Höftledsoperation
Var på min första ortopediska operation nu i veckan. Operationen var en höftled som slitits ner så pass att den var tvungen att bytas ut för att inte ge för mycket smärtor. Ortopediska operationer är speciella på många sätt, men det första man lägger märke till är den ökade skyddsklädseln vid operationen. Vanligtvis är det redan väldigt skyddat med steriltvätt, munskydd, sterila operationsrockar och sterila handskar. Men här var man tvungen att ha en huvudbonad som täcker hela huvudet och går ner i skjortan - jag har annars konverterat till en skönare och trendigare (eller något?) mössa som bara täcker håret nu när jag klippt mig lite kortare. Dessutom har man stänkskydd över ögonen - glömde jag säga att ortopediska operationer är ganska blodiga episoder? Nej, vill inte skrämma upp någon. De är faktiskt inte så farliga - men de stänker en del eftersom det används motorsågar (modellen mindre) och högtryckstvättar.
Bild: Jag iklädd mina operationskläder inklusive heltäckande mössa och munskydd med inbyggt visir. Allt sterilt. Blev ingen toppenbild här kanske men jag känner mig lite dum när jag står och fotograferar inne bland operationsavdelningarna. Men så länge det bara är mig jag fotograferar så borde ingen bry sig tycker jag. Men bäst att inte fråga. ;)
Operationen var grymt spännande och ortopeden var väldigt duktig på att förklara vad han gjorde och lät en känna på strukturerna och hjälpa till. Extra rolig var operationen då ortopeden var själv som läkare och faktiskt _frågade_ om jag inte kunde hjälpa honom då han inte klarade det själv. Det är inte ofta man som kandidat ses som en hjälp, utan verkar mest vara i vägen, så detta kändes som lyx. Jag fick framför allt hjälpa till att lyfta omkring med benet och hålla det i olika ställningar så att vinkeln i höftleden blev rätt. Det är häftigt så "stora" saker man gör i en ortopedisk operation som att ena gången bara hux flux såga av en decimeter skelett och en annan minut stå och banka ner proteser i benmärgen med en slägga.
Hmm, inser själv att allt låter ganska "groteskt". Men man kan nog säga att det faktiskt är ganska groteskt objektivt sett. När man väl är där är det så klart inget man tänker på och det är självklart att det måste till. Man kan inte stå och såga av lårbenet med en nagelfil eller försiktigt försöka putta in protesen med en pincett. Ortopedi är minst sagt som ett sorts hantverk.
Bild: Jag iklädd mina operationskläder inklusive heltäckande mössa och munskydd med inbyggt visir. Allt sterilt. Blev ingen toppenbild här kanske men jag känner mig lite dum när jag står och fotograferar inne bland operationsavdelningarna. Men så länge det bara är mig jag fotograferar så borde ingen bry sig tycker jag. Men bäst att inte fråga. ;)
Operationen var grymt spännande och ortopeden var väldigt duktig på att förklara vad han gjorde och lät en känna på strukturerna och hjälpa till. Extra rolig var operationen då ortopeden var själv som läkare och faktiskt _frågade_ om jag inte kunde hjälpa honom då han inte klarade det själv. Det är inte ofta man som kandidat ses som en hjälp, utan verkar mest vara i vägen, så detta kändes som lyx. Jag fick framför allt hjälpa till att lyfta omkring med benet och hålla det i olika ställningar så att vinkeln i höftleden blev rätt. Det är häftigt så "stora" saker man gör i en ortopedisk operation som att ena gången bara hux flux såga av en decimeter skelett och en annan minut stå och banka ner proteser i benmärgen med en slägga.
Hmm, inser själv att allt låter ganska "groteskt". Men man kan nog säga att det faktiskt är ganska groteskt objektivt sett. När man väl är där är det så klart inget man tänker på och det är självklart att det måste till. Man kan inte stå och såga av lårbenet med en nagelfil eller försiktigt försöka putta in protesen med en pincett. Ortopedi är minst sagt som ett sorts hantverk.
Kommentarer
Trackback
