Pada-chan

Jag lägger ner pennan för sista gången. Slänger en utmattat blick på högen av papper framför mig och häver mig upp och går med bestämda steg fram emot katedern. Tre papper fyllda med A, B, C, D eller E som noga visar mina svar från tentan. Legitimation? "Behövs inte, jag känner igen dig" säger läraren och ler. Jag går tillbaka till min bänk, samlar ihop pennor, papper och tilltugg, tar min väska och går ut. Ut i solen. Bort från allt...

Det är något alldeles speciellt med att gå ut från en så stor tenta. Veckor av slit och plugg som slutligen utkristalliserats i 5 ynka timmar då "de små grå" får jobba frenetiskt för att försöka frambringa all kunskap som sitter någonstans djupt bakom pannbenet. Och sen är allt plötsligt slut. Allt bara rinner av en. All stress, alla måsten är borta och kvar finns en pirrighet så olikt den som fanns precis innan tentan. Den här pirrigheten innebär motsatsen, frihet. Men samtidigt en upprymdhet över att allt är slut och det starka behovet att behöva ventilera alla ens funderingar och åsikter över tentan.

"Vad skrev du där? Borde det inte varit D på fråga 5? Va tusan ska vi kunna relativa självmordsfrekvenssiffror för?! Måste de alltid lägga de värsta frågorna i början så man blir helt matt?"

Men nu är allt det över. Det var faktiskt en bra tenta, bortsett från några knäppa frågor. Vill dock, som vanligt, påpeka att de ofta dock frågar om väldigt detaljerade och inte sällan ovidkommande saker. Visst är det saker som man kanske kan och har hört - men ofta finns det så många fler relevanta frågor som aldrig får se tentamorgonens ljus. Vilket är synd. Stor eloge till T9 som har en tentagenomgång efter tentan där vi elever får reda på svaren på alla frågorna samt får argumentera varför vissa frågor inte alls borde få finnas med eller fler svarsalternativ borde vara rätt. Underbart! Dessutom slipper man sitta på nålar i en vecka för att vänta på resultatet då man kan rätta sin tenta där direkt. Men det återstår dock att se vilka frågor som beslutas strykas eller ändras vilket i så fall kan inbringa lite fler rätt. :)

Man drivs i livet av belöningar av alla dess slag. Därför tog jag mig friheten att beställa ett brädspel som en efter-tentan-belöning till imorgon. Dock var orderhanteringen lite väl snabb och jag kunde därför hämta spelet redan igår. Då jag ändå tyckte att en liten cykeltur vore avkopplande dagen innan tentan begav jag mig för att inhämta min belöning. Självklart kunde man inte heller hålla sig för att packa upp det och ögna igenom allt godis i lådan. Spelet i fråga är tilläggspaketet "Shattered Empire" till det episka rymdäventyret Twilight Imperium. Ett stor spel blir alltså ännu större, men framför allt bättre på alla sätt och vis. Recension kommer så snart jag hunnit testa det lite.

Nu gäller det bara att få godkänt imorgon också annars borde jag bli tvungen att lämna tillbaka spelet också kan man tycka. ;) Kanske kan se det som en efter-tentan-tröst i så fall. Det blir nog mitt hur jag än gör det!

Kompendier man får ut i samband med föreläsningar kan ofta vara en tråkig, färglös historia som inte alls är lika bra som det som föreläsaren visar upp på projektorduken. Denna termin har dock varit fantastisk bra gällande just kompendier, inte minst ÖGON som gett ut en hel pärm full av färgglada tydliga kompendier.

Så det är minst sagt humor när vi idag har föreläsningen om färgseende och färgsinnesproblem och kompendiet är i svartvitt när i princip alla tidigare ögon-föreläsningar haft färg på sina. Är inte det ironiskt så.

Här kommer något så spännande som en bild på näthinnan i min ögonbotten. Under ögonkursen valdes några personer ut att få sina ögonbottnar fotograferade. Dessa användes sedan i examinationen då folk fick titta in i, till exempel, mina ögon och säga vilken av fyra bilder som är min näthinna.

Näthinnan bekläder insidan av ögonen och strukturen där stavarna och tapparna som vi "ser" med sitter. Med stavar ser vi svart och vitt och med tapparna kan vi se färg. Jag brukar använda minnesregeln "man tappar färg på burk" för att komma ihåg vilket som är vilket - dum minnesregel men den funkar. Näthinnan är också direkt en del av "hjärnan" och den enda delen av hjärnan som man kan se utifrån i normala fallet - som i den här bilden.

