Pada-chan

Måndag den 21 juli

Utflykt till Akihabara
Äntligen har dagen kommit då jag ska få bege mig till Akihabara - anime- och teknikmekkat i Tokyo! Då jag både är teknikfreak och anime-älskare så är det här en, minst sagt, väldigt uppskattad resa. Akihbara är en del av Tokyo, cirka 15-20 minuter från Shinjuku med tåg. Som till många andra ställen så är det juh inte så fasligt långt och jag skulle mycket väl kunna ta mig dit själv på de (få) lediga dagar jag haft. Men man är helt enkelt rätt lost om man går själv. Tiden går mest åt att hålla koll på var man kom ifrån så man väl hittar tillbaka sen och man kommer aldrig till dom där "rätta ställena" som man egentligen letar efter.

Därför är jag extra glad att Hiroaki, dagen till ära, bjudit med en tjejkompis som är animenörd! När jag åkte till Japan förväntade jag mig att var och varannan japan skulle titta på anime minst dagligen och att man själv skulle framstå som ett litet misslyckat anime-kapitel i jämförelse. Men konstigt nog tittar juh nästan ingen på anime! Jag fattar inte alltså. Det är likadant med manga. Vissa läser dem och "alla" har lite grundläggande koll och har läst sina favoritmangor en gång i tiden, men ingen av de jag umgås med läser något aktivt alls.

Vad är anime/manga
För er icke ännu invigda så kommer här en liten förklaring på "anime" och "manga": "Manga" är japanska serier tecknade i en viss stil som ofta skiljer sig rätt mycket från västerländska serier som Stålmannan, Fantomen och Smurfarna. Att förklara vad som är manga och vad som inte är känns rätt komplext men till skillnad mot västerländska serier som oftast riktar sig till en yngre kategori så finns det någon manga till alla. För barn, tonåringar, vuxna och pensionärer. För tennisspelare, matälskare, skräckfantaster och romantiker. Det finns till och med porr i manga-form. Det finns alltså något för alla! "Anime" är simpelt nog TV-versionen istället för tidningsformen. Ofta är dom grundade från en manga, eller är de helt egna serier som till och med kan ge upphov till en manga istället. Det finns otaliga bra exempel på anime- och manga-serier så jag rekommenderar varmt det till alla. Om någon vill ha tips på vad som passar just dom - hör av er!

Framme i Akihabara
Men vidare till storyn! Jag, Hiroaki, Machiko, Emi, Hama, Hiro och Makoto (stort gäng) tar oss till Akihabara med tåg där vi möter Eisuke och Akiko (animenörden!) och till slut även Yuki (som försovit sig). :) Gillar man anime så gillar man helt enkelt Akihabara! Överallt sitter megaaffischer med animefigurer och gata upp och ner kantas av bokaffärer, DVD-affärer och figuraffärer som säljer just anime. (När jag säger anime menar jag även manga - men orkar inte skriva anime/manga överallt så ni får ha överseende med detta.)


Bild: Akihabara here I come!


Bild: Akihabara!


Bild: Ännu mer Akihabara! Mängder av animereklam som den här täcker hela Akihabara.

Nästan direkt leder Akiko in oss i en flervåningsbutik med allt möjligt inom anime och manga. Första våningen vi kommer till har hundratusentals mangaböcker staplade i högar överallt! Jag känner inte ens igen en bråkdel. Synd att alla är på japanska annars hade jag nog köpt på mig ett lager - inte minst så billigt som det är i Japan. Här går alla runt och letar upp sina favorit-mangaserier och diskuterar med varandra samt rekommenderar serier som folk bör läsa. Jag är mer anime-typen (alltså rörliga bilder jämfört med serietidnings-formen) men gläds helt klart över att se detta överflöd av böcker. Dock skriker en expedit "NO CAMERA!!!" när jag fotograferar kompisarna bland böckerna och jag stoppar förskräckt ner kameran och ber om ursäkt. En minut senare tar Hiroaki upp sin kamera och säger att han skiter i vad han sa - säger han något till honom så säger han bara att han inte kan japanska... Tror han gjorde detta inte minst för att jag inte skulle ha dåligt samvete över att ha blivit tillsagd. Väldigt snällt av honom. :)


Bild: Manga i massor! Akiko skymtas bakom böckerna.

Anime i figurform
Nästa våning, och nästa våning och nääästa våning består av i princip bara olika anime-figurer. Detta är en stor affärsgrej i Japan och något jag själv inte kan vänta med att få köpa på mig ett lager av. Här finns allas favoritanimeseriers karaktärer avbildade i, ofta väldigt fina, skulpturer. Vissa är mer som leksaker med rörliga armar och massor med tillbehör medans andra helt enkelt är utställningsfigurer . Här går vi länge och tittar och jag kan säga att även om jag haft väldigt, väldigt mycket pengar så hade jag ändå inte haft råd att köpa allt jag "vill ha" här. :D Hiro går ständigt och suckar när han får syn på sin favorit-robot från "Ghost in the Shell"-serien och det slutar med att både han och Hiroaki köper sig varsin. Själv poserar jag framför en 1/1-modell av "Rei Ayanami" från "Evangelion" medans Makoto och Hiro spänner sig mot en extremt uppbiffad 1/1-modell av "Ryu" från "Street fighter"-serien. Machiko skäms över att vara i en animeaffär och försöker slinka undan men jag hinner ta en bild med henne bland figurerna så hon är ändå körd. ;)


Bild: Fullskalemodell av "Rei Ayanami".


