är inte här idag och därför skriver jag en lapp till honom där jag tackar för allt han gjort för mig och att han tagit väl hand om mig. Den ger jag till AT-läkaren så hon kan ge den vidare.
Vet inte om jag tagit upp det i bloggen innan men jag har bett om att få vara ledig imorgon, fredag. Jag har inte många dagar kvar i Japan och jag spenderar dom nog hellre på en trevlig utflykt än i en operationssal, även om det är spännande här.
Operationen verkar aldrig ta slut så jag bestämmer mig för att försöka gå när de avslutat ett visst moment. Uppenbarligen valde jag helt fel moment dock då det inte vill sig som kirurgerna vill på just det momentet och efter 30-40 minuter ger jag upp och ber om att få gå. Detta är inga problem säger kirurgen och jag byter om och tar mig till studentlobbyn. Här sitter redan Chihari, Hiroaki och Masa och väntar.
Kakfest med Chiharu, Hiroaki och Masa
Efter jag bytt om och packat ner allt jag ska ha med mig från skolan (då jag inte kommer hit igen) så beger vi oss till stan. Jag är lite slut efter hela gårdagen samt dagens långa operationer så vi börjar med att gå på fika där jag beställer in "två" efterätter. Servitrisen stannar upp och frågar igen "Två?" varpå jag nickar och han bara skrattar. Finns inget bättre sätt att ladda batterierna, både fysiskt och mentalt, som med lite bakverk.
Bild: Mina två kakor. En chokladkaka som jag inte kommer ihåg namnet på och en amerikansk cheesecake.
Bild: Hiroaki på caféet i en sorts "jag bryter samman"-pose.
Bild: Chiharu och Masa.
Karaoke, tredje gången gillt
Efter lunchen bestämmer vi oss för karaoke. Tredje och sista karaoken här i Japan för denna gången! Under fikan kom jag och Hiroaki fram till att vi båda älskar "I would do anything for love" med Meatloaf så vi inleder med en varm duett av denna. Masa visar sig vara en riktigt bra sångare och Chiharu en väldigt bra "diggare". Hon sitter inte stilla genom en enda låt så hon och jag bildar dansgrupp i soffan under tiden som Masa och Hiroaki sjunger. Eller ja, så mycket "dans" det nu blir när man sitter ner. ;)
Bild: Meatloaf hade varit stolt över den här duetten.
Bild: Masa och Hiroaki försöker sig på "Sleeping in my car" med Roxette. Gogo Sweden. ;)
Bild: Chiharu håller igång under karaoken.
Masa har bett speciellt om att få följa med idag för att det är sista gången jag kan träffa honom innan jag åker hem. Masa läser sista året av läkarutbildningen nu och det visar sig att han har ett av sina stora prov imorgon! Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att ta upp all hans lästid men han säger att han bara är glad att få komma ut idag. Efter karaoke måste han dock ändå ta farväl för att kunna gå hem och börja studera. Jag tackar för allt roligt han varit med på och önskar honom lycka till imorgon.
Yakiniku-festmåltid
Chiharu, Hiroaki och jag beger oss istället iväg för att äta middag. Kvällen till ära blir det yakiniku-restaurang. Yakiniku är som barbeque där man har en stor grill mitt i bordet där man själv grillar kött och annat. (Jag var faktiskt på yakiniku under en lunch med Kazuyo under min andra vecka.) Jag vet inte hur mycket kött vi beställer in, grillar och äter men det blir en hel del. Chiharu, matälskaren, har hand om grillningen och var och varannan sekund kommer små ljudeffekter från henne när hon tampas mot lågorna för att försöka få till fina köttbitar samt inte bränna sig (för mycket). Jag får smaka en hel del speciella köttbitar och annat. Inte minst en av rätterna där dom tvekar lite att berätta vad det är (och det ser minst sagt inte gott ut otillagat) så jag ber dom vänta att berätta tills efter jag smakat. Tur är nog det annars hade jag nog inte ätit det då det visar sig vara tarmar. Det var inte det bästa jag smakat precis. :) Smaken i sig är egentligen inte hemsk men det är som att tugga skosula.
Bild: Jag mobbar Chiharu för den fjantiga haklappen hon har på sig. Hon pekar på mig och säger att jag också ska ha en det så det är bara att knipa igen.
