Föreläsning i raketfart
Veckorna på ortopeden har hittills varit rätt skakiga i sina föreläsningar. Inte bara har de varit inställda och flyttade in absurdum, utan många har även hållits i en sådan hastighet att det nästan glöder från pennan när man försöker anteckna i kapp.
Det är ändå rätt fascinerande med folk som kan hålla en tvåtimmarsföreläsning utan att hämta andan en enda gång. Hur tänker man liksom? "Ja, men om jag slänger in tre gånger så många bilder som jag egentligen hinner med och drar allt tre gånger så snabbt så borde väl folk lära sig tre gånger så mycket!"... Så är faktiskt inte fallet. Man blir kanske tre gånger mer frustrerad över att man missar tre gånger så mycket anteckningar samtidigt som man blir tre gånger så utmattad och önskar ha ihjäl föreläsaren, minst, tre gånger. Nä, det blir faktiskt inget bra alls.
Det är ändå rätt fascinerande med folk som kan hålla en tvåtimmarsföreläsning utan att hämta andan en enda gång. Hur tänker man liksom? "Ja, men om jag slänger in tre gånger så många bilder som jag egentligen hinner med och drar allt tre gånger så snabbt så borde väl folk lära sig tre gånger så mycket!"... Så är faktiskt inte fallet. Man blir kanske tre gånger mer frustrerad över att man missar tre gånger så mycket anteckningar samtidigt som man blir tre gånger så utmattad och önskar ha ihjäl föreläsaren, minst, tre gånger. Nä, det blir faktiskt inget bra alls.
Kommentarer
Trackback