Genom att titta in på näthinnan kan man hitta många olika sjukdomar och ännu fler tecken till andra sjukdomar. Till exempel kan man ha svamp som växer på näthinnan och gör att man tappar synen där dessa kolonier finns. Näthinnan kan även lossna och ge en "näthinneavlossning" vilket gör att patienten ser blixtar överallt just när den håller på att lossna. Eftersom näthinnan även var en del av hjärnan kan man även se när trycket i hjärnan stiger som följd av t.ex. en hjärnblödning och på så vis snabbt komma till rätt diagnos och sätta in behandling.

Näthinna på medicinskt språk (latin) heter retina.

Jag och Tessy har båda fått anställningen som underläkare i psykiatri i Ängelholm under sommaren! Jippii!

Ganska snart efter vi börjat kursen i psykiatri under terminen blev jag väldigt sugen på att pröva att arbeta inom psykiatrin. På sistone har jag samtidigt velat prova på hur det är att jobba som underläkare både för erfarenheten skulle men även för att det verkar roligt. När vi såg att de sökte underläkare inom psykiatrin i både Helsingborg och Ängelholm skickade vi båda in en ansökan om anställning.Då vi var ganska sent ute jämfört med alla andra som sökt sommarvikariat blev vi minst sagt förvånade när vi blev kallade till intervju. Då de senare ringde och sa att vi fått jobbet båda två blev vi jätteglada!

Så i sommar är det jag och Tessy som springer runt på psykiatri-avdelningen i Ängelholm och pratar med patienter, gör inskrivningar och ordinerar läkemedel. Det ska bli spännande!

Nu ger jag upp. Igår lyckades jag som sagt få möjligheten att kopiera över de viktigaste filerna till en annan hårddisk och efter ytterligare två misslyckade försök att återställa partitionen sätter jag hårddisken på formatering. Efter nattens senaste räddningsförsök ville inte ens Windows starta längre och jag blev tvungen att använda Vista-skivans återställningsfunktion för att ens komma in igen.

Tålamodet har en gräns och den är nådd. Jag får försöka se positivt på att jag får rensat hårddisken och kan börja om på ny kula. Lite som en vårstädning. Det tråkiga är att alla sparade serier, filmer och spel åker all världens väg. Nästan ironiskt tajmat nu med Ipred-lagen och ThePirateBay:s dom. Inte för att jag skulle ladda ner något som jag inte betalt för i och för sig...

Fotnot: "GG" som finns i rubriken kommer från internetspelandets enorma förråd av förkortningar och står för "good game" vilket man till en början skrev efter en bra match. Med tiden kom det dock mer och mer att användas som ett sätt att säga "du vinner" genom att bara skriva "gg". I min rubrik betyder det alltså att det är kört. Detta tog till och med steget längre när den vinnande spelaren började skriva "why no gg?" när den tyckte att den hade så pass stort övertag att motståndaren borde lämna matchen. Inte särskilt uppskatta.

Man kan bli trött för mindre. För någon vecka sedan skrev jag om hur min ena hårddiskpartition krashade för mig och jag till slut lyckades återställa den med ett smidigt program som heter TestDisk. Vad jag aldrig upptäckte var att även en mini-partition på min bärbara hårddisk också hade krashat. Denna använder jag aldrig då den egentligen var tänkt till ps3:an men aldrig blev av. Nu ville jag dock testa Windows 7-betan och tänkte att det skulle vara lämpligt att installera detta på just denna lilla partition som ändå aldrig används. Men då upptäckte jag alltså att den var krashad, precis som min förra hårddiskpartition varit.

Åter in i TestDisk och försöker återställa partitionen. Några sekunder och en omstart senare fungerar partitionen. Jag hinner knappt tänka ordet "bra" förrän jag inser att hela den "viktiga" partitionen på min bärbara hårddisk nu är krashad istället. Great. Åter in i TestDisk, starta om etc. men nu vill det inte längre. Partitionen återställs inte. Så vad gör man nu?

Men Windows är inte sämre än att det har ett eget filreparationssystem som försöker reparera partitionen när datorn startas. Jag låter den gå ett tag. Jag låter den gå ytterligare ett tag. Någon timme senare rullar den fortfarande. Dags att gå och lägga sig men den kan ju stå på över natten. Dags att gå upp men den kan ju stå på när jag är i skolan. Hemma igen en totalt 20 timmar sedan jag startade den och den tuggar fortfarande... Det är inte så man inte blir lite ledsen.


Bild: Så här tuggade min dator på under cirka 20 timmar tills jag, ganska upprörd, trycka på power-knappen. Det finns gränser.

Nu är klockan 02:36 och jag sitter med två separata partition-reparationsprogram. Den ena som låter mig kopiera ut filer som den letade upp på endast 6-7 timmar (...) och den andra försöker, utan framgång, reparera partitionen. Nu går jag och lägger mig och gråter eller något.

