Dag 30 - Sista Shinjukubesöket och avskedsfest (+vem är Katka)
Söndag den 27 Juli
Packningshets
Nu är det dags att på allvar sätta igång med packningen. Jag är ruskigt rädd att jag inte kommer klara mina 20 kg för resväskan och 8 kg handbagage så jag planerar redan att överfylla mitt handbagage och hoppas på att de inte väger det samt ha på mig massor med kläder! :) På kvällen vankas avskedsfest men jag vill väldigt gärna ta en sista shoppingtur i Shinjuku och köpa några sista souvenirer så jag beger mig mot stan. Jag hinner dock inte många meter förrän Katka ropar efter mig att jag kan få låna hennes cykel till stationen.
Cykla i Japan
Jag har faktiskt väldigt testa på att cykla i Japan ända sedan jag kom hit. Det verkar så spännande kaotiskt. Det finns inte någon bestämd cykelväg (inte vad jag vet i alla fall) så cyklisterna är överallt. Ofta får man hoppa åt sidan då de kommer cyklandes på de väldigt smala trottoarerna. Är det för mycket folk på trottoarerna så cyklar de ner på vägen och sen upp på trottoaren igen när det är mindre folk. De cyklar på både höger och vänster sida av vägen och korsar vägen ganska friskt. De verkar även stå över rödljus då de cyklar mot både röd gubbe och rött ljus. Cykling i Japan låter alltså minst sagt livsfarligt. Men som jag sagt innan med trafiken i Japan så är den väldigt lugn (bortsett från cyklisterna då) och bilarna och gående väjer som rutin för cyklisterna, precis som cyklisterna sicksackar sig fram mellan gående och bilister. Roligt att nämna är att cyklar i Japan inte behöver någon ringklocka för deras bromsar låter som att hela svenska fotbollslandslaget gnisslar tänder i kör och får även den mest lomhörde att hoppa åt sidan.
Jag hoppar upp på Katkas, alldeles för lågt inställda, cykel och ger mig iväg. Jag imponeras verkligen över hur lätta dom är att cykla på. I princip alla cyklar i Japan ser exakt likadana ut - fråga mig inte varför - och det är minst sagt en fröjd att tillryggalägga sträckan mellan Shimada-familjens hus och stationen på en bråkdel av tiden. Även jag får sicksacka mellan trottoar och väg och cykla flera gånger på fel sida av vägen. Så jag förstår de andra cyklisterna. Det är inte lätt när det inte finns något bestämt ställe att vara på som cyklist.
Cykelparkeringsgarage
Väl framme vid stationen går jag till ett cykelparkeringshus som Katka rekommenderat. Här tar man sig ner under jorden och stället sin cykel bland flera tusen andra. Med ett finurligt system så kan cyklar ställas ovanpå varandra och efter att ha lastat upp min cykel köper jag en biljett för 100 Yen (6 kronor), som man sätter på cykeln, och beger mig upp till ytan igen.
Bild: Katkas cykel på dess plats. Smidigt med tvåvåningsgarage!
Sista shoppingrundan i Shinjuku
Väl i Shinjuku så känner jag mig rätt stolt över hur bra jag hittar. Jag har minst sagt haft ett helsike att hitta rätt i Tokyo. Jag glömde nog skriva om det, men en av dagarna då jag ville till ett visst ställe gick jag i minst 30 minuter rakt fram (tyckte jag i alla fall) och kom tillslut till exakt samma ställe som jag började på. Det är för mig idag fortfarande ett mirakel och när jag får tid ska jag kolla på några kartor vad som egentligen hände den dagen. Men idag går allt som smort och jag hittar till en ATM-maskin där jag plockar ut lite pengar och hittar sedan till det stora Tokyo Hands-huset. Här shoppar jag på mig några presenter och beger mig vidare ut i staden.
