Dag 19 - Sjukskrivning och varma källor
Onsdag
Sjukskrivning
På morgonen känner jag mig om något ännu sämre. Jag masar mig därför upp och ringer numret till Honda-senseis mobiltelefon men får prata med någon som inte alls verkar förstå vad jag säger så jag antar att jag fått fel nummer. Klär därför på mig och går ner och ringer sjukhuset där jag får prata med en väldigt engelskkunnig receptionist som kopplar mig till Honda-sensei. Han säger att det är bra att jag stannar hemma och kurerar mig och berättar samtidigt att det inte är några operationer imorgon (torsdag) så jag behöver inte komma till sjukhuset då. Yay!
Efter det är det bums i säng igen och när jag vaknar en fyra timmar senare känner jag mig faktiskt mycket bättre. Halsen är nästan återställd, men snuvan vägrar ge med sig.
Relalaxa
Eftermiddagen ägnar jag åt att bara ta det lugnt. Surfa lite, blogga, prata med Therese och plugga lite japanska. Efter det ringer Yoshi (studenten från neurogruppen) och frågar hur det är med mig och om jag fortfarande kan åka till onsen idag ("Onsen" = varma källor) som vi planerat. Vi skulle egentligen åkt förra onsdagen men det blev dåligt väder så vi sköt fram det en vecka. Denna gången hade de helgarderat sig genom att välja en inomhus-onsen men så klart ska juh jag gå och bli sjuk. Men jag vill verkligen iväg till onsen och då jag faktiskt mår rätt mycket bättre bestämmer vi att vi åker idag och att han ska höra av sig när han slutar skolan.
Mot onsen
Träff på Shinjukustationen är bestämd och jag vandrar iväg till stationen och tar tåget. På tåget ringer Saeko, för att höra om allt går bra med resan och berätta att dom står på stationen och väntar, men som jag nämnt tidigare så är det inte riktigt acceptabelt att "prata" i mobil på tåget. Jag ignorerar första samtalet men svarar andra gången och försöker så tyst som möjligt prata in i telefonluren. Trots att de valt Saeko, som är duktig på engelska, så faller kommunikationen på att hon inte hör mig istället och efter samtalet skickar hon ett SMS med förtydligande i fall jag inte skulle hört vad hon sa. :)
På stationen möts jag av Saeko och Rei (som jag träffat som hastigast i studentlobbyn tidigare men inte utbytt så många ord med ännu) och vi går ut till vägen där Yoshi sitter i bilen och väntar. Idag är det nämligen bilutflykt och Yoshi ska köra oss fyra till onsen-anläggningen medan Banno och Tsuru kör i en egen bil. I Japan verkar det vara mer eller mindre standard med inbyggd GPS i bilarna. Minst sagt coolt och det är inga dåliga -GPS:er dom har heller med megaskärm, touchscreen och fjärrkontroll.
På vägen mot onsen-anläggningen (som faktiskt är ett spa med mer än bara varma källor) så kör vi över Rainbow Bridge för att komma till Odaiba-ön som onsenet ligger på. Odaiba är en "artificiell ö", alltså en ö som japanerna själva byggt och innehåller en rad häftiga byggnader som "Fuji Television"-byggnaden med sin minst sagt unika stil.
Bild: Rei surar för att Saeko och Yoshi mobbar henne för att hon är 30. I Japan har dom lustigt nog ett eget ord för just en 30-åring (typ "misoji" eller något) som Yoshi konstant kallade Rei och hon avskydde.
Oedo-Onsen-Monogatari
Spaanläggningen vi nu anlänt till heter Oedo-Onsen-Monogatari (hemsida www.ooedoonsen.jp där man kan klicka på "english" längst upp för att få den på engelska). Den ser riktigt lyxig ut och när vi betalat entrén får vi ett litet armband med en nyckel och en streckkod på. Nyckeln går till vårat skåp och streckkoden, som är en riktigt smart finess, används sen inne på spaanläggningen varje gång man köper något istället för att behöva ha med sig kontanter. När man sen lämnar för dagen betalar man i kassan på vägen ut. Riktigt bra!
Innan man går in får man en yukata som man byter om till. Det finns en mängd olika mönster och färger att välja mellan men självklart så har kill-yukatana bilder på samurajer och skräckinjagande kabuki-skådespelare medans tjejernas versioner har motiv av geishor. Jag som aldrig burit en yukata innan får hjälp av Yoshi i omklädningsrummet hur man sätter på sig den och sen beger vi oss in till "torget". ("Yukata" = En lättare kimono som bärs under sommarhalvåret. Dessa yukata är ännu tunnare än vanligt då de används på ett onsen.)