Nej, så illa är det inte. Men det är trist och känns väldigt orättvist. Inte mycket att göra nu mer än att låta den stå på över natten igen och försöka reparera sig. Den här gången kan jag åtminstone kopiera över alla viktiga filer så jag i värsta fall får formatera den imorgon. Blää.

Hypen var enorm och mottagandet var gigantiskt. iPhone var en succé när den kom, det är inget tvivel om den saken. Sony Ericssion och Nokia spottar ur sig mer mobiler än en kamel spottar ur sig saliv och ändå överträffas de av Apple som släpper sin första mobiltelefon. Visst var inte Apple några nybörjare på bärbara enheter för musik och videouppspelning, men telefoni var för dem något nytt och ändå gör de det med bravur.

Jag har nu haft min iPhone sedan den släpptes i Sverige förra sommaren, alltså snart ett år. Nästan dagligen hittar jag nya saker, funktioner och program i iPhonen som förgyller mitt liv. Det kan vara simpla saker som att automatiskt ansluta till WiFi-nät vilket gör att den tar emot mina mail när jag är ute och går på stan och stöter på ett upplåst WiFi. Det kan vara praktiska saker som när man inser att två klick på svarsknappen på handsfreen hoppar till nästa låt när man lyssnar på musik och tre tryck tar en till föregående låt. Det kan vara när Skånetrafiken släpper sitt program till iPhonen som är extremt lättanvänd, snygg och hundra gånger smidigare än deras hemsida. Man kan säga att jag ständigt blir så överraskad att jag inte längre blir överraskad - kan tyckas motsägelsefullt men så är det.

Man kan höra många säga "visst, visst den är cool och häftig men jag vill främst ha en bra telefon". Men vad som gör mig nästan tårögd är just hur bra telefon-delen i iPhonen är. Kontakter, favoritnummer, senaste missade samtal och sms - allt bara fungerar så som man vill att det ska fungera samtidigt som det är snyggt och lättöverskådligt. Jag skulle inte ens kunna tänka mig att byta tillbaka till en Nokia eller Sony Ericsson längre.

Att ha en iPhone borde vara en mänsklig rättighet - det tycker jag i alla fall. ;)

Under måndagen var vi på Syncentralen i Lund. Till syncentralen kommer folk som behöver hjälpmedel för att klara sig med ett synhandikapp. T.ex. förstoringsglas för att läsa, elektroniska bildförstorare, blindkäppar, datorprogram eller talsynteser till mobiltelefon. Ansvarige som hade hand om oss där var själv synskadad och inte förrän hon visade hur hon läste förstod man hur allvarligt det kan vara trots att man inte ser något på personen. När hon pratade för oss såg hon ut som vilken föreläsaren som helst som hade ögonkontakt med oss alla, men hos berättade att hon egentligen inte ser våra ögon alls utan har lärt sig vart man ska titta när man föreläser för att fånga folks uppmärksamhet. Dessutom när hon ska läsa tidningen är hon tvungen att använda ett rejält förstoringsglas, hålla tidningen 10 cm från ögonen och då ser hon bara meningar i taget pga den starka förstoringen.

Vi fick själva pilla runt på allehanda olika hjälpmedel samt testa på att gå med blindkäpp och ögonbindel. Dessutom fanns fiffiga glasögon med olika mönstringar i glasen som simulerar synfel som vi också fick testa.

Mitt senaste projekt inom brädspelsfronten är att lägga vantarna på det helt nyutsläppta Small World som ser fantastiskt mysigt ut. Ett lättsmält strategispel i fantasyanda som ska gå lika bra att spela 2 som 5 personer. 14 olika civilisationer (alver, dvärger, troll, magiker, skelett etc.) fritt kombinerat med 20 olika unika förmågor slåss över landet. Spelare tar kontrollen över de olika civilisationerna med kan även fritt dumpa den man spelar med för att gå vidare till en mer framgångsrik sådan, allt för att vinna.

Se mer på http://www.daysofwonder.com/smallworld/en/

Bild: En, lite för liten, bild på Smallworld. Ser det inte mysigt ut?

Idag var det examination på praktiska moment inom ÖNH (öron, näsa, hals) och ögon. Detta inbegriper att själv kunna undersöka en patient i öron, näsa, hals och ögon, kunna vilka olika undersökningar man kan använda för att vidare undersöka ögon samt anatomi som är relevant för de olika organen. Det är inte en egentligen "examination" som en tentamen eller liknande, utan ett mindre förhör som ska vara som ett "körkort" för att få komma ut och undersöka patienter under de fortsatta 4½ veckorna på ÖNH och ögon.