Bild: Förutom att vissa animefigurerna i bakgrunden fyller den här bilden funktionen att ha fångat Machiko i en animeaffär - något hon nog kommer vara mindre glad över mig för att jag laddar upp här på bloggen.

Maid café - only in Japan
Magen börjar göra sig hörd och det är dags att uppsöka nästa sak som Akihabara är känd för - "Maid Café"! Kort och gott så är det ett café där man serveras mat och dryck av söta tjejer klädda som "maids" (svårt med svensk översättning här - men "gammeldags servitriskläder" kanske?). Dessa tjejer kan även leka lekar med en och spela TV-spel. Dock får man inte fotografera hur som helst här inne utan det kostar 500 Yen varje gång man vill ta ett foto tillsammans med en maid.


Vi har tidigare på gatan fått reklam från ett specifikt maid café och lyckas lokalisera detta. Vi välkomnas av en tjej i maid-uniform som börjar ställa iordning bord när hon ser att vi är 10 personer som ska klämma in oss här. Precis innanför dörren sitter faktiskt en familj med sina två barn och äter lunch - lite udda ställe att välja men varför inte. Hur illa det än kan låta med "maid café" så är det ganska oskyldigt. Självklart hade det här aldrig kunnat existera i Sverige, för antingen hade feministpartiet snabbt sammanställt en lag mot det eller hade dom helt enkelt själva raserat stället. Men i Japan frodas det och det är inte bara killar som går på det utan tjejerna i vår grupp verkar tycka att det är minst lika spännande.


Bild: Två maids på stan som gör reklam för maid caféet som vi går till.

På storskärm går en animeserie (om maids så klart) och en av möjligheterna på just det här caféet är att få göra repliker i en animeserie tillsammans med en maid som sen spelas in på DVD som man får. Självklart till ett pris.

Vi beställer in våran lunch där jag, och många andra, tar en ris-omelett (ris inbakat i en omelett). Detta kommer med den trevliga bonusen att maidsen skriver eller ritar något på din omelett med ketchup inför alla. Självklart kommer gruppen överens om att hon ska skriva "Pada-chan" på min men hon blir så förvirrad av "Pada" (inte så japanskt) så hon glömmer nästan "chan". Hon räddar det dock genom att skriva till "chan" nere i hörnet av talriken istället. Två av tjejerna får varsin hund och katt målad, Hiro får ett självporträtt, Machiko (som är väldigt "vuxen" enligt gänget) får Onee-san ("storasyster") på sin och Hiroakis "Goshujin-sama" ("mästare").


Bild: Min risomellet som maiden har kladdat på med ketchup.


Bild: Några fler omeletter inklusive kreationerna. Akiko och Machiko i bild.

En av maidsen ger sig på ett halvlyckat försök att kommunicera med mig men lyckas i alla fall lära sig att jag heter "Paturiku" och går runt och säger det sen under resten av vistelsen där. Vi stannar dock inte så länge och strax efter maten är uppäten tackar vi och beger oss ut på stan igen. Men nog var det något speciellt i alla fall med "maid café". :)

Resten av Akihabara
Det som inte är stora affärsbyggnader i Akihabara är små gatustånd där försäljarna säljer all möjligt små-elektronik man kan tänka sig. Även spelaffärer är stort i Akihabara och spelmaskins-centrum med allt från vinstspel som kranar och enarmade banditer till rena nöjesspel som bongotrummor, kortspel, fotbollsspel och andra konstiga japanska rytmspel finns överallt. Vid många automater står den "lokale mästaren" och går loss inför en liten skara beundrare.


Bild: Hiro har hittat en av många värdelösa prylar bland gatornas marknadsstånd.

Purikura
I ett av dessa hus letar vi upp en purikura (de där små fotobåsen där man tar kort som man sedan kladdar på och skriver ut som klistermärken) och klämmer in oss alla tio för att föreviga dagen. Lättare sagt än gjort att få in 10 huvuden på ett litet utrymme och när fotona ska skrivas ut blir dom minimala eftersom alla vill ha en egen uppsättning purikura. Men man ser vad det föreställer i alla fall och det är vansinnigt roligt att ta korten och sen kladda på dom.


Bild: Efter purikura:n går Hiro och Mako loss på bongotrum-spelet. Självklart kör jag också en runda efter dom. Härligt med bilden om "fotografering förbjuden" förresten. :D (Hiroakis bild.)

