Dag 25 - Gastroskopi och Shibuya
Tisdag den 22 Juli
Dåligt blir bra
Detta är ett typexempel på en dag som jag bara trodde skulle bli skit, men som istället blev en jätteroligt dag! Få morgnar har jag känt så lite för att gå upp och gå till skolan som nu. Inte nog med att jag inte kommer gå med några studenter denna veckan, det kommer inte ens finnas några studenter på skolan eftersom alla gick på sommarlov förra fredagen! Även om jag förra veckan inte gick med andra studenter på Thoraxkirurgen (det var inga studenter placerade på den avdelningen den veckan) så träffade jag ändå studenter hela tiden på sjukhuset, i studentlobbyn, i internetrummet och efter skolan. Men denna veckan kommer det vara helt dött... Dessutom är det denna veckan som faktiskt alla har tid till mig då de äntligen har avslutat sina examinationer. Men nej, då ska jag gå i skolan och plåga mina stackars ben med långa operationer...alldeles själv.
Shinohara-sensei - ljuset i vardagen
Men jag han bara komma till morgonmötet på sjukhuset innan jag blev presenterad för Doktor Shinohara som ska ha hand om mig under min vecka på Gastrointestinalavdelningen (även känd som "Genereal surgery" här). ("Gastro" = Magsäcken, "Intestinal" = Tarmar. Så Gastrointestinal, eller GI kort och gott, involverar i princip alla organ som en liten matbit passerar på sin resa genom våran kropp. Allt från matstrupe, magsäck och tarm till lever och pankreas.) Shinohara-sensei visar sig vara en minst sagt genomtrevlig prick som inte bara tar hand om mig som en bra mentor, utan även som en kompis.
Shinohara-sensei har även forskat två år i USA och pratar därför riktigt bra engelska. Trots detta frågar han så klart mig hur länge jag varit i USA eller England och när jag säger 4 veckor så skrattar och skakar han bara på huvudet. Nästan alla japaner jag träffat är otroligt imponerade över svenskarnas engelska och flera gånger får jag säga att vi faktiskt i princip aldrig "pratar" engelska i Sverige. Vi kan det, men det är svenska vi pratar.
Gastroskopi all day long
Dagen till ära finns det dock inga operationer så jag följer med Shinohara-sensei på gastroskopi hela förmiddagen. ("Gastroskopi" = När man kör ner en lång slang genom matstrupen för att kolla matstrupen, magsäcken och början på tunntarmen efter blödningar, tumörer och andra styggheter.) Det är högt tempo i Japan och dom två läkarna på mottagningen hinner med cirka 20 patienter tillsammans på de två och en halv timmarna vi är där. Shinohara-sensei säger att Japan är skickliga på gastroskopier och jag tvivlar inte så snabbt och lätt han manövrerar gastroskopet genom patienterna.
Efter detta går jag, Shinohara-sensei och två andra läkare iväg och äter lunch på sjukhusrestaurangen. Självklart betalar Shinohara-sensei och jag förtär en väldigt god laxbit. Tycker själv att deras sjukhusrestaurang har ganska bra mat för det priset de tar. Till skillnad mot vår i Lund som har höga priser och kass mat...
Frivillig eftermiddag? Gott!
Efter lunchen berättar Shinohara-sensei att det är en operation på eftermiddagen som jag kan "gå på om jag vill". Detta är ett uttryck som jag älskar, så jag tackar för dagen och beger mig mot stan. Här går jag runt bland olika butiker och inhandlar några små animefigurer samt letar efter yukatas. Misato ringer mig och säger att hon ska till Shibuya för att fylla i några papper men att vi kan träffas innan dess.
Eftermiddag i Shibuya
Vi ses på Shinjukustationen och Misato säger att det har blivit en liten ändring och hon måste först till Shibuya och fixa papperna men att vi kan åka dit tillsammans och sen gå rundor där istället. Då jag bara varit en kväll i Shibuya, och då för att äta på en engelsk pub, så låter en rundvandring i Shibuya som en perfekt dag! Vi tar tåget in, Misato yrar runt några minuter för att försöka hitta stället hon ska skriva på papper i och tillslut är vi på väg mot rätt byggnad.
