Pada-chan

Still jet lagging
Ännu en tidig morgon. Jag har märkt att jag ofta vaknar upp vid 04:00 ganska exakt varje morgon. Hmm, varför jag skulle vilja vakna vid 21:00 hemma i Sverige kan man juh undra? Hiroaki möter mig i studentlobbyn på morgonen och säger att studenterna som är på plastikkirugi kommer komma och hämta mig.

Nya gruppen
Sant nog dyker två tjejer upp efter några minuter och introducerar sig lite blygt. Några minuter senare sticker ett motorcykelhjälms-beklätt huvud in i studentlobbyn och Hiroaki presenterar min tredje gruppmedel, Ju. Ju är dock redan försenad så jag och tjejerna ger oss iväg till sjukhuset.

Väl inne på plastikkirurgiavdelning hälsas jag välkommen av en av professorerna som verkar väldigt trevlig. Han säger att jag ska gå med honom på mottagningen på förmiddagen och sedan närvara vid en operation på eftermiddagen. Jag trodde att jag skulle förlora mina nya studentkompisar redan nu eftersom neurokirurggruppen alltid hade föreläsningar och liknande. Men det visade sig att Ju ska vara med mig på mottagningen och att vi alla ska till operationen senare.

I den här gruppen är dom egentligen också 6 personer men gruppen är uppdelad på dermatologi (huden) och plastik (ja du, resten?) så egentligen blir det bara vi 4 som kommer att hänga tillsammans.

Japansk sjukhusmottagning
Den japanska mottagningen skiljer sig rätt mycket från den svenska faktiskt. Mest noterbart är nog att läkaren jag är med har 4 patienter per halvtimme. Alltså mindre än 10 min per patient inklusive allt pappersarbete. Men även besöken i sig var annorlunda. Inte alltför sällan kommer patienten in, tar av sig bandaget och visar upp operationsärret eller liknande, doktorn kastar ett öga på det och sen får patienten ett nytt bandage och kan gå igen. Nu har jag inte varit på något motsvarande i Sverige men de mottagningar jag varit på där hemma har haft i alla fall en halvtimme per patient avsatt. Men det är klart - patienterna här var väl inte mycket att orda om sig själv då de flesta är på återbesök.

En annan skillnad är att det kändes som ett litet drop in-rum som man satt i. Även om allt var tidsbokat så sitter en överläkare och en underläkare och bokstavligen "ropar" patientens namn ut mot väntrummet (rummen var liksom som små bås avskiljda med flyttbara väggar som inte går hela vägen upp i taket) som kommer instapplande genom den lilla dörren. På grund av det höga tempot är det inte ovanligt att läkarna plockar fram nästa patientens journal redan när den första patienten håller på att klä på sig igen. Trots den lilla tiden patienterna får så verkar läkarna här väldigt duktiga  och bortsett från att jag fattar nada av vad dom säger så är det ganska roligt med mottagning. Jag gillar patientkontakt.

Lunch med Hiroaki och Ju
Då bara jag och Ju var på mottagningen så inväntar vi någon ytterligare för att gå på lunch och lämpligtvis dyker Hiroaki upp och följer med oss. Vi går till en restaurang och äter "tonkatsu" som är friterat fläsk serverat med ris, misosoppa, riven vitkål och någon skum japansk rotfrukt. Väldigt gott och mättande. Som vanligt i Japan så äter man lite av varandras mat för att se hur den smakar och allas är väldigt goda även om jag nog är mest nöjd med min egen. ;)


Bild: Ju och våra maträtter. Jus var traditionell tonkatsu medan min är blandad med ägg och läggs i riset.

Plastikkirurgi á la grande
Eftermiddagen är det dags för den första plastikoperationen! Men först och främst vad gör en plastikkirurg? Själv kan jag inte säga att jag hade någon riktig koll mer än de skönhetsoperativa ingreppen vilket man inte alls gör på ett sjukhus. Men vad jag lyckats lista ut hittills så är den mesta kirurgi som inte direkt "botar" en sjukdom plastikkirurgi. Det som görs på sjukhuset kallas "rekonstruktiv plastikkirurgi" (i kontrast till den estetiska som bröstförstoringar och annat som görs på privata kliniker) och går ut på att åtgärda missbildningar, brännskador, sår efter operativa ingrepp och liknande. Det inkluderar även transplantationer av till exempel hud från andra områden eller rekonstruktioner av muskler och ben som gått förlorade på olika sätt.

Plastikkirurgiska avdelningen är av stort intresse för mig eftersom vi i våran grundutbildning i Sverige inte har någon plastikkirurgi alls. Detta tycker de japanska läkarna och studenterna är konstigt och jag håller helt med. (Kan inte svära på att dom inte ändrat det nu i Sverige, men de hade i alla fall inte det tidigare år.)

Dagens operation är en riktigt häftig historia. Kan börja med att säga att den startade redan klockan 09:15 imorse och tog inte slut förrän 03:00 på natten. Så cirka 18 timmar lång! Inte dåligt. Patienten har en tumör långt in på tungan som är ganska stor. Till följd av detta ska en stor del av tungan nu opereras bort. Samtidigt öppnar man då upp benet och skär loss en bit av den stora lårmuskeln (vastus lateralis-delen på quadriceps femoris för de som är intresserade) med medföljande artärer, vener och nerver. Av denna muskelbit bygger man sedan en ny tunga som sätts in i patientens mun för att fylla det stora hålet där tumören satt. Minst sagt Sugoooi!

