Dag 15 - Heldag i Kamakura
Helg!
Äntligen helg! Idag, lördag, ska jag och några medlemmar hur ESS-klubben åka till Kamakura, en liten ort sydväst om Tokyo känd för sina många buddisttempel.
11:00 möter jag Hiroaki och Yuka utanför min Gate på Shinjukustationen. Yuka är ett nytt ansikte och även den som dragit igång hela den här utflykten. Hon går 3:e året på läkarutbildningen och är vän med Misato. Inom kort kommer även Yuki (som jag tråffade på ESS-mötet i torsdags), Masa (som jag träffat tidigare) och Aya (nytt ansikte från Yukas klass). TIllsammans sätter vi oss på tåget mot Kamakura - rättelse: ställer oss på tåget då det redan är fullt. Resan tar cirka 40-50 minuter (stående...) innan vi anländer i Norra Kamakura. (Stället heter verkligen "Norra Kamakura", "Kita Kamakura" på japanska.) Här möter Hiro upp oss (också ESS-student som jag träffade under mina första dagar här).
Bild: I väntan på tåget till Kamakura. Från vänster: Aya, Yuka och Yuki. (Inte lätt med dom två sista.)
Bild: Dom två andra filurerna. Hiroaki och Masa.
Soba i Norra Kamakura
I Norra Kamakura börjar vi med att äta lunch, bestående av "soba". Fick även här reda på att det inte var soba jag ätit innan, utan det hette "udon". Så nu har vi alltså:
- Ramen: Tunna nudlar.
- Soba: Halvtjocka nudlar (typ som spagetti).
- Udon: Väldigt tjocka nudlar.
Bild: Soba med grönsaker.
Bild: Tjejernas soba. Helt utan några grönsaker och liknande. Nudlarna doppas i skålen dom har bredvid som innehåller någon sorts sås. Från vänster: Aya, Yuka och Yuki.
Soba är inte alls illa men jag inbillar mig fortfarande att ramen är min favorit (eller har jag bara sett på för mycket Naruto?). Får väl testa ramen snart igen för och se om jag verkligen tycker det är så gott. Segt nog sitter en person precis intill mig och röker - men vi flyttar till ett eget bort precis när maten kommer in så det löser sig bra.
Skoluniformer
Norra Kamakura är också fullständigt bombarderat med skoluniformsbeklädda ungdomar. Dom verkar ha någon stor skola intill och karavaner av elever kommer gående titt som tätt till stationen. Tycker personligen att skoluniformer äger! Inte bara ser det riktigt coolt ut men ger också ett seriöst intryck av skolan och skapar gemenskap. Eleverna slipper på morgonen bestämma vad de ska ha på sig i skolan och mobbing för "fula kläder" och liknande är ett minne blott. Jag hade själv gärna haft skoluniform. :D
Bild: Tjejernas skoluniformer.
Bild: Och den manliga motsvarigheten. (Eller "pojkiga"? Vad säger man?)
Vi vandrar in mot första tempelområdet som ligger precis vid Norra Kamakuras station, Engakujitemplet. Här vandrar vi omkring i sagolika omgivningar med gamla japanska hus, tempel, stentrappor, kyrkogårdar och minnesmärken.
Bild: Samling framför templet. En snäll japanska fotograferar oss. Från vänster: Yuka, Aya, Yuki, jag, Hiro, Masa och Hiroaki. (Många namn!)
Bild: Husen är så vackra!
Bild: Insidan av det största templet.
Bild: En fin liten stenstaty som stod bredvid templet.
Meditation inklusive späkning
Vi beger oss till ett zenbuddisttempel för att delta i en meditation. När vi kommer in i templet är där fullt med folk i det mörka rummet och munkarna går tyst omkring och donar. Några personer sitter redan inne i storrummet och mediterar medan de flesta bara står och hänger ute i lilla rummet och inte riktigt verkar veta vad dom ska göra. Precis som oss.
En munk samlar ihop oss alla och håller en liten lektion om hur man mediterar. Under genomgången plockar han ut stackars Hiroaki som får hämta två kuddar och sätta sig framför oss alla och munken visar sedan på honom hur man ska hålla händerna, vilken hållning man ska ha och när man ska buga och be. Trots att allt är på japanska förstår jag i detalj hur många gånger man ska be, vilken fot man ska gå först med in i stora rummet, hur man ska sitta och vilken hand som ska ligga i vilken hand. Skickligt av munken måste jag säga.