Japanska rytmspel och "fel affär"
Jag kan inte låta bli att gå in i spelautomatsaffär och testa på det japanska rytmspelet som jag sett så många gånger på video (tror det heter "Pop'n music"). Tyvärr valde jag nog en för lätt svårighetsnivå och får inte särskilt mycket utmaning. Men det är roligt och hade jag haft mer tid hade jag lätt velat ge det några fler omgångar. Efteråt lockas jag in i en intilligande butik med massa animefigurer och animefilmer. Jag märker dock att desto längre och längre in i butiken jag kommer desto mer byts animefigurerna och filmerna ut mot affischer på nakna japanskor och porrfilmer. Snabbt skyndar jag mig ut och hoppas att jag inte stöter på någon jag känner på vägen. :) Inte första gången butiker i Japan använder just anime för att locka in folk och sen visar sig vara något helt annat.
Bild: Arkadhallen där jag spelade Pop'n music-rytmspelet.
Pachinko överallt
Ett annat exempel på detta är den uppsjö av Pachinko-hallar som finns i Japan. Pachinko är ett sorts "spel" där man häller kulor i en automat som är som en blandning mellan ett flipperspel och en enarmad bandit. Som jag förstått så gör man inte så mycket själv utan hoppas mest på att kulorna landar rätt. Har inte testat själv dock då det är riktigt dyrt! Jag gick däremot in i en Pachinko-hall en gång och herregud vilket oväsen det var där inne. Det var helt sjukt! Man hörde ingenting mer än det extrema oväsendet av kulor som flög åt alla håll och ljudeffekter från de hundratals maskiner som stod uppradade. Konstigt nog är det här hur populärt som helst och vilket Pachinko-hall som helst som man tittar in i är fullsatt. Men för att knyta tillbaka till ämnet så innehåller alltså även dessa stora bilder på animeserier överallt på utsidan för att locka besökare medan det enda av anime man hittar där inne är som bäst målningarna på Pachinko-maskinen.
Vidare med shoppingen
Jag tar mig vidare till det gigantiska Yodobashi Camera där jag införskaffar några sista animefigurer innan hemresan. Nästan framme vid stationen kommer jag ihåg en sak jag glömt och beger mig iväg till en fotoutskrifts-maskin. Jag har nämligen med mig bilder på mig och Shimada-familjen på ett USB-minne som jag tänkt skriva ut som kort och ge som en avskedspresent. Det och resten av det svenska godiset som jag inte redan delat ut. Fotomaskinen är simpel att förstå sig på och det är ganska billigt att skriva ut en handfull kort.
Jinbei
Väl i Chitose Karasuyama cyklar jag runt lite bland affärerna och lyckas faktiskt hitta en jinbei till mig (se föregående inlägg för info om jinbei)! Nöjd med mitt köp beger jag mig hemåt och kör lite drive-by-filmning när jag cyklar på vägen. Ett smart sätt att föreviga den sträcka jag gått varje dag utan att det tar de 25 minuterna det tar att gå.
Farväl Katka, men först "Vem är Katka"...
Det är dags att ta farväl av Katka som ska jobba ikväll och därför inte kommer kunna träffa mig mer. Trots att vi inte haft så mycket tid tillsammans på grund av våra skolor och hennes kvällsjob så har hon alltid varit väldigt trevlig och snäll och hon ger mig sin email-adress så vi kan hålla kontakten i framtiden.
Hmm, slog mig nu att jag glömt göra ett blogginlägg om Katka som jag planerat väldigt länge. Nästan lite sent men här kommer en kort sammanfattning om vem egentligen Katka är:
Katka är precis som jag en utbytesstudent som bor hos Shimada-familjen. Hon kommer från Tjeckien och har där läst japanska i några år på universitetet. Hon kom till Japan och Shimada-familjen redan i september förra året och har alltså snart varit här i ett år. Här går hon på ett japanskt universitet och läser japanska som en fortsättning på hennes studier från Tjeckien (om jag förstått allt rätt vilket jag säkert inte har). Hon pratar därför väldigt bra japanska och under tiden jag varit här var hon med i en japanskatävling för utländska där hon kom på 3:e plats (eller 2:a?). Väldigt imponerande i och med att de flesta andra tävlande var från Asien vars hemspråk ligger mycket närmre japanskan än Katkas tjeckiska.