Bild: Mängderna av yukatas man kan välja mellan. Yoshi kan inte bestämma sig.
Bild: Jag i yukata.
Som sagt så var det här inte bara en onsen (varma källor) utan en hel spaanläggning innehållandes restauranger, affärer, spelmaskiner och små tävlingsbås. Allt organiserat som ett torg uppbyggd i trovärdig edo-stil (Edo = äldre japansk tidsålder) med fint träarbete och röda lampor i taket. (Spelmaskinerna var inte lika trovärdiga dock. :P )
Bild: En lite suddig bild på hur det ser ut inne på torget. Trots den svarta "himlen" så är vi inomhus under tak.
Efter att bara ha strosat omkring lite inne på torget går vi för att beställa mat. Jag och Yoshi tar ramen, medan resten av gruppen tar udon och några andra rätter jag inte känner igen. Yoshi ger även en rolig demonstration på hur man "surplar" ramen på japanskt sätt som jag spelar in på kameran.
Bild: Yoshi och Ban-chan.
Bild: Tsuru och Saeko.
Bild: Rei som surplar i sig sin udon.
Dags att hoppa i plurret
Men nu är det dags för det vi egentligen är här för - onsen! Jag har varit minst sagt nervös för hur det här ska fungera då man hört många olika skildringar om hur det går till. Först och främst så är man alltså helt naken med bara en minihandduk att skyla sig med och som man oftast inte får ta med ner i vattnet. Dessutom vet jag inte om man fortfarande kör med mixade bad där män och kvinnor badar tillsammans som man gjorde förr. Och rengöringen innan badet ska vara väldigt viktig då det anses som oacceptabelt att smutsa ner det fina källvattnet som man badar i.
Bild: Tyvärr får man inte fotografera inne i badet men jag var bara tvungen att ha en bild på detta. Har hört rykten tidigare att det anses som väldigt fult med tatureringar i Japan och sant nog har jag nog inte sett någon japan med tatueringar hittills.
Men allt går hur bra som helst. Att man är spritt språngande naken är inget man kommer ifrån men det vänjer man sig vid ganska snabbt. Och mixade bad slutade dom visst med redan för flera hundra år sedan även om vissa onsen fortfarande använder sig av det. Rengöringen utförs sittande på en liten pall framför små dushar där det finns schampo, tvål och annat. Här sitter alla på en lång rad och tvättar av sig och man sitter en ganska lång tid och tvättar sig noga från topp till tå.
Sen beger vi oss ut utomhus (dom har visst både inomhus- och utomhusbad) till den vackra källan dekorerad med stora stenblock och bambupinnar. Här sjunker vi ner i det varma sköna vattnet och ligger och tittar upp mot den mörka stjärnhimlen och småpratar. Helt fantastiskt! Och jag förstår att många japaner behöver något sånt här så stressigt som många har det i sina arbetsliv. Det här är verkligen en avslappning för själen. Tsuru har lite problem dock då han ser väldigt dåligt utan sina glasögon och inte har med några linser. Så han kommer stapplande ut till badet och trevar sig fram mellan klippblocken för att inte slå sig. Men han klarar sig.
Vi provar även på den riktigt varma bastun inomhus samt bubbelbadet med jetstrålar som masserar både fötter och rygg. Den kalla bassängen hoppar jag dock. ;) Innan vi beger oss in till torget igen går vi ut och relaxar i utomhuskällan i några minuter till.
Dessert och purikura
I omklädningsrummet så finns det både rakhyvlar, hårtorkar, after-shave och hårgele att bruka innan man återigen tar på sig sin yukata. Varma som vi nu är går vi bort och beställer desserter att svalka oss med. Killarna beställer två kakigori (riven is med smak - som en slushice) och jag tar en mangoglass. Strax därpå ansluter sig tjejerna igen efter sitt bad och beställer även de varsin dessert. Dessutom tar vi varsin läskedryck som är väldigt poppis i Japan. Den innehåller en störande liten glaskula som jag inte riktigt fattar poängen med för den täpper till hålet för drycken varje gång jag försöker dricka. Yoshi tar, som traditionen säger (enligt honom?), en iskall mjölk.