Jag blir dock minst sagt lite rädd när munken sen går och hämtar en lång träpinne, likt ett basebollträ. Han ställer sig och börjar halvt posera med den samtidigt som han pratar på japanska. Uppenbarligen förklarar han vad man har den till men det förstår jag inte då även det är på japanska. Jag inser dock inerst inne att han inte kommer "slå" Hiroaki med den men det ser ändå rätt läskigt ut när han går runt med den.
Kort därefter ställer sig munken bakom Hiroaki, ber honom luta sig framåt och visar sen att ryggen är väldigt stark när man sitter framåtlutad. Sedan backar han lite, lyfter upp träpinnen och slår Hiroaki i ryggen så hårt så det ekar i hela rummet! Han slår två sådana slag på varje sida av ryggen. Yeeses! Det lät som att det gjorde jätteont! Det här var nog ingen meditation som man har på spa-anläggningarna hemma i Sweden precis.
Dags att meditera
Vi reser oss i alla fall upp, tar två kuddar och går in i stora salen och sätter oss på varsin plats (på väg dit bugar och ber vi ett femtiotal gånger - känns det som i alla fall) och börjar meditera. Men man hinner knappt sluta ögonen förrän en öronbedövande smäll ekar ut i salen. Det visar sig vara munken som slår ihop två trästycken borta från sitt hörn. Man blundar igen och bara några sekunder senare kommer samma smäll. (Herregud, ska det här vara meditation?) :) Efter det sitter man på helspänn och bara väntar på nästa smäll men istället kommer ett behaglig "pling" som när man slår en sked mot ett glas. Detta kommer flera gånger men varje gång fasar man för "smällen". Den kommer inte och jag lugnar ner mig och försöker slappna av.
Det är dock inte helt "skönt" att sitta i lotusställning med händerna i en viss position och ryggen och halsen raka så särskilt avslappnad känner jag mig inte. Plötsligt hör jag att munken går runt bland oss. Han stannar han upp, tystnad några sekunder och sen 4 ekande smällar av att någon blir slagen på ryggen! På väg mot mig så stannar munken flera gånger och slår folk på ryggen så det dånar i salen. Får nästan lite ont i öronen som det låter. När munken närmar sig mig så sträcker jag på rygg och hals så gott jag kan. Ser till att händerna ligger rätt och sitter helt stilla. Jag har juh ingen aning om varför vissa blir slagna och antar att det kanske är lite uppläxning för dålig hållning eller liknande.
När vi tillslut får en paus i mitten att sträcka på benen och gå på toa så frågar jag Hiroaki som säger att folk "väljer" att bli slagna. Man bugar helt enkelt när munken går förbi så stannar han och lappar till en. Nu när jag vet det så måste jag juh självklart prova! :D
Meditation del 2
Jag väntar spänt hela tiden på att munken ska närma sig och när han väl kommer bugar jag djupt och han stannar upp och vänder sig mot mig. Jag tittar fortfarande ner i marken och bugar samtidigt som munken bugar. Sedan sätter jag ihop min armar och lutar mig framåt. Dock inte tillräckligt djupt så prästen trycker på mina axlar så att jag ska luta mig ännu mer framåt. Tystnad i några sekunder och sen en grym smäll och ett rejält svidande i ryggen. Innan man hinner tänka utdelas tre slag till och jag reser mig upp och bugar mot munken som tack (...) samtidigt som han bugar. Jäklar vad det svider i ryggen nu. Men på något sätt så är det lite skönt samtidigt ändå. Känns liksom spännande. (Men nej Therese, få inga idéer!)
Som avslutning så sjunger alla (utom jag typ då texten är skriven med japanska tecken) en buddistisk sång ackompanjerad av munken på trumma. Det är en sort mumlande sång som svänger mer och mer och faktiskt är rätt mysig. Efter det ger vi oss ut färdigmediterade och glada. Det var verkligen en upplevelse!