Många kvällar jobbar Katka som servitris på en engelsk pub i Shibuya. På grund av detta samt att jag alltid är iväg på små utflykter så ser vi tyvärr inte varandra särskilt mycket och middagarna vi haft tillsammans hemma hos Shimada är lätträknade. Dagen efter jag åker hem till Sverige kommer hennes pojkvän från Tjeckien och ska stanna i Japan i en månad. Tillsammans ska de åka runt hela Japan på utflykter och sedan ska de tillsammans åka hem till Tjeckien. Vad Katka sedan ska göra av sin japanska sen vet hon inte men hon vill gärna jobba på något japanskt företag i Tjeckien.
Där har vi min studentgrannes historia i korthet och jag hoppas det bringade lite klarhet i vem hon egentligen är. :)
Bild: Katka med Norie-san som försöker gömma sig bakom hennes rygg.
Avskedspresenter med Norie-san och Seiichiro-san
Jag överlämnar bilerna som en present till Norie-san och Seichiro-san och de verkar bli väldigt glada. Jag får även skriva mitt namn i deras gästbok där jag fyller i min adress, mail och en hälsning. Får under kvällen reda på att Shimada-familjen alltså haft mer än 100 utbytesstudenter under de mer än 20 åren de varit värdfamilj. Dom måste genuint älska att ha nytt folk hos sig varje år.
Återigen får jag en massa presenter av dem också. Jag vet inte hur mycket dom gett mig nu under min vistelse, men bland annat får jag en japansk "arbetsjacka" från Seiichiro-sans företag. Norie-san visar mig även hennes kimonos och yukatas. Herregud vad många hon har och vackra som få är de! De måste vara värda en förmögenhet! Hon säger lite skämtsamt att jag tyvärr inte får med mig några hem som souvenirer. Atsingen. ;)
Bild: Norie-sans vackra "obi" (skärpet man har tillsammans med en kimono) mitt i röran på mitt rum.
Avskedsfest
Kvällen har kommit och det är dags för fest! Hiroaki, Misato och Chiharu anländer och jag visar dom runt på mitt rum och tillsammans umgås vi med Shimada-familjen. Norie-san står för fullt och förbereder en festmåltid och Chiharu, matglad som hon är, dyker snabbt in och börjar hjälpa till. Hiroaki har även med sig en present till mig. Några kända kakor från sin hemstad som jag har att ta med mig hem till Sverige och äta. Är dock ett både stort och tugnt paket men han har varnat i förväg och jag har självklart lovat att få med mig det hem. Väldigt gulligt av honom.
Bild: Chiharu i full fart med att bland till en sås till middagen. Misato tittar på.
Bild: Mästerkocken själv i egen hög (nja, inte så hög faktiskt) person.
Till middagen kommer också Katkas senpai från hennes universitet. (Svårt att hitta en direkt översättning på "senpai", men en person som går i en klass ovanför dig i skolan är din senpai och "ska" därför tituleras med detta. Till exempel säger Misato ibland Mori-senpai till Hiroaki då Misato går i 4:e året och Hiroaki (Mori i efternamn) i 5:e året.) Han ska snart återvända till Tjeckien han också efter att ha varit i Japan i över 2 år så han ville ta farväl av Shimada-familjen och det fanns ingen bättre dag än idag verkar det som. Ska inte gå in på det för djupt här men tyvärr så gjorde han inget jättetrevligt intryck på mig och blev mer ett störomoment under resten av kvällen.
Bild: Misato, jag och Seiichiro-san. På bordet kinesisk likör (eller något?) som Misato hade med sig. Smakade ungefär som vodka med soja. Förlåt Misato men *blä*!
Festmåltid sista kvällen till ära
Middagen var fantastisk och Norie-san hade lagat allt från köttfärslimpa och sushi till tempura och god sallad. Sushin är lite speciell då den inte är de bitarna man är van att se sushi som, utan är istället en stor skål med blandat ris, fisk och allt annat som hör sushi till. Funkar minst lika bra som "vanlig" sushi. Till efterrätt bjuder Katkas senpai på japanska kakor han har med och jag på det svenska godiset. Aya, Norie-sans dotter, med familj kommer även och hälsar på och lilla Jui-chan har med sig en present till mig. Ett Totoro-pussel och en Totoro-nyckelring (från "Tonari no Totoro" eller "Min granne Totoro" av Ghibli studio). De fick reda på av Norie-san att jag älskade Ghibli-filmerna vilket även Aya och Jui-chan gör.
