Pada-chan

Måndag

Thoraxavdelningen
Ny vecka och ny avdelning. Idag är det dags att påbörja min vecka på thoraxavdelningen. (Thorax = "bröstkorgen" och innehåller organ som lungor och hjärta. Dock så är hjärta under en egen hjärtavdelning här på sjukhuset så det blir nog mest lunga för min del.) Tyvärr har jag redan fått reda på att inga studenter kommer vara på thorax denna vecka så jag får gå själv med läkarna.

 När jag första veckan här i Japan fick höra att jag skulle gå med studenterna blev jag lite förvånad. Jag hade ändå förväntat mig att gå med bara läkarna och inte alls ha med studenterna att göra. Men efter två veckor med studenter så vill jag egentligen inte byta. Visst är sjukhuset spännande och så, men mest utbyte har jag ändå fått av att vara med studenterna och prata, äta lunch, hänga i sällskapsrummet och hitta på saker efter skolan. Så lite ensamt kommer det ändå att kännas.

Morgonmöte
Tidig morgon. Hiroaki har sagt till mig att komma till sjukhuset 7:50. Tillsammans går vi sedan till thoraxkirurgernas morgonmöte där det är så fullsmockat att folk får flytta på sig bara för att vi ska kunna öppna dörren. Jag blir ombedd att hålla en liten spontan introduktion om mig själv och sedan är mötet slut och jag introduceras för professorn och en annan läkare, Honda-sensei ("sensei" är en titel som används för läkare, lärare, jurister med mera samt andra som uppnått en viss skicklighetsnivå inom t.ex. konst och liknande). Efter det beger vi oss till det "stora" morgonmötet. Här samlas flera olika kirurgavdelningar och av studenterna där ser jag Chiharu som vinkar glatt när vi stiger in. Även här får jag hålla en liten introduktion om mig själv (börjar bli van nu) inför det cirka 40-tal läkare och studenter som sitter där inne.

Efter mötet introducerar Honda-sensei mig för en annan läkare som är specialist på tyreoidea ("sköldkörteln") och han berättar att det är en tyreodiea-operation nu efter mötet som jag ska vara med på. Så iväg och skruda om till operationskläder, eller rättare sagt student-operationskläder då vi studenter har gråa kläder jämfört med kirurgerna som har gröna.

Bilateral tyreoidektomi av Graves sjukdom ;)
Operationen är en bilateral tyreoidektomi på grund av Graves sjukdom. ("Tyreoidektomi" menas borttagning av tyreoidea, sköldkörteln, och "bilateral" innebär att man tar bort båda de två lober som tyreoidea består av. "Graves sjukdom" är en inte alltför ovanlig sjukdom som innebär att sköldkörteln blivit överaktiv och förstorad. Detta ger, förutom en sköldkörtel som kan bli så stor att den syns på halsen, symptom som stirrande blick, ibland utstående ögon, svettningar, darrningar och diarré.)

Kirurgerna jobbar snabbt och skickligt och efter en dryg timme plockar de ut en tyreoida stor som en avokado (normalstorlek är som en valnötskärna ungefär tror jag) och börjar sy igen hålet. Detta är nog en av de första gångerna under min vistelse i Japan som jag faktiskt fryser, och det rejält! De har det så jäkla kallt här inne i operationssalen och stackars mig i mina tunna studentplagg står och nästan huttrar i kylan. Därför blir jag lite smått orolig när läkarna byter sida och började med att lägga ett nytt snitt på andra sidan halsen. Nog för att jag vet att tyreoidea består av två lober men jag trodde ändå dom tog ut båda från en sida. Men det gjorde dom inte och nu börjar hela operationen om igen och jag får snällt frysa vidare när kirurgerna jobbar på. Allt som allt cirka 3 timmars frysande. Men det var en väldigt spännande operation - i alla fall första halvan.

MegaMac!!!
Lunchen blir kort men jag lyckas springa på Hiroaki så vi går bort till McDonalds för att ge mig den episka möjligheten att testa en MegaMac! Dessutom tar jag även en plusmeny och stöter då på det smarta systemet i Japan där man har delat upp plusmenyn i två delar. En för dricka och en för pommes där båda två kostar 20+40 Yen (3,50:-). BigMac är egentligen inte min favorit (den är ok helt enkelt) och MegaMac är som två BigMac på varandra. Men även om det inte var en kulinarisk smakupplevelse så var det i alla fall en "öppna munnen så mycket du kan"-upplevelse för stor var den! Men totalt sett var inte målet överdrivet då till och med jag får i mig allt. Men så älskar jag juh McDonalds! *mums* ;)


Bild: MegaMac! Stor som den var så gick den faktiskt in ändå. Och mätt blev man.

Lungtumör och pulmektomi
Eftermiddagen är det operation igen och den här gången är det en möjlig lungtumör som hittats och som nu ska undersökas med titthålskirurgi. Om det är en tumör kommer operationen övergå till en segmentell pulmektomi. ("Pulmektomi" innebär att man tar bort lungan och "segmentell" innebär att man bara tar bort en bit av lungan, ett segment.) Det visar sig vara en tumör och pulmektomin inleds. Här vill jag nämna den otroligt coola "auto stichern" som används. När man skär bort något från lungan så är det väldigt viktigt att man sluter tätt efter sig annars kommer det läcka luft. Och "auto stitchern" är som en stor plattång som används för att klippa i lungan och samtidigt som den klipper syr den med cirka 100 små stygn så det blir så tätt så inte ens lite luft slinker emellan. Riktigt smart grej.