Vi beger oss ut på ny upptäcksfärd och klättrar upp till ett litet tempel där man kan skriva önskningar till gudarna. Tjejerna springer bort och köper en fin skylt som dom ger till mig för att skriva en önskan på. Efter jag skrivit den (hoppas gudarna förstår engelska?) hänger jag upp den på en tavla tillsammans med alla andras önskningar. Efter det går vi runt lite ytterligare och beger oss sedan iväg in till Kamakura via tåg (tillskillnad mot Norra Kamakura som vi befinner oss i nu).
Bild: Klocka som byggdes på 1300-talet för att symbolisera fred.
Bild: Jag hänger upp min nyligen komponerade önskan.
Kamakura och Hachimangu-templet
Väl i Kamakura beger vi oss till fots genom Kamakuras centrum och vidare norrut till Hachimangu-helgedomen. Vägen dit kantras av vackra broar, småtempel, personer som kör rickshaw och en lååång trappa upp till det största av templena. Dom håller även ett bröllop nedanför templet och brudparet kommer gående iklädda vackra japanska traditionella bröllopskläder.
Bild: En vacker bro på väg mot templet. Ett väldigt vackert trå i bakgrunden också som man tyvärr inte ser lika bra på denna bilden.
Bild: Bröllopsprocession längs med gatan från templet. Brudgummen och bruden i mitten.
Vid templet köper vi alla varsin "fortune" ("framtid"?) som är ett papper man får som säger hur ens framtid kommer bli. Självklart drar jag typ den sämsta som säger att livet inte kommer gå särskilt bra med sjukdom, äktenskapsproblem, jobbproblem och allt annat trevligt. Hirokai drog en likadan. Men det finns lösningar på allt och lösningen här är att man tar sin fortune och binder fast den på ett sorts fortune-nät som sägs förmildra omständigheterna. Efter det går vi in i templet och kastar i ett mynt och ber för att försöka bättra på våran framtid ännu mer. Tur jag inte tror på sånt här...eller?
Bild: Trappa upp mot det största av Hachimangu-templena.
Bild: Min fortune. *buhu*
Bild: Aha! Lösningen på fortune-problem. Min är den rosa i mitten. (Rosa = engelska.)
På väg mot stationen igen går vi förbi en lotus-damm full med tusentals lotusplantor samt sköldpaddor och fiskar. Väl i centrat igen köper vi kakigori (riven is smaksatt med sirap - påminner mycket om våran Slush Ice) som är väldigt välkommen i den tryckande värmen. Det har i Japan blivit en vardag att alltid gå runt med kläder blöta av svett och idag är nog den värsta dagen hittills med strålande sol, vindstilla och en massa utomhuspromenader. Men det är sånt man får ta!
Bild: Jag och Hiro äter svalkande kakigori.
Innan dagen här är slut vill vi absolut hinna med den stora buddhastatyn (som stänger om typ 40 minuter visar det sig!) och vi beger oss med taxi i full fart mot den. Tyvärr så upptäcker Yuka att hon tappat bort sin mobil och springer istället iväg för att leta efter den och säger att hon kommer senare.
Du store Daibutsu
Den stora buddhastatyn, eller "daibutsu" på japanska, är en 13,5 meter hög bronsstaty föreställande buddha. Själv tycker jag inte 13 meter låter så högt men när man väl står framför honom så inser man hur mycket det är. Vanligtvis kan man även "gå in" i buddhastatyn men det visade sig stängde redan för 2 timmar sedan. Så vi får nöja oss med utsidan som inte är illa nog det.
Bild: Jag framför daibutsu. Han är inte liten alltså...
Bild: Aya, Yuka, Yuki och Hiro på väg från den store buddha.
Efter det är vi alla ganska nöjda och vi sätter oss på tåget hemåt (yay, sittplats!) där jag nästan somnar till om det inte hade varit för att glassrutan vibrerar till och slår mig i huvudet varje gång ett tåg passerar oss.
Pizza och cheesecake
I Shinjuku tar vi oss till en trevlig lite halvitaliensk restaurang (passerar på vägen en megastor mobilaffär med stora skyltar om att iPhone är slutsåld) där jag beställer en champinjonpizza och en cheesecake. Maten är riktigt god och det är en väldigt mysig restaurang med trevlig stämning. När vi ska betala så säger Masa att vi bara ger honom 1000 Yen var (57 kronor) så betalar han resten. Det var otroligt givmilt av honom då bara min beställning var på lite över 1500 Yen. Men han insisterar och alla tackar så hjärtligt.