Bild: Chiharu bär in maten.
Bild: Festmåltiden som förgyllde våran kväll! I karet som Chiharu slevar runt i finns Norie-sans sushi och nere till höger syns tempura som jag tycker är ruskigt gott!
Planering inför morgondagen
Jag och Misato sätter oss för att utbyta digitalkamerabilder. Hon har med sig en stor hårddisk då jag vill ge alla kompisar i Japan alla bilder jag tagit som minnen. Samtidigt får jag bilderna från Misatos digitalkamera. Det visar sig även att Hiroakis och mitt plan går i princip exakt samtidigt imorgon från Narita flygplats! Så det blir helt perfekt med sällskap på flygplatsen då man lätt känner sig ganska vilsen där annars. Tyvärr så måste han vara ganska tidigt på flygplatsen för att checka in medans jag redan checkat in på internet och egentligen inte behöver anlända förrän 20 minuter innan planet går. Jag vill juh såklart åka med Hiroaki ändå på morgonen för att ha sällskap, men det är lite problem i och med att folk vill vinka av mig på morgonen och det blir lite väl tidigt i så fall.
Efter, vad som känns som, timmar av funderande och diskuterande fram och tillbaka så bestämmer vi oss för att Hiroaki åker själv på morgonen, jag träffar folket som vill vinka av mig lite senare och sen åker Misato med mig hela vägen till flygplatsen. Detta är mer än jag kunnat kräva av någon och jag tackar så jättemycket och erbjuder mig att betala hennes bussresa imorgon vilket hon självklart inte vill gå med på.
Tyvärr måste Hiroaki gå ganska snart därefter då han ska packa de sista sakerna inför hans resa. Detta medför att alla går, inte minst på grund av att Norie-san erbjuder skjuts till stationen. Katkas senpai stannar dock för att sova över (great...) och jag avviker för att packa de absolut sista sakerna. Det är så mycket man inte riktigt kan packa ner i förväg eftersom man kommer behöva dom ända in i slutet och därför blir det här en sista packning av min stora reväska.
Absolut sista packningen
Förtvivlat sorterar jag smutstvätt och ren tvätt och kan inte riktigt begripa hur det blivit så mycket smutstvätt på bara två dagar. Men eftersom jag varit hemma mer än vanligt dessa dagar så blir det att jag duschar mer och byter kläder oftare. Detta ger mig endast ett fåtal rena kläder kvar.
Packningen går egentligen ganska smort. Men när jag ska stänga väskan i slutet så går jag på en nit. Efter många svordomar utspelar sig en strapats där jag står på väskan med hela min tyngd, framåtlutat och försöker dra ihop den sista centimetern för att kunna stänga väskan. Det måste sett väldigt lustigt ut men det fungerade! Och då vänder jag mig om och hittar mina hårstylingprodukter på bordet... Men, men, det löste sig det också - förutom hårvaxet som jag glömt nere i badrumsskåpet och blir tvungen att packa ner i ryggsäcken imorgon trots att man absolut inte får ha något liknande i väskan under flygresan.
Svårt att somna...
Allt klart och jag sätter mig vid datorn, pratar med Therese, svarar på några mail, pratar lite på MSN och tittar på något animeavsnitt. Egentligen borde jag lagt mig för längesen men jag kan inte släppa oron att det är något viktigt jag glömt inför imorgon. Dessutom vill jag faktiskt inte vara för pigg på flyget då jag aldrig kommer lyckas somna då. Och somnar jag inte på flyget så kommer jag anlända klockan 16:00 i Danmark efter att redan ha varit uppe i 18 timmar och dygnsrytmen kommer vara helt förstörd.
