Dag 12 - Plastikkirurgin fortsätter
Mina ben är trööööötta!
Ännu en skoldag som inte sätter benens intresse i främsta rummet. Förmiddagen spenderas konstant stående på plastikkirurgmottagningen. Många patienter hinns med på den korta tiden men tyvärr så är det svårt för mig att hänga med då det är mycket japanska. Många gånger är läkaren snäll och berättar vad det är patienten lider av men vissa gånger finns det inte tid och andra gånger så räcker det ändå inte riktigt för att få en fullvärdig förståelse.
Nåja, det är i alla fall milvis bättre än i båset bredvid där Professorn (låt oss hålla namnet onämnt) slänger Jus skolbok i soptunnan och skäller ut honom efter noter. I efterhand får jag reda på att Professorn blev arg när han såg att Ju inte hade strukit under så mycket i sin bok vilket han tolkar som att han inte läser tillräckligt och därmed inte sköter sina studier. Stackar Ju... Denna professor är väldigt (ö)känd för sitt svängiga humör och fruktas av studenter som inte sällan råkar illa ut. Men redan igår bevittnade jag faktiskt hur en annan läkare blev utskälld inför hela läkar-/studentgruppen vid morgonmötet. Jag förstod juh inte till hundra procent att det var en utskällning då den var på japanska med att läkarens svar alltid bara var ett tyst "hai...hai" ("ja....ja") fick mig ändå att misstänka det. Usch vad jobbigt det måste vara att alltid jobba med en sådan person.
Yakiniku
Jag och Katsuyo får lunch redan 11:30 och går och går och äter Yakiniku (barbeque) nere i ett restaurangkomplex i en närliggande skyskrapa. Kan väl inte säga att det var det godaste jag smakat i japan hittills men det var inte dåligt. Däremot kändes det rätt riskfyllt att tillaga maten (vilket man gör själv) över den öppna elden som titt som tätt börjar brinna med en himla kraft då fettet droppade ner i den. Inte helt lätt att försöka skyffla undan sina köttbitar med de korta trä-ätpinnarna då. Väl tillbaka efter lunchen kommer Ju och Ayumi (som varit med Professor X) som precis fått sin lunchrast, 12:45 typ, och hastar iväg för att slänga i sig take away-mat så det hinner till nästa lektion.
Bild: Yakaniku och eldplatsen där maten ska tillagas.
Reprimand från patienterna
I studentlobbyn sitter en skylt som jag ber en av de bättre engelsktalande studenterna att översätta åt mig och den säger att det kommit klagomål från patienterna på sjukhuset angående studenterna. Det är nämligen så att vissa studenter har på sig t-shirtar med starka motiv (som manga-figurer) som syns igenom den vita läkarrocken. Själv kan jag förstås inte tänka mig något allvarligare när man besöker ett sjukhus än t-shirt-figurer som kan synas genom läkarrocken så jag förstår helt varför dom klagar. Sen är det en allmän punkt om att studenterna är för stökiga. Och det kan jag säga direkt att dom inte är! Studenterna är juh oftast som små lamm som bara följer efter läkaren och bugar för varje patient så antingen finns det några riktiga rötägg eller är de japanska patienterna ganska kräsna.
Eftermiddagen var....eto....eto....
Oj, minneslucka...kan verkligen inte komma på vad vi gjorde av onsdag eftermiddag i skolan... Hmm, jag återkommer så snabbt jag kommer på det. Gomen ne! ("förlåt")
"Eto" är förresten ett roligt ord som japanerna eftertänksamt mumlar när de inte riktigt kan komma på vad det är dom ska säga. Används väldigt flitigt. Inte minst av mig nu för tiden.
Kvällsmåltid och bus
På kvällen serverar Norie-san, som vanligt, en väldigt god middag. Idag är det en helstekt fisk där man pillar loss köttet med ätpinnarna vilket går förvånandsvärt bra. Kanske dags att ta upp och ge min syster en hel del creds för min skicklighet med ätpinnar. Titt som tätt får jag höra ett "Ooh, sugoi!" när jag börjar äta med ätpinnarna (eller "hashi" som det heter på japanska) då de andra studenterna ofta är på väg att fråga mig om jag kan äta alls med de eller om de ska visa mig hur man gör. Varje gång får jag då förklara att min syster, Agnetha, som bott i USA i cirka 10 år är väldigt duktig på det och drillat mig i ätpinnesteknik sedan jag var yngre. Detta är något som kommit till otroligt god användning då man knappt klarar sig utan ett par "hashi" i Japan. Nu för tiden blir jag smått förvånad när det plockas fram en sked för att ris och tycker att det tar bort lite utmaningen i det. ;) Lyckligtvis är det få gånger japanerna äter med annat än sina roliga "hashi".
Efter måltiden kommer lilla Ju-chan på besök och Katka busar omkring med henne. När Katka inte orkar mer (värmen = orkar inte mycket här) så försöker Norie-san få Ju-chan att leka med mig istället men hon är så blyg så hon springer istället iväg och gömmer sig. Tillslut så tar jag initiativet och börjar jaga henne runt storarumsbordet vilket hon tycker är fasligt roligt och springer skrikande omkring. Hon tycker även det är hur kul som helst att jag slår huvudet i dörrkarmen när jag försöker gå upprätt där igenom. Hon ska självklart visa att hon inte gör det och promenerar stolt igenom - med typ 1,5 meter till godo. ;)
(Tyvärr väldigt få bilder för dagen - lovar bättring!)