När vi kommer in till operationen sitter en 5-6 läkare redan djupt engagerade i operationen samt en drös av sköterskor som hjälper till. Kirurgerna består av två team. Uppe på halsen sitter för tillfället öron/näsa/hals-kirurgerna och tar bort tumören medan plastikkirurgerna sitter nere vid låret och håller på att skära ut muskeldelen. Hela operationen i sig är väldigt spännande och det är lätt den största jag sett hittills. Men mindre spännande tycker mina ben det är efter två och en halv timmars stående. Även om jag ibland smiter bort och vilar benen på en stol så är det mest stående som gäller. Efter ytterligare en halvtimme börjar jag känna att det räcker för idag och frågar lite menande studenterna hur länge de tänker stanna med får inget riktigt svar.

Efter ett tag berättar en annan läkarstudent där inne, lite i förbifarten, att i Japan så stannar studenterna till kirurgen säger till dom att dom kan gå. Man går varken innan eller efter. Och om läkaren glömmer studenterna när dom sätter igång med sitt arbete så är det bara synd om studenten. Att själva fråga om man får gå därifrån antar jag är helt "out of the question". Så jag ställer mig snällt till rätta och efter ytterligare en timme bytar kirurgerna vid och "mikrokirurgin" startar (där blodkärl och nerver sys ihop med mikroprecision) då den rekonstruerade tungan ska sättas in.

Vi får komma fram en och en och titta en liten stund i "kikaren" samtidigt som kirurgen förklarar för oss vad vi ser. Efter det säger han att vi kan gå. Klockan är 17:00...*puh*. 4 timmars nästan konstant stående och mina ben protesterar vilt. Varför valde jag kirurgi? :D Som min flickvän Therese säger "Du har kanske kirurghänder, men inga kirurgben". Hon har en poäng.

Kvällsrunda med Hiroaki
Jag och Hiroaki bestämde på lunchen att mötas efteråt och vi ses nu i studentlobbyn och ger oss ut tillsammans till stan. Vi går rundor bland en massa affärer, bland annat en pianoaffär där jag letar efter noterna till Final Fantasy X-2 Piano Collection. Men tyvärr var den slut och producenten har slutat tillverka dom så jag får prova min lycka i Ginza senare där dom ska ha en mycket större affär. Jag köpte istället den helt nyutkomna Final Fantasy XI Piano Collection-boken där jag faktiskt inte ens hört musiken ännu. Men inga Final Fantasy-pianostycken har svikit mig ännu så jag passar på att köpa boken medans jag kan.

Final Fantasy Piano Collection - en kort introduktion
För er som inte vet vad Final Fantasy-serien är så är det flera japanska rollspel som blivit omåttligt populära sedan de släpptes på Nintendo 8-bitar för hur många år som helst. Namnet "Final Fantasy" visade just att detta var det sista spelet som utvecklarna skulle göra då det inte hade gått så bra för dom. Men spelet blev en megasuccé och föertaget tog ny kraft. I dagsläget har det släppts ett tjugotal unika Final Fantasy-spel till alla möjliga konsoller och endast få har inte blivit hyllade som mästerverk.

En av de stående höjdpunkterna i dessa spel är också musiken med den kända kompositören Nobuo Uematsu bakom notpennan. För er som aldrig lyssnat på någon Final Fantasy-musik (vilket jag antar att få av er har ^^) så rekommenderar jag "Suteki da ne" från FFX ("Final Fantasy tio") och "Melodies of Life" från FFIX av de vanliga styckena (med sång och allt sånt) medan av Piano Collection-versionerna är "Besaid Island" från FFX, "Melodies of Life" från FFIX och "Wind Crest" från FFX-2 alla väldigt bra. :)

Kvällsrundan med Hiroaki fortsätter
Vi fortsatte vår färd med att gå in på ett stort spelcenter med en massa spelmaskiner. Allt från gipklo-maskiner till arkadmaskiner och konstiga kortspelsmaskiner fanns samlat i detta 5-våninghus. Hade jag haft ett sådan nära mig i Sverige hade jag förmodligen spenderat en hel del pengar där. Vi går även in i ett flervåningsköpcenter med allt från himmel och jord med höjdpunkter som godis formade som sushibitar, en Darth Vader utformad som de gamla shogunerna och ett stort sortiment av "partykläder" i sann japansk anda som nurse-outfit, skolflicke-outfit och skolbaddräkts-outfit.


Bild: Game station med alla möjliga arkadspel och liknande.


Bild: Darth Shogun! Han hade lätt varit den mäktigaste av shogunerna om han funnits.


Bild: Ja...bara att välja och vraka alltså.


Bild: Och jag hoppas verkligen polisen står beredd och haffar de som köper en sån här. För något fel i DNA-koden måste det väl ändå vara om man vill dra på sig en sån?

Som avslutning går vi till en av Hiroakis favoritrestauranger där dom serverar bifftunga... Hiroaki ångrar bittert att han berättade i förväg vad det var för något eftersom jag vägrade beställa det. Men jag fick smaka från honom och det var faktiskt gott. Själv tog jag vanlig biffilé i barbequesås. Smarrigt värre, men någon äggröra (såg ut som snor) som man blandade i riset var mindre gott. :)


Bild: Hiroaki med sin omtalade bifftunga.


Bild: Nej, det där ägggrejset i riset var verkligen inte gott. Och det såg ut som snor.