Bild: Misato med sitt rosa paraply. Väldigt många tjejer i Japan har ett litet paraply varma dagar för att skydda sig mot solen. Ingen dum idé så som det strålar på idag.
Misato ska på utbytesstudier till USA under augusti och idag ska hon träffa en handledare i Japan för att betala reseavgiften och skriva på lite papper. Föreningen som organiserar resan heter EF (Education First) och när handledaren får reda på att jag är från Sverige så berättar hon glatt att EF är svenskt till att börja med. Även om jag hört talas om det någon gång när jag gick i högstadiet så kan jag inte säga att jag känner till det precis. Det är nu ett väldigt stort företag som ordnar språkresor runt hela världen för studenter. Där ser man så lite man vet om ens eget lands företag - Bertil Hult, som grundade EF, blev till och med utvald till "årets svensk i världen" 2006.
109 med pannkakor
Efter det tar vi oss ut på gatorna i Shibuya och vandrar omkring. Vi går till ett shoppingcenter vid namn "109" som Misato berättar är ett av de kändaste klädbutikerna i hela Tokyo. Det är ett mekka för alla modemedvetna ungdomar och består av mängder med olika klädaffärer samlade i en smal, hög byggnad. Dock är det nog framför allt för den "kvinliga" delen av de modemedvetna ungdomarna då det till 99% är tjejer inne i huset. Många av affärerna är också skrikigt rosa. Här tar vi oss upp till översta våningen för att ta en fika. En av restaurangerna fångar min uppmärksamhet där man fikar på ett bord med rosa, luddig päls. Ser otroligt opraktiskt ut? Dessutom sminkar man sig under tiden man fikar och speglar och annat nyttigt finns vid varje bord där tjejer redan sitter och sminkar sig för fullt. Ja herregud...
Bild: Korsning i Shibuya. Jag upphör aldrig att imponeras över den enorma mängd människor som samtidigt korsar gatan i dessa gigantiska övergångsställen.
Bild: 109-affären.
Bild: Översta våningen i 109. Rosa-chock som överallt i det här huset.
Äntligen provar jag på en sorts pannkakor som jag sett överallt i Tokyo och den motsvarade minst sagt mina förhoppningar. Då godis inte varit Japans starkaste sida, i min mening, så är det här nog räddningen. Kommer inte ihåg vad den heter men det är som en pannkaka lindad likt en strut, fylld med grädde, sylt och färska bär. *mums*
Purikura!
Misato vill hitta en purikura-maskin (de små fotona som man kladdar på) så vi ger oss ut på jakt efter ett spelcenter där de oftast finns. Trots att vi båda är rätt säkra på att vi såg ett på vägen hit yrar vi runt i minst en halvtimme innan vi hittar ett. (Så klart hittar man då två på raken.) Det var lätt den bästa purikura-maskinen hittills med gott om tid på sig att kladda på bilderna och massor med valmöjligheter. Nu när vi bara är två så får vi också bilder i, i alla fall, hygglig storlek. Bestämmer mig för att jag ska dekorera mitt DS med purikura-bilder när jag kommer hem.
Bild: Misato och sin nyvunna vän Stitch i Purikura-båset. Stackars Stitch här inne har nog fått utstå ett tusental fotograferingar, men han ställer trots det upp även för oss.
Bild: Närmre titt på hur en Purikura-meny ser ut där man fritt får kladda på bilderna med linjer, figurer, foton och text. Vänstra halvan får Misato kladda på och högra är min halva.