Tillslut lyckas jag dock somna. Min sista natt i Japan på min futon.
Packningshets
Nu är det dags att på allvar sätta igång med packningen. Jag är ruskigt rädd att jag inte kommer klara mina 20 kg för resväskan och 8 kg handbagage så jag planerar redan att överfylla mitt handbagage och hoppas på att de inte väger det samt ha på mig massor med kläder! :) På kvällen vankas avskedsfest men jag vill väldigt gärna ta en sista shoppingtur i Shinjuku och köpa några sista souvenirer så jag beger mig mot stan. Jag hinner dock inte många meter förrän Katka ropar efter mig att jag kan få låna hennes cykel till stationen.
Cykla i Japan
Jag har faktiskt väldigt testa på att cykla i Japan ända sedan jag kom hit. Det verkar så spännande kaotiskt. Det finns inte någon bestämd cykelväg (inte vad jag vet i alla fall) så cyklisterna är överallt. Ofta får man hoppa åt sidan då de kommer cyklandes på de väldigt smala trottoarerna. Är det för mycket folk på trottoarerna så cyklar de ner på vägen och sen upp på trottoaren igen när det är mindre folk. De cyklar på både höger och vänster sida av vägen och korsar vägen ganska friskt. De verkar även stå över rödljus då de cyklar mot både röd gubbe och rött ljus. Cykling i Japan låter alltså minst sagt livsfarligt. Men som jag sagt innan med trafiken i Japan så är den väldigt lugn (bortsett från cyklisterna då) och bilarna och gående väjer som rutin för cyklisterna, precis som cyklisterna sicksackar sig fram mellan gående och bilister. Roligt att nämna är att cyklar i Japan inte behöver någon ringklocka för deras bromsar låter som att hela svenska fotbollslandslaget gnisslar tänder i kör och får även den mest lomhörde att hoppa åt sidan.
Jag hoppar upp på Katkas, alldeles för lågt inställda, cykel och ger mig iväg. Jag imponeras verkligen över hur lätta dom är att cykla på. I princip alla cyklar i Japan ser exakt likadana ut - fråga mig inte varför - och det är minst sagt en fröjd att tillryggalägga sträckan mellan Shimada-familjens hus och stationen på en bråkdel av tiden. Även jag får sicksacka mellan trottoar och väg och cykla flera gånger på fel sida av vägen. Så jag förstår de andra cyklisterna. Det är inte lätt när det inte finns något bestämt ställe att vara på som cyklist.
Cykelparkeringsgarage
Väl framme vid stationen går jag till ett cykelparkeringshus som Katka rekommenderat. Här tar man sig ner under jorden och stället sin cykel bland flera tusen andra. Med ett finurligt system så kan cyklar ställas ovanpå varandra och efter att ha lastat upp min cykel köper jag en biljett för 100 Yen (6 kronor), som man sätter på cykeln, och beger mig upp till ytan igen.
Bild: Katkas cykel på dess plats. Smidigt med tvåvåningsgarage!
Sista shoppingrundan i Shinjuku
Väl i Shinjuku så känner jag mig rätt stolt över hur bra jag hittar. Jag har minst sagt haft ett helsike att hitta rätt i Tokyo. Jag glömde nog skriva om det, men en av dagarna då jag ville till ett visst ställe gick jag i minst 30 minuter rakt fram (tyckte jag i alla fall) och kom tillslut till exakt samma ställe som jag började på. Det är för mig idag fortfarande ett mirakel och när jag får tid ska jag kolla på några kartor vad som egentligen hände den dagen. Men idag går allt som smort och jag hittar till en ATM-maskin där jag plockar ut lite pengar och hittar sedan till det stora Tokyo Hands-huset. Här shoppar jag på mig några presenter och beger mig vidare ut i staden.