Ännu en skoldag som inte sätter benens intresse i främsta rummet. Förmiddagen spenderas konstant stående på plastikkirurgmottagningen. Många patienter hinns med på den korta tiden men tyvärr så är det svårt för mig att hänga med då det är mycket japanska. Många gånger är läkaren snäll och berättar vad det är patienten lider av men vissa gånger finns det inte tid och andra gånger så räcker det ändå inte riktigt för att få en fullvärdig förståelse.
Nåja, det är i alla fall milvis bättre än i båset bredvid där Professorn (låt oss hålla namnet onämnt) slänger Jus skolbok i soptunnan och skäller ut honom efter noter. I efterhand får jag reda på att Professorn blev arg när han såg att Ju inte hade strukit under så mycket i sin bok vilket han tolkar som att han inte läser tillräckligt och därmed inte sköter sina studier. Stackar Ju... Denna professor är väldigt (ö)känd för sitt svängiga humör och fruktas av studenter som inte sällan råkar illa ut. Men redan igår bevittnade jag faktiskt hur en annan läkare blev utskälld inför hela läkar-/studentgruppen vid morgonmötet. Jag förstod juh inte till hundra procent att det var en utskällning då den var på japanska med att läkarens svar alltid bara var ett tyst "hai...hai" ("ja....ja") fick mig ändå att misstänka det. Usch vad jobbigt det måste vara att alltid jobba med en sådan person.
Yakiniku
Jag och Katsuyo får lunch redan 11:30 och går och går och äter Yakiniku (barbeque) nere i ett restaurangkomplex i en närliggande skyskrapa. Kan väl inte säga att det var det godaste jag smakat i japan hittills men det var inte dåligt. Däremot kändes det rätt riskfyllt att tillaga maten (vilket man gör själv) över den öppna elden som titt som tätt börjar brinna med en himla kraft då fettet droppade ner i den. Inte helt lätt att försöka skyffla undan sina köttbitar med de korta trä-ätpinnarna då. Väl tillbaka efter lunchen kommer Ju och Ayumi (som varit med Professor X) som precis fått sin lunchrast, 12:45 typ, och hastar iväg för att slänga i sig take away-mat så det hinner till nästa lektion.
Bild: Yakaniku och eldplatsen där maten ska tillagas.
Reprimand från patienterna
I studentlobbyn sitter en skylt som jag ber en av de bättre engelsktalande studenterna att översätta åt mig och den säger att det kommit klagomål från patienterna på sjukhuset angående studenterna. Det är nämligen så att vissa studenter har på sig t-shirtar med starka motiv (som manga-figurer) som syns igenom den vita läkarrocken. Själv kan jag förstås inte tänka mig något allvarligare när man besöker ett sjukhus än t-shirt-figurer som kan synas genom läkarrocken så jag förstår helt varför dom klagar. Sen är det en allmän punkt om att studenterna är för stökiga. Och det kan jag säga direkt att dom inte är! Studenterna är juh oftast som små lamm som bara följer efter läkaren och bugar för varje patient så antingen finns det några riktiga rötägg eller är de japanska patienterna ganska kräsna.
Eftermiddagen var....eto....eto....
Oj, minneslucka...kan verkligen inte komma på vad vi gjorde av onsdag eftermiddag i skolan... Hmm, jag återkommer så snabbt jag kommer på det. Gomen ne! ("förlåt")
"Eto" är förresten ett roligt ord som japanerna eftertänksamt mumlar när de inte riktigt kan komma på vad det är dom ska säga. Används väldigt flitigt. Inte minst av mig nu för tiden.
Kvällsmåltid och bus
På kvällen serverar Norie-san, som vanligt, en väldigt god middag. Idag är det en helstekt fisk där man pillar loss köttet med ätpinnarna vilket går förvånandsvärt bra. Kanske dags att ta upp och ge min syster en hel del creds för min skicklighet med ätpinnar. Titt som tätt får jag höra ett "Ooh, sugoi!" när jag börjar äta med ätpinnarna (eller "hashi" som det heter på japanska) då de andra studenterna ofta är på väg att fråga mig om jag kan äta alls med de eller om de ska visa mig hur man gör. Varje gång får jag då förklara att min syster, Agnetha, som bott i USA i cirka 10 år är väldigt duktig på det och drillat mig i ätpinnesteknik sedan jag var yngre. Detta är något som kommit till otroligt god användning då man knappt klarar sig utan ett par "hashi" i Japan. Nu för tiden blir jag smått förvånad när det plockas fram en sked för att ris och tycker att det tar bort lite utmaningen i det. ;) Lyckligtvis är det få gånger japanerna äter med annat än sina roliga "hashi".
Efter måltiden kommer lilla Ju-chan på besök och Katka busar omkring med henne. När Katka inte orkar mer (värmen = orkar inte mycket här) så försöker Norie-san få Ju-chan att leka med mig istället men hon är så blyg så hon springer istället iväg och gömmer sig. Tillslut så tar jag initiativet och börjar jaga henne runt storarumsbordet vilket hon tycker är fasligt roligt och springer skrikande omkring. Hon tycker även det är hur kul som helst att jag slår huvudet i dörrkarmen när jag försöker gå upprätt där igenom. Hon ska självklart visa att hon inte gör det och promenerar stolt igenom - med typ 1,5 meter till godo. ;)
(Tyvärr väldigt få bilder för dagen - lovar bättring!)
Kommentarer
Postat av: ass
eftersom ingen har postat har sa gor jag det
ensamma inlagg behover ocksa uppmarksamhet
fast jag orkar inte lasa skiten
hajhaj pozz
Postat av: Pada-chan
Tack för ditt ytterligare bidrag Holm. Det liksom berikar hela bloggen. :) Nåja - någon gång när du får mer tid kanske du till och med hinner läsa inläggen också. Men tills dess får du gärna fortsätta att posta roliga kommentarer.
Trackback