Bild: Yakiniku. Kött som håller på att bli färdig för att förtäras.
Chiharus unika diet
Till maten har vi även beställt "soft drink"-buffé vilket innebär att man får dricka hur mycket läsk och annat man vill ("soft drink" = läskedrycker och annat som inte innehåller alkohol). Som efterrätt tar vi glass, på Chiharus initiativ. Jag vägrade verkligen tro på det först, trodde hon skämtade, men Chiharu äter alltså alltid "glass" till frukost. Varje morgon, enbart glass. Hon säger själv att det är hennes egna Chiaru-diet som hon tror är den bästa för henne. Den gör henne lycklig. När jag frågar hur hon lyckas hålla figuren med detta så säger hon något om att hon gått upp 10 kilo de senaste åren. Nåja, hon måste varit grymt smal förr då för det syns i alla fall inte. :)
Bild: Chiharu: "I'm happy when I eat."
Bild: Chiharu i full fart med att sköta maten och Hiroaki ser ut som han är i djupa tankar.
Hemresa
Väldigt mätta och glada tar vi oss ut från restaurangen. Hiroaki bor precis i närheten så vi skiljs åt och han går hem. Jag och Chiharu ska till Shinjukustationen men Chiharu är för mätt för att gå så vi tar tunnelbanan dit. Väl där tar vi varsitt tåg mot våra respektive hem och väl hemma sitter jag uppe ett litet tag innan jag kryper till kojs. Då jag inte har skola imorrn så får jag juh äntligen lite sovmorgon! Misato är i Yokohama för tillfället hos sin familj och hon har bjudit in mig om jag vill komma imorgon. Det låter juh inte helt tokigt.
Bästa operationen hittills
Morgondagens operation var lätt den bästa operation hittills! En öppen högersidig colektomi på grund av en tumör i uppåtgående colon. ("Öppen" i motsats till titthålsoperation. "Colon" = Tjocktarmen. "Ektomi" = Borttagning.) Först och främst så var en väldigt trevlig kirurg med under operationen som inte opererade själv utan tog istället hand om mig (det var inte hans "uppgift" så klart men hade tid åt mig då han själv inte deltog). Dessutom då det är en "öppen" operation är det större risk för infektioner och för att jag ska få kunna stå nära och se något så ber kirurgerna mig att ta på mig operationskläder. Yaay!
Dags att svida om till kirurgkläder
Den snälle kirurgen tar med mig ut ur operationsrummet och visar hur man tvättar händerna ordentligt. Ehy, det är inte så lätt som det låter faktiskt! Ett rejält skrubbschema med speciella tvättsvampar och tvål- och vattenkranar som aktiveras via detektorer. Efter tvätt och torkning går vi med händerna framför kroppen likt zombier in i operationsrummet igen där sjuksköterskan har förberett två par kläder och handskar. Hon ber mig visa mina händer bredvid den andre kirurgen och säger "Oj då! Hmm." innan hon går iväg och hämtar större handskar än dom har framme normalt. Vi tar upp våra kirurgkläder och vecklar ut dom och sticker in armarna. Sedan hjälper sjuksystern mig att knyta den baktill innan jag tar på mig mina handskar.
Allt redo och jag får ställa mig precis intill den opererande kirurgen och den snälle kirurgen tar mina händer och lägger dom på patienten. Det är nämligen väldigt viktigt att hålla reda på sina händer så man inte står och hänger med dom och smutsar ner dom. Därför ska jag stå med mina armar framsträcka under hela operationen - vilket visar sig bli lite av en pärs för axlarna. När man är så här nära så är det inga problem att se. Allt känns väldigt nära och kirurgerna berättar och låter mig känna på tumören och andra organ.
Dissektion av tjocktarmen
När tumören är uttagen tillsammans med hela uppåtgående tjocktarmen så går jag och den snälle kirurgen och börjar dissekera tarmbiten för att hitta andra möjliga fynd samt leta upp lymfnoder som ska skickas på undersökning för att se om tumören spridit sig. Lite av ett skitjobb (bokstavligen talat) men det är spännande. ;) Under tiden så anastomoserar ("sätter ihop") de andra kirurgerna de två tarmdelarna hos patienten med en avancerad manöver.