Bild: Yuki med sin mat. Ris täckt av smält ost.
Bild: Yuka och Aya med sina maträtter.
Bild: Hirokai försöker iordningställa sitt te och jag berättar för honom att man "inte" ska sitta och pumpa upp och ner med te-pressen. Han försöker skylla på att Yuka har lärt honom det. :)
Vi vandrar iväg till stationen och tar farväl. Jag tackar för en toppenutflykt med trevligt restaurangbesök och sätter mig, nöjd över dagen, på tåget hem mot Chitose Karasuyama.
Äntligen helg! Idag, lördag, ska jag och några medlemmar hur ESS-klubben åka till Kamakura, en liten ort sydväst om Tokyo känd för sina många buddisttempel.
11:00 möter jag Hiroaki och Yuka utanför min Gate på Shinjukustationen. Yuka är ett nytt ansikte och även den som dragit igång hela den här utflykten. Hon går 3:e året på läkarutbildningen och är vän med Misato. Inom kort kommer även Yuki (som jag tråffade på ESS-mötet i torsdags), Masa (som jag träffat tidigare) och Aya (nytt ansikte från Yukas klass). TIllsammans sätter vi oss på tåget mot Kamakura - rättelse: ställer oss på tåget då det redan är fullt. Resan tar cirka 40-50 minuter (stående...) innan vi anländer i Norra Kamakura. (Stället heter verkligen "Norra Kamakura", "Kita Kamakura" på japanska.) Här möter Hiro upp oss (också ESS-student som jag träffade under mina första dagar här).
Bild: I väntan på tåget till Kamakura. Från vänster: Aya, Yuka och Yuki. (Inte lätt med dom två sista.)
Bild: Dom två andra filurerna. Hiroaki och Masa.
Soba i Norra Kamakura
I Norra Kamakura börjar vi med att äta lunch, bestående av "soba". Fick även här reda på att det inte var soba jag ätit innan, utan det hette "udon". Så nu har vi alltså:
- Ramen: Tunna nudlar.
- Soba: Halvtjocka nudlar (typ som spagetti).
- Udon: Väldigt tjocka nudlar.
Bild: Soba med grönsaker.
Bild: Tjejernas soba. Helt utan några grönsaker och liknande. Nudlarna doppas i skålen dom har bredvid som innehåller någon sorts sås. Från vänster: Aya, Yuka och Yuki.
Soba är inte alls illa men jag inbillar mig fortfarande att ramen är min favorit (eller har jag bara sett på för mycket Naruto?). Får väl testa ramen snart igen för och se om jag verkligen tycker det är så gott. Segt nog sitter en person precis intill mig och röker - men vi flyttar till ett eget bort precis när maten kommer in så det löser sig bra.
Skoluniformer
Norra Kamakura är också fullständigt bombarderat med skoluniformsbeklädda ungdomar. Dom verkar ha någon stor skola intill och karavaner av elever kommer gående titt som tätt till stationen. Tycker personligen att skoluniformer äger! Inte bara ser det riktigt coolt ut men ger också ett seriöst intryck av skolan och skapar gemenskap. Eleverna slipper på morgonen bestämma vad de ska ha på sig i skolan och mobbing för "fula kläder" och liknande är ett minne blott. Jag hade själv gärna haft skoluniform. :D
Bild: Tjejernas skoluniformer.
Bild: Och den manliga motsvarigheten. (Eller "pojkiga"? Vad säger man?)
Vi vandrar in mot första tempelområdet som ligger precis vid Norra Kamakuras station, Engakujitemplet. Här vandrar vi omkring i sagolika omgivningar med gamla japanska hus, tempel, stentrappor, kyrkogårdar och minnesmärken.
Bild: Samling framför templet. En snäll japanska fotograferar oss. Från vänster: Yuka, Aya, Yuki, jag, Hiro, Masa och Hiroaki. (Många namn!)
Bild: Husen är så vackra!
Bild: Insidan av det största templet.