Japanska rytmspel och "fel affär"
Jag kan inte låta bli att gå in i spelautomatsaffär och testa på det japanska rytmspelet som jag sett så många gånger på video (tror det heter "Pop'n music"). Tyvärr valde jag nog en för lätt svårighetsnivå och får inte särskilt mycket utmaning. Men det är roligt och hade jag haft mer tid hade jag lätt velat ge det några fler omgångar. Efteråt lockas jag in i en intilligande butik med massa animefigurer och animefilmer. Jag märker dock att desto längre och längre in i butiken jag kommer desto mer byts animefigurerna och filmerna ut mot affischer på nakna japanskor och porrfilmer. Snabbt skyndar jag mig ut och hoppas att jag inte stöter på någon jag känner på vägen. :) Inte första gången butiker i Japan använder just anime för att locka in folk och sen visar sig vara något helt annat.
Bild: Arkadhallen där jag spelade Pop'n music-rytmspelet.
Pachinko överallt
Ett annat exempel på detta är den uppsjö av Pachinko-hallar som finns i Japan. Pachinko är ett sorts "spel" där man häller kulor i en automat som är som en blandning mellan ett flipperspel och en enarmad bandit. Som jag förstått så gör man inte så mycket själv utan hoppas mest på att kulorna landar rätt. Har inte testat själv dock då det är riktigt dyrt! Jag gick däremot in i en Pachinko-hall en gång och herregud vilket oväsen det var där inne. Det var helt sjukt! Man hörde ingenting mer än det extrema oväsendet av kulor som flög åt alla håll och ljudeffekter från de hundratals maskiner som stod uppradade. Konstigt nog är det här hur populärt som helst och vilket Pachinko-hall som helst som man tittar in i är fullsatt. Men för att knyta tillbaka till ämnet så innehåller alltså även dessa stora bilder på animeserier överallt på utsidan för att locka besökare medan det enda av anime man hittar där inne är som bäst målningarna på Pachinko-maskinen.
Vidare med shoppingen
Jag tar mig vidare till det gigantiska Yodobashi Camera där jag införskaffar några sista animefigurer innan hemresan. Nästan framme vid stationen kommer jag ihåg en sak jag glömt och beger mig iväg till en fotoutskrifts-maskin. Jag har nämligen med mig bilder på mig och Shimada-familjen på ett USB-minne som jag tänkt skriva ut som kort och ge som en avskedspresent. Det och resten av det svenska godiset som jag inte redan delat ut. Fotomaskinen är simpel att förstå sig på och det är ganska billigt att skriva ut en handfull kort.
Jinbei
Väl i Chitose Karasuyama cyklar jag runt lite bland affärerna och lyckas faktiskt hitta en jinbei till mig (se föregående inlägg för info om jinbei)! Nöjd med mitt köp beger jag mig hemåt och kör lite drive-by-filmning när jag cyklar på vägen. Ett smart sätt att föreviga den sträcka jag gått varje dag utan att det tar de 25 minuterna det tar att gå.
Farväl Katka, men först "Vem är Katka"...
Det är dags att ta farväl av Katka som ska jobba ikväll och därför inte kommer kunna träffa mig mer. Trots att vi inte haft så mycket tid tillsammans på grund av våra skolor och hennes kvällsjob så har hon alltid varit väldigt trevlig och snäll och hon ger mig sin email-adress så vi kan hålla kontakten i framtiden.
Hmm, slog mig nu att jag glömt göra ett blogginlägg om Katka som jag planerat väldigt länge. Nästan lite sent men här kommer en kort sammanfattning om vem egentligen Katka är:
Katka är precis som jag en utbytesstudent som bor hos Shimada-familjen. Hon kommer från Tjeckien och har där läst japanska i några år på universitetet. Hon kom till Japan och Shimada-familjen redan i september förra året och har alltså snart varit här i ett år. Här går hon på ett japanskt universitet och läser japanska som en fortsättning på hennes studier från Tjeckien (om jag förstått allt rätt vilket jag säkert inte har). Hon pratar därför väldigt bra japanska och under tiden jag varit här var hon med i en japanskatävling för utländska där hon kom på 3:e plats (eller 2:a?). Väldigt imponerande i och med att de flesta andra tävlande var från Asien vars hemspråk ligger mycket närmre japanskan än Katkas tjeckiska.