Har stolt också nu sett en levande, fungerande lunga med mina egna ögon, genom ett hål i bröstkorgen! Ja, vissa vill bestiga Mount Everest, andra vill besöka de djupa regnskogarna i Amazonas, andra vill helt enkelt se en lunga med sina egna ögon. Och det har jag nu gjort! :D

Efter operationen tar Honda-sensei med mig på en liten rundvandring och ger mig också en egen interntelefon så jag kan ringa läkarna och dom kan nå mig. Yaay! Han säger sen att det är möte om en timme, 17:00, men att jag inte behöver gå. Jag har redan informerat om att jag behöver gå lite tidigare för att hinna till kvällens ESS-möte och Honda-sensei säger snällt att "ESS-mötet är mycket viktigare för mig än mötet". Han är verkligen snäll.

Money makes the world go around
Innan mötet har jag lite extratid och lyckas under den hitta en ATM-automat och ta ut lite pengar. Yatta! Jag har varit så rädd att jag inte skulle få ut mer pengar här och har därför inte köpt några prylar alls hittills. Men det ska det bli ändring på nu! :D


Bild: Den älskade ATM-automaten som pumpade ut mer pengar åt mig.

ESS - Vad betyder fotografier för oss?
Efter det tar jag mig till ESS-mötet i "Shinjuku Gyoemmae" helt på egen hand! Jag är faktiskt själv sjukt imponerad, även om jag tog en liten omväg, då det inkluderar både tunnelbaneresa med en okänd linje och en 10 minuters gångsträcka från stationen.

Dagens ESS-möte är det sista innan sommarlovet och Martin och Misato har förberett ett tema om fotografier. Martin, som egentligen är fotograf här i Tokyo, inleder med att berätta lite kort om fotografier och varför vi oftare ser fotografier som sanning jämfört med målade tavlor. Efter det ska gruppen säga vad man har fotografier till och vad de betyder för en. Till exempel får gruppen upp att fotografier kan användas som nyheter, som konst, som minnen, i utbildningssyften med mera. Efter det får vi titta på sex olika fotografier som Martin och Misato plockat ut och säga vad "vi" ser i dom. Vissa är lättare än andra men det är intressant så svårt det är att sätta ord på vissa fotografier samt hur fel en bild kan tolkas om man inte vet i vilket sammanhang den är tagen.


Bild: Martin i full gång med att plocka fram lite bilder som vi ska diskutera kring.


Bild: Diskussionen är i full gång. (Tyvärr lite suddig bild.)

Allt som allt var det återigen en väldigt spännande lektion tack vare Misatos och Martins planering och Martins väldigt skickliga berättarkonst. Men gruppen är lite väl tyst och jag märker att Martin blir lite otålig för att ingen säger något. Själv hade jag gärna babblat på, då jag tycker det är hur intressant som helst, men det är inte riktigt därför jag är här. Och meningen är ändå att ESS-medlemmarna ska lära sig prata engelska, inte jag som redan kan det. :)

Soba, dessert och bränd tunga
Efter mötet ger sig nästan hela ESS-gruppen (utan Martin dock) ut för att äta. På väg till restaurangen hittar vi en liten festival med dans och en massa stånd som säljer godis. Eisuke köper en färgglad chokladdoppad banan åt mig och resten av gruppen. Gott!


Bild: Festivaldans! Det svänger juh om det!


Bild: Minst sagt roliga bananer. Inte illa att de till och med smakade gott.

Det blir en fin soba-restaurang (de spagetti-tjocka nudlarna) med både middag och dessert. Tyvärr bränner jag tungan så allvarligt som jag faktiskt aldrig tror jag gjort någon gång innan när jag stoppar in en stor potatiscroquette i munnen som visar sig vara glödhet i mitten. Det hade inte varit vidare aptitligt att spotta ut den stora croquettebiten inför alla så jag försöker lite diskret få ut den med ätpinnarna men misslyckas. Tänkte en kort stund på vattnet som stod bredvid mig på bordet men i paniken så blev det inte riktigt av. Ajaj vad högra delen av tungan svider och sticker nu. Kommer juh inte kunna smaka något på flera dagar. :(


Bild: Eisuke och Machiko i djup diskussion om vad som ska beställas härnäst.


Bild: Soba mitt på bordet. Soban doppas sedan i soya som man har i småskålar och äts. Från vänster: Misato, Asuka, Yuki, Hama.


Bild: Mumsiga desserter med smak av melon, vanilj och soba (!).

På tåget hem spelar jag klart Professor Layton and the Curios Village på Nintendo DS. Ett fantastiskt spel måste jag säga! Helt klart det bästa spelet jag spelat på DS. Inte minst den riktigt välgjorda storyn som nästan fick mig att släppa en tår mot slutet. :)


Bild: Var bara tvungen att lägga upp en bild på den här lådan som jag såg på vägen mot stationen. Inget speciellt i Japan precis men är man från Sverige så är den minst sagt askul. :D