Bild: En fin liten stenstaty som stod bredvid templet.
Meditation inklusive späkning
Vi beger oss till ett zenbuddisttempel för att delta i en meditation. När vi kommer in i templet är där fullt med folk i det mörka rummet och munkarna går tyst omkring och donar. Några personer sitter redan inne i storrummet och mediterar medan de flesta bara står och hänger ute i lilla rummet och inte riktigt verkar veta vad dom ska göra. Precis som oss.
En munk samlar ihop oss alla och håller en liten lektion om hur man mediterar. Under genomgången plockar han ut stackars Hiroaki som får hämta två kuddar och sätta sig framför oss alla och munken visar sedan på honom hur man ska hålla händerna, vilken hållning man ska ha och när man ska buga och be. Trots att allt är på japanska förstår jag i detalj hur många gånger man ska be, vilken fot man ska gå först med in i stora rummet, hur man ska sitta och vilken hand som ska ligga i vilken hand. Skickligt av munken måste jag säga.
Jag blir dock minst sagt lite rädd när munken sen går och hämtar en lång träpinne, likt ett basebollträ. Han ställer sig och börjar halvt posera med den samtidigt som han pratar på japanska. Uppenbarligen förklarar han vad man har den till men det förstår jag inte då även det är på japanska. Jag inser dock inerst inne att han inte kommer "slå" Hiroaki med den men det ser ändå rätt läskigt ut när han går runt med den.
Kort därefter ställer sig munken bakom Hiroaki, ber honom luta sig framåt och visar sen att ryggen är väldigt stark när man sitter framåtlutad. Sedan backar han lite, lyfter upp träpinnen och slår Hiroaki i ryggen så hårt så det ekar i hela rummet! Han slår två sådana slag på varje sida av ryggen. Yeeses! Det lät som att det gjorde jätteont! Det här var nog ingen meditation som man har på spa-anläggningarna hemma i Sweden precis.
Dags att meditera
Vi reser oss i alla fall upp, tar två kuddar och går in i stora salen och sätter oss på varsin plats (på väg dit bugar och ber vi ett femtiotal gånger - känns det som i alla fall) och börjar meditera. Men man hinner knappt sluta ögonen förrän en öronbedövande smäll ekar ut i salen. Det visar sig vara munken som slår ihop två trästycken borta från sitt hörn. Man blundar igen och bara några sekunder senare kommer samma smäll. (Herregud, ska det här vara meditation?) :) Efter det sitter man på helspänn och bara väntar på nästa smäll men istället kommer ett behaglig "pling" som när man slår en sked mot ett glas. Detta kommer flera gånger men varje gång fasar man för "smällen". Den kommer inte och jag lugnar ner mig och försöker slappna av.
Det är dock inte helt "skönt" att sitta i lotusställning med händerna i en viss position och ryggen och halsen raka så särskilt avslappnad känner jag mig inte. Plötsligt hör jag att munken går runt bland oss. Han stannar han upp, tystnad några sekunder och sen 4 ekande smällar av att någon blir slagen på ryggen! På väg mot mig så stannar munken flera gånger och slår folk på ryggen så det dånar i salen. Får nästan lite ont i öronen som det låter. När munken närmar sig mig så sträcker jag på rygg och hals så gott jag kan. Ser till att händerna ligger rätt och sitter helt stilla. Jag har juh ingen aning om varför vissa blir slagna och antar att det kanske är lite uppläxning för dålig hållning eller liknande.
När vi tillslut får en paus i mitten att sträcka på benen och gå på toa så frågar jag Hiroaki som säger att folk "väljer" att bli slagna. Man bugar helt enkelt när munken går förbi så stannar han och lappar till en. Nu när jag vet det så måste jag juh självklart prova! :D
Meditation del 2
Jag väntar spänt hela tiden på att munken ska närma sig och när han väl kommer bugar jag djupt och han stannar upp och vänder sig mot mig. Jag tittar fortfarande ner i marken och bugar samtidigt som munken bugar. Sedan sätter jag ihop min armar och lutar mig framåt. Dock inte tillräckligt djupt så prästen trycker på mina axlar så att jag ska luta mig ännu mer framåt. Tystnad i några sekunder och sen en grym smäll och ett rejält svidande i ryggen. Innan man hinner tänka utdelas tre slag till och jag reser mig upp och bugar mot munken som tack (...) samtidigt som han bugar. Jäklar vad det svider i ryggen nu. Men på något sätt så är det lite skönt samtidigt ändå. Känns liksom spännande. (Men nej Therese, få inga idéer!)