Hem och lägga sig, lite för sent
Misato har fler ärenden att stå i så vi tar oss tillbaka till Shinjuku och skiljs åt för dagen. Jag beger mig hem till Shimada-familjen och äter middag. Imorgon ska vi till Tsukiji, berömd för sin fiskmarknad. Dock hålls denna fiskmarknad väldigt tidigt så jag får instruktioner om att ta tåget 5:16 från Chitose Karasuyama... Det innebär att jag måste gå upp vid 4-tiden alltså. Hur jag än gör så kommer jag inte få tillräckligt med sömn men när jag kryper till kojs vid 23:00 känner jag nog att jag kunde ansträngt mig lite mer. ;)
Dåligt blir bra
Detta är ett typexempel på en dag som jag bara trodde skulle bli skit, men som istället blev en jätteroligt dag! Få morgnar har jag känt så lite för att gå upp och gå till skolan som nu. Inte nog med att jag inte kommer gå med några studenter denna veckan, det kommer inte ens finnas några studenter på skolan eftersom alla gick på sommarlov förra fredagen! Även om jag förra veckan inte gick med andra studenter på Thoraxkirurgen (det var inga studenter placerade på den avdelningen den veckan) så träffade jag ändå studenter hela tiden på sjukhuset, i studentlobbyn, i internetrummet och efter skolan. Men denna veckan kommer det vara helt dött... Dessutom är det denna veckan som faktiskt alla har tid till mig då de äntligen har avslutat sina examinationer. Men nej, då ska jag gå i skolan och plåga mina stackars ben med långa operationer...alldeles själv.
Shinohara-sensei - ljuset i vardagen
Men jag han bara komma till morgonmötet på sjukhuset innan jag blev presenterad för Doktor Shinohara som ska ha hand om mig under min vecka på Gastrointestinalavdelningen (även känd som "Genereal surgery" här). ("Gastro" = Magsäcken, "Intestinal" = Tarmar. Så Gastrointestinal, eller GI kort och gott, involverar i princip alla organ som en liten matbit passerar på sin resa genom våran kropp. Allt från matstrupe, magsäck och tarm till lever och pankreas.) Shinohara-sensei visar sig vara en minst sagt genomtrevlig prick som inte bara tar hand om mig som en bra mentor, utan även som en kompis.
Shinohara-sensei har även forskat två år i USA och pratar därför riktigt bra engelska. Trots detta frågar han så klart mig hur länge jag varit i USA eller England och när jag säger 4 veckor så skrattar och skakar han bara på huvudet. Nästan alla japaner jag träffat är otroligt imponerade över svenskarnas engelska och flera gånger får jag säga att vi faktiskt i princip aldrig "pratar" engelska i Sverige. Vi kan det, men det är svenska vi pratar.
Gastroskopi all day long
Dagen till ära finns det dock inga operationer så jag följer med Shinohara-sensei på gastroskopi hela förmiddagen. ("Gastroskopi" = När man kör ner en lång slang genom matstrupen för att kolla matstrupen, magsäcken och början på tunntarmen efter blödningar, tumörer och andra styggheter.) Det är högt tempo i Japan och dom två läkarna på mottagningen hinner med cirka 20 patienter tillsammans på de två och en halv timmarna vi är där. Shinohara-sensei säger att Japan är skickliga på gastroskopier och jag tvivlar inte så snabbt och lätt han manövrerar gastroskopet genom patienterna.
Efter detta går jag, Shinohara-sensei och två andra läkare iväg och äter lunch på sjukhusrestaurangen. Självklart betalar Shinohara-sensei och jag förtär en väldigt god laxbit. Tycker själv att deras sjukhusrestaurang har ganska bra mat för det priset de tar. Till skillnad mot vår i Lund som har höga priser och kass mat...
Frivillig eftermiddag? Gott!
Efter lunchen berättar Shinohara-sensei att det är en operation på eftermiddagen som jag kan "gå på om jag vill". Detta är ett uttryck som jag älskar, så jag tackar för dagen och beger mig mot stan. Här går jag runt bland olika butiker och inhandlar några små animefigurer samt letar efter yukatas. Misato ringer mig och säger att hon ska till Shibuya för att fylla i några papper men att vi kan träffas innan dess.
Eftermiddag i Shibuya
Vi ses på Shinjukustationen och Misato säger att det har blivit en liten ändring och hon måste först till Shibuya och fixa papperna men att vi kan åka dit tillsammans och sen gå rundor där istället. Då jag bara varit en kväll i Shibuya, och då för att äta på en engelsk pub, så låter en rundvandring i Shibuya som en perfekt dag! Vi tar tåget in, Misato yrar runt några minuter för att försöka hitta stället hon ska skriva på papper i och tillslut är vi på väg mot rätt byggnad.