Många kvällar jobbar Katka som servitris på en engelsk pub i Shibuya. På grund av detta samt att jag alltid är iväg på små utflykter så ser vi tyvärr inte varandra särskilt mycket och middagarna vi haft tillsammans hemma hos Shimada är lätträknade. Dagen efter jag åker hem till Sverige kommer hennes pojkvän från Tjeckien och ska stanna i Japan i en månad. Tillsammans ska de åka runt hela Japan på utflykter och sedan ska de tillsammans åka hem till Tjeckien. Vad Katka sedan ska göra av sin japanska sen vet hon inte men hon vill gärna jobba på något japanskt företag i Tjeckien.
Där har vi min studentgrannes historia i korthet och jag hoppas det bringade lite klarhet i vem hon egentligen är. :)
Bild: Katka med Norie-san som försöker gömma sig bakom hennes rygg.
Avskedspresenter med Norie-san och Seiichiro-san
Jag överlämnar bilerna som en present till Norie-san och Seichiro-san och de verkar bli väldigt glada. Jag får även skriva mitt namn i deras gästbok där jag fyller i min adress, mail och en hälsning. Får under kvällen reda på att Shimada-familjen alltså haft mer än 100 utbytesstudenter under de mer än 20 åren de varit värdfamilj. Dom måste genuint älska att ha nytt folk hos sig varje år.
Återigen får jag en massa presenter av dem också. Jag vet inte hur mycket dom gett mig nu under min vistelse, men bland annat får jag en japansk "arbetsjacka" från Seiichiro-sans företag. Norie-san visar mig även hennes kimonos och yukatas. Herregud vad många hon har och vackra som få är de! De måste vara värda en förmögenhet! Hon säger lite skämtsamt att jag tyvärr inte får med mig några hem som souvenirer. Atsingen. ;)
Bild: Norie-sans vackra "obi" (skärpet man har tillsammans med en kimono) mitt i röran på mitt rum.
Avskedsfest
Kvällen har kommit och det är dags för fest! Hiroaki, Misato och Chiharu anländer och jag visar dom runt på mitt rum och tillsammans umgås vi med Shimada-familjen. Norie-san står för fullt och förbereder en festmåltid och Chiharu, matglad som hon är, dyker snabbt in och börjar hjälpa till. Hiroaki har även med sig en present till mig. Några kända kakor från sin hemstad som jag har att ta med mig hem till Sverige och äta. Är dock ett både stort och tugnt paket men han har varnat i förväg och jag har självklart lovat att få med mig det hem. Väldigt gulligt av honom.
Bild: Chiharu i full fart med att bland till en sås till middagen. Misato tittar på.
Bild: Mästerkocken själv i egen hög (nja, inte så hög faktiskt) person.
Till middagen kommer också Katkas senpai från hennes universitet. (Svårt att hitta en direkt översättning på "senpai", men en person som går i en klass ovanför dig i skolan är din senpai och "ska" därför tituleras med detta. Till exempel säger Misato ibland Mori-senpai till Hiroaki då Misato går i 4:e året och Hiroaki (Mori i efternamn) i 5:e året.) Han ska snart återvända till Tjeckien han också efter att ha varit i Japan i över 2 år så han ville ta farväl av Shimada-familjen och det fanns ingen bättre dag än idag verkar det som. Ska inte gå in på det för djupt här men tyvärr så gjorde han inget jättetrevligt intryck på mig och blev mer ett störomoment under resten av kvällen.
Bild: Misato, jag och Seiichiro-san. På bordet kinesisk likör (eller något?) som Misato hade med sig. Smakade ungefär som vodka med soja. Förlåt Misato men *blä*!
Festmåltid sista kvällen till ära
Middagen var fantastisk och Norie-san hade lagat allt från köttfärslimpa och sushi till tempura och god sallad. Sushin är lite speciell då den inte är de bitarna man är van att se sushi som, utan är istället en stor skål med blandat ris, fisk och allt annat som hör sushi till. Funkar minst lika bra som "vanlig" sushi. Till efterrätt bjuder Katkas senpai på japanska kakor han har med och jag på det svenska godiset. Aya, Norie-sans dotter, med familj kommer även och hälsar på och lilla Jui-chan har med sig en present till mig. Ett Totoro-pussel och en Totoro-nyckelring (från "Tonari no Totoro" eller "Min granne Totoro" av Ghibli studio). De fick reda på av Norie-san att jag älskade Ghibli-filmerna vilket även Aya och Jui-chan gör.