Chiharu sover gott tills jag ringer
Till lunch hade Chiharu sagt att hon skulle komma in och luncha med mig. När jag ringer upp henne så svarar hon dock yrvaket att hon inte gått upp ännu och ber om ursäkt då hon är så trött. Var en lång dag igår och hade jag själv inte haft skola så hade jag nog också sovit så här länge så jag klandrar inte henne. Istället säger Chiharu att vi kan träffas efter skolan och gå på stan. Jag går därför själv och äter lunch i sjukhusrestaurangen och lyckas inte hitta någon av kirurgerna från mitt team. Men jag klarar mig bra ändå - även om ingen bjuder på lunchen denna gången. ;)
En stund med Professor Barron och farväl
På middagen igår så bjöd Professor Barron in mig att komma till hans kontor under dagen för att få se en video från hans senaste fest. Då jag inte kommer se honom mer i Japan tar jag tillfället i akt och beger mig till hans kontor. Detta efter att ha åkt hiss upp och ner 100 våningar först då jag inte hittar var hans kontor är någonstans...
Professor Barron välkomnar mig och plockar fram en DVD som hans kompis gjort åt honom. Filmen som till största del är ett bildspel utspelar sig i restaurangen vi var i igår och samlade är här en stor del av eliten inom lungsjukdomar i världen. Jag får även se Professor Barrons fru på en av bilderna och även en svensk läkare, Sven från Malmö, som Barron känner väl. Efteråt har Professorn en liten genomgång av några kanjin och visar mig hur Microsoft Word med japanska tecken fungerar. Jag tackar för allt han gjort för mig och han ber mig hålla kontakten. Han understryker hur viktigt det är att inte tappa bort sina kontakter och jag lovar att jag ska skriva till så många jag kan. Han lovar att hjälpa mig och jag någonsin vill till Tokyo Medical University igen. Professor Barron har varit en toppensnäll mentor här i Japan och jag hoppas få se honom i framtiden igen.
Sista operationen i Japan
Efter mötet rusar jag till opertion där jag är med på en laparoskopi av en rectumtumör. ("Laparoskopi" = Titthålsoperation i buken. "Rectum" = De sista 1-2 decimetrarna av tjocktarmen precis innan anus.) Laparoskopi är dock väldigt svårt och operationen blir därför mycket långsam. Även om man hela tiden har TV-skärmar att titta på så är det svårt att förstå "var" man egentligen är i kroppen. Men som tur är så kommer Shinohara-senseis AT-läkare (tjejen som jag lunchade med igår) in och jag står och pratar med henne en del av tiden istället. Shinohara-sensei är inte här idag och därför skriver jag en lapp till honom där jag tackar för allt han gjort för mig och att han tagit väl hand om mig. Den ger jag till AT-läkaren så hon kan ge den vidare.
Vet inte om jag tagit upp det i bloggen innan men jag har bett om att få vara ledig imorgon, fredag. Jag har inte många dagar kvar i Japan och jag spenderar dom nog hellre på en trevlig utflykt än i en operationssal, även om det är spännande här.
Operationen verkar aldrig ta slut så jag bestämmer mig för att försöka gå när de avslutat ett visst moment. Uppenbarligen valde jag helt fel moment dock då det inte vill sig som kirurgerna vill på just det momentet och efter 30-40 minuter ger jag upp och ber om att få gå. Detta är inga problem säger kirurgen och jag byter om och tar mig till studentlobbyn. Här sitter redan Chihari, Hiroaki och Masa och väntar.
Kakfest med Chiharu, Hiroaki och Masa
Efter jag bytt om och packat ner allt jag ska ha med mig från skolan (då jag inte kommer hit igen) så beger vi oss till stan. Jag är lite slut efter hela gårdagen samt dagens långa operationer så vi börjar med att gå på fika där jag beställer in "två" efterätter. Servitrisen stannar upp och frågar igen "Två?" varpå jag nickar och han bara skrattar. Finns inget bättre sätt att ladda batterierna, både fysiskt och mentalt, som med lite bakverk.
Bild: Mina två kakor. En chokladkaka som jag inte kommer ihåg namnet på och en amerikansk cheesecake.
Bild: Hiroaki på caféet i en sorts "jag bryter samman"-pose.
Bild: Chiharu och Masa.
