Pada-chan

Söndag den 20:e Juli

Japanskaplugg och sumobrottning med Norie-san
Blev rätt sent igår så vaknar inte förrän 11 idag. Men det är lugnt för har inget inplanerat förrän på kvällen. Egentligen skulle jag till Mount Takao med en grupp personer, men han som organiserade allt blev sjuk igår och resan ställdes därför in. Misato, som självklart inte kan rå för att hennes kompis blir sjuk, känner dåligt samvete för detta och erbjuder istället en middag på kvällen. Trots att hon har sin sista skrivning nu på tisdag, om två dagar. För snällt av henne. :)

Datorn stod på under natten för att tugga japanskaböcker och "Japanese in Mangaland" kom äntligen ner. Laddade större delen av filen i cirka 2-3 Kb/s då det verkar ha varit tunt med seeds. Spenderar sedan större delen av dagen till att plugga. Tar tag i att åter lära mig hiragana (ett av de tre skriftsystemen som japanskan använder sig av) då jag glömt den sen jag läste japanskan i gymnasiet.

Norie-san bjuder även på grönt te och kakor som vi intar framför en sumo-brottning på TV:n. Samtidigt har vi lite språkskola där hon lär mig olika saker på japanska och är väldigt stolt över mina hiragana som hon upprepade gånger säger är jättefina. Ungdomarna idag i Japan måste skriva rätt fult om mina är fina men jag vet juh hur mina pluggkompisar i Sverige skriver svenska så jag förstår nog ändå. Hon förklarar även lite om kanji (ett annat av de tre skriftsystemen i japanskan - det som nog de flesta förknippar med japanska tecken som är de stora kluddiga tecknena som lånats från kinesiskan en gång i tiden) och visar mig några riktigt avancerade. Hon säger själv att hon är lite av ett kanji-freak och fnissar lite när hon ritar två kanji (för "depression" tror jag) som hon säger att Seiichiro-san nog inte hade kunnat.

Haru-chan (Norie-sans dotterson och bror till Ju-chan) är också där och jag blir störtförtjust i hans lilla leksak som har alla hiragana på en Nalle puh-dator där man hör uttalet på hiraganan samt ser i vilken ordningen strecken ritas på en liten display. Dessutom är varje hiragana kopplat till ett djur med bilder så man även lär sig de olika japanska namnen på dessa. I love it! Kommer sno med mig den upp på rummet sen vilket Norie-san uppmuntrar.

Koreansk restaurang utan Misato
Misato blir dock tvungen att ställa in middagen ikväll för sin egen del då plugget behöver mer tid, men säger att jag ska åka med de andra istället. Jag tar mig in till Shinjukustationen och möter upp Hiro och två andra ESS-medlemmar. Tillsammans tar vi två tunnelbanetåg för att nå Akabanebashi där vi ska gå till Tokyo Tower! Det hade jag ingen aning om så blev minst sagt förvånad när de kläckte ur sig det.

I Akabanebashi möter vi en sista ESS-medlem och tillsammans går vi på koreansk restaurang. Där beställer jag, efter råd från Hiro, in "bibimbap" som är ris, kött och grönsaker serverat i en väldigt varm stenskål. Det var mycket gott men tycker nog ändå att den japanska maten är bättre. På koreansk restaurang äter man också med ätpinnar av metall vilket är lite klurigt till en början då de är mycket halare.


Bild: Bibimbap (inte helt lätt ord?) som man innan man äter det ska blanda runt innehållet i så att ägget tillagas. Syns dock inte här men stenskålen är fruktansvärt varm och risken för att bränna sig hög.

Tokyo på 150 meters höjd
Efter måltiden beger vi oss till vårt mål för dagen, Tokyo Tower! Det enormt höga tornet på 333 meter som i sin orangea och vita färg sticker upp som en obelisk mitt i Tokyo. (Färgerna efter lagstadga som säger att alla torn som är av en viss längd måste ha dessa på grund av flygtrafiken.) I tornet köper vi biljetter och ställer oss i den segt långa kön till hissen. Med hiss tar vi oss upp till huvud-observationsdäcket som ligger 150 meter upp i tornet. Special-observationsdäcket 250 meter upp kostar extra att åka till och en kompis rekommenderade det lägre då man annars kommer alldeles för högt upp för att kunna se något alls faktiskt. Hissen i Tokyo Tower är något speciellt också. Den går egentligen riktigt snabbt (tog nog inte mer än en halv minut upp) men känns inte alls obehaglig då insidan lyser starkt av lugnande färger och avslappnande musik spelas. Dock trångt som på tågen under rusningstimmarna.


BIld: Tokyo tower på avstånd.


Bild: Tokyo Tower från marken. Den är rätt hög ändå...


Bild: Kön mot hissarna.


Bild: Kön skjussas dock ständigt på av 5-6 tjejer med vita hattar som konstant går runt och säger "varsågoda, gå framåt, varsågoda, följ med...".

Utsikten är fantastisk och fylls av miljoner av ljusprickar från lampor i hela Tokyo. Överallt tävlar skyskraporna om att vara högst, störst och unikast och skapar en skyline som man sällan skådat. Tyvärr är det lite för mörkt för att kunna se särskilt långt. Vid dagsljus ska man nämligen kunna se ända bort till Mount Fuji. På observationsdäcket har dom även glasbitar på marken som man kan ställa sig på och titta 150 meter rakt ner. Det kittlar lite i magen får jag erkänna. :)


Bild: Utsikt från Tokyo Tower.


Bild: Ytterligare en utsiktsbild från Tokyo Tower.


Bild: Utsikt från Tokyo Tower med Rainbow Bridge borta i horisonten.

Oturligt nog tar kamerans batteri slut mitt under vandringen här uppe och jag får slopet sluta fotografera. Jag älskar verkligen min kamera och det finns inte många fel på den i mina ögon (en Canon Ixus 75) men att visa batterinivå-indikatorn först när det är cirka 30 sekunders batteritid kvar är en av de saker som jag gärna hade förbättrat på den.

150 meter neråt igen
Det finns bara en sak som är längre än kön för att ta sig upp - och det är kön för att ta sig ner. Den slingrar sig faktiskt lite mer än ett varv uppe i observationsdäcket och tar nog en 15-20 minuter innan man når hissdörrarna i. Sedan beger vi oss tillbaka till stationen och tar tåg vidare hemåt. Klockan är mycket och jag måste vila ut mig inför morgondagens tur till teknik- och anime-mekkat Akihabara.