Som avslutning så sjunger alla (utom jag typ då texten är skriven med japanska tecken) en buddistisk sång ackompanjerad av munken på trumma. Det är en sort mumlande sång som svänger mer och mer och faktiskt är rätt mysig. Efter det ger vi oss ut färdigmediterade och glada. Det var verkligen en upplevelse!
Vi beger oss ut på ny upptäcksfärd och klättrar upp till ett litet tempel där man kan skriva önskningar till gudarna. Tjejerna springer bort och köper en fin skylt som dom ger till mig för att skriva en önskan på. Efter jag skrivit den (hoppas gudarna förstår engelska?) hänger jag upp den på en tavla tillsammans med alla andras önskningar. Efter det går vi runt lite ytterligare och beger oss sedan iväg in till Kamakura via tåg (tillskillnad mot Norra Kamakura som vi befinner oss i nu).
Bild: Klocka som byggdes på 1300-talet för att symbolisera fred.
Bild: Jag hänger upp min nyligen komponerade önskan.
Kamakura och Hachimangu-templet
Väl i Kamakura beger vi oss till fots genom Kamakuras centrum och vidare norrut till Hachimangu-helgedomen. Vägen dit kantras av vackra broar, småtempel, personer som kör rickshaw och en lååång trappa upp till det största av templena. Dom håller även ett bröllop nedanför templet och brudparet kommer gående iklädda vackra japanska traditionella bröllopskläder.
Bild: En vacker bro på väg mot templet. Ett väldigt vackert trå i bakgrunden också som man tyvärr inte ser lika bra på denna bilden.
Bild: Bröllopsprocession längs med gatan från templet. Brudgummen och bruden i mitten.
Vid templet köper vi alla varsin "fortune" ("framtid"?) som är ett papper man får som säger hur ens framtid kommer bli. Självklart drar jag typ den sämsta som säger att livet inte kommer gå särskilt bra med sjukdom, äktenskapsproblem, jobbproblem och allt annat trevligt. Hirokai drog en likadan. Men det finns lösningar på allt och lösningen här är att man tar sin fortune och binder fast den på ett sorts fortune-nät som sägs förmildra omständigheterna. Efter det går vi in i templet och kastar i ett mynt och ber för att försöka bättra på våran framtid ännu mer. Tur jag inte tror på sånt här...eller?
Bild: Trappa upp mot det största av Hachimangu-templena.
Bild: Min fortune. *buhu*
Bild: Aha! Lösningen på fortune-problem. Min är den rosa i mitten. (Rosa = engelska.)
På väg mot stationen igen går vi förbi en lotus-damm full med tusentals lotusplantor samt sköldpaddor och fiskar. Väl i centrat igen köper vi kakigori (riven is smaksatt med sirap - påminner mycket om våran Slush Ice) som är väldigt välkommen i den tryckande värmen. Det har i Japan blivit en vardag att alltid gå runt med kläder blöta av svett och idag är nog den värsta dagen hittills med strålande sol, vindstilla och en massa utomhuspromenader. Men det är sånt man får ta!
Bild: Jag och Hiro äter svalkande kakigori.
Innan dagen här är slut vill vi absolut hinna med den stora buddhastatyn (som stänger om typ 40 minuter visar det sig!) och vi beger oss med taxi i full fart mot den. Tyvärr så upptäcker Yuka att hon tappat bort sin mobil och springer istället iväg för att leta efter den och säger att hon kommer senare.
Du store Daibutsu
Den stora buddhastatyn, eller "daibutsu" på japanska, är en 13,5 meter hög bronsstaty föreställande buddha. Själv tycker jag inte 13 meter låter så högt men när man väl står framför honom så inser man hur mycket det är. Vanligtvis kan man även "gå in" i buddhastatyn men det visade sig stängde redan för 2 timmar sedan. Så vi får nöja oss med utsidan som inte är illa nog det.