Bild: Melon-kakigori. Från vänster: Tsuru, Yoshi och Ban-chan.
Bild: Yoshi med sin grönt te-kakigori (som smakade rätt illa tyckte jag) och min melonglass.
Innan vi lämnar onsenet så går vi in i ett "purikura" - ett japanskt fotobås där man tar en massa bilder som man sedan får kladda på, välja bakgrund och sen skriva ut i form av små klistermärken. En klassisk japan-grej! Riktigt roligt och intensivt men jobbigt att det är på tid och Rei utkämpar en omöjlig strid med att fixa till alla våra 5 foton innan tiden tar slut och fotona skrivs ut.
Bild: Rei vid ingången till purikura-maskinen. Det blev grymt varmt när vi var alla 6 där inne dock så vi fick gå ut med jämna mellanrum och svalka oss.
Bild: Rei editerar våra bilder i purikura-maskinen.
Bild: De färdiga bilderna som Yoshi håller upp framför Rei som står och klipper till dom så att alla ska få några bilder var.
Rainbow Bridge by night
Som en sista utflykt vill Yoshi visa Rainbow Bridge på kvällen och vi kör till en intilliggande strand med perfekt utsikt över bron i kvällsmörkret. Just den här stranden är visst en väldigt populär dating-plats och (med komiskt exakta avstånd) sitter par längs med hela strandkanten, så långt ögat kan se.
Bild: Rainbow Bridge i kvällsmörkret. Väldigt vacker. Bakom oss sitter nu mängder av "kärleks-par" och tittar på just denna bro, eller mer på varandra kanske?
Bild: Hela gruppen på stranden framför Rainbow Bridge. Från vänster: Tsuru, jag, Ban-chan, Saeko, Rei och Yoshi.
Hemresan gör jag i Bannos bil då Yoshi ska köra direkt till Yokohama och väl framme vid stationen hjälper Rei mig till rätt Gate då hon också ska ta tåget.
Onsen var verkligen något speciellt och det är synd att motsvarande här hemma i Sverige är så dyrt - för jag skulle gärna gå på spa oftare. Men dessutom finns juh inte riktigt traditionen att som kompisar åka på spa i Sverige. Synd, för det är verkligen trevligt.
Sjukskrivning
På morgonen känner jag mig om något ännu sämre. Jag masar mig därför upp och ringer numret till Honda-senseis mobiltelefon men får prata med någon som inte alls verkar förstå vad jag säger så jag antar att jag fått fel nummer. Klär därför på mig och går ner och ringer sjukhuset där jag får prata med en väldigt engelskkunnig receptionist som kopplar mig till Honda-sensei. Han säger att det är bra att jag stannar hemma och kurerar mig och berättar samtidigt att det inte är några operationer imorgon (torsdag) så jag behöver inte komma till sjukhuset då. Yay!
Efter det är det bums i säng igen och när jag vaknar en fyra timmar senare känner jag mig faktiskt mycket bättre. Halsen är nästan återställd, men snuvan vägrar ge med sig.
Relalaxa
Eftermiddagen ägnar jag åt att bara ta det lugnt. Surfa lite, blogga, prata med Therese och plugga lite japanska. Efter det ringer Yoshi (studenten från neurogruppen) och frågar hur det är med mig och om jag fortfarande kan åka till onsen idag ("Onsen" = varma källor) som vi planerat. Vi skulle egentligen åkt förra onsdagen men det blev dåligt väder så vi sköt fram det en vecka. Denna gången hade de helgarderat sig genom att välja en inomhus-onsen men så klart ska juh jag gå och bli sjuk. Men jag vill verkligen iväg till onsen och då jag faktiskt mår rätt mycket bättre bestämmer vi att vi åker idag och att han ska höra av sig när han slutar skolan.
Mot onsen
Träff på Shinjukustationen är bestämd och jag vandrar iväg till stationen och tar tåget. På tåget ringer Saeko, för att höra om allt går bra med resan och berätta att dom står på stationen och väntar, men som jag nämnt tidigare så är det inte riktigt acceptabelt att "prata" i mobil på tåget. Jag ignorerar första samtalet men svarar andra gången och försöker så tyst som möjligt prata in i telefonluren. Trots att de valt Saeko, som är duktig på engelska, så faller kommunikationen på att hon inte hör mig istället och efter samtalet skickar hon ett SMS med förtydligande i fall jag inte skulle hört vad hon sa. :)
På stationen möts jag av Saeko och Rei (som jag träffat som hastigast i studentlobbyn tidigare men inte utbytt så många ord med ännu) och vi går ut till vägen där Yoshi sitter i bilen och väntar. Idag är det nämligen bilutflykt och Yoshi ska köra oss fyra till onsen-anläggningen medan Banno och Tsuru kör i en egen bil. I Japan verkar det vara mer eller mindre standard med inbyggd GPS i bilarna. Minst sagt coolt och det är inga dåliga -GPS:er dom har heller med megaskärm, touchscreen och fjärrkontroll.