Karaoke i Shinjuku
Näst på tur står karaoke och för detta beger vi oss tillbaka till Shinjuku. På vägen avviker dock Akiko, Hiroaki och Hiro så vi är 7 som äntrar den magnifika karaokebyggnaden. Jag har sällan skådat något liknande - en relativt smal men väldigt hög skyskrapa som på toppen har ett stort palats som hämtat från Disney-loggan. Här bokar vi oss ett rum som man får ha i en och en halv timme (lite snålt med tid i min mening) och tar hissen upp.


BIld: Karaoketornet med sitt fantastiska palats högst upp.

Rummen är ganska stora och har en rymlig soffa och massor med mjuka pallar. En TV ihopkopplad med högtalarsystem och diskolampor sitter på vägen. På bordet ligger något som ser ut som 5 telefonkataloger i hög och det visar sig vara listorna med tillgängliga låtar. Det finns även en liten datorpanel som man kan söka på och välja låtar i.

Hama inleder stämningsfullt med introlåten till "Evangelion" och jag får ett starkt sug av att se om serien. Något jag gör en mental anteckning om att jag ska göra när jag kommer hem. Först halvvägs igenom låten inser jag att det inte finns några "hjälpröster" här som i Singstar utan det enbart är Hama själv som sjunger. Grymt imponerande med tanke på att jag tycker att det låter exakt som originallåten!


Bild: Karaokeanläggningen för tillfället spelandes introlåten till Evangelion. Jag är så ledsen att alla sångtexter är med japanska tecken så snabbt det är på japanska. Dom kunde juh skrivit med vanliga bokstäver också så vi utlänningar kan få avnjuta animemusik och japansk pop.

Mikrofonen går runt och allt från västerländsk musik, J-pop och ABBA flyter genom karaokesystemet. Själv går jag loss på "I would do anyhting for love", "The show must go on" och "Hey there Delilah". Känns väldigt konstigt dock att höra sin röst så starkt när man är van vid Singstar som tonar ner sin egen röst samt har de riktiga sångarnas röst kvar. Men det är väldigt roligt och även allsång och duetter tar plats. Jag lurar med Machiko att sjunga "Something stupid" i duett med mig och hon hämnades med Alladin-duett efter det (som jag egentligen hört massor med gånger men oftast på svenska...).


Bild: Karaoke i full gång! Från vänster: Yuki letar låtar, Emi med mikrofonen, Machiko, Hama och Eisuke.


Bild: Jag själv styr upp situationen (eller något).

Tiden går som bekant snabbt när man har roligt och det är inget undantag här. Efter en och en halv timme masar vi oss ut ur tornet igen.Som en sista utflykt går vi tillsammans till "Tokyo Hands" (8-våningsaffären med allt möjligt nyttigt och knäppt). Här tittar vi på solfjädrar, mobilsmycken, partydräkter, Totorro-figurer och en man som utför trolleritrick mitt i affären.

Donuts-kö i Japan
Halvvägs tillbaka till stationen så passerar vi en donut-restaurang (tja, restaurang eller vad kallar man det?) som är Japans svar på "Dunkin' Donuts" i USA. Just denna donuts-kedja är visst grymt populär i Japan. Utanför restaurangen/affären står en kö med minst 50 personer och då utbrister kompisarna "Oj, vilken liten kö det var idag! Otroligt!". Dom säger att det är ganska standard att stå 1-2 timmar i kö för att få köpa sig några donuts.


Bild: Kön till donuts-restaurangen. Dålig vinkel men kön är där i flera rader som slingrar sig fram mot dörren. Och det var alltså ovanligt lite.

Middag hos Shimada
Till kvällens middag hos Shimada-familjen är Jui-chan (fick lära mig idag att det är "Jui" och inte "Ju") och Haru-chan med. Jui-chan har väldigt roligt att försöka mata Haru-chan med nappflaskan vilket får ett ganska kladdigt slut. Hon säger även att hennes föräldrar (Norie-san och Seiichiro-sans dotter Aya och henne man) ska äta hemma hos sig vilket inte visar sig stämma. Halvvägs in i maten kommer de instapplande i köket och ser minst sagt förvånade ut över att vi redan äter. Trots att Aya springer fram och frågar Jui-chan varför hon sagt att dom inte ska äta där så äter Jui-chan bara glatt vidare på sin mat. Jag tror hon hoppades att det skulle bli mer till oss. ;)


Bild: Jui-chan tvångsmatar sin lillebror. Mamma Aya till vänster.

Här kom även en lite kulturskillnad. Ingen i familjen gjorde någon antydan alls till att Aya och hennes man skulle slå sig ner vid bordet och äta med oss. Istället går dom in till TV:n och sätter sig där medans vi äter färdigt. Inte först förrän vi är helt färdiga kommer dom in och sätter sig vid bordet och äter på det som är kvar. Kändes för mig väldigt främmande då det är en självklarthet att bjuda in alla gäster till matbordet i Sverige. Direkt och springa och hämta stolar, talrikar, glas och bestick är juh standard när man får "oväntat besök" vid en måltid. Men inte här uppenbarligen. :) Jag tycker nog ändå det är lite trevligare som vi gör det i Sverige.