Bild: Jag framför daibutsu. Han är inte liten alltså...
Bild: Aya, Yuka, Yuki och Hiro på väg från den store buddha.
Efter det är vi alla ganska nöjda och vi sätter oss på tåget hemåt (yay, sittplats!) där jag nästan somnar till om det inte hade varit för att glassrutan vibrerar till och slår mig i huvudet varje gång ett tåg passerar oss.
Pizza och cheesecake
I Shinjuku tar vi oss till en trevlig lite halvitaliensk restaurang (passerar på vägen en megastor mobilaffär med stora skyltar om att iPhone är slutsåld) där jag beställer en champinjonpizza och en cheesecake. Maten är riktigt god och det är en väldigt mysig restaurang med trevlig stämning. När vi ska betala så säger Masa att vi bara ger honom 1000 Yen var (57 kronor) så betalar han resten. Det var otroligt givmilt av honom då bara min beställning var på lite över 1500 Yen. Men han insisterar och alla tackar så hjärtligt.
Bild: Yuki med sin mat. Ris täckt av smält ost.
Bild: Yuka och Aya med sina maträtter.
Bild: Hirokai försöker iordningställa sitt te och jag berättar för honom att man "inte" ska sitta och pumpa upp och ner med te-pressen. Han försöker skylla på att Yuka har lärt honom det. :)
Vi vandrar iväg till stationen och tar farväl. Jag tackar för en toppenutflykt med trevligt restaurangbesök och sätter mig, nöjd över dagen, på tåget hem mot Chitose Karasuyama.
Kommentarer
Postat av: Tessy
Damn! Men om du trots allt skulle sakna det så vet du att jag alltid finns här för dig! ;)
Vad var det du önskade dig, Vackrast? :P Och personligen är jag förresten helt övertygad om att svenska ligger oändligt mycket mer för gudarna än engelska.
Den där fortunen föll mig inte alls i smaken (hmpf!), bra kämpat för att motverka! Fast jag är säker på att dom helt enkelt portionerade ut all världens otur i dom engelska fortunesen! ;)
Vad är kakigori, btw?
Postat av: Ronny
Men Padaaaaa... Var du inte i ett buddhistiskt tempel?
Hur många gudar var det nu de hade i den religionen igen? (eller är det kanske jag som är ute och cyklar? :-|)
Postat av: Godfather
Hej Långe Man
Herregud så mycket kultur, detta var värre än konfirmationen. Håll på, o kanske gamla "hundar" kan lära sig sitta!
Ha dé
Postat av: Pada-chan
Bara att hålla i hatten Conny och svepas med av kulturvinden. ;)
Hmmmm, nu när du säger det Ronny. Det är juh faktiskt helt sant buddismen är väl gudalös, spirituell eller vad det heter. Jag är ingen höjdare på religion så tänkte inte alls på det. Men vad fan gav jag pengar till nu då?! Nog för att Hiro skämtade om att det går till alkohol åt munkarna men han har kanske mer rätt än han själv tror då...
Postat av: Pappa
Det är rätt konstigt men det lilla äpplet faller tydligen inte lång från det stora päronet(eller hur det nu var).Kan du tänka dig att även din Guddafar(obs skämt) har ett stort intresse för meditation sen ungdomen. Kanske en liten vidareutveckling inom området som du nu behärskar kanske skulle höja honom till en annan dimension.Detta kan ju var en bra present nu när Gudda nollar.
P.S. om du vill kan jag be snickarna tillverka en lång träpinne( förresten sa modell basebollträ) som present till utbildningen om du lämnar måtten.
Ha de Pappa
Postat av: Pada-chan
Förlåt att jag missade att svara på ditt inlägg sötnos!
Jag önskade ett långt, friskt och roligt liv för mig, familj (inklusive dig så klart) och kompisar. Ja, det var juh gudarna som tog ifrån oss det gemensamma språket från början (i alla fall den kristna guden) så dom får juh allt stå ut med lite språkbristningar.
Haha, det sa jag faktiskt också! Att dom säkert har många fler dåliga engelska fortunes. Sparar lyckan till japanerna. Kakigori var den rivna isen som smaksattes med olika grejor, som en slushice.
Trackback