Bild: Misato med sitt rosa paraply. Väldigt många tjejer i Japan har ett litet paraply varma dagar för att skydda sig mot solen. Ingen dum idé så som det strålar på idag.
Misato ska på utbytesstudier till USA under augusti och idag ska hon träffa en handledare i Japan för att betala reseavgiften och skriva på lite papper. Föreningen som organiserar resan heter EF (Education First) och när handledaren får reda på att jag är från Sverige så berättar hon glatt att EF är svenskt till att börja med. Även om jag hört talas om det någon gång när jag gick i högstadiet så kan jag inte säga att jag känner till det precis. Det är nu ett väldigt stort företag som ordnar språkresor runt hela världen för studenter. Där ser man så lite man vet om ens eget lands företag - Bertil Hult, som grundade EF, blev till och med utvald till "årets svensk i världen" 2006.
109 med pannkakor
Efter det tar vi oss ut på gatorna i Shibuya och vandrar omkring. Vi går till ett shoppingcenter vid namn "109" som Misato berättar är ett av de kändaste klädbutikerna i hela Tokyo. Det är ett mekka för alla modemedvetna ungdomar och består av mängder med olika klädaffärer samlade i en smal, hög byggnad. Dock är det nog framför allt för den "kvinliga" delen av de modemedvetna ungdomarna då det till 99% är tjejer inne i huset. Många av affärerna är också skrikigt rosa. Här tar vi oss upp till översta våningen för att ta en fika. En av restaurangerna fångar min uppmärksamhet där man fikar på ett bord med rosa, luddig päls. Ser otroligt opraktiskt ut? Dessutom sminkar man sig under tiden man fikar och speglar och annat nyttigt finns vid varje bord där tjejer redan sitter och sminkar sig för fullt. Ja herregud...
Bild: Korsning i Shibuya. Jag upphör aldrig att imponeras över den enorma mängd människor som samtidigt korsar gatan i dessa gigantiska övergångsställen.
Bild: 109-affären.
Bild: Översta våningen i 109. Rosa-chock som överallt i det här huset.
Äntligen provar jag på en sorts pannkakor som jag sett överallt i Tokyo och den motsvarade minst sagt mina förhoppningar. Då godis inte varit Japans starkaste sida, i min mening, så är det här nog räddningen. Kommer inte ihåg vad den heter men det är som en pannkaka lindad likt en strut, fylld med grädde, sylt och färska bär. *mums*
Purikura!
Misato vill hitta en purikura-maskin (de små fotona som man kladdar på) så vi ger oss ut på jakt efter ett spelcenter där de oftast finns. Trots att vi båda är rätt säkra på att vi såg ett på vägen hit yrar vi runt i minst en halvtimme innan vi hittar ett. (Så klart hittar man då två på raken.) Det var lätt den bästa purikura-maskinen hittills med gott om tid på sig att kladda på bilderna och massor med valmöjligheter. Nu när vi bara är två så får vi också bilder i, i alla fall, hygglig storlek. Bestämmer mig för att jag ska dekorera mitt DS med purikura-bilder när jag kommer hem.
Bild: Misato och sin nyvunna vän Stitch i Purikura-båset. Stackars Stitch här inne har nog fått utstå ett tusental fotograferingar, men han ställer trots det upp även för oss.
Bild: Närmre titt på hur en Purikura-meny ser ut där man fritt får kladda på bilderna med linjer, figurer, foton och text. Vänstra halvan får Misato kladda på och högra är min halva.
Hem och lägga sig, lite för sent
Misato har fler ärenden att stå i så vi tar oss tillbaka till Shinjuku och skiljs åt för dagen. Jag beger mig hem till Shimada-familjen och äter middag. Imorgon ska vi till Tsukiji, berömd för sin fiskmarknad. Dock hålls denna fiskmarknad väldigt tidigt så jag får instruktioner om att ta tåget 5:16 från Chitose Karasuyama... Det innebär att jag måste gå upp vid 4-tiden alltså. Hur jag än gör så kommer jag inte få tillräckligt med sömn men när jag kryper till kojs vid 23:00 känner jag nog att jag kunde ansträngt mig lite mer. ;)
Kommentarer
Trackback