Jag har inte ens nämnt denna examinationen tidigare i bloggen då det har varit så stressade dagar på sistone. Men idag är det pluggfritt efter skolan och dags att ta igen sig och ladda batterierna.

Examinationen börjar med öron, näsa och hals
I alla fall. Morgonen började med ÖNH-examination där vi delades in i tre grupper: en grupp som skulle undersöka, en som blev låtsaspatienter åt de som undersöker samt en sista grupp som framme vid tavlan skulle rita upp och förklara om anatomin som är relevant för undersökaren. Jag började i anatomigruppen och tillbringade tillsammans med tre klasskompisar en kvart med att rita upp ett öra och en trumhinna och sätta pilar till olika relevanta strukturer. Detta var mycket slappare än jag tänkt mig att det skulle bli då vi fyra vid tavlan fritt fick samtala och hjälpa varandra med ritandet och de olika strukturerna.

Efter det tog jag plats som undersökare och undersökte min klasskompis Eriks mun med både fingrar (och handskar så klart...) och tungspatlar samt tittade ner i halsen med en liten spegel. Undertiden man gör detta går examinatorn lugnt runt och ser till att vi sköter oss. Ingen en-i-taget-examination där man skämmer ut sig om man gör fel här inte. Även det slappt alltså.

Sista rundan byttes jag och Erik om att undersöka varandras ansikte och titta upp i näsan inifrån svalget (oh yes, det går) samt titta varandra i näsan. Efter det var det klart och alla var godkända och kände sig mycket bättre till mods.

Vidare till ögon-examinationen
Efter en välbehövd lunch där man frenetiskt utbytt kunskaper med gruppen som haft ögon-examinationen på förmiddagen begav jag mig till ögonhuset där examinationen startade med ett teoretiskt förhör om olika undersökningar och anatomiska strukturer. Här var det en-i-taget-utfrågning med möjlighet att göra bort sig men det gick bra för mig och man fick bara en fråga var.

Det sista innan examinationen var avklarad var praktisk ögonundersökning. I förväg hade jag och tre andra i klassen fått våra ögonbottnar fotograferade (mer info om ögonbottnar i ett senare blogginlägg förhoppningsvis) vilka sedan sattes upp som foton att beskåda. Uppgiften var nu att titta in i en fotograferad persons öga och säga vilken av de fyra ögonbottnarna som tillhör honom/henne. Detta var riktigt roligt och ett härligt annorlunda sätt att examineras på. Tillslut fick vi visa att vi kunde hantera ett ögonmikroskop genom att titta in i varandras ögon och ögonbotten samt rensa lite skräp från ett fejk-öga under mikroskopets insyn. Sen var det klart!

Det var det som man säger. "Körkortet" är klart och förhoppningsvis kommer det inte vara så omöjligt att utföra en lämplig undersökning på en patient under de kommande veckorna. Spännande ska det bli i alla fall.

Igår kväll råkade jag ut för en väldigt otrevlig överraskning - men ena hårddisk syntes inte längre i datorn. Den var alltså "fysiskt" kvar så klart, men gick inte på några sätt att komma åt. Efter mycket slit med Datorhanteraren så gav jag upp och skrev ett foruminlägg på Eforum.idg.se.

Idag hade jag fått två svar varav det första fick mig att i kommandotolken använda kommandot "diskpart". Det var väldigt nära och hittade min söndriga partition men lyckades aldrig åter ge den en enhetsbeteckning. Det andra alternativet jag testade var dock programmet TestDisk som trots sitt lite krångliga gränssnitt inom någon minut hade återställt min hårddisk och jag kunde åter pusta ut.

Händelser som dessa får en verkligen att inse hur skört systemet är. Krashar min hårddisk försvinner alla mina digitalkamerabilder och -filmer. Alla mina anteckningar och dokument som jag skrivit ihop under min tid på läkarprogrammet och som jag absolut har tänkt ha kvar under mitt fortsatta verksamma liv. All musik som jag sparat ihop, gett ordentliga namn samt tilldelat albumomslag. Allt hade varit borta!

Då jag lyckligtvis insett detta tidigare har jag redan en säkerhetskopia. Ett underbart program som heter Memeo Autobackup ligger alltid igång i bakgrunden och säkerhetskopierar allt jag gör i realtid. Riktigt smidigt faktiskt. Så om jag inte hade kunnat rädda min hårddisk denna gång så hade jag haft en backup på det viktigaste (bilder och dokument). Men det är ändå mycket annat som hade gått förlorat. Och hade jag inte haft backupen kunde allt gått förlorat.

Så alla ni som tror att er dator är odödlig, ointaglig borg - börja säkerhetskopiera! Visst är det effektivare att lära sig först när det väl drabbar en. Men ack så tråkigt det skulle vara, så varför inte för en gångs skull ligga steget före.