Karaoke, tredje gången gillt
Efter lunchen bestämmer vi oss för karaoke. Tredje och sista karaoken här i Japan för denna gången! Under fikan kom jag och Hiroaki fram till att vi båda älskar "I would do anything for love" med Meatloaf så vi inleder med en varm duett av denna. Masa visar sig vara en riktigt bra sångare och Chiharu en väldigt bra "diggare". Hon sitter inte stilla genom en enda låt så hon och jag bildar dansgrupp i soffan under tiden som Masa och Hiroaki sjunger. Eller ja, så mycket "dans" det nu blir när man sitter ner. ;)
Bild: Meatloaf hade varit stolt över den här duetten.
Bild: Masa och Hiroaki försöker sig på "Sleeping in my car" med Roxette. Gogo Sweden. ;)
Bild: Chiharu håller igång under karaoken.
Masa har bett speciellt om att få följa med idag för att det är sista gången jag kan träffa honom innan jag åker hem. Masa läser sista året av läkarutbildningen nu och det visar sig att han har ett av sina stora prov imorgon! Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att ta upp all hans lästid men han säger att han bara är glad att få komma ut idag. Efter karaoke måste han dock ändå ta farväl för att kunna gå hem och börja studera. Jag tackar för allt roligt han varit med på och önskar honom lycka till imorgon.
Yakiniku-festmåltid
Chiharu, Hiroaki och jag beger oss istället iväg för att äta middag. Kvällen till ära blir det yakiniku-restaurang. Yakiniku är som barbeque där man har en stor grill mitt i bordet där man själv grillar kött och annat. (Jag var faktiskt på yakiniku under en lunch med Kazuyo under min andra vecka.) Jag vet inte hur mycket kött vi beställer in, grillar och äter men det blir en hel del. Chiharu, matälskaren, har hand om grillningen och var och varannan sekund kommer små ljudeffekter från henne när hon tampas mot lågorna för att försöka få till fina köttbitar samt inte bränna sig (för mycket). Jag får smaka en hel del speciella köttbitar och annat. Inte minst en av rätterna där dom tvekar lite att berätta vad det är (och det ser minst sagt inte gott ut otillagat) så jag ber dom vänta att berätta tills efter jag smakat. Tur är nog det annars hade jag nog inte ätit det då det visar sig vara tarmar. Det var inte det bästa jag smakat precis. :) Smaken i sig är egentligen inte hemsk men det är som att tugga skosula.
Bild: Jag mobbar Chiharu för den fjantiga haklappen hon har på sig. Hon pekar på mig och säger att jag också ska ha en det så det är bara att knipa igen.
Bild: Yakiniku. Kött som håller på att bli färdig för att förtäras.
Chiharus unika diet
Till maten har vi även beställt "soft drink"-buffé vilket innebär att man får dricka hur mycket läsk och annat man vill ("soft drink" = läskedrycker och annat som inte innehåller alkohol). Som efterrätt tar vi glass, på Chiharus initiativ. Jag vägrade verkligen tro på det först, trodde hon skämtade, men Chiharu äter alltså alltid "glass" till frukost. Varje morgon, enbart glass. Hon säger själv att det är hennes egna Chiaru-diet som hon tror är den bästa för henne. Den gör henne lycklig. När jag frågar hur hon lyckas hålla figuren med detta så säger hon något om att hon gått upp 10 kilo de senaste åren. Nåja, hon måste varit grymt smal förr då för det syns i alla fall inte. :)
Bild: Chiharu: "I'm happy when I eat."
Bild: Chiharu i full fart med att sköta maten och Hiroaki ser ut som han är i djupa tankar.
Hemresa
Väldigt mätta och glada tar vi oss ut från restaurangen. Hiroaki bor precis i närheten så vi skiljs åt och han går hem. Jag och Chiharu ska till Shinjukustationen men Chiharu är för mätt för att gå så vi tar tunnelbanan dit. Väl där tar vi varsitt tåg mot våra respektive hem och väl hemma sitter jag uppe ett litet tag innan jag kryper till kojs. Då jag inte har skola imorrn så får jag juh äntligen lite sovmorgon! Misato är i Yokohama för tillfället hos sin familj och hon har bjudit in mig om jag vill komma imorgon. Det låter juh inte helt tokigt.
Kommentarer
Trackback