På vägen mot onsen-anläggningen (som faktiskt är ett spa med mer än bara varma källor) så kör vi över Rainbow Bridge för att komma till Odaiba-ön som onsenet ligger på. Odaiba är en "artificiell ö", alltså en ö som japanerna själva byggt och innehåller en rad häftiga byggnader som "Fuji Television"-byggnaden med sin minst sagt unika stil.
Bild: Rei surar för att Saeko och Yoshi mobbar henne för att hon är 30. I Japan har dom lustigt nog ett eget ord för just en 30-åring (typ "misoji" eller något) som Yoshi konstant kallade Rei och hon avskydde.
Oedo-Onsen-Monogatari
Spaanläggningen vi nu anlänt till heter Oedo-Onsen-Monogatari (hemsida www.ooedoonsen.jp där man kan klicka på "english" längst upp för att få den på engelska). Den ser riktigt lyxig ut och när vi betalat entrén får vi ett litet armband med en nyckel och en streckkod på. Nyckeln går till vårat skåp och streckkoden, som är en riktigt smart finess, används sen inne på spaanläggningen varje gång man köper något istället för att behöva ha med sig kontanter. När man sen lämnar för dagen betalar man i kassan på vägen ut. Riktigt bra!
Innan man går in får man en yukata som man byter om till. Det finns en mängd olika mönster och färger att välja mellan men självklart så har kill-yukatana bilder på samurajer och skräckinjagande kabuki-skådespelare medans tjejernas versioner har motiv av geishor. Jag som aldrig burit en yukata innan får hjälp av Yoshi i omklädningsrummet hur man sätter på sig den och sen beger vi oss in till "torget". ("Yukata" = En lättare kimono som bärs under sommarhalvåret. Dessa yukata är ännu tunnare än vanligt då de används på ett onsen.)
Bild: Mängderna av yukatas man kan välja mellan. Yoshi kan inte bestämma sig.
Bild: Jag i yukata.
Som sagt så var det här inte bara en onsen (varma källor) utan en hel spaanläggning innehållandes restauranger, affärer, spelmaskiner och små tävlingsbås. Allt organiserat som ett torg uppbyggd i trovärdig edo-stil (Edo = äldre japansk tidsålder) med fint träarbete och röda lampor i taket. (Spelmaskinerna var inte lika trovärdiga dock. :P )
Bild: En lite suddig bild på hur det ser ut inne på torget. Trots den svarta "himlen" så är vi inomhus under tak.
Efter att bara ha strosat omkring lite inne på torget går vi för att beställa mat. Jag och Yoshi tar ramen, medan resten av gruppen tar udon och några andra rätter jag inte känner igen. Yoshi ger även en rolig demonstration på hur man "surplar" ramen på japanskt sätt som jag spelar in på kameran.
Bild: Yoshi och Ban-chan.
Bild: Tsuru och Saeko.
Bild: Rei som surplar i sig sin udon.
Dags att hoppa i plurret
Men nu är det dags för det vi egentligen är här för - onsen! Jag har varit minst sagt nervös för hur det här ska fungera då man hört många olika skildringar om hur det går till. Först och främst så är man alltså helt naken med bara en minihandduk att skyla sig med och som man oftast inte får ta med ner i vattnet. Dessutom vet jag inte om man fortfarande kör med mixade bad där män och kvinnor badar tillsammans som man gjorde förr. Och rengöringen innan badet ska vara väldigt viktig då det anses som oacceptabelt att smutsa ner det fina källvattnet som man badar i.
Bild: Tyvärr får man inte fotografera inne i badet men jag var bara tvungen att ha en bild på detta. Har hört rykten tidigare att det anses som väldigt fult med tatureringar i Japan och sant nog har jag nog inte sett någon japan med tatueringar hittills.