Bild: Chiharu bär in maten.
Bild: Festmåltiden som förgyllde våran kväll! I karet som Chiharu slevar runt i finns Norie-sans sushi och nere till höger syns tempura som jag tycker är ruskigt gott!
Planering inför morgondagen
Jag och Misato sätter oss för att utbyta digitalkamerabilder. Hon har med sig en stor hårddisk då jag vill ge alla kompisar i Japan alla bilder jag tagit som minnen. Samtidigt får jag bilderna från Misatos digitalkamera. Det visar sig även att Hiroakis och mitt plan går i princip exakt samtidigt imorgon från Narita flygplats! Så det blir helt perfekt med sällskap på flygplatsen då man lätt känner sig ganska vilsen där annars. Tyvärr så måste han vara ganska tidigt på flygplatsen för att checka in medans jag redan checkat in på internet och egentligen inte behöver anlända förrän 20 minuter innan planet går. Jag vill juh såklart åka med Hiroaki ändå på morgonen för att ha sällskap, men det är lite problem i och med att folk vill vinka av mig på morgonen och det blir lite väl tidigt i så fall.
Efter, vad som känns som, timmar av funderande och diskuterande fram och tillbaka så bestämmer vi oss för att Hiroaki åker själv på morgonen, jag träffar folket som vill vinka av mig lite senare och sen åker Misato med mig hela vägen till flygplatsen. Detta är mer än jag kunnat kräva av någon och jag tackar så jättemycket och erbjuder mig att betala hennes bussresa imorgon vilket hon självklart inte vill gå med på.
Tyvärr måste Hiroaki gå ganska snart därefter då han ska packa de sista sakerna inför hans resa. Detta medför att alla går, inte minst på grund av att Norie-san erbjuder skjuts till stationen. Katkas senpai stannar dock för att sova över (great...) och jag avviker för att packa de absolut sista sakerna. Det är så mycket man inte riktigt kan packa ner i förväg eftersom man kommer behöva dom ända in i slutet och därför blir det här en sista packning av min stora reväska.
Absolut sista packningen
Förtvivlat sorterar jag smutstvätt och ren tvätt och kan inte riktigt begripa hur det blivit så mycket smutstvätt på bara två dagar. Men eftersom jag varit hemma mer än vanligt dessa dagar så blir det att jag duschar mer och byter kläder oftare. Detta ger mig endast ett fåtal rena kläder kvar.
Packningen går egentligen ganska smort. Men när jag ska stänga väskan i slutet så går jag på en nit. Efter många svordomar utspelar sig en strapats där jag står på väskan med hela min tyngd, framåtlutat och försöker dra ihop den sista centimetern för att kunna stänga väskan. Det måste sett väldigt lustigt ut men det fungerade! Och då vänder jag mig om och hittar mina hårstylingprodukter på bordet... Men, men, det löste sig det också - förutom hårvaxet som jag glömt nere i badrumsskåpet och blir tvungen att packa ner i ryggsäcken imorgon trots att man absolut inte får ha något liknande i väskan under flygresan.
Svårt att somna...
Allt klart och jag sätter mig vid datorn, pratar med Therese, svarar på några mail, pratar lite på MSN och tittar på något animeavsnitt. Egentligen borde jag lagt mig för längesen men jag kan inte släppa oron att det är något viktigt jag glömt inför imorgon. Dessutom vill jag faktiskt inte vara för pigg på flyget då jag aldrig kommer lyckas somna då. Och somnar jag inte på flyget så kommer jag anlända klockan 16:00 i Danmark efter att redan ha varit uppe i 18 timmar och dygnsrytmen kommer vara helt förstörd.
Tillslut lyckas jag dock somna. Min sista natt i Japan på min futon.
Kommentarer
Trackback