Men allt går hur bra som helst. Att man är spritt språngande naken är inget man kommer ifrån men det vänjer man sig vid ganska snabbt. Och mixade bad slutade dom visst med redan för flera hundra år sedan även om vissa onsen fortfarande använder sig av det. Rengöringen utförs sittande på en liten pall framför små dushar där det finns schampo, tvål och annat. Här sitter alla på en lång rad och tvättar av sig och man sitter en ganska lång tid och tvättar sig noga från topp till tå.
Sen beger vi oss ut utomhus (dom har visst både inomhus- och utomhusbad) till den vackra källan dekorerad med stora stenblock och bambupinnar. Här sjunker vi ner i det varma sköna vattnet och ligger och tittar upp mot den mörka stjärnhimlen och småpratar. Helt fantastiskt! Och jag förstår att många japaner behöver något sånt här så stressigt som många har det i sina arbetsliv. Det här är verkligen en avslappning för själen. Tsuru har lite problem dock då han ser väldigt dåligt utan sina glasögon och inte har med några linser. Så han kommer stapplande ut till badet och trevar sig fram mellan klippblocken för att inte slå sig. Men han klarar sig.
Vi provar även på den riktigt varma bastun inomhus samt bubbelbadet med jetstrålar som masserar både fötter och rygg. Den kalla bassängen hoppar jag dock. ;) Innan vi beger oss in till torget igen går vi ut och relaxar i utomhuskällan i några minuter till.
Dessert och purikura
I omklädningsrummet så finns det både rakhyvlar, hårtorkar, after-shave och hårgele att bruka innan man återigen tar på sig sin yukata. Varma som vi nu är går vi bort och beställer desserter att svalka oss med. Killarna beställer två kakigori (riven is med smak - som en slushice) och jag tar en mangoglass. Strax därpå ansluter sig tjejerna igen efter sitt bad och beställer även de varsin dessert. Dessutom tar vi varsin läskedryck som är väldigt poppis i Japan. Den innehåller en störande liten glaskula som jag inte riktigt fattar poängen med för den täpper till hålet för drycken varje gång jag försöker dricka. Yoshi tar, som traditionen säger (enligt honom?), en iskall mjölk.
Bild: Melon-kakigori. Från vänster: Tsuru, Yoshi och Ban-chan.
Bild: Yoshi med sin grönt te-kakigori (som smakade rätt illa tyckte jag) och min melonglass.
Innan vi lämnar onsenet så går vi in i ett "purikura" - ett japanskt fotobås där man tar en massa bilder som man sedan får kladda på, välja bakgrund och sen skriva ut i form av små klistermärken. En klassisk japan-grej! Riktigt roligt och intensivt men jobbigt att det är på tid och Rei utkämpar en omöjlig strid med att fixa till alla våra 5 foton innan tiden tar slut och fotona skrivs ut.
Bild: Rei vid ingången till purikura-maskinen. Det blev grymt varmt när vi var alla 6 där inne dock så vi fick gå ut med jämna mellanrum och svalka oss.
Bild: Rei editerar våra bilder i purikura-maskinen.
Bild: De färdiga bilderna som Yoshi håller upp framför Rei som står och klipper till dom så att alla ska få några bilder var.
Rainbow Bridge by night
Som en sista utflykt vill Yoshi visa Rainbow Bridge på kvällen och vi kör till en intilliggande strand med perfekt utsikt över bron i kvällsmörkret. Just den här stranden är visst en väldigt populär dating-plats och (med komiskt exakta avstånd) sitter par längs med hela strandkanten, så långt ögat kan se.
Bild: Rainbow Bridge i kvällsmörkret. Väldigt vacker. Bakom oss sitter nu mängder av "kärleks-par" och tittar på just denna bro, eller mer på varandra kanske?
Bild: Hela gruppen på stranden framför Rainbow Bridge. Från vänster: Tsuru, jag, Ban-chan, Saeko, Rei och Yoshi.
Hemresan gör jag i Bannos bil då Yoshi ska köra direkt till Yokohama och väl framme vid stationen hjälper Rei mig till rätt Gate då hon också ska ta tåget.
Onsen var verkligen något speciellt och det är synd att motsvarande här hemma i Sverige är så dyrt - för jag skulle gärna gå på spa oftare. Men dessutom finns juh inte riktigt traditionen att som kompisar åka på spa i Sverige. Synd, för det är verkligen trevligt.
Kommentarer
Postat av: Tessy
Du är så grymt stilig i din yukata, Handsome! I love you!
